LEVERANS 2-5 DAGAR OCH FRAKTFRITT ÖVER 599 KR
Eget foto
Sök Sök
Favoriter
Favoriter

Varukorg Varukorg
Varukorg

tillägg
+kr
Summa: kr

Sökresultat för Jacob

Antal träffar: 2353
Denna part har en obruten ägarlängd sedan 1546 då Jacob Koparve köpte gården av Peder Kauparve och Hans Gox . Jacob tycks ha köpt gården ung och brukat den ända in på 1600-talet, då sonen Anders Jacobsson tog över 1614. 1621 stod sonen Joen Jacobsson som ägare och efter honom sonen Jacob Kauparve. Hans son Joen Jacobsson var ägare 1653 och 1670 hade hans son Peer Koparfve tagit över. Dennes son Lars Persson född 1638 var ägare till gården 1681 och han hade 7 barn, varav sonen Per Larsson ärvde gården. Vid slutet av 1600-talet delades Kauparve i två parter mellan Per Larsson och Bengt Hansson så Per Larsson fick denna part. Han gifte sig 1693 med Mallena Persdotter från Snausarve och de fick 5 barn. 1714 gifte sig äldsta dottern Catarina Persdotter född 1698 (?) med Olof Rassmusson och de tog över parten 1725 och fick 4 barn. Sonen Per Olofsson född 1717 gift 1738 med Anna Christensdotter från Botels tog över. De fick sönerna Olof, Per och Hans, vilka delade gårdsparten 1777 i tre lika delar. Hans Persson född 1754 fick denna part 1778 när han gifte sig med Appolina Mattsdotter född 1754 från Hallsarve. De byggde ett nytt stenhus 1795 och fick 20 års skattebefrielse för det. Deras ende son Per Hansson född 1789 ärvde parten och han gifte sig 1803 med Stina Maria Hansdotter född 1782 från Sunnkörke. Av deras 6 barn och en fosterdotter köpte sönerna Carl Johan och Per gårdsparten 1847 av fadern och delade den ännu en gång mellan sig. Per Persson född 1814 fick denna part. Han gifte 1848 med Greta Christna Larsdotter född 1827 från Hallbjäns och de fick två söner, varav en drunkande ung i Närsån. Per Persson dog redan 1856 och Greta Christina gifte om sig året därpå med drängen Hans Hansson Alberg från Alskog och de fick två barn. Sonen Lars Persson född 1853 från första äktenskapet ärvde gårdsparten 1881. Han gifte sig med Helena Johanna Larsdotter född 1851 från Gumbalde och de fick 4 barn, varav äldste sonen också drunknade som ung i Närsån. Yngste sonen Lars Pettersson född 1886 blev näste ägare, gift 1911 med Ester Eliasson född 1890 från Bosarve på När. De fick 4 barn, varav sonen Erik Pettersson född 1915 tog över gårdsparten. Han gifte med Elsie och de fick 3 barn. Sonen Magnus Pettersson född 1954 tog över gårdsparten 1981. Han var gift med Ingela (?) och de fick 4 barn. Magnus dog rätt tidigt och gårdsparten arrenderades delvis ut, delvis brukas den av systern Gunlög Pettersson. Magnus äldste son Andreas Pettersson född 1980 har blivit ny ägare. På bilden ser vi troligen Lars Pettersson 51 år, dottern Laura Kristina 26 år och sonen Hans Vilhelm 23 år stå framför manbyggnaden med den alldeles nygjorda verandan.

Denna part har en obruten ägarlängd sedan 1546 då Jacob Koparve köpte gården av Peder Kauparve och Hans Gox . Jacob tycks ha köpt gården ung och brukat den ända in på 1600-talet, då sonen Anders Jacobsson tog över 1614. 1621 stod sonen Joen Jacobsson som ägare och efter honom sonen Jacob Kauparve. Hans son Joen Jacobsson var ägare 1653 och 1670 hade hans son Peer Koparfve tagit över. Dennes son Lars Persson född 1638 var ägare till gården 1681 och han hade 7 barn, varav sonen Per Larsson ärvde gården. Vid slutet av 1600-talet delades Kauparve i två parter mellan Per Larsson och Bengt Hansson så Per Larsson fick denna part. Han gifte sig 1693 med Mallena Persdotter från Snausarve och de fick 5 barn. 1714 gifte sig äldsta dottern Catarina Persdotter född 1698 (?) med Olof Rassmusson och de tog över parten 1725 och fick 4 barn. Sonen Per Olofsson född 1717 gift 1738 med Anna Christensdotter från Botels tog över. De fick sönerna Olof, Per och Hans, vilka delade gårdsparten 1777 i tre lika delar. Hans Persson född 1754 fick denna part 1778 när han gifte sig med Appolina Mattsdotter född 1754 från Hallsarve. De byggde ett nytt stenhus 1795 och fick 20 års skattebefrielse för det. Deras ende son Per Hansson född 1789 ärvde parten och han gifte sig 1803 med Stina Maria Hansdotter född 1782 från Sunnkörke. Av deras 6 barn och en fosterdotter köpte sönerna Carl Johan och Per gårdsparten 1847 av fadern och delade den ännu en gång mellan sig. Per Persson född 1814 fick denna part. Han gifte 1848 med Greta Christna Larsdotter född 1827 från Hallbjäns och de fick två söner, varav en drunkande ung i Närsån. Per Persson dog redan 1856 och Greta Christina gifte om sig året därpå med drängen Hans Hansson Alberg från Alskog och de fick två barn. Sonen Lars Persson född 1853 från första äktenskapet ärvde gårdsparten 1881. Han gifte sig med Helena Johanna Larsdotter född 1851 från Gumbalde och de fick 4 barn, varav äldste sonen också drunknade som ung i Närsån. Yngste sonen Lars Pettersson född 1886 blev näste ägare, gift 1911 med Ester Eliasson född 1890 från Bosarve på När. De fick 4 barn, varav sonen Erik Pettersson född 1915 tog över gårdsparten. Han gifte med Elsie och de fick 3 barn. Sonen Magnus Pettersson född 1954 tog över gårdsparten 1981. Han var gift med Ingela (?) och de fick 4 barn. Magnus dog rätt tidigt och gårdsparten arrenderades delvis ut, delvis brukas den av systern Gunlög Pettersson. Magnus äldste son Andreas Pettersson född 1980 har blivit ny ägare. På bilden ser vi troligen Lars Pettersson 51 år, dottern Laura Kristina 26 år och sonen Hans Vilhelm 23 år stå framför manbyggnaden med den alldeles nygjorda verandan.

