Tanum 1643:1

Från 299 kr

Bredebolet 1909. Bakre raden fr.v: 1. Holger Fransson, Mösta 2. Orvar Nilsson, Fallet 3. Rickard Andersson, Gersebacken 4. Gustan Persson, Bredebolet Andra raden bakifrån fr.v: 1. Jonsson, vikarierande lärare i Bredebolet 2. Paul Andersson, L:a Pjungserud 3. Tore Pettersson, Habelsbolet 4. Adolf Andersson, Gersebacken 5. Erik Hultman, Habelsbolet 6. Olle Pettersson, Otterbäcken 7. Gustav Karlsson, Habelsbolet 8. David Andersson, L:a Pjungserud Mittraden fr.v: 1. Einar Nilsson, Fallet 2. Oskar Johansson, Brokärret 3. Oskar Gustafsson, Bäcken 4. Axel Karlsson, Habelsbolet 5. Josef Jansson, Ekefallet Andra raden framifrån fr.v: 1. Kristina Johansson, Bredebolet 2. Ester Sjögren, Gersebacken 3. Olga Pettersson, Habelsbolet 4. Natalia Lundén, Hallerud 5. Judit Johansson, Hallerud 6. Berta Johansson "Fallars" 7. Hanna Karlsson, L:a Pjungserud 8. Ester Gustafsson, Bäcken 9. Viktoria Andersson, Gersebacken Främre raden fr.v: 1. Ida Persson, Norrhult 2. Karin Johansson "Krons" 3. Ester Sjöberg, Grymmekärr 4. Hilma Pettersson, Storrud 5. Ada Andersson, "Nolhulta" 6. Elin Johansson, Brokärret 7. Judit Pettersson, Habelsbolet 8. Sara Sjögren, Gersebacken 9. Ingeborg Bengtsson, Tolsjöhult År 1871 diskuteras skolbygge i Bredebolet (Pjungseruds rote), men man är oenig om platsen. Halleruds- och Storrudsborna är rädda att få för långt avstånd till skolan. Flera erbjuder sig att upplåta mark. Slutligen enas man om att förlägga skolan på allmänningen Bredebolets sandtag. Skolan uppföres 1873. Holmblad, född 1835, tillträder ambulerande folkskollärartjänst i Bredebolet - Högshult 1880. Redan året därpå endast Bredebolet (alla barnen undervisas av H.) Årslön : 500 kr. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

År 1871 diskuteras skolbygge i Bredebolet (Pjungseruds rote), men man är oeniga om platsen. Halleruds- och Storrudsborna är rädda att få för långt avstånd till skolan. Flera erbjuder sig att upplåta mark. Slutligen enas man om att förlägga skolan på allmänningen Bredebolets sandtag. Skolan uppfördes 1873. Holmblad f. 1835 tillträder ambulerande folkskollärartjänst i Bredebolet-Högshult 1880. Redan året därpå endast Bredebolet. (alla barnen undervisades av H.) Årslön: 500 Kr. Rad 1: 1.Tore Pettersson, Habelsbolet. 2. Nils Nilsson, Fallet. 3. Axel Pettersson, Otterbäcken. 4. Olle Pettersson. 5. Einar Nilsson, Fallet. 6. Gustav Karlsson, Habelsbolet. 7. Fröken Mattis Svensson 8. Viktoria Andersson 9. Judit Pettersson 10. Berta "Fallars". 11. Sