Här åker brudparet Emilie och Jakob Larsson hem efter vigseln i kyrkan. Efter dem kan man tänka sig att Emilies föräldrar åker, Oskar (J.O.) och Lisa Larsson. Gården som skymtar i bakgrunden är Oskars barndomshem. Huset, som nu finns i hörnet bakom hästarna och som förr var Lau handelsförenings affärslokal och sedan järnaffär, var ännu inte byggt när bilden togs.
Från 299 kr
Jämfört med Bild 1396 har Masse troligen gått ett par hundra meter åt När till, vänt sig om och tagit en bild mot Lau, där bygden skymtar bortom vägen mellan träden. Dikesrenarna verkar här vara slagna för en tid sedan. Skogsdungen t v finns än idag, medan hagen t h är uppodlad.
Tydligen drog ett osedvanligt stort oväder över Lau i början av spetember 1913 med mycket regn, se Bild 1127. Vid Läil-a spolades bron bort och man lagade provisoriskt genom att lägga en stege med en bräda på över ån. På bilden har vattnet sjunkit betydligt.
Här ligger en troderhög och en väldig ris- och vedhög snett bakom ladugården hos Fäi-Jakå. Ladugården har en märklig gavel som är ihopbyggd med en bodlänga. Det är också ovanligt med faltak, brädtak, i en så pass skogsfattig socken som Lau.
Rudolf Larsson tog sig namnet Ahlström efter farfar skolmästare Lars Ahlström. Rudolf var son till den på många bilder förekommande J.O. Larsson vid Fie, en av Masses bästa vänner i Lau. Här kör Rudolf hem sladden på en arbetsvagn dragen av gårdspartens oxar. Rudolf flyttade sedan till Visby och dog redan 1918 endast 28 år gammal.
När 104:1
Lau käldu är efter Hångers källa i Lärbro Gotlands mest kända källplats. Det mycket goda vattnet har attraherat både människor och djur i långliga tider. Än idag hämtar massor av människor vatten här till mat och dryck. Bilden visar hur man fört in ett par urholkade stockar i sluttningen, i vilka vattnet rinner ner till en ho, s k haggvann. 1918 bestämde Lau kommun att Käldu skulle moderniseras och man byggde det Käldhus med vattenstråle och den bassäng som används än idag. På bilden ser vi Käldu 1907. Haggvannen finns kvar idag som ett minne, liggande intill den stig som går upp på backarna t v i bilden. Man ser också att backanten är helt kal, idag är här frodig grönska.
Det här är parten neråt stranden, som ligger på den ursprungliga gårdstomten, parten Bild 1088-1097 är uppflyttad, när är ännu inte känt. På bilden ser vi brygghuset, som ser lite slitet ut, men är inte äldre än tidigast 1800-talets mitt. Gissningsvis innehöll högra delen brygghus med bakugn och vänstra delen drängkammare och loftet var nog magasin. Märkligt hög skorsten, som på många andra hus i Lau. Åskledare (?) på gaveln, verkar farligt. Man ser såna här höga smala stänger på många byggnader.
Ladugårdens baksida med tröskhuset, vars öppningar byggts igen. Halmtaken är någorlunda i skick. På gavlarna finns breda vindskivor, vars ändar sticker upp över nocken formade som djurhuvuden, vilket var det gängse sättet att pryda ett halmtak i Lau. Framför ladporten står en vagn och utanför stallet ligger en stor gödselhög. Vid stallgaveln ser det ut att ligga löshö, som borde tagits in genom luckan där. Intill skymtar lammhusets/vagnbodens gavel.
Lau kyrkas östra gavel med tre stora gotiska fönster tillhör öns största, det är bara Källunges som kan mäta sig. Takformen är mycket märklig, som synes vinklar taket inåt. Detta ändrades vid kyrkans stora omgestaltning 1958-60. Om taket egentligen färdigbyggdes på 1280-talet och fick den form man ursprungligen hade tänkt sig kan man undra. 1288 kom ju inbördeskriget som Gotlands landsbygd förlorade mot Visby och därefter upphörde mycken byggnadsverksamhet. Blev taket färdigt före kriget?
Rågskuporna är hopsatta till en stack. Stolpkvarnen är i gott skick. Alla luckor är isatta i vingarna, vilket tyder på att man avser att mala så fort det blir vind. Kvarnen var byggd 1863 och grundligt reparerad 1903, se Bild 288, 289, 290, 292 och 293. Vid en auktion 1909 sålde Jakob Karlsson kvarnen för omkring 300 kr till Botels Lars Hansson, av vilken orsak är inte känt. I det öppna landskapet syns Lau kyrka tydligt. En mycket välkomponerad bild av Masse.
Den här parten ligger alldeles väster om Kotorget. Den kom till på 1720-talet, då en klyvning av ursprungsparten skedde. Enligt Lauboken skall denna manbyggnad ha varit uppförd 1870. Det kan stämma med det utseende huset har med källare, utdraget tak och fönstrens placering på långsidan. Men huset har ingen sockel, vilket det borde ha haft, och dörren är 1700-talsmässig. Manbyggnader med s k pulpetfrontespiser var tämligen vanliga i Lau, men dess hus hade i regel brutna tak som Liffride, Bönde och Kauparve.
Ett stort antal kvinnor i ljusa fina kläder med stora hattar har räfsat ihop en mängd små höhögar, köislingar kallade. Tranänget var socknens största änge och ägt av kyrkan. Det låg väster om skolan och gick ner till myrvägen mot Raotarve. Laubornas dagsverke till kyrkan var att slå änget. På 1890-talet överläts hötäkten till fem gårdsägare i Lau, vilka upprätthöll traditionen med en högtidlig slåtterfest. För att klara av slåttern med tillhörande höräfsning fordrades det mycket folk. Se Bild 112.
