Fyra väninnor i sällskap med hund troligtvis hemma hos fotograf Emil Durling vid hans bostad Strömmen i Sankt Anna. Sittandes på marken från vänster ses Ester Karlsson - mer känd som Ester Bölja Bergström efter ett taget tilltalsnamn och giftermål- därefter hennes syster Ingeborg Karlsson med hund i knäet och därefter Ella Sjögren. Stående ser vi vännen "Ölle". Anm: Identiteten av kvinnan kallad "Ölle" har inte kunnat styrkas.
Från 299 kr
På fotografiet visas en parad. Många unga rekryter marscherar genom Amiralitetsparken i sällskap av befäl; de som syns här är fem till antalet. Fyra av dessa går jämsides med tåget av rekryter och den femte går först, till höger i bildens förgrund. Alla på bilden är klädda i sina respektive uniformer. På bilden syns också civil befolkning; till vänster en person på cykel och i bakgrunden finns också två barn som går längsmed paradtåget. Fonden utgörs av växtlighet och parkmiljö.
Akvarellerad teckning av Fritz von Dardel (1817-1901). "I det gröna! Beckaskog 1863" är titeln på teckningen som visar kung Carl XV med sällskap (däribland Baron Bror Cederström, colonel Castelnau och baron Clary) i färd med att klättra upp på ett hölass i en vagn förspänd med häst. I bakgrunden byggnader. Bäckaskog, Kiaby socken, Villands härad, Skåne. Ur: Nr.2. Plockgods ur mina ritböcker 1850-1860 t. Äg: arkitekt G.v. Dardel, Leksand.
Julia Håkansson född Stenius vid Vasateatern. Håkansson, Julia, f. Stenius, 1853-1940, skådespelerska och dramapedagog. H. väckte uppmärksamhet redan vid debuten som Nora i Ibsens "Ett dockhem" på Dramaten 1886. Efter engagemang hos bl.a. August Lindberg och Albert Ranft samt turneér med eget sällskap tillhörde H. Dramaten (1907-29). Därefter bedrev hon privat pedagogisk verksamhet. Förutom Ibsens emanciperade kvinnogestaler gestaltade H. även Strindbergroller med stor inlevelse. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=207612
Sällskap vid bilen. Erik och Mathilda Thermaenius på Eriks 82-årsdag, med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Bilen på bilden är en Essex från 1919-1920 som ägdes av Gottfrid Thermaenius. Den registrerades den 18:e maj 1920 och hade reg.nr. T610. Ett år senare bytte bilen ägare till Hallsbergs Elektricitetsverk som sedan hade kvar den till 1927, då den hamnade på en verkstad i Örebro och sedan avregistrerades.
Soarésällskapet på utflykt till Långesten. Strax intill Öresjös södra strand vid Långesten byggde Sofie Lundin detta hus för sin serveringsrörelse. Sofie och hennes dotter Lovisa hade startat servering i blygsam skala i en liten stuga intill denna nybyggnad. När Borås-Herrljunga Järnväg på 1890-talet ordnade en hållplats i närheten blev stället ett omtyckt utflyktsmål. Fotot visar ett uppklätt sällskap som tagit sig till Långesten en försommardag 1901. Kanske skulle man planera följande säsongs soaréer.
Riksdagsjubileet. I Arboga firas 550-årsminnet av Sveriges första riksdag. Politiker, så väl lokala som på riksplanet, är på väg in i Heliga Trefaldighetskyrkan. Här kommer vår egen Elsy Harrysson i sällskap med Gunnar Sträng (socialdemokrat, före detta finansminister, nu ledamot av riksdagen). Bakom dem går Lennart Bodström (socialdemokrat som detta år bytte uppdrag från utrikesminister till utbildningsminister) och Mats Hellström (socialdemokrat, utrikeshandelsminister). Pressen är på plats. Engelbrekt, firandets upphovsman, blickar ner från sin sockel. I bakgrunden skymtar Backmans Sport och Bellis Blommor. Flaggorna vajar.
fotografi
Änkefru Emilia Trysén i sällskap med någon av hennes tjänarinnor, sysselsatt med handarbete. Emilia var född i Ringarum 1843 och hade på sin 21-årsdag gift sig med godsägaren Anders Magnus Julius Trysén och flyttat till godsets huvudgård Skönero i Tryserum. Deras äktenskapet varade i 20 år. En höstdag år 1884 förolyckades maken efter att hans häst kommit i sken. Vid fototillfället hade det gått ytterligare omkring 20 år. Bilden är sannolikt tagen i Skönero men även gården Brantsbo är möjlig, där Emilia bodde några år runt förra sekelskiftet.