Från 299 kr
Denna mindre gårdspart uppstod omkring 1780 när Hallsarves västra part under backen delades mellan bröderna Olof och Christen Persson, se Bild 841. Olof Persson född 1756 fick mark här nere nära stranden söder om Smiss och byggde platsen omkring 1780. Han gifte sig 1779 med Margareta Thomasdotter född 1755 från När och de fick tre barn, varav äldste sonen Thomas Olofsson född 1782 övertog gårdsparten. Han blev gift 1805 med båtsman Kjortels dotter Brita Stina Hansdotter född 1780 och de fick två barn. Thomas dog redan 1808 och Brita Stina gifte om sig året därpå. Man gifte om sig snabbt, för man kunde inte klara en gård ensam, det var nog inte så mycket kärlek med i spelet, det gällde bara att överleva. Brita Stinas nye make hette Per Mårtensson född 1785 från Rangsarve i Alskog och de fick 4 barn. Gårdsparten gick i arv till äldsta dottern i andra giftet Stina Cajsa född 1810, gift 1838 med Jacob Persson född 1800 från Bönde. De fick en son Hans 1841, men han drunknade 1861 och Jacob dog 1865, varvid Stina Cajsa gifte om sig 1867 med drängen Jakob Pettersson född 1812 från Österby i Buttle, de fick inga barn. Gårdsparten såldes omkring 1870 till träskomakaren Mårten Lauvall född 1824 från Kauparve och hans hustru Cajsa Stina Persdotter Glömsker född 1823. De hade fyra barn och gårdsparten delades mellan sonen Karl Mårtensson född 1856 och dottern Maja Lotta Mårtensdotter född 1851. Karl ärvde denna part och Maja Lotta byggde nytt en bit sydväst om broderns part. Karl Mårtensson gifte sig 1882 med Anna Kristina Olofsdotter född 1859 i Burs. De fick tre sönder, varav äldste sonen Edvard Carlsson född 1885 tog över, gift 1917 med Karin Åslin född 1890 i Hälsingland. De fick två barn, men ingen tog över, så de sålde gårdsparten 1941 till Edvards kusinbarn Margit med make Sune Jakobsson, vilka i sin tur sålde parten till Oskar Johansson född 1906 från Rikvide på När, som var gift 1930 med Agnes Olsson född 1904 från Siglaivs på När. De fick 3 söner och mellansonen Bengt Johansson född 1934 ärvde parten, men flyttade till fastlandet och sålde den 1984 till Bo Jacobsson född 1938 från Stockholm, som sedan dess nyttjat fastigheten som fritidsbostad. På bilden ser vi troligen sonen Karl 13 år, sonen Edvard 21 år, Karl Mårtensson 50 år och hustrun Anna Kristina 47 år. Alla har redskap i händerna, det var otänkbart att framstå som sysslolös! Masse har fått med hela gårdsmiljön. Till vänster ses ladugården med halmtak och ett tröskhus med faltak, till höger ses flygeln och bostadshuset.

Denna mindre gårdspart uppstod omkring 1780 när Hallsarves västra part under backen delades mellan bröderna Olof och Christen Persson, se Bild 841. Olof Persson född 1756 fick mark här nere nära stranden söder om Smiss och byggde platsen omkring 1780. Han gifte sig 1779 med Margareta Thomasdotter född 1755 från När och de fick tre barn, varav äldste sonen Thomas Olofsson född 1782 övertog gårdsparten. Han blev gift 1805 med båtsman Kjortels dotter Brita Stina Hansdotter född 1780 och de fick två barn. Thomas dog redan 1808 och Brita Stina gifte om sig året därpå. Man gifte om sig snabbt, för man kunde inte klara en gård ensam, det var nog inte så mycket kärlek med i spelet, det gällde bara att överleva. Brita Stinas nye make hette Per Mårtensson född 1785 från Rangsarve i Alskog och de fick 4 barn. Gårdsparten gick i arv till äldsta dottern i andra giftet Stina Cajsa född 1810, gift 1838 med Jacob Persson född 1800 från Bönde. De fick en son Hans 1841, men han drunknade 1861 och Jacob dog 1865, varvid Stina Cajsa gifte om sig 1867 med drängen Jakob Pettersson född 1812 från Österby i Buttle, de fick inga barn. Gårdsparten såldes omkring 1870 till träskomakaren Mårten Lauvall född 1824 från Kauparve och hans hustru Cajsa Stina Persdotter Glömsker född 1823. De hade fyra barn och gårdsparten delades mellan sonen Karl Mårtensson född 1856 och dottern Maja Lotta Mårtensdotter född 1851. Karl ärvde denna part och Maja Lotta byggde nytt en bit sydväst om broderns part. Karl Mårtensson gifte sig 1882 med Anna Kristina Olofsdotter född 1859 i Burs. De fick tre sönder, varav äldste sonen Edvard Carlsson född 1885 tog över, gift 1917 med Karin Åslin född 1890 i Hälsingland. De fick två barn, men ingen tog över, så de sålde gårdsparten 1941 till Edvards kusinbarn Margit med make Sune Jakobsson, vilka i sin tur sålde parten till Oskar Johansson född 1906 från Rikvide på När, som var gift 1930 med Agnes Olsson född 1904 från Siglaivs på När. De fick 3 söner och mellansonen Bengt Johansson född 1934 ärvde parten, men flyttade till fastlandet och sålde den 1984 till Bo Jacobsson född 1938 från Stockholm, som sedan dess nyttjat fastigheten som fritidsbostad. På bilden ser vi troligen sonen Karl 13 år, sonen Edvard 21 år, Karl Mårtensson 50 år och hustrun Anna Kristina 47 år. Alla har redskap i händerna, det var otänkbart att framstå som sysslolös! Masse har fått med hela gårdsmiljön. Till vänster ses ladugården med halmtak och ett tröskhus med faltak, till höger ses flygeln och bostadshuset.

Från 299 kr
Enligt påskrift porträtt av prosten Westergren i Konungsund. Fotografiet är vanskligt att datera och jämförbara porträtt saknas. Icke förty torde bilden föreställa Magnus Westergren. Född i Kuddby 1803 återvände han efter studier i Uppsala till hemorten för en tjänst som församlingens adjunkt. Året var då 1829 och här blev han kvar till 1833 då han bröt upp för samma tjänst i Klockrike. Efter några år i församlingen erbjöds han posten som vice pastor i Konungsund på Vikbolandet. Han inflyttade sommaren 1839 och blev under sin första period i socknen kvar till 1847. Mellan sistnämnda år och våren 1850 bistod han som pastorsadjunkt domprost Lars Laurenius i Linköping och var bosatt i dennes domprostgård. I maj månad 1850 ingick han äktenskap med Eva Fredrika Rundeberg och de nygifta flyttade till Styrstad där Magnus erbjudits tjänsten som komminister. Som varande en kyrkans man utan egen församling att leda fick Westergren likt sina ämbetsbröder inte sällan vänja sig vid ständiga flyttar i sökandet efter en stadigvarande tjänst eller avancemang. Därutav blev Ledberg nästa hemvist för makarna, där församlingen stod utan komminister sedan frånträdande Jacob Öster lockats till Östra Harg. Våren 1863 var de emellertid tillbaka i Konungsund. Socknens kyrkoherde Juringius hade dött, nu behövde vakansen tillsättas och Domkapitlet utsåg den redan beprövade Westergren. Hans tid som församlingens kyrkliga ledare blev lång, från nyss nämnda 1863 till sin död 1886. Hans barnlösa äktenskap hade dess för innan nått sin ände vid makans bortgång 1877.

