T.h: Anna Nyblad, född 1872 i Hönsa (Brobacken). Hennes far var handlande. Hon gifte sig 1899 med mjölnaren på Hönsa kvarn och bodde där 1899-1908 då familjen köpte en gård vid Tibro. Död 1946. T.v: Anna Andersson, småskollärarinna med ambullerande tjänst i Björkulla-Älgarås (1889-1898). Hon bodde i Björkulla, men hade ett rum ovanpå kyrkskolan. Hanna Säll gick i skolan för henne i början av 1890-talet. Genom att hennes far var banvakt kunde Hanna gå kontinuerligt i skolan. Hon fick åka med trallan neråt Björkullagärdena. "Fröken var snäll". En gång hade Hanna med sig något till henne, som inköpts i Älgarås. Då bjöds hon på kaffe i frökens kök. Hon njöt obeskrivligt eftersom kamraterna stod utanför. Då Anna Nyblad sommartid gick över gärdena till kyrkan eller med annat ärende bar hon ofta en solparasoll. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
Från 299 kr
Knysten. Korgmakare Carl Ramm, som har lärt sig yrket av sin far, tillverkar företrädesvis mindre korgar av god kvalitet. Han använder sig uteslutande av vide och sälg. Rötterna kan användas som material, men sådana korgar blir mindre hållbara och får ej så vacker ytfärg. En användes endast till större korgar av lägre kvalitet. Vilket insamlas under förvintern från minst 5 år gamla träd och buskar. Virket delas i fyra delar, varefter vidjan barkas. Denna skäres till, så att de avspjälkade spånen får önskad bredd. Spånens tjocklek beror helt på årsväxtens kraftighet. För att spånen skall bli mjuka och flätbara, läggs de i vatten. Materialet till stommen och varpen tages av virket närmast kärnan. Stommen spikas ihop medan varpen sticks in under flätningens gång och helt hålls ihop av spånflätningen.
Fabrikör Fredrik Rosenlind. Född 1805 i Stockholm Mariestads Bryggeri var ett bryggeri i Mariestad grundat 1848. Det förvärvades av Spendrups 1967 för att läggas ned 1972. Mariestads bayerska bryggeri grundades av snusfabrikören Fredrik Rosenlind, och var ett av de första som bryggde sitt öl enligt bayersk tradition. 1875 brann bryggeriet ner till grunden men redan ett år efter branden var bryggeriet återuppbyggt, denna gång helt i sten. Tack vare detta lyckas bryggeriet stå emot den stora stadsbranden som drabbade Mariestad 1895 (mer än 35 byggnader blev lågornas rov). 1957 lanserades ett nytt öl med namnet Old Ox. Det moderna ölvarumarket Mariestad bryggs av Spendrups på annan ort, och har inget samband med det historiska bryggeriet.
Rumsinteriör, tre personer. En kvinna med ett spädbarn i knät sitter med en större pojke i en s.k. "inventionssoffa". Lars (givaren) känner inte igen henne eller pojken med säkerhet, men när Maria Wistrand nämner att det i lådan med glasplåtar fanns en lapp med namnet "Börje Ramqvist" säger han att bilden skulle kunna föreställa hans faster hans faster Elin som var gift med byggmästare Gösta Ramqvist. Hon var samtidigt sjuksköterska och föreståndarinna för ålderdomshemmet i Västerås. I sånt fall är den större pojken hennes son Börje Ramqvist och spädbarnet hennes son Gösta Wilhelm. Lars (givaren) kollar i sin släktbok och berättar att Börje var född 1912 och Gösta Wilhelm 1915. Den lille dog dock redan 1917 alltså skulle bilden vara tagen någon gång mellan dessa årtal, troligen närmare 1915 eftersom barnet bär dopdräkt.
Gammal bebyggelse i Mölndal. Roten M. Mellan Götaforsliden och Forsåkersgatan ligger ett område med mycket gammal bebyggelse, en kvarleva från den gamla kvarnbyn. Området benämndes förr i tiden Fäberget, emedan kvarnägarna då använde området till betesmark för sina kreatur. Området är numera avsett att bli ett kulturminnesområde för Mölndal. Detta innebär, att de små stugorna här inte får ändras eller rivas. De smala slingrande gatorna får inte heller omändras. Allt skall liksom bibehållas i befintligt skick. Bebyggelsen till vänster kallas Görjelyckan, och där bakom ligger Glasberget. Till höger på bilden syns Polishuset, som en gång byggdes såsom en sjukstuga för Mölndal. Längst till vänster skymtar gaveln på Götafors' fabriksbyggnad. Fotografiet är taget från Störtfjället.
