Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping 1896 och de kom att bo och verka i staden under en tioårsperiod. I april månad 1898 utnämndes Edvard till överste och chef vid Första livgänadjärregementet och i sammanhanget flyttade familjen till den visade stadsvåningen invid Drottninggatan. Som synes stod det sena 1800-talets ombonade stilideal i full blom. Mellan tunga textilier och stoppade stilmöbler anas här ändå en lätthet som kan leda rummet till ett av fruns domäner. Bild från tiden omkring år 1900.
Från 299 kr
Ett år 1920 postgånget brevkort med vy mot en av flera tillfälliga militärförläggningar som uppstod i Linköping under 1910-talet. Skälet till att värnpliktiga fick förläggas inne staden var de segdragna turerna kring var de planerade anläggningarna för Första och Andra livgrenadjärregementena skulle placeras, vilket gav förseningar som följd. Det avbildade huset hade ursprungligen uppförts i början av 1880-talet som teater- och cirkusbyggnad i den så kallade Wernerska trädgården, som under 1800-talets senare hälft utgjort platsen för ett av stadens största nöjesetablissemang. Vid tiden för bilden var epoken av förströelser emellertid förbi och lokalen fanns tillgänglig för uthyrning.
Ungdomsporträtt av Fredrik Wallenberg. Född i Stockholm men uppvuxen i Linköping där fadern, som tidigare varit huvudstadens polismästare, valt en lugnare tjänst som landssekreterare. Fredrik Wallenberg inledde en militär karriär som volontär vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping 1882 och vid Första livgrenadjärregementet i samma stad 1883. Efter militär utbildning vid Krigsskolan återkom han till det sistnämnda regementet 1886 och erhöll underlöjtnants grad. Hans håg stod emellertid för konsten och det skrivna ordet, varför han begärde avsked 1892. Istället kom han att försörja sig som tecknare och medarbetare i tidningar. Som sådan var han exempelvis anställd i Paris under åren 1895 till 1901 och i London under perioden 1901-1922. Hans arbete medförda omfattande resor i skilda världsdelar. I sitt privata liv var han från år 1900 gift med Helen Elisabet Mac Horton. Som änkling gifte han om sig 1926 med Ingeborg Emma Gustava Wallenberg.
Porträtt av Adolf Fredrik Olsson. Från 1859 auditör vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Även rådman i Linköping 1876 och förste sådan från 1890, jämte mångårig ordförande i Linköpings stadsfullmäktige med flera befattningar. Gift i Stockholm 1881 med Emma Augusta Bengtsson. Foto 1860-tal.
Carl Axel Poignant hade en framgångsrik men kort militär karriär. Född i Stockholm 1831 antogs han vid 19 års ålder som underlöjtnant vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Två år senare utnämndes han till förste-adjutant och vidare till löjtnant. Ännu icke fyllda 27 år anförtroddes han den ansvarsfulla befattningen som regementetskvartersmästare. Hans tidiga död omintetgjorde emellertid en fortsatt löftesrik yrkesbana.
Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Paret Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping under senare delen av 1896. Med sig hade de barnen Elsa, Per och Erik, varav de bägge äldre syskonen var födda i S:t Petersburg där faderrn tjänstgjort som militärattaché. Skälet till familjens ankomst till Linköping var Edvard Brändströms utnämning till överstelöjtnant vid Första livgänadjärregementet. I april månad 1898 avancerade han till regementets överste och chef, och det var i det sammanhanget familjen flyttade från sin första adress i staden till stadsvåningen invid Drottninggatan. Genom levnadsbeskrivningar över dottern Elsa Brändström är det känt att makarna lät sina barn undervisas av både franska och tyska guvernanter. Bilden kan därför tolkas visa de äldre barnens studerkammare. Från väggen blickar kung Oscar II fordrande mot skrivborden. Bild från omkring sekelskiftet 1900.
