Wadköping 2 TV-inspelning, 31 maj 1968 Under TV-inspelningen av Markurells i Wadköping rider en grupp skådespelare genom Wadköping på hästar. Två män som är skådespelare i 1800-talskläder rider efter varandra. En kvinna i svart 1800-talsriddräkt med vit slöja kring den svarta hatten rider med männen. I förgrunden släpar en man klädd i 1800-talsarbetskläder en tung reskista. En skådespelargrupp bestående av kvinnor klädda i klänningar i hucklen samt en med hatt och klänning står även i förgrunden. En man skymtar delvis fram bland dem. Åskådare syns i bakgrunden.
Från 299 kr
Nationalmuseum 1 31 maj 1966 Två män håller upp en tavla föreställande Simeon och Jesusbarnet. De håller på att packa upp den ur en låda som ligger på golvet. En av männen är klädd i ljus kostym och den andre mannen bär arbetsrock. En man i svart kostym står i knäböjande ställning nära tavlan på golvet. En kvinna i svart kappa står bredvid honom och håller ett papper i sina händer. Tre stycken polismän står i rummet även. Ytterligare en man syns delvis bakom mannen i arbetsrock.
Saidas föräldrar i Sibirien år 1956. Anna och Ivan Rosin tvångsförflyttades (deporterades) från Estland till Sibirien 1950. De var där i nio år och lyckades bygga upp en dräglig tillvaro med kor, höns och egen trädgård. I bakgrunden ses deras eget hus. Kossorna hette Vera och Hjärta. Hösten 1944 flydde 32.000 estländare från kriget i Estland till Sverige. Ett sextiotal personer tog jobb på August Werners textilfabrik i Lindome. Kvinnorna arbetade i spinneriet och männen i färgeriet. Mer information finns i uppsatsen "Estländska textilarbetare i Lindome" som finns i Mölndals stadsmuseums interna arkiv.
Estländska flyktingar i karantänläger hösten 1944. Familjerna står bakom en taggtråd som omringar det så kallade karantänlägret i Byringe, Örnsköldsvik. I lägren avlusades flyktingarna och de läkarundersöktes grundligt. Deras kläder och tillhörigheter brändes. Vid minsta sårbildning eller spricka i huden fördes flyktingarna till sjukhus. Rädslan för smittsamma sjukdomar var stor under rådande krig. Hösten 1944 flydde 32.000 estländare från kriget i Estland till Sverige. Ett sextiotal personer tog jobb på August Werners textilfabrik i Lindome. Kvinnorna arbetade i spinneriet och männen i färgeriet. Mer information finns i uppsatsen "Estländska textilarbetare i Lindome" som finns i Mölndals stadsmuseums interna arkiv.
Skutan Venus lägger till med 852 flyktingar ombord. Båten som familjen Karisaar kom med från Finland år 1944, lägger här till i Örnsköldsvik. Några timmar tidigare hade båten varit nära att gå i kvav mot klipporna utanför Ulvön. Passagerarna var både trötta, frusna och hungriga. Fem personer ombord hade dött under den mardrömsliknande överresan. Hösten 1944 flydde 32.000 estländare från kriget i Estland till Sverige. Ett sextiotal personer tog jobb på August Werners textilfabrik i Lindome. Kvinnorna arbetade i spinneriet och männen i färgeriet. Mer information finns i uppsatsen "Estländska textilarbetare i Lindome" som finns i Mölndals stadsmuseums interna arkiv.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomster-dekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Post mortem, traditionen att avporträttera personer som nyligen avlidit, för att ha porträttet framme i hemmet, finns i konsten från 1600-talet och var en vanlig praktik i fotografiets barndom på 1800-talet och fram till mitten av 1900-talet. Döden var en del av livet och det var vanligt att den avlidne låg i hemmet på lit-de-parade, dvs i sin säng eller i en öppen kista där anhöriga och vänner kunde komma förbi för ett sista farväl. Innan handkameran blev vanlig togs porträtten ofta av kringresande fotografer. Genom kläder, blomsterdekorationer och olika symbolladdade element tillfördes genren en egen estetik. Porträtten fyller en tydlig minnesfunktion.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.