Nundstedts fastighet, Kvarnbygatan 39 på Gamla Torget. Okänt årtal. Uppteckning från Hans Hansson: "I detta hus fanns William Olssons velocipedaffär i högra ändan. Bertil och William var bröder och hade varsin cykelaffär. Till vänster i huset låg J. Nundstedts speceriaffär. I övervåningen fanns Stadsingenjörskontorets mätningsavdelning i en f.d. lägenhet. Där arbetade kartriterskorna och mätningspersonalen. Jag arbetade själv där från sept. 1957 till 1961 som mätningshantlangare (s.k. pinnpojk). Men jag arbetade mestadels med att kopiera ritningar och kartor. De flesta kopiorna belystes på ljuskänsligt gult papper som sedan framkallades med ammoniak. Fy vad det luktade hemskt när jag tömde upp ammoniak från en plastdunk i den öppna ammoniakbehållaren. Då fick man snabbt springa till det öppna fönstret och kippa efter andan. Någon gång 1961 flyttade vi in i det nuvarande Stadshuset. Huset revs i samband med ombyggnad av Kvarnbygatan."
Gumman Mellbins stuga. Vinkelladugård och stuga sammanbyggda. "Mellbinsa" var en riktig krutgumma. En gång råkade hon bryta av lårbenet och kom till lasarettet. Efter åtta dagar ville gumman hem, och då underläkaren sökte klargöra för henne nödvändigheten av vila, genmälte hon: "Ja dä får ja säja, så dålia doktorer, som di har nu i Falköping, dä har di väl aldri haft, som ente på ena sånn ti kan plåcka ihop en gammel käring. Hadde ja vart hemma nu, hadde ja allt vart frisker". Doktorn drog sina tvivelsmål "Å, säj ente dä, när ja å Klasa-Kari va ihop å sloss så bröt ho tummen å- m -me- men ja vira om en stor fläskasvål å ätter åtte daer va vi ihop igen." Allt nog, doktorn blev så intresserad av den frispråkiga gumman, att han på sommaren flera gånger reste ut för att hälsa på henne. Hon dog vid 90 års ålder.
Selma Widoff i linköpingsfotografen Svante Leonard Rydholm ateljé något av 1860-talets första år. Född 1842 i Kaga och där boende i Sättuna, är hon således runt 20 år på bilden och har livet framför sig. Likafullt har hon upplevt prövningar. Ännu inte fyllda 4 år hade hennes mor dött i vattensot, ett av tidens många gissel. Fadern hade vidare gift om sig med en äldre syster till sin första fru, men även hon dog inom kort i en annan av tidens plågoris, lungsoten. Fadern kom att gifta sig en tredje gång och vi är då närmast framme vid tiden för bilden. Det tredje äktenskapet varade till faderns död maj månad 1870. Selma var då ännu skriven i Kaga men uppges vistas i Herrberga, där en äldre bror ägde och drev Forsa södergård. I Herrberga, eller annorstädes, träffade Selma under alla omständigheter sin blivande make i Carl Anders Emil Wettergren, som arbetade som inspektor i bruksorten Svabensverk i sydvästra Hälsingland. Där satte de bo och i november månad 1880 fick de sonen Karl Axel August, som kom att bli makarnas enda barn. Efter knappa 10 år bröt de upp från Hälsingland för att flytta till Linköping, där de bosatte sig i en våning på adressen Drottninggatan 22. Efter nya tio år lämnade makarna Linköping för ny tillvaro i Uppsala, som kom att bli deras sista gemensamma hem. Maken avled i Uppsala 1906 och någon gång därefter flyttade Selma som änka till Stockholm. Hon fick ett långt liv. Hon somnade in dagar före sin 93-årsdag. Hon var då skriven på Kommendörsgatan.
Gruvan, en av våra första utställningar, har genom alla tider varit en av de mest populära attraktionerna på Tekniska museet. Nu kan du utforska nya spännande upplevelser i de gamla gruvgångarna och uppleva en helt ny modern del med borrsimulator och andra spännande stationer. Vår populära utställning Gruvan har genomgått en rejäl förvandling förutom nya ytskikt, realistiska gruvarbetare och stämningsfull belysning har de gamla gruvgångarna fyllts med nya överraskningar, effekter och andra spännande inslag. Följ med på en resa genom trånga, mörka gruvgångar där du får uppleva hur det en gång så farliga arbetet i underjorden gick till hundratals år tillbaka i tiden. En helt ny del den moderna gruvan Dessutom har Gruvan utökats med en helt ny del med moderna gruvmiljöer. Starta äventyret med gruvbussen, som tar dig ned i underjorden. Framme i den moderna gruvans kontrollrum kan du ta plats i borrsimulatorn en styrhytt där du själv får styra den enorma borren in i bergväggen för att göra hål för sprängmedel och lasta malm. Här kan du också avfyra en rejäl salva med hjälp av knappar och spakar i ett riktigt sprängskåp som använts i Kirunagruvan. I den moderna gruvans kontrollrum möts du av mängder av skärmar för att följa metallernas och mineralens väg runt jorden. I skåp och lådor hittar du prover på 40 olika metaller och industrimineral som behövs för att tillverka en vanlig mobiltelefon. Här finns också mikroskop och andra verktyg för att testa och analysera borrkärnor från urberget. I den nya delen av Gruvan fortsätter berättelsen till nutid, och vi får se hur de en gång farliga arbetsplatserna numera liknar kontorsmiljöer och fikarum på vilken arbetsplats som helst. Vi får också träffa dagens gruvarbetare, avfyra sprängladdningar, åka buss långt ner i underjorden och prova att köra en borr- och lastningssimulator.