Enligt påskrift porträtt av prosten Westergren i Konungsund. Fotografiet är vanskligt att datera och jämförbara porträtt saknas. Icke förty torde bilden föreställa Magnus Westergren. Född i Kuddby 1803 återvände han efter studier i Uppsala till hemorten för en tjänst som församlingens adjunkt. Året var då 1829 och här blev han kvar till 1833 då han bröt upp för samma tjänst i Klockrike. Efter några år i församlingen erbjöds han posten som vice pastor i Konungsund på Vikbolandet. Han inflyttade sommaren 1839 och blev under sin första period i socknen kvar till 1847. Mellan sistnämnda år och våren 1850 bistod han som pastorsadjunkt domprost Lars Laurenius i Linköping och var bosatt i dennes domprostgård. I maj månad 1850 ingick han äktenskap med Eva Fredrika Rundeberg och de nygifta flyttade till Styrstad där Magnus erbjudits tjänsten som komminister. Som varande en kyrkans man utan egen församling att leda fick Westergren likt sina ämbetsbröder inte sällan vänja sig vid ständiga flyttar i sökandet efter en stadigvarande tjänst eller avancemang. Därutav blev Ledberg nästa hemvist för makarna, där församlingen stod utan komminister sedan frånträdande Jacob Öster lockats till Östra Harg. Våren 1863 var de emellertid tillbaka i Konungsund. Socknens kyrkoherde Juringius hade dött, nu behövde vakansen tillsättas och Domkapitlet utsåg den redan beprövade Westergren. Hans tid som församlingens kyrkliga ledare blev lång, från nyss nämnda 1863 till sin död 1886. Hans barnlösa äktenskap hade dess för innan nått sin ände vid makans bortgång 1877.

Från 299 kr
Familjen står framför den gamla manbyggnaden 10 år innan den nya delvis intagit dess plats. Huset är en rätt stor parstuga, vars ursprung är svårbedömt. Det finns en stenhusresolution för ett nybyggt stenhus på parten 1773. Möjligen kan murverket vara från denna tid. En ny resolution finns för parten 37 år senare, 1810. Det verkar märkligt, gick det att få skattefrihet två gånger? Om det gick, eller gick att bluffa, så kan det gamla huset ha höjts och försetts med nya fönster. Men detta utseende med källare, brutet tak och frontespis verkar mera 1830-40-tal än 1810. Gavelns fönster nere sitter tätt i 1700-talspositon, medan långsidans måste vara flyttade från nära hörnet till in på väggen. En stor trappa med sittbänkar i sten tillhör mera tiden fram emot 1800-talets mitt. Gissningsvis byggde man ett stenhus med flistak 1773 av samma längd och bredd som detta och fick 20 års skattebefrielse för det. 1810 moderniserades detta hus genom nya fönster och kanske ny ytterdörr och spetsigt tegeltak och förmodligen invändig modernisering. För det tycks man ha få ytterligare 20 års skattefrihet. Omkring 1840 gjordes en större modernisering genom att bjälklaget höjdes och man grävde ur en källare. Fönstren flyttades delvis och fick nya bågar och foder. Taket bröts och man byggde frontespiser. Förste kände ägare var Lasse Fye 1523. 1570 var Peder Fie ägare och 1614 var det Morthen Fie. Troligen tog hans son Christen Morthenssen över, för 1634 stod han som ägare. 1653 hade sannolikt näste son Jacob Christensson blivit ägare. 1670 var troligen sonen Christen Jacobsson ägare av gården. 1681 delades troligen gården mellan sönerna Anders och Joen Christensson och Joen och hans fru Anna Larsdotter tog över denna part. Men Joen dog 1697och ytterligare en bror kom in i bilden, Olof Christensson tog över i stället. 1720 delades denna part mellan Olof och ännu en broder, Christen, där Christen blev ägare av denna grundpart. Christen gifte sig 1699 med Cecilia Båtelsdotter född 1677 från Norrbys i Vänge. De fick 6 barn, varav yngste sonen Jakob Christenson född 1718 blev näste ägare. Jakob gifte sig 1745 med dottern på grannparten Margareta Hansdotter född 1725 och de fick två barn innan Jakob dog. Margareta gifte om sig 1761 med den 14 år yngre Jacob Bertelsson född 1739 och fick med honom två barn till, varav sonen Jakob Jacobsson född 1764 blev näste ägare. Han gifte sig 1792 med Valborg Jakobsdotter född 1772 från Bare i Etelhem. De fick 5 barn och av dessa tog sonen Nils Jakobsson född 1803 över, gift 1834 med Anna Cajsa Persdotter född 1813 från Botvide. Sonen Jakob Nilsson född 1839 ärvde parten gift första 1863 med Anna Larsdotter född 1841 från Hemmor, de fick 6 barn och andra gången 1878 med Margareta Larsdotter född 1834 från Sigsarve i Alskog, som han fick två söner med. Dottern Amanda född 1871 tog över 1899, gift med Emil Kristiansson. Av deras tre barn blev sonen Alex född 1904 näste ägare.

