Cementfabriken i Degerhamn. Ölands cement AB som startade 1886, var en av de första cementfabrikerna i Sverige. Som första åtgärd köptes Lovers bruk och Ölands alunbruk. Produktionen i de gamla bruken fortsatte som tidigare medan den nya fabriken byggdes upp. Det fanns inte maskiner framtagna för att tillverka cement, utan man fick utveckla nya metoder. Det tog ett par år innan tillverkningen kom igång. De första tillverkningsåren var kantade av svårigheter och vissa år kunde ingen cement säljas. Idag drivs cementtillverkningen av Cementa Heidelberg cement gruop. Man tillverkar i första hand den slitstarka anläggningscementen till stora byggnader, broar, tunnlar mm. (Uppgifterna är hämtade från http://bergstigendegerhamn.se/?page_id=33)
Från 299 kr
Omkring 1908 blev en stor utbyggnad av Västergötlands kalkindustri, inte minst i Falbygden, där de förutvarande kalkbruken kraftigt expanderade och nya anlades, bland dessa Tomtens kalkbruks AB, Torbjörntorp och AB Kalk i Stockholm, som båda köpte gårdar i Torbjörntorp, vilkas kalkfyndigheter bedömdes som exploateringsvärda vid stordrift. Järnvägsspår anlades från Balltorp (SJ) till bruken så att järnvägsvagnar kunde föras intill ugnarna för lastning. En mycket betydelsefull driftsfaktor, som inget annat bruk i Västergötland tidigare hade. Arbetet med järnvägsbygget påbörjades 1913, och den första järnvägsvagnen lastades med kalk vid Tomten i Januari 1914. Ur Gustav Sandberg i boken om Gudhem.
fotografi
Charta öfver Söderfors Ankare och Stångjärnsbruk 1791.[Kartografiskt material]
Boxholms bruk 1903. Vy mot den vackra landsvägsbron hitom det så kallade Övre verket. På bilden även brukets kvarn och sågverk. Notera plattformen i linden till vänster, där tjänstemännen stundom hade det muntert om ljumma kvällar. Efter klagomål från nykterhetsrörelsen på orten nedrevs den omkring 1905.
Rönnöfors järnbruk. Sett från väster. Till vänster i förgrunden en vid fotograferingstillfället nyligen riven arbetarbostad, till höger ett par kraftiga grindstolpar. Byggnader från fr.v.t.h. skolbyggnad för brukets barn(sedemera arrendatbostad), spannmålsmagasin, förvaltarbostad (eventuellt likadan har funnits bredvid men flyttats till Backe, den sista arbetarbostaden, vid fotograferingstillfället post- och telefonstation).
Hummelstads kolhus, beläget vid Långsjöns övre ände, en mil norr om Ankarsrums bruk. Det tillhörde Ankarsrums bruk, men har på grund av Hummelstads försäljning icke blivit rivet. Det kvartår som en gammal rest från järnbrukstiden här. Kolen pråmades sedan ned till Ankarsrum, och det var vid avlämnandet av kolen här, samt i andra brukets kolhus, som >> kolstickorna användes.
Porträtt av Ernst Rylén. Hyttmästare vid Reijmyre glasbruk under åren 1901-1932. Även varit i tjänst som montör, maskinist och verkstadsförman vid glasbruket. Under åren 1935-1947 var Rylén föreståndare för brukets museum. Gift 1902 med Emma Karolina Regn. Fotografiet har fungerat som passérkort vid Baltiska utställningen i Malmö 1914.
Ett av mångtaliga familjeporträtt ur Åtvidabergsfotografen Thorins dokumentation av boende inom godset Bjärka-Säbys ägosfär i början av förra seklet. Med ledning av påskriften "Gustafsson i Lilla Fallemo" hittar vi torparen Alfred Leonard Gustafsson Sving. Från sitt tillträde till torpet 1894 hade han ensam brukat platsen till 1902, då han under året städslat Hulda Lindblad som hushållerska. Med sig till torpet hade hon sina barn från ett tidigare äktenskap som lungsoten avrundat 1901. Sedan hade det gått som så ofta förrut, även om det i deras fall kom att ta sin tid att fullborda. Först i maj 1914 stod deras bröllopet. Odaterad bild från omkring 1908. Barnens tilltalsnamn har inte klargjorts för denna uppgift.
Framför huvudbyggnaden till Norget i Viby ser vi gårdens arrendator Samuel Peter Samuelsson, sannolikt tillsammans med sina fyra barn; Karl Oskar, Peter Albin, Maria Karolina och Elin Kristina. Året är omkring 1905 och Samuelsson har brukat gården sedan hösten 1882. Han börjar närma sig sjuttio, har varit änkling sedan ett tiotal år och med hänsyn till sitt sena äktenskap har barnen blivit stora. Äldsta dottern Maria Karolina är gift och brukar med sin man gården Klämmestorp, inte långt från Norget. Yngste sonen Karl Oskar har varit i Stockholm en tid men bor nu åter hemma likt sina bägge ogifta syskon. Med så mycket handkraft inom familjen behöver den gamle brukaren varken städsla piga eller dräng.
Månsarp 85:1
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.