Gideå kyrka. Till att börja med hölls kyrkliga sammankomster i en lada i Norrgidsjö. Gideå hörde vid denna tid som kapellförsamling under Arnäs och blev senare 1811 annex samt eget pastorat 1822. Under åren 1804-1809 började en kyrka uppföras av timmer, ut- och invändigt försedd med stående brädfodring. Torn tillbyggdes åren 1812-1813, enligt uppgift i inventeringsprotokoll 1831, enligt andra källor 1823 (Bygdén). Invigningen skedde däremot inte förrän 1818. Tornet ritades av stiftsbyggmästaren Simon Geting och byggdes upp sommaren 1815 enligt sockenstämmoprotokoll. Geting bodde i prästgården 49 dagar. Till hjälp som arbetsledare och byggmästare hade han snickaren Jonas Arnström.
Från 299 kr
Sommaren 1925 besökte Östergötlands museums utsände Hägerstads ödekyrka för en antikvarisk undersökning. Kyrkobyggnaden hade låtits förfalla sedan församlingens nya kyrka invigts 1866 och nu hade sönderfallet nått kritiska nivåer. Under 1930-talet kom en viss upprustning av ruinen att genomföras och byggnaden sattes bland andra insater under tak. I senare tid har ruinen genomgått en mer omfattande restaurering och fungerar sedan 1978 åter som gudstjänstlokal. Från undersökningens något undermåliga fotografier får vi en uppfattning om hur ruinen tog sig ut före 1930-talets åtgärder. Här kyrkoruinens södra fasad.
Akvarellerad handteckning av J W Wallander. Söndagsdräkt för kvinna och barn från Leksand, Dalarna 1857. Anteckningar om varierade dräktdetaljer vid olika årshögtider. Nordiska museets inventarienummer 57339j. Kvinnan bär hatt och halskläde med knytning (knypplad spets), överdel, snörliv, gul raskmajd (förkläde), svart yllekjol, vita strumpor och läderskor med plös dekorerad med två röda garnbollar. I famnen bär hon en lisskulla (flicka) klädd i gulkolt med randigt förkläde, halskläde och hätta. På bilden finns tre detaljer skissade. Dels färgordning på snörlivet, huvudbonad om sommaren och gröntröjan. På akvarellen har Wallander antecknat information om kyrkoåret och dess klädsel.
Fotografi av AB Nordiska Filtfabriken i Halmstad vid Nissans östra strand. Nordiskafilt AB startades 1904 som ett familjeföretag under namnet Nordiska Maskinfilt AB av Robert Kanth och Gustaf Adolf von Reis den yngre (handelsresande vid Wallbergs Fabriks AB). Sommaren 1905 invigdes fabriken vid Gamletullsområdet i Halmstad och pappersindustrin var kunder. Numera återstår bara det gamla vattentornet och kontorshuset på platsen, där ett nytt bostadsområde uppförts. Fabriken flyttades ut till Flygstaden mellan åren 1988 och 1991 och 1993 tog man namnet Albany Nordiskafilt AB. Man tillverkar nu maskinbeklädnad för textil-, pappers- och massaindustrin.
Livräddningsstationen i Särdal samt livräddningsbåten uppdragen på land med manskap och två hästekipage framför. Till höger skymtar en kvinna med ett litet barn, i övrigt endast män. Särdals Livräddningsstation byggdes 1908 genom Sveriges allmänna sjöfartsförenings försorg, och betalades genom donationer. Under en septemberstorm 1903 förliste många skutor och sjömän drunknade, vilket påkallade behovet hos kustborna av kunna hjälpa de nödställda. Sommaren 1908 hämtades roddlivbåten OTTO STENBERG i Halmstad och den 28 oktober 1908 stod Särdals Livräddningsstation färdig och invigdes i samband med en stor övning med stationens frivilliga personal. 1957 var anläggningen otidsenlig och skänktes av Svenska Sjöräddnings Sällskapet till Harplinge Hembygdsförening och blev museum för livräddning, sjöfart och fiske.
Poppolis döpt av Shanes 11 december 1965 Bild av det Pop-Diplom som popgruppen Shanes tilldelat polisen. På detta står följande text: "Till Polisen i Örebro Län:..........som vi befunnit vara 1965 års mest idoga och popmedvetna polis. Vi har under sommaren och hösten stoppats och kontrollerats å´det noggrannaste hela 24 (tjugofyra) gånger!!! Ni har varit ytterst måna om att vi skulle färdas säkert i vår orkesterbil. Tack för det!! The Shanes (BD 7169). (Undertecknat av bandmedlemmarna): Tommy Wåhlberg, Svante Elfgren, Jan Ahlin (Turnéledare), Lennart Grahn, Tor-Erik Rautio och Kitt Sundqvist. Runtomkring kanterna på dilplomet löper samma text om och om igen: "Pop-Diplom."
Kokhuset i Vänersborg. 1838 uppfördes ett kokhus nära hamnen i Vänersborg. Syftet med kokhuset var att ge skeppsbesättningarna en möjlighet att kunna laga mat och tvätta sina kläder då det var förbjudet att ha öppen eld på båtarna som låg tätt packade i hamnen. Byggnaden rymde förutom kokrum en bagarstuga, hökarbod och ett bostadsrum. Med tiden ansågs dock kokhuset som överflödigt. Under 1870-talet hade brandordningen som förbjöd eldning i hamnen ändrats och dessutom hade Vänersjöfarten minskat efter tillkomsten av järnvägarna. 1880 började kokhuset istället användas som bostadshus vilket rymde sex smålägenheter och två spisrum. Efter flera försök att rädda kokhuset så revs det dock sommaren 1964
Kokhuset i Vänersborg. 1838 uppfördes ett kokhus nära hamnen i Vänersborg. Syftet med kokhuset var att ge skeppsbesättningarna en möjlighet att kunna laga mat och tvätta sina kläder då det var förbjudet att ha öppen eld på båtarna som låg tätt packade i hamnen. Byggnaden rymde förutom kokrum en bagarstuga, hökarbod och ett bostadsrum. Med tiden ansågs dock kokhuset som överflödigt. Under 1870-talet hade brandordningen som förbjöd eldning i hamnen ändrats och dessutom hade Vänersjöfarten minskat efter tillkomsten av järnvägarna. 1880 började kokhuset istället användas som bostadshus vilket rymde sex smålägenheter och två spisrum. Efter flera försök att rädda kokhuset så revs det dock sommaren 1964.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.