Familjen står framför den gamla manbyggnaden 10 år innan den nya delvis intagit dess plats. Huset är en rätt stor parstuga, vars ursprung är svårbedömt. Det finns en stenhusresolution för ett nybyggt stenhus på parten 1773. Möjligen kan murverket vara från denna tid. En ny resolution finns för parten 37 år senare, 1810. Det verkar märkligt, gick det att få skattefrihet två gånger? Om det gick, eller gick att bluffa, så kan det gamla huset ha höjts och försetts med nya fönster. Men detta utseende med källare, brutet tak och frontespis verkar mera 1830-40-tal än 1810. Gavelns fönster nere sitter tätt i 1700-talspositon, medan långsidans måste vara flyttade från nära hörnet till in på väggen. En stor trappa med sittbänkar i sten tillhör mera tiden fram emot 1800-talets mitt. Gissningsvis byggde man ett stenhus med flistak 1773 av samma längd och bredd som detta och fick 20 års skattebefrielse för det. 1810 moderniserades detta hus genom nya fönster och kanske ny ytterdörr och spetsigt tegeltak och förmodligen invändig modernisering. För det tycks man ha få ytterligare 20 års skattefrihet. Omkring 1840 gjordes en större modernisering genom att bjälklaget höjdes och man grävde ur en källare. Fönstren flyttades delvis och fick nya bågar och foder. Taket bröts och man byggde frontespiser. Förste kände ägare var Lasse Fye 1523. 1570 var Peder Fie ägare och 1614 var det Morthen Fie. Troligen tog hans son Christen Morthenssen över, för 1634 stod han som ägare. 1653 hade sannolikt näste son Jacob Christensson blivit ägare. 1670 var troligen sonen Christen Jacobsson ägare av gården. 1681 delades troligen gården mellan sönerna Anders och Joen Christensson och Joen och hans fru Anna Larsdotter tog över denna part. Men Joen dog 1697och ytterligare en bror kom in i bilden, Olof Christensson tog över i stället. 1720 delades denna part mellan Olof och ännu en broder, Christen, där Christen blev ägare av denna grundpart. Christen gifte sig 1699 med Cecilia Båtelsdotter född 1677 från Norrbys i Vänge. De fick 6 barn, varav yngste sonen Jakob Christenson född 1718 blev näste ägare. Jakob gifte sig 1745 med dottern på grannparten Margareta Hansdotter född 1725 och de fick två barn innan Jakob dog. Margareta gifte om sig 1761 med den 14 år yngre Jacob Bertelsson född 1739 och fick med honom två barn till, varav sonen Jakob Jacobsson född 1764 blev näste ägare. Han gifte sig 1792 med Valborg Jakobsdotter född 1772 från Bare i Etelhem. De fick 5 barn och av dessa tog sonen Nils Jakobsson född 1803 över, gift 1834 med Anna Cajsa Persdotter född 1813 från Botvide. Sonen Jakob Nilsson född 1839 ärvde parten gift första 1863 med Anna Larsdotter född 1841 från Hemmor, de fick 6 barn och andra gången 1878 med Margareta Larsdotter född 1834 från Sigsarve i Alskog, som han fick två söner med. Dottern Amanda född 1871 tog över 1899, gift med Emil Kristiansson. Av deras tre barn blev sonen Alex född 1904 näste ägare.

Från 299 kr
Köpings kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Köpingsviks församling på Öland. Den nuvarande kyrkan är den fjärde i ordningen. Den ursprungliga kyrkan var av trä. Möjligen var det en stavkyrka uppförd under 1000-talet. Den ersattes vid 1100-talet av en mycket stor kyrka av kalksten, 42 meter lång och fyra meter bred. Den bestod av ett långhus med ett smalare kor och absid i öster. I söder var ett vapenhus uppfört under 1200-talet och på norra sidan en sakristia som tillkom under 1300-talet. Under 1100-talet tillkom ett torn i väster och på 1200-talet ett torn i öster. Kyrkan blev därmed en klövsadelkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn var en klockstapel belägen. Kyrkans interiör präglades av det treskeppigt välvda kyrkorummet. Koret var tunnvälvt medan absiden var försedd med hjälmvalv. Johannes Haquini Rhezelius som vid sin resa till Öland 1634 tecknade av kyrkorna har gett en god bild av Köpings medeltida kyrkas utseende. Under 1700-talet togs frågan upp om uppförandet av en helt ny kyrka. Beslutet fattades efter åtskilliga överläggningar att uppföra en kyrkobyggnad efter ritningar utförda 1799 av Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. År 1805 revs den gamla kyrkan med undantag av tornet. Sten från den rivna kyrkan användes som byggnadsmaterial i den nya. Kyrkan uppfördes 1805-1808 av murarmästare Johan Petersson, Kalmar. Invigningen förättades 1808 av biskop Magnus Stagnelius. Den nya kyrkobyggnaden bestod av ett rymligt långhus med brutet tak och en sakristia bakom koravslutningen i öster. Västtornet försågs med en åttakantig lanternin för kyrkklockorna. Interiören var av salkyrkotyp med ett trätunnvalv. Tvärs över kyrkorummet var ankarjärn spända. Så småningom uppvisade murarna sprickbildningar på grund av att sydmuren börjat sjunka. En förstärkning av grunden visade sig i längden omöjlig. Ur tanken att bygga om sydmuren uppstod istället att uppföra en helt ny kyrka. Hösten 1953 revs kyrkan med undantag från tornbyggnaden. De ritningar som den nuvarande kyrkan uppfördes efter 1954-1955 utarbetades av Ärland Noreen. Materialet består i huvudsak av röd kalksten, med inslag av grå kalksten. Utmed norra långsidan ligger delar av den medeltida kyrkans nordmur kvar. Alla yttermurarna är oputsade. Kyrkan består av ett långhus och avslutande korvägg i öster. Vid norra sidan är en sakristia belägen och under denna ett bisättningsrum. Tornet i väster bevarades. I lanterninen hänger tre klockor. Storklockan är enligt inskrift från 1622. Mellanklockan tillkom 1969. Lillklockan bär årtalet 1686. Kyrkorummet är indelat i tre skepp genom fem par kolonner av grå, huggen kalksten. Över mittskeppet spänner sig valv gjutet i betong av stjärnvalvskaraktär. Sidoskeppen är täckta av trätak. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)

Köpings kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Köpingsviks församling på Öland. Den nuvarande kyrkan är den fjärde i ordningen. Den ursprungliga kyrkan var av trä. Möjligen var det en stavkyrka uppförd under 1000-talet. Den ersattes vid 1100-talet av en mycket stor kyrka av kalksten, 42 meter lång och fyra meter bred. Den bestod av ett långhus med ett smalare kor och absid i öster. I söder var ett vapenhus uppfört under 1200-talet och på norra sidan en sakristia som tillkom under 1300-talet. Under 1100-talet tillkom ett torn i väster och på 1200-talet ett torn i öster. Kyrkan blev därmed en klövsadelkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn var en klockstapel belägen. Kyrkans interiör präglades av det treskeppigt välvda kyrkorummet. Koret var tunnvälvt medan absiden var försedd med hjälmvalv. Johannes Haquini Rhezelius som vid sin resa till Öland 1634 tecknade av kyrkorna har gett en god bild av Köpings medeltida kyrkas utseende. Under 1700-talet togs frågan upp om uppförandet av en helt ny kyrka. Beslutet fattades efter åtskilliga överläggningar att uppföra en kyrkobyggnad efter ritningar utförda 1799 av Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. År 1805 revs den gamla kyrkan med undantag av tornet. Sten från den rivna kyrkan användes som byggnadsmaterial i den nya. Kyrkan uppfördes 1805-1808 av murarmästare Johan Petersson, Kalmar. Invigningen förättades 1808 av biskop Magnus Stagnelius. Den nya kyrkobyggnaden bestod av ett rymligt långhus med brutet tak och en sakristia bakom koravslutningen i öster. Västtornet försågs med en åttakantig lanternin för kyrkklockorna. Interiören var av salkyrkotyp med ett trätunnvalv. Tvärs över kyrkorummet var ankarjärn spända. Så småningom uppvisade murarna sprickbildningar på grund av att sydmuren börjat sjunka. En förstärkning av grunden visade sig i längden omöjlig. Ur tanken att bygga om sydmuren uppstod istället att uppföra en helt ny kyrka. Hösten 1953 revs kyrkan med undantag från tornbyggnaden. De ritningar som den nuvarande kyrkan uppfördes efter 1954-1955 utarbetades av Ärland Noreen. Materialet består i huvudsak av röd kalksten, med inslag av grå kalksten. Utmed norra långsidan ligger delar av den medeltida kyrkans nordmur kvar. Alla yttermurarna är oputsade. Kyrkan består av ett långhus och avslutande korvägg i öster. Vid norra sidan är en sakristia belägen och under denna ett bisättningsrum. Tornet i väster bevarades. I lanterninen hänger tre klockor. Storklockan är enligt inskrift från 1622. Mellanklockan tillkom 1969. Lillklockan bär årtalet 1686. Kyrkorummet är indelat i tre skepp genom fem par kolonner av grå, huggen kalksten. Över mittskeppet spänner sig valv gjutet i betong av stjärnvalvskaraktär. Sidoskeppen är täckta av trätak. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)