Denna typ av midsommarstång har glömts bort på Gotland. Lau hembygdsförening tog upp den igen på 1990-talet och den kan beskådas varje sommar vid Kluckartäppu öster om kyrkan. Var denna stång har stått har ännu inte gått att utröna, trots väderkvarnen och husgaveln. Stången är mycket hög och har en björk i toppen. Runt stången hänger en stor vågrät ring och från den 6 st lodräta kransar. Sannolikt är stången en fruktsamhetssymbol från förkristen tid.
Vi ser här manbyggnaden från norr. Den saknar sockel, vilket ett hus från 1883 borde ha. De smårutiga fönstren är av sen 1700-talstyp och skulle kunna vara återanvända. Det gjorde nog inte något om man hade gammalmodiga fönster på denna gavel vänd från vägen, ingen såg dem. Halvfönster vid ytterdörren förekommer i enstaka fall i Lau, se Bild 575 mfl. I bakgrunden skymtar Bjärges Östmans ställe, se Bild 589 mfl.
En solig vårdag i maj står Lars Glans, 80 år utanför bostadshuset som sonen Oskar Pettersson flyttat dit 8 år tidigare, se Bild 591. Eller är det Oskar själv, här 47 år? Fruktträden har ännu inte slagit ut, men de är så stora, att det knappast är tänkbart att skulle vara planterade för 8 år sedan, se Bild 595. Oskar var klockare och brevbärare från 1889 ända till sin död 1933, han gick med posten mellan Lau och När. Oskar var gift med Svea född Jakobsson från Stockholm. Hon var 20 år yngre än Oskar och övertog postjobbet efter honom, som hon hade till 1950. Då blev Lau egen poststation för en tid, vars föreståndare blev dottern Ingrid, som hade postexpedition hemma i det tidigare tillbyggda bostadshuset. Boplatsen och huset finns alltjämt kvar. I bildens bakgund ses uthusen, så man får en uppfattning om hur de står i förhållande till varandra. Det innebär att uthusen stod alldeles ute vid stora vägen, ungefär där infarten till Lau f d kvarn går idag.
Det här är en av Masses viktigaste bilder! Den visar synnerligen väl hur Lau såg ut för 100 år sedan! Det är ett helt annat landskap än idag. Nu växer det låg snårig skog över hela den öppna ytan fram till Gumauskas ställe i mitten och vidare bort till höger. Vi ser att vägen går på krönet av ancyllusvallen och det gör den faktiskt än idag! Den öppna ytan tillhör skifteslaget/allmänningen. Här syns inga tunar. Vem betade här? Borta vid husen anar man tunar. Vi ser många intressanta boplatser och byggnader. Längst t v står en oxel och t h om den anar man långt bort en husgavel. Det är troligen brygghuset på Bergmans part nuvarande Haase/Wahlströms. Sedan ser vi Laurin/Ahlströms lilla ställe som Lau kommun köpte 1912 till fattigstuga. Manbyggnaden var säkert ett inpanelat 1700-tals bulhus med köks- och brygghusbakbygge i sten, se Bild 1131. T h om fattigstugan syns manbyggnaden med bakbygge och brygghus t v vid Bjärges västra part, nuvarande Kerstin Olssons. Sedan följer en bod, kanske dass eller vedbod till fattigstugan. Därefter ser man kyrkan och t h om den en ladugård, sannolikt tillhörig fattigstugan, se åter Bild 1131. T h om ladugården franträder nästan hela Öbergs ställe, nuvarande Gumauskas med både manbyggnad med bakbygge och ladugård, se Bild 615-617 och 597. Huset med långsidan synlig är Allmänningen Jakobssons torp, nuvarande Klints. Huset långt bak t h är Bjärges Anderssons, senare Lau friförsamling av Sv Missionsförbundets, nuvarande Helanders stuga och precis t h därom skymtar dess små uthus, se Bild 607 och 608. Längst th ser vi Bjärges norra part Melanders, nuvarande Tjernelds ladugårdar. Det var synd att Masse tog så få överblickbilder av bygden, för en sån här bild berättar väldigt mycket.
Vi ser gården från åkrarna i väster. Manbyggnaden har fått papptak och ser prydlig ut. Uppe vid skorstenarna sitter en dam! Hustrun Anna Brita eller någon av döttrarna? Skorstenarna är ovanligt höga i Lau, ofta är de bara hälften så höga eller mindre än så, särskilt på södra Gotland. Manbyggnaden ser ut att vara blind på baksidan så när som på kammaren mitt i huset, detta var vanligt på 1700-talshusen. Brygghuset är rätt litet och det innehöll nog bara just brygg- och bakfunktionerna. Dasset är däremot stort. En rejäl vedhög fyller utrymmet mellan dasset och utfarten vid ladugårdshörnet.
Brukblandning gjordes i två etapper. I den övre laven blandades kalk och sand, i den nedre hälldes vattnet på och man rörde länge så det blandades väl och att bruken blev seg. Det var ganska vanligt att kvinnor deltog i brukblandningen. Hans Dahlby, 43 år, syns längst fram t h och hustrun Johanna Katarina, 45 år t v, där bakom 3 av sönerna samt en okänd person. Det här är stället alldeles nere vid Nybro norr om vägen. Manbyggningen på bilden tillhör grannfastigheten, Dahlbys hade ett litet stenhus som ännu finns kvar. Den lilla ladugården har halmtak, inte ag. Vindskivorna med "vingar" i toppen är typiska för Lau.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.