Familjegrupp sju personer i gröngräset. (Kaffedrickande). Bilden är tagen på Almö-Lindö i Mälaren mellan Västerås och Lindö, ca 1918 då familjen gjorde en utflykt dit. Ön hörde till Fullerö herrgård. Det var en betesmark för djur. Där fanns då bara en gård som drevs av en man som hette Karlsson. Hans son gifte sig så småningom med Ulla (givarens kusin, dotter till hans morbror Evert). Översta raden från vänster till höger: OSKAR ERIKSSON, född 29/9 1885. Gift med givarens moster Elna, syster till hans mor Edit. Givaren berättar "Elna och en annan syster som hette Astrid startade en söndagsskola i Fiskars under Fullerö. Deras far, min morfar var fiskare där. Oskar hade en speceriaffär i utkanten av Eskilstuna. 1926 då jag var 12 år cyklade jag från Norberg till Eskilstuna och fick vara hos honom på sommaren och fick då jobba i affären. Det var roligt. Jag vägde strösocker och mjöl och sånt i påsar. Och så fick jag åka ärenden till Hakonbolaget och hämta saker." HUGO ANDERSSON, givarens morbror, född 20/11 1889. Givaren berättar: "Han var lite äventyrlig av sig och gav sig ut på sjön på långfärd på lastfartyg. Så småningom kom han hem och när morbror Evert tog arrendet på Ridön så följde han och hans familj med. Hugo hjälpte till på gården och bodde i ett hus som kallades Oppegården. Han var pingstvän och en gång tog han med sig en statare som hette Kling till ett möte i Västerås. Det blåste på sjön så när de åkte hem fick de landa på en holme över natten. Därför kom de inte hem förrän frampå middagen på måndagen. Morbror Evert blev ilsken för det tog ju bort Klings arbete. Hugo gjorde väl inte så mycket men statarens arbetsdag betydde mycket. Det var hårda bud!" Algot Lindström (enligt kompletterande uppgifter från Marianne Kindgren, givarens släkting) Andra raden: GIVARENS BROR OLOF "Olle" troligen ca 6 år gammal. GIVARENS MOR EDIT ANDERSSON GIVARENS MOSTER RUT ANDERSSON född 29/4 1902. Hon blev lärarinna i Hälsingland i Gnarp och Grängsjö. Kom senare till Stockholm där hon bodde i Bromma. Hon var religiös men inte sträng utan köpte biljetter till revyer "och sånt" när givaren och andra kom på besök. Skrev senare ett testamente och delade sin egendom mellan sina syskonbarn "så att det skulle bli rättvist". Hon gifte sig aldrig, men en gång i Hälsingland lär hon ha varit förälskad. Det blev dock inget med det - kanske var hon för sträng mot sig själv. Längst fram: GIVARENS MORBROR EVERT ANDERSSON, född 2/2 1900.
Karl Pettersson "Kålle Nick" föddes 1909. Han gick i skomakarlära hos en man i Lindome. Han började gå i lära hos "Möbo-Johan", som kunde allt inom skomakeri. Denne bodde och var verksam mitt emot Liljegrens speceriaffär i Skogstorp. Här lärde sig Kalle att tillverka skor - helt från några bitar läder. Kalle har jobbat hela sitt liv som skomakare. Under 10 års tid arbetade han emeller-tid på Pelly-fabriken i Falkenberg. Men då var han ändå i skomakeriverkstaden på helgerna. Han satte upp detta skomakeri i en källarlokal på Sandgatan 18, 1933. Huset byggdes 1932. Han är fortfarande verksam i det lilla skomakeriet. Hans arbetstider är 8 -12, 13 -17, 5 dagar i veckan. Men han är även där på lördagarna. Då vill ju många kunder hämta sina skor. Ja, även efter klockan fem på vardagarna får han stanna kvar för att lämna ut skor. Kalle bor ej i samma hus. Han bor i "apotekshuset", vid Folkets Hus. Att fortfarande hålla på i skomakeriet håller honom i gång efter två hjärtinfarkter. Kalles specialetet genom tiderna har varit att vändsy skor. Det var oftast damskor det gällde. Becksömssydda skor syddes med svinborst som nål. Det fanns även sandalsydda och randsydda skor. När man sydde vändsydda skor kallades man för vändmakare. Skofabriken S.A. Svensson lämnade partier till Kalle med skor som skulle sys med becksöm. (Ur intervju vid foto tillfället).