Sällskap på och invid verandan till Sandvik i Roxenbaden. Täta ägobyten av gården gör det vanskligt att identifiera personer, men fram till sommaren år 1900 var lasarettsläkaren i Linköping Wilhelm Hallin i besittning av gården och möjligtvis är han mannen iförd keps till höger, tillsammans med några medlemmar ur linköpingssocieteten. Bland personerna har de tre på trappan sittande kvinnorna identifierats som; fru Ada Forselius, änkefru Emma Augusta Olsson följd av hennes dotter Signe. I övre raden har följande personer identifierats som; doktor Gustaf Ålund, rådman Olof Mattsson, fröken Karin Hyltén-Cavallius, änkefru Ulrika Forselius, rådman Carl August Holmer och bankdirektör Erik Gustaf Sundeqvist.
Ett sällskap har dukat upp intill bostaden. Det är vad vi ser och förutom dateringen 1902 följer ingen information med bilden. Med extern hjälp har vi lyckligtvis kommit så mycket längre. Bilden togs i centrala Linköping. Husens karaktär skulle annars placera dem i stadens utkant men i kvarteret Badhusets inre grupperade sig fyra lika gårdshus, varav bilden visar de två västligast belägna. Adressen var Badhusgatan 3. Samma källa har även lyckats identifiera sällskapets inre krets. Runt det dukade bordet står tapetserare Carl Johan Teodor Jonsson vid sidan av makan Mathilda och parets uppskattningsvis fyra yngsta döttrar.
Kaffekalas i det gröna med familjerna Andersson i Näs, Andersson i Ravelsmark, Ernst Andersson i Anneberg och Wirén (Örserum?). Ett stort sällskap män och kvinnor sitter och halvligger i gräset runt ett kaffebord. Flera av dem med en kaffekopp i handen. Hus med locklistpanel i bakgrunden. De är stående fr vänster: Adolf Viktor Andersson, Hilda Andersson, Ernst Andersson, Gustaf Alfred Andersson samt Teodor Andersson. Till vänster sitter Theodor Wirén och som femte person i ljus blus Carolina Andersson. I gräset till höger sitter Greta Andersson.
Ett sällskap äldre och yngre, män och kvinnor på en kullerstensbelagd gårdsplan till ett putsat bostadshus. Sällskapet sitter vid en trädgårdsmöbler med dukar på bordet, kaffekoppar, glas och flaskor. Flera i sällskapet har endera en kaffekopp eller motsvarande likörglas i händerna. Personerna är från vänster: obekant, W Sundbeck, G Löfgren, J Blomqvist, obekant, obekant, S Egnell i ljus blus, L Löfgren, Nina Löwenadler Brenner med dottern Gertrud, Nils Brenner, Samuelsson, K Lindberg samt K Blomqvist. Sittande i förgrunden är Gurli Löfgren och sannolikt hennes bror Alf Löfgren,
Bilden visar ett mindre sällskap som går i parad. I täten går en fanbärare (en officier) med en tretungad örlogsflagga. Han bär en svart uniform med skämmössa och handskar. Fanan håller han med högerhanden och fanstången vilar på hans axel. Bakom honom finns åtta personer varav ytterligare en är officierare och sju är rekryter, alla klädda i sina respektive uniformer. Rekryterna har också gevär med sig. Fonden utgörs av stadsbebyggelse och strax bakom sällskapet till höger ses en grupp barn och till vänster en gengasbil.