Den adliga ätten Brakel kom att dö ut vid den porträtterade Anton Brakels brorson Gustaf Brakels död 1937. Anton Brakel och hustrun Amalia Danckwardt-Lillieström välsignades med döttrar vilka enligt dåvarande regeringsform inte kunde överföra adelskapet. Vid fototillfället omkring 1865 var kapten Brakel ovetande om denna del av framtiden och kanske var det inte heller av betydelse för honom. Född i Stockholm 1827 hade han kommit till Linköping i 20-årsåldern för tjänst vid Första livgrenadjärregementet och vid kåren kom han att bli kvar till sin pension med majors avsked år 1880.
Porträtt av Eberhard Örn. Född 1854 i Stora Tuna församling i Dalarna där fadern vid tiden tjänstgjorde vid Dalaregementet. Med tiden kom fadern att knytas till Första livgrenadjärregementet i Linköping och från 1871 var familjen bosatt i staden. Efter juridiska studier i Uppsala kom Eberhard att från 1888 vara verksam i Stockholm. Hans tid i huvudstaden har för denna beskrivning inte utretts, utan här noteras endast hans död i sviterna av leversvikt på juldagen 1899. Han var då skriven på Funckens gränd invid Kornhamnstorg.
Makarna Stånggren med sina förstfödda barn låter föreviga sig i linköpingsfotografen Maria Tesch ateljé. Tiden är något av 1800-talets sista år. Johan Stånggren är vid tiden löjtnant vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men har även en civil karriär som lantmätare. Makan Ottilia Sjögreen är bördig från Edshult i Jönköpings län men har före äktenskapets ingång 1889 varit bosatt i Uppsala en längre tid. I famnen håller hon dottern Anna Sofia Margareta och framför fadern sitter sonen Gustaf Adolf Magnus. Barnens tilltalsnamn har inte kunnat styrkas.
Porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, mest känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Porträtt av överste Gustaf Örn. Född i Stora Tuna 1816 inledde han sin militära karriär som fänrik vid Dalaregementet 1834. Vid samma regemente befordrades han till kapten 1853 och vidare till major 1859. Sistnämnda år blev han även lärare vid Krigsakademien. Från år 1864 var han placerad vid Första livgrenadjärregementet i Linköping och kom där att via överstelöjtnants grad att 1871 utses till regementets överste, en position han kom att verka i till sin pension 1879. I sitt privata liv var han från 1848 gift med Sophia Svedelius
Det parodiska ordenssällskapet SHT, med rötter i Uppsalas studentliv, instiftades ursprungligen 1844 men gavs sitt rådande namn först kring årsskiftet 1851/52. En av stiftarna var göteborgaren Carl Magnus Appelberg, som från år 1860 var knuten till Östergötland i egenskap av provinsialläkare i Kisa och vidare bataljonsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. År 1880 grundade han för Linköping en filialloge till SHT som gavs namnet Jojachim, vars medlemmar vi ser på bilden vid en sammankomst omkring förra sekelskiftet. Trots tydliga särmärken har platsen för samlingen inte lokaliserats.
Enligt påskrift porträtt av Alfr. Åman, bror till doktor Ludvig Åman. Av detta tolkat föreställa Alfrid Theodor Åman. Född i Linköping 1827 som son till professor Johan August Åman och hustrun Ulrika Margareta Löfström, jämte yngre bror till lasarettsläkaren Ludvig Åman. Från 1845 inledde Alfrid en militär karriär och blev knuten till Första livgrenadjärregementet i Linköping. Under åren 1856-1863 var han även i tjänst som vice kommisionslantmätare. Från 1863 var han bosatt i Skänninge. Han avled på länslasarettet i Linköping den 2 februari 1870 i sviterna efter ett benbrott.