Denna part av Bjärges låg förut alldeles intill Bergmans part och dessa två bildade tillsammans en sluten gårdsmiljö med byggnaderna placerade i en fyrkant, precis som uppe vid Bjärges Jakobssons och Melanders före skiftet, se Bild 568, 555 och 563. Denna part tillkom på 1760-talet genom en delning av Lilla Bjärges och skiftades ut till den här platsen 1870. Manbyggnaden ligger i en svag backsluttning, vilket har gjort det möjligt att gräva ut en källare under vardagsstugan i husets högra del, i övrigt har huset bara en sockel. En snickarglädjeveranda har nyligen tillfogats, liksom ett brygghus t h. Där emellan har man byggt ett plank som vindskydd. Mot stårgården står ett spjälstaket med traditionella dubbelgrindar med rombrutig överdel. T h om grinden står troligen ett brunnshus. Framför flovedstraven ligger en del virke, t v om grinden ligger stänger och t h om vedtraven står bruklavar och t v skymtar en brukkärra. Det är troligen om- och tillbyggnader av ladugården på gång! Träden är sannolikt popplar, vilka var omtyckta planteringsträd på 1800-talets andra hälft. Popplarna är borta sedan länge, på lillgården står det päronträd i stället. Annars är det mesta sig likt.
Brud-dörren, brudporten är placerad på korets norra vägg. Här går brudparet med följe in vid vigseln och endast då. Stigluckan vid vägen utanför heter "Bräudläuku" och mellan den och brudporten sätts upp en allé av björkar på bröllopsdagen, som brudparet med följe går igenom. På bilden ser detta parti av kyrkan sliten ut, stenen är kraftigt algbevuxen. Bilden är tagen en sen kväll vid midsommar, den enda gång på året då ljuset når hit. Koret är byggt på 1280-talet och brudporten är utförd i gotisk stil. Det är unikt att ha en port på korets norra sida. Porten är byggd av gul, grå och röd kalksten som växlar med varandra. öppningen är utförd i två avsatser, s k språng, i vilka ursprungligen bör ha stått runda kolonetter. Den gotiskt böjda bågen ovanför sprången, arkivolten, har språng med rundstavar. Dörrposten bär upptill en vackert formad skiva, s k tympanon, vilken överst har en nedhängande lilja. Tympanonskivan har utanför sig en trepassformad s k mantel med en hängande palmett överst. I övergången mellan portalöppningens språng och arkivolten finns s k kapitälband dekorerade med finhuggna växtornament, skyddade upptill av profilerade täckplattor. Den yttre takformade avslutningen, den s k vimpergen, skyddas av hålkälade skivor. I dess topp sitter ett hugget lejon som prydnad. På den västra yttre posten finns en bevarad stenskulptur i form av ett huvud med växtslingor som kropp. Motsvarigheten t h saknas pga av en svår skada.
Enligt påskrift porträtt av fröken Tilda Wiström, Öjebro. Tolkat vara Mathilda Wiström, född i Öjebro backekvarn 1843 som dotter till byggmästare Gustaf Wiström och dennes maka Brita Lisa Svensdotter. Här porträtterad något av 1860-talets år. Hennes mor avled redan 1855 och lämnade maken ensam med sju barn. Trots vad som var brukligt gifte han inte om sig utan tycks ha klarat föräldraskapet utan hustru eller med hjälp av varken stadigvarande hushållerska eller ens piga. Vid sidan av byggmästare var fadern även kvarnägare i byn. En annan av ortens många ägare och delägare i kvarnrörelser hette Johan Andersson och hans son Wilhelm var jämngammal med Mathilda. I den lilla kvarnbyn blev de naturligtvis tidigt medvetna om varandra. Med åren uppstod tycke och i juli månad 1868 skred de till altaret i Herrberga kyrka. Till en början arrenderade Mathilda och maken av bägge deras fäder men redan året efter giftemålet förvärvade det unga paret en egen kvarn. För familjen i Solbergakvarnen tycks livet vidare gått sin gilla gång. Mellan åren 1872-1884 välsignades paret sju friska barn. Av dessa kom äldsta dottern Maria bli kvar i föräldrahemmet som hemmadotter. Mathilda avled 1919 och maken 1921.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.