Från 299 kr
Köpings kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Köpingsviks församling på Öland. Den nuvarande kyrkan är den fjärde i ordningen. Den ursprungliga kyrkan var av trä. Möjligen var det en stavkyrka uppförd under 1000-talet. Den ersattes vid 1100-talet av en mycket stor kyrka av kalksten, 42 meter lång och fyra meter bred. Den bestod av ett långhus med ett smalare kor och absid i öster. I söder var ett vapenhus uppfört under 1200-talet och på norra sidan en sakristia som tillkom under 1300-talet. Under 1100-talet tillkom ett torn i väster och på 1200-talet ett torn i öster. Kyrkan blev därmed en klövsadelkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn var en klockstapel belägen. Kyrkans interiör präglades av det treskeppigt välvda kyrkorummet. Koret var tunnvälvt medan absiden var försedd med hjälmvalv. Johannes Haquini Rhezelius som vid sin resa till Öland 1634 tecknade av kyrkorna har gett en god bild av Köpings medeltida kyrkas utseende. Under 1700-talet togs frågan upp om uppförandet av en helt ny kyrka. Beslutet fattades efter åtskilliga överläggningar att uppföra en kyrkobyggnad efter ritningar utförda 1799 av Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. År 1805 revs den gamla kyrkan med undantag av tornet. Sten från den rivna kyrkan användes som byggnadsmaterial i den nya. Kyrkan uppfördes 1805-1808 av murarmästare Johan Petersson, Kalmar. Invigningen förättades 1808 av biskop Magnus Stagnelius. Den nya kyrkobyggnaden bestod av ett rymligt långhus med brutet tak och en sakristia bakom koravslutningen i öster. Västtornet försågs med en åttakantig lanternin för kyrkklockorna. Interiören var av salkyrkotyp med ett trätunnvalv. Tvärs över kyrkorummet var ankarjärn spända. Så småningom uppvisade murarna sprickbildningar på grund av att sydmuren börjat sjunka. En förstärkning av grunden visade sig i längden omöjlig. Ur tanken att bygga om sydmuren uppstod istället att uppföra en helt ny kyrka. Hösten 1953 revs kyrkan med undantag från tornbyggnaden. De ritningar som den nuvarande kyrkan uppfördes efter 1954-1955 utarbetades av Ärland Noreen. Materialet består i huvudsak av röd kalksten, med inslag av grå kalksten. Utmed norra långsidan ligger delar av den medeltida kyrkans nordmur kvar. Alla yttermurarna är oputsade. Kyrkan består av ett långhus och avslutande korvägg i öster. Vid norra sidan är en sakristia belägen och under denna ett bisättningsrum. Tornet i väster bevarades. I lanterninen hänger tre klockor. Storklockan är enligt inskrift från 1622. Mellanklockan tillkom 1969. Lillklockan bär årtalet 1686. Kyrkorummet är indelat i tre skepp genom fem par kolonner av grå, huggen kalksten. Över mittskeppet spänner sig valv gjutet i betong av stjärnvalvskaraktär. Sidoskeppen är täckta av trätak. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)

Köpings kyrka är en kyrkobyggnad i Växjö stift. Den är församlingskyrka i Köpingsviks församling på Öland. Den nuvarande kyrkan är den fjärde i ordningen. Den ursprungliga kyrkan var av trä. Möjligen var det en stavkyrka uppförd under 1000-talet. Den ersattes vid 1100-talet av en mycket stor kyrka av kalksten, 42 meter lång och fyra meter bred. Den bestod av ett långhus med ett smalare kor och absid i öster. I söder var ett vapenhus uppfört under 1200-talet och på norra sidan en sakristia som tillkom under 1300-talet. Under 1100-talet tillkom ett torn i väster och på 1200-talet ett torn i öster. Kyrkan blev därmed en klövsadelkyrka. Vid kyrkogårdens sydvästra hörn var en klockstapel belägen. Kyrkans interiör präglades av det treskeppigt välvda kyrkorummet. Koret var tunnvälvt medan absiden var försedd med hjälmvalv. Johannes Haquini Rhezelius som vid sin resa till Öland 1634 tecknade av kyrkorna har gett en god bild av Köpings medeltida kyrkas utseende. Under 1700-talet togs frågan upp om uppförandet av en helt ny kyrka. Beslutet fattades efter åtskilliga överläggningar att uppföra en kyrkobyggnad efter ritningar utförda 1799 av Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. År 1805 revs den gamla kyrkan med undantag av tornet. Sten från den rivna kyrkan användes som byggnadsmaterial i den nya. Kyrkan uppfördes 1805-1808 av murarmästare Johan Petersson, Kalmar. Invigningen förättades 1808 av biskop Magnus Stagnelius. Den nya kyrkobyggnaden bestod av ett rymligt långhus med brutet tak och en sakristia bakom koravslutningen i öster. Västtornet försågs med en åttakantig lanternin för kyrkklockorna. Interiören var av salkyrkotyp med ett trätunnvalv. Tvärs över kyrkorummet var ankarjärn spända. Så småningom uppvisade murarna sprickbildningar på grund av att sydmuren börjat sjunka. En förstärkning av grunden visade sig i längden omöjlig. Ur tanken att bygga om sydmuren uppstod istället att uppföra en helt ny kyrka. Hösten 1953 revs kyrkan med undantag från tornbyggnaden. De ritningar som den nuvarande kyrkan uppfördes efter 1954-1955 utarbetades av Ärland Noreen. Materialet består i huvudsak av röd kalksten, med inslag av grå kalksten. Utmed norra långsidan ligger delar av den medeltida kyrkans nordmur kvar. Alla yttermurarna är oputsade. Kyrkan består av ett långhus och avslutande korvägg i öster. Vid norra sidan är en sakristia belägen och under denna ett bisättningsrum. Tornet i väster bevarades. I lanterninen hänger tre klockor. Storklockan är enligt inskrift från 1622. Mellanklockan tillkom 1969. Lillklockan bär årtalet 1686. Kyrkorummet är indelat i tre skepp genom fem par kolonner av grå, huggen kalksten. Över mittskeppet spänner sig valv gjutet i betong av stjärnvalvskaraktär. Sidoskeppen är täckta av trätak. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)