Porträtt av Kapten Johan Ludvig Rehbinder. Född 1817 på Fredriksnäs säteri i Gryts socken som son till Johan Fredrik Rehbinder och Catharina Maria Nordenstolpe. Från 1846 gift med Anna Maria Wångenberg. Rehbinder inledde sin militära karriär som sergeant vid Svea artilleriregemente i Stockholm 1834. Vidare förflyttad som underlöjtnant till Första livgrenadjärregementet i Linköping 1836. Slutligen befordrad till kapten 1856 och erhöll avsked ur krigstjänsten 1870. Var även en tid överkontrollör för brännvinstillverkning i Östergötlands län. Död i april månad 1878 i Vadstena, där makarna sedan en kort tid varit hyresgäster i stadens gård nummer 11.
Ett av tiden nött porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, även känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Porträtt av makarna Carl Anton och Hedda Wetterbergh. Bakom står parets dotter Olga och sonen Carl Bernhard. Fadern, Carl Anton Wetterbergh, mest känd under pseudonymen Onkel Adam, var från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men familjen var inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Makarnas hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Porträtt av fröken Adelaide Beckman en kort tid före hennes giftemål med filosofie doktor Claes David Lindblad. Hon föddes 1844 i Västra Ny som dotter till vice auditören vid Första livgrenadjärregementet, Daniel Leonard Beckman och dennes maka Adelaide Charlotta Ringqvist. Efter faderns bortgång 1852 flyttade änkan med de sex barnen till släktingar i Vadstena. Från 1867 bodde familjen i Linköping. År 1870 återvände Adelaide till Vadstena för sitt nämnda äktenskap. Hennes liv blev kort. Dagar efter nedkomsten av parets fjärde son 1878 avled hon av hjärtförlamning, rimligtvis i sviterna av hennes sista barnsäng.
Familjen Örn samlade för porträttfotografering någon gång på 1890-talet. I mitten ses makarna Gustaf Örn och Charlotta Sofie Svedelius. Paret hade inflyttat från Stockholm till Linköping år 1866, med anledning av makens tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping. Från 1871 till pensionen var han överste och chef för regementet. I bakre raden står makarnas barn. Från vänster ses stadsingenjören och brandchefen i Skövde, Carl Axel Örn. Närmast efter står lanträntmästaren Henrik Örn följt av systern, tillika lärarinnan Sigrid. Därefter juristen Anders Eberhard och slutligen regementsläkaren Elis Leonard Örn. De bägge yngre kvinnorna och barnen är rimligtvis svärdottrar och barnbarn till de gamla makarna.
Ett gulnat porträtt av Linköpings första fotograf, Frans Dyring. Från 1858 drev han fast fotoverksamhet i skomakare Hjeltes gård. År 1864 blev han ägare till den så kallade Borénska gården på Drottninggatan, där han redan tidigare hade inrättat en ateljé i en liten paviljong i trädgården. Långt dessförinnan, redan på sitt trettonde år, hade han skrivits in i musikcorpsen vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Där blev han hautboist och sedemera musikfanjunkare. Han var således en framstående musiker med flöjt som som sitt främsta instrument och verkade vid sidan av andra tjänster som musiklärare.
Här är inte platsen att misskreditera våra avbildade personer men icke desto mindre är det så att fängelsedirektören vid Malmö cellfängelse, Pontus Lagerberg, kom att bli verkligt omskriven för en skandal i sin tjänst. Han anklagades och vidare dömdes för att genom falsk bokföring ha förskingrat ett betydande belopp från fångarnas arbete. Den första, milda domen på sex månaders suspension väckte anstöt och den radikala tidningen Arbetet beskrev Malmö rådhusrätt i ordlag som den "prostituerade slinkan Justicia" och den "hulda skökan". Direktör Lagerberg benämndes i samma artiklar som "Pontus Lurifax". Detta kom i sin tur att väcka förtalsmål som här lämnas därhän. Före sin tid som fängelsedirektör, och i tid för porträttet, var värmlandsfödde Pontus Lagerberg i tjänst vid Första livgrenadjärregementet i Linköping, och var under perioden 1860-1874 boende i staden med omnejd. Enligt arkets påskrift var han i Linköping även engagerad i stadens skarpskytteförening. Från 1862 gift med Augusta Henrika Printzensköld. 1860-tal.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.