'Bo med 5 st ägg av brunand. Närbild. :: Text på baksidan: ''Brunändernas häckplatser voro i år uppslukade av vattnet, och någon allmän brunandhäckning kunde ej konstateras. Brunandflocken på väl 20 honor och dubbelt så många hanar höll mest till i söder och ibland sågos några viggar i deras sällskap. Ett enda bo fanns, och det var synnerligen typiskt i det att det var slarvigt byggt och ett av dess ägg låg ensamt och övergivet i en tuva 5 m från boet.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 2305-2346.'
Från Hotellviken, Saltsjöbaden september 1946. Den damsegling som omtalas i baksidesanteckningen ägde rum 7 september. Anteckningen "Seglade för SSK eller Sthlms Starbåtsflottiljen" syftar på Bengt Melin, som var medlem av Stockholms Segel Klubb, hans hustru Inger seglade för Stockholms Segel Sällskap (KSSS årsbok 1947 s 222). I seglingsprotokollet anges fru Bengt Melins namn som Inga, men Melins svåger, tillika SSHM-medarbetaren Folke Sjödin, som gjort anteckningen, har uppgivit hennes namn som Inger. Jfr Fo157054 och -055 i KSSS-samlingen. Fotografiet återgivet i Till Rors årg. XII (1946) nr 37 s 11.
Porträtt av kompositören och violinisten Andreas Randel. Son till torparen Peter Andersson och Elin Andersdotter i Ramdala socken, Blekinge. Efter eget bevåg ändrade han senare efternamnet till Randel efter sin födelsebygd, Ramdala. Var som ung delaktig i Karlskronas musikaliska sällskap innan han 1819 bedrev studier i Finspång och Linköping på bekostnad av friherren Gerard de Geer. Hans talanger förde honom vidare till Paris där han studerade violinspel vid kungliga musikskolan och lovprisades av sina berömda lärare Pierre Baillot och Luigi Cherubini. 1828 återvände han till Stockholm och fick arbete som violinist på Kungliga teatern. 1838 blev han andre konsertmästare vid hovkapellet och 1861 förste kapellmästare. Sedan 1844 hade han varit violinlärare och från 1859 professor vid Kungliga Musikaliska Akademien, där han blivit ledamot 1837. Under åren 1838-1856 var han verksam som musikdirektör vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Endast ett par månader efter sin pension avled professor Andreas Randel den 27 oktober 1864.
År 1805 inköpte det då nybildade assemblé- och spektakelbolaget tomten i hörnet av Sankt Larsgatan-Ågatan i Linköping. Redan året därpå stod bolagets hus färdigt, som under ungefär ett århundrade kom att bli centrum för stadens nöjesliv. Så kallade assembléer skulle i regel hållas en gång i veckan med umgänge, musikunderhållning och dans, likväl som delar av byggnaden kunde abonneras för privata tillställningar. Ett större rum i husets bottenvåning utgjorde assemblésal och var försedd med musikläktare och väggfasta bänkar. Bord och stolar kunde lånas efter behov. Vidare fanns "runda förmaket" och ett särskilt rum för biljard. Norra delen, husets högra i bild, inrymde matsal, några mindre rum för främst slutna sällskap och kök, som alla hyrdes av gästgivare. Byggnadens övre våning togs så gott som helt i anspråk för en teatersalong. Huset revs 1901 för att ge plats för Riksbankens imposanta bankhus i nygotik.
På självaste nyårsaftonen 1908 begav sig linköpingsfotografen Maria Tesch hem till änkerfru Adelaide Steinnordh i hennes våning invid Apotekaregatan i Linköping. Hon var kallad med anledning av änkefruns 90-årsdag som förflutit dagen före. Ljusförhållandena för fotografering var som synes svåra, ett fönster mot gatan fick rädda situationen så gått det gick. Mest ljus faller som sig bör på jubilaren. Adele, som hon familjärt kallades, var en välbekant person i Linköping. Det märks inte minst på alla gratulationer som inkommit med blommor. Från 1850 hade hon varit gift med filosofie och teologie doktor J H W Steinnordh, en i ännu högre grad känd karaktär i staden. Ett porträtt av honom hänger för övrigt på väggen. Nu var Adelaide dock änka sedan dryga tio år. I rummet har hon sällskap av dottern Emma och svärsonen Hjalmar Liedberg.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.