Från 299 kr
Namnet Bönde är en försvenskning av det gotländska Böi-ände, Byände, alltså gården där socknens bebyggelse slutar. Gården är också de sista i Lau, sen vidtar skogen mot Tälleby i Garde. Förste kände ägaren var Niells Bannde 1570. Vid det svenska maktövertagandet var Anders Jacobsson ägare, han hade ärvt gården. Bönde delades i två parter och 1670 ägde Anders ena parten och Rassmus Olofsson (?) blev ägare av denna part. Hans son Olof Rassmusson var ägare 1719, gift första gången 1717 med Margareta född Fredriksdotter från granngården Liffride, de fick barnen Appolina 1718 och Rassmus 1720, och andra gången med Christina Jonsdotter. Olof dog och Christina gifte om sig 1726 med Olof Hansson, möjligen kommen från grannparten och de fick 4 barn. Här delades kanske parten och Rassmus Olofsson fick den nya parten och Olof Hansson denna. Sedan dog Christina och Olof gifte om sig 1743 med Anna född Hansdotter 1719 från Fide. Därefter dog Olof och Anna gifte om sig 1751 med Carl Jacobsson född 1728 från Burge i Levide. Det var Carl och Anna som byggde ett stenhus 1771 och fick 20 års skattebefrielse för det. Detta stenhus byggdes troligen om framåt 1800-talets mitt till det utseende det har på bilden. Anna och Carls äldste son Jacob född 1752 tog över gårdsparten, gift 1779 med Margareta född Larsdotter 1758 från Hallbjäns. De fick 7 barn och även här tog äldste sonen Lars född 1782 över. Han gifte sig 1807 med Maria Lisa född Persdotter 1781 från Gangvide på När. De fick också 7 barn. Johan född 1816 ärvde parten, gift 1843 med Anna Brita född Olofsdotter 1816 från Fie. Det var troligen Johan och Anna som byggde om huset. Deras son Lars Johansson född 1848 blev näste ägare, gift med Brita Maria född Göransdotter från Norrgårde i Hamra. Äldste sonen Johan gift med Helena Montelius från Östergarn blev gårdspartens siste brukare. Vid skiftet blev parten såld för rivning 1897. De bodde kvar några år, men vid rivningen 1904 flyttade de till Stånga. Denna vackra manbyggnad uppfördes alltså 1771 av Carl Jacobsson och Anna Hansdotter och moderniserades med brutet tak och frontespiser troligen i början på 1840-talet av sonen Johan Larsson och hans fru Anna Olofsdotter. Huset är en parstuga med gavelkammare och brudkammare under frontespisen på framsidan. Som synes var huset i utmärkt skick, ändå ansågs det inte ha något värde, utan revs bort. Det stod mellan de två kvarvarande Böndeparterna. Masse tog påpassligt denna bild före rivningen. På trappan står sannolikt Helena Montelius.

Namnet Bönde är en försvenskning av det gotländska Böi-ände, Byände, alltså gården där socknens bebyggelse slutar. Gården är också de sista i Lau, sen vidtar skogen mot Tälleby i Garde. Förste kände ägaren var Niells Bannde 1570. Vid det svenska maktövertagandet var Anders Jacobsson ägare, han hade ärvt gården. Bönde delades i två parter och 1670 ägde Anders ena parten och Rassmus Olofsson (?) blev ägare av denna part. Hans son Olof Rassmusson var ägare 1719, gift första gången 1717 med Margareta född Fredriksdotter från granngården Liffride, de fick barnen Appolina 1718 och Rassmus 1720, och andra gången med Christina Jonsdotter. Olof dog och Christina gifte om sig 1726 med Olof Hansson, möjligen kommen från grannparten och de fick 4 barn. Här delades kanske parten och Rassmus Olofsson fick den nya parten och Olof Hansson denna. Sedan dog Christina och Olof gifte om sig 1743 med Anna född Hansdotter 1719 från Fide. Därefter dog Olof och Anna gifte om sig 1751 med Carl Jacobsson född 1728 från Burge i Levide. Det var Carl och Anna som byggde ett stenhus 1771 och fick 20 års skattebefrielse för det. Detta stenhus byggdes troligen om framåt 1800-talets mitt till det utseende det har på bilden. Anna och Carls äldste son Jacob född 1752 tog över gårdsparten, gift 1779 med Margareta född Larsdotter 1758 från Hallbjäns. De fick 7 barn och även här tog äldste sonen Lars född 1782 över. Han gifte sig 1807 med Maria Lisa född Persdotter 1781 från Gangvide på När. De fick också 7 barn. Johan född 1816 ärvde parten, gift 1843 med Anna Brita född Olofsdotter 1816 från Fie. Det var troligen Johan och Anna som byggde om huset. Deras son Lars Johansson född 1848 blev näste ägare, gift med Brita Maria född Göransdotter från Norrgårde i Hamra. Äldste sonen Johan gift med Helena Montelius från Östergarn blev gårdspartens siste brukare. Vid skiftet blev parten såld för rivning 1897. De bodde kvar några år, men vid rivningen 1904 flyttade de till Stånga. Denna vackra manbyggnad uppfördes alltså 1771 av Carl Jacobsson och Anna Hansdotter och moderniserades med brutet tak och frontespiser troligen i början på 1840-talet av sonen Johan Larsson och hans fru Anna Olofsdotter. Huset är en parstuga med gavelkammare och brudkammare under frontespisen på framsidan. Som synes var huset i utmärkt skick, ändå ansågs det inte ha något värde, utan revs bort. Det stod mellan de två kvarvarande Böndeparterna. Masse tog påpassligt denna bild före rivningen. På trappan står sannolikt Helena Montelius.

