Kalmar, Kvarnholmen, Kv Åldermannen 4, Norra Långgatan. Före rivningen 1956. "Sjöbringska huset". Övre våningen rådmannens rum. Möbler från biskop Sjöbrings tid. Soffan gjord av en mycket uppskattad snikare Pettersson, som hade verkstad på slotet.Fotografiförstoring över biskopinnan Sjöbring med sondöttrar. Rådman Sjöbrings döttrar.
Från 299 kr
Centrum-biografen på Larmgatan, som den här höstdagen 1943 bland annat visade den amerikanska komedin "Han kom om natten". Larmgatan var länge stadens biogata. Här låg också Palladium i korsningen Norra Långgatan - Larmgatan som öppnade 1919, och Grand, som öppnade 1939 på Larmgatan 6.
Biografen Palladium. Fasad mot Larmgatan - Norra Långgatan. I fastigheten har tidigare bl a varit skola. Sedan bion lade ner har det varit butik och restaurang i fastigheten. Bilderna är tagna inom ramen för Kalmar kommuns inventering av Kvarnholmens bebyggelse 1970-1971 och skänkta till länsmuseet.
Kalmar, Kvarnholmen, Kv Åldermannen 4, Norra Långgatan. Före rivningen 1956. "Sjöbringska huset". Porträtt. Talmannen i bondeståndet Nils Persson i Ringstorp, född 1798 i Hornaryd, död 1871 i Ringstorp. Talmanskedjan om halsen. Nils persson var systerson till professor Per Sjöbring i Uppsala, vilket namn hans son sedermera biskopen i kalmar, Pher Sjöbring, upptog.
Kalmar, Kvarnholmen, Kv Åldermannen 4, Norra Långgatan. Före rivningen 1956. "Sjöbringska huset". Skåp i alrotsfaner, 1700-talets början. Möbelnn fanna i huset Stortorget 38 i Kalmar, vilket dåvarande lektor Sjöbring på 1850-talet köpte av en krögaränka Lundkvist. Säljeskan förklarade att skåpet måste följa gården varför Sjöbring, gav 50:- kr för det. Sengustavianskt severingsbord i mahogny med mässingslister. Från biskopinnan Sjöbrings föräldrahem, professor C.G. Rogbergs i Uppsala.
Palladiumhuset innan det blev biograf. Hörnan Norra Långgatan - Larmgatan. Svenska folkförbundet var en politisk propagandaorganisation som grundades 1906 i Stockholm under intryck av unionsupplösningen. Det verkade för ett nationellt, försvarsvänligt och särskilt antisocialistiskt program. Åtminstone till en början var Svenska folkförbundet ett organ för sådana arbetar- och småfolkskretsar som ogillade socialismen och bland annat motsatte sig kollektivanslutning till Socialdemokraterna. Ett betydande antal lokalavdelningar bildades och propagandaverksamheten, inte minst konkurrensen mellan "blå bilar" och "röda bilar". Den "blå bilen" började färdas några veckor före den röda valåret 1911. Bilen var från början grålackerad men lackerades om efter spydiga kommentarer för att motsvara namnet. Förbundets huvudsakliga ambition var att bekämpa socialismen för att åstadkomma "nationell samling", inte att undanröja de tänkta orsakerna till socialismen. Alla orättmätiga krav på reformer och andra samhällsförändringar som endast gagnade delar av nationen, arbetarklassen, avvisades. Motståndet mot förbundets antisocialistiska propaganda från SAP var relativt svagt och oorganiserat. Förutom bilarna valde man att ignorera den. Någon stor politisk betydelse hade inte Svenska folkförbundet.[1] Förutom ett stort antal broschyrer utgav Svenska folkförbundet halvveckotidningen Svenska folkviljan (1906-1919) och Riket (1919-1924, månadsskrift 1925-1927 - därefter mera sporadiskt t.o.m. 1931). I huvudsak har Svenska folkförbundet varit en hjälporganisation till högerpartiet. I samma mån som Allmänna valmansförbundet börjat bedriva modern politisk propaganda har Svenska folkförbundet inskränkt sin verksamhet. Lokalavdelningar har under denna tid upphört. Bland ledarna återfinns Folkförbundar-Norman.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.