Från 299 kr
Förste kände ägaren var 1570 Henrick Suderkirkie. 1648 ägde Oluf Sunnankirkia gården. Hans son Jacob Olufsson var ägare 1653 och han var ännu ägare 1870. Dottern (?) Catarina Olofsdotter 1669-1705 var gift med Hans Mårtensson, se nedan. 1681 var gården delad mellan Anders gift med ?, mågen Michel gift med Gustava Jacobsdotter 1660-1694 och Peer Mårtensson gift 1694 med Margareta Persdotter. 1694 var Sunnkörke 2 parter ägda av Peer Mårtensson som hade 4 döttrar och Staffan Larsson som var gift med Margareta Mårtensdotter och hade två söner. 1706 gifte Hans Mårtensson om sig med Gertrud Jacobsdotter från Lye. Deras son Mårten Hansson född 1699 var 1719 ägare av ena parten och Per Mårtensson av den andra. Det verkar som de gick i konkurs 1713, då kronan köpte in gården. På 1730-talet ägde hela gården av Mattias Michelsson. 1740 delades gården mellan sönerna Olof och Lars Mattisson och Olof fick denna part, men den togs snart över av systern Catarina, gift 1756 med Lars Christensson född 1731 från Kattlunds i Grötlingbo. Catarina dog och Lars gifte om sig 1776 med Maria Christina Johansdotter född 1753 från Lyrungs i Lye och de löste in gårdsparten från kronan. De fick sonen Lars Larsson 1777 innan fadern Lars dog och Maria Christina gifte om sig 1778 med Hans Hansson född 1752 från från Botels och de brukade gårdsparten till 1822. Det var de som uppförde den stora manbyggnaden. Hans och Maria Christina fick hela 8 barn och äldste sonen från andra äktenskapet Hans Hansson född 1780 blev näste ägare. Han gifte sig 1813 med Catarina Larsdotter född 1789 från Goks och de brukade parten mellan 1820 och 1850. De fick två barn, varav dottern Anna Christina Hansdotter 1820-1900 tog över. Hon var gift 1840 med Hans Hansson Lauström född 1817 från Gumbalde och de fick 5 barn. Dottern Cajsa Stina Hansdotter 1848-1940 ärvde parten, gift 1873 med Karl Larsson född 1845 från Juves i Garde. De brukade parten mellan omkring 1875-1912. Av deras två barn blev det sonen Vilhelm Karlsson född 1875 som blev näste ägare 1912 och då rev ner flistaket. Han blev gift med med Hilma Maria Katarina Jakobsson född 1880 från Rone. De byggde helt ny ladugård vid sidan av gårdstomten 1924. De brukade parten till 1942, då enda barnet Henning Karlsson född 1921 tog över. Han sålde gårdsparten 1949 till Albert och Elsa Nyström på Gumbalde, som sammanförde marken med sin gård. Nyströms sålde manbyggnaden och flygeln med tomt till grosshandlaren Ture Ferhnkvist från Stockholm som fritidsbostad. Han sålde fastigheten till familjen Estrabaut, där dottern Lisa Yanez Estrabaut är ägare. Här ser vi en bild av det stora flistakshuset med flisen ännu liggande kvar på taket. Till höger är flygeln före moderniseringen och på byggnaden, se Bild 1109. Eftersom den står framme på huset, bör den vara byggd före 1810, för så här byggd man normalt inte. Brygghusedelen var t v och det ser ut som en källardörr t h. Personerna är Karl Larsson 59 år, hustrun Cajsa Stina Hansdotter 56 år och sonen Vilhelm Karlsson 29 år.

Förste kände ägaren var 1570 Henrick Suderkirkie. 1648 ägde Oluf Sunnankirkia gården. Hans son Jacob Olufsson var ägare 1653 och han var ännu ägare 1870. Dottern (?) Catarina Olofsdotter 1669-1705 var gift med Hans Mårtensson, se nedan. 1681 var gården delad mellan Anders gift med ?, mågen Michel gift med Gustava Jacobsdotter 1660-1694 och Peer Mårtensson gift 1694 med Margareta Persdotter. 1694 var Sunnkörke 2 parter ägda av Peer Mårtensson som hade 4 döttrar och Staffan Larsson som var gift med Margareta Mårtensdotter och hade två söner. 1706 gifte Hans Mårtensson om sig med Gertrud Jacobsdotter från Lye. Deras son Mårten Hansson född 1699 var 1719 ägare av ena parten och Per Mårtensson av den andra. Det verkar som de gick i konkurs 1713, då kronan köpte in gården. På 1730-talet ägde hela gården av Mattias Michelsson. 1740 delades gården mellan sönerna Olof och Lars Mattisson och Olof fick denna part, men den togs snart över av systern Catarina, gift 1756 med Lars Christensson född 1731 från Kattlunds i Grötlingbo. Catarina dog och Lars gifte om sig 1776 med Maria Christina Johansdotter född 1753 från Lyrungs i Lye och de löste in gårdsparten från kronan. De fick sonen Lars Larsson 1777 innan fadern Lars dog och Maria Christina gifte om sig 1778 med Hans Hansson född 1752 från från Botels och de brukade gårdsparten till 1822. Det var de som uppförde den stora manbyggnaden. Hans och Maria Christina fick hela 8 barn och äldste sonen från andra äktenskapet Hans Hansson född 1780 blev näste ägare. Han gifte sig 1813 med Catarina Larsdotter född 1789 från Goks och de brukade parten mellan 1820 och 1850. De fick två barn, varav dottern Anna Christina Hansdotter 1820-1900 tog över. Hon var gift 1840 med Hans Hansson Lauström född 1817 från Gumbalde och de fick 5 barn. Dottern Cajsa Stina Hansdotter 1848-1940 ärvde parten, gift 1873 med Karl Larsson född 1845 från Juves i Garde. De brukade parten mellan omkring 1875-1912. Av deras två barn blev det sonen Vilhelm Karlsson född 1875 som blev näste ägare 1912 och då rev ner flistaket. Han blev gift med med Hilma Maria Katarina Jakobsson född 1880 från Rone. De byggde helt ny ladugård vid sidan av gårdstomten 1924. De brukade parten till 1942, då enda barnet Henning Karlsson född 1921 tog över. Han sålde gårdsparten 1949 till Albert och Elsa Nyström på Gumbalde, som sammanförde marken med sin gård. Nyströms sålde manbyggnaden och flygeln med tomt till grosshandlaren Ture Ferhnkvist från Stockholm som fritidsbostad. Han sålde fastigheten till familjen Estrabaut, där dottern Lisa Yanez Estrabaut är ägare. Här ser vi en bild av det stora flistakshuset med flisen ännu liggande kvar på taket. Till höger är flygeln före moderniseringen och på byggnaden, se Bild 1109. Eftersom den står framme på huset, bör den vara byggd före 1810, för så här byggd man normalt inte. Brygghusedelen var t v och det ser ut som en källardörr t h. Personerna är Karl Larsson 59 år, hustrun Cajsa Stina Hansdotter 56 år och sonen Vilhelm Karlsson 29 år.

Från 299 kr
En vårdag har Masse fotograferat hela familjen Karlsson framför manbyggnaden. Huset är troligen byggt på 1840-talet, en parstuga med pulpetfrontespiser och senare tillfogat köksbakbygge. Till höger står en brygghusflygel. 1523 ägdes Hallsarve av Oluff Haldsarue och 1570 av Peder Halgsarve. 1621 var Oluff Halgsarve ägare och 1634 Peder Hallsarwe. 1648 var Peer Hallsarwe ägare och 1653 Peer Olofsson. Här kan man gissa att det är samma släkt iom att namnen Peder (Peer) och Oluff (Olof) omväxlar med varandra, det är brukligt att fader och son har omväxlande namn. 1670 ägde Bertel Hallsarwe gården, iom att det är ett nytt namn kan det ha varit en måg. Hans dotter Catarina Bertelsdotter gifte sig 1691 med Per Olofsson från Bomunds på När och de blev ägare till den här halvan av gården, medan troligen en annan dotter gift omkring 1680 med Peer Andersson fick den andra halvan. Catarina och Pers döttrar Carin Persdotter född 1700 gift 1718 med Tomas Mattson och Kerstin Persdotter, gift 1712 med Christen Jacobsson från Hummelbos i Burs delade gårdsparten mellan sig. Carin och Tomas tog över denna part och fick 5 barn. Tomas dog tidigt och Carin gifte om sig 1740 med drängen Jacob Jacobsson från Gerum och fick en son med honom. Äldste sonen i första äktenskapet Mattis Tomsson född 1724 gifte sig 1749 med Catarina Mårtensdotter från Uddvide i Gerum. De fick 4 barn, varav sonen Tomas Mattsson född 1756 gift 1779 med Margareta Hansdotter född 1755 från Botels blev näste ägare. Sonen Mattias Tomsson född 1780 gifte sig 1802 med Anna Nilsdotter född 1779 Kauparve. De fick hela 8 barn, varav sönerna Nils och Johan delade parten ännu en gång, det skedde omkring 1830. Nils Mattsson född 1805 fick denna part. Han gifte sig 1831 med Greta Stina Olofsdotter född 1808 från Fie och av deras tre söner tog den äldste Tomas Nilsson född 1833 över parten. Tomas gifte sig 1858 med Stina Lisa Johansdotter född 1837 från Bönde och de fick 8 barn. Äldsta dotter Maria Tomasson född 1859 övertog parten, gift med Hans Karlsson född 1857 från Kauparve. Maria dog ung och Hans gifte om sig 1872 med Katarina Danielsson född 1858 från Fie. De fick barnen Vilhelm 1884, Oskar 1886 och Arvid 1890. Denna familj förekommer på många av Masses fotografier. 1916 övertogs gårdsparten av Vilhelm Karlsson gift 1912 med Anna Jakobsson född 1885 från Kauparve. De fick 4 barn, varav yngste sonen Bertil Karlsson född 1928, gift med Vendla Jakobsson från Vadi på När. Deras son Tomas Karlsson född 1967 tog över 1992, sambo med Jessica Johnsson född 1967 från Stockholm, de har sonen Emil Karlsson född 1992. På bilden ser vi från vänster: Hans Karlsson 46 år, troligen sönerna Vilhelm 19 år, Oskar 17 år och Arvid 13 år. Därefter möjligen svågern Teodor Thomsson 29 år, hustrun Katarina 45 år, möjligen svågern Alfred 22 år och sist Teodors fru Josefina född Hansson 29 år.

En vårdag har Masse fotograferat hela familjen Karlsson framför manbyggnaden. Huset är troligen byggt på 1840-talet, en parstuga med pulpetfrontespiser och senare tillfogat köksbakbygge. Till höger står en brygghusflygel. 1523 ägdes Hallsarve av Oluff Haldsarue och 1570 av Peder Halgsarve. 1621 var Oluff Halgsarve ägare och 1634 Peder Hallsarwe. 1648 var Peer Hallsarwe ägare och 1653 Peer Olofsson. Här kan man gissa att det är samma släkt iom att namnen Peder (Peer) och Oluff (Olof) omväxlar med varandra, det är brukligt att fader och son har omväxlande namn. 1670 ägde Bertel Hallsarwe gården, iom att det är ett nytt namn kan det ha varit en måg. Hans dotter Catarina Bertelsdotter gifte sig 1691 med Per Olofsson från Bomunds på När och de blev ägare till den här halvan av gården, medan troligen en annan dotter gift omkring 1680 med Peer Andersson fick den andra halvan. Catarina och Pers döttrar Carin Persdotter född 1700 gift 1718 med Tomas Mattson och Kerstin Persdotter, gift 1712 med Christen Jacobsson från Hummelbos i Burs delade gårdsparten mellan sig. Carin och Tomas tog över denna part och fick 5 barn. Tomas dog tidigt och Carin gifte om sig 1740 med drängen Jacob Jacobsson från Gerum och fick en son med honom. Äldste sonen i första äktenskapet Mattis Tomsson född 1724 gifte sig 1749 med Catarina Mårtensdotter från Uddvide i Gerum. De fick 4 barn, varav sonen Tomas Mattsson född 1756 gift 1779 med Margareta Hansdotter född 1755 från Botels blev näste ägare. Sonen Mattias Tomsson född 1780 gifte sig 1802 med Anna Nilsdotter född 1779 Kauparve. De fick hela 8 barn, varav sönerna Nils och Johan delade parten ännu en gång, det skedde omkring 1830. Nils Mattsson född 1805 fick denna part. Han gifte sig 1831 med Greta Stina Olofsdotter född 1808 från Fie och av deras tre söner tog den äldste Tomas Nilsson född 1833 över parten. Tomas gifte sig 1858 med Stina Lisa Johansdotter född 1837 från Bönde och de fick 8 barn. Äldsta dotter Maria Tomasson född 1859 övertog parten, gift med Hans Karlsson född 1857 från Kauparve. Maria dog ung och Hans gifte om sig 1872 med Katarina Danielsson född 1858 från Fie. De fick barnen Vilhelm 1884, Oskar 1886 och Arvid 1890. Denna familj förekommer på många av Masses fotografier. 1916 övertogs gårdsparten av Vilhelm Karlsson gift 1912 med Anna Jakobsson född 1885 från Kauparve. De fick 4 barn, varav yngste sonen Bertil Karlsson född 1928, gift med Vendla Jakobsson från Vadi på När. Deras son Tomas Karlsson född 1967 tog över 1992, sambo med Jessica Johnsson född 1967 från Stockholm, de har sonen Emil Karlsson född 1992. På bilden ser vi från vänster: Hans Karlsson 46 år, troligen sönerna Vilhelm 19 år, Oskar 17 år och Arvid 13 år. Därefter möjligen svågern Teodor Thomsson 29 år, hustrun Katarina 45 år, möjligen svågern Alfred 22 år och sist Teodors fru Josefina född Hansson 29 år.

Från 299 kr
115 116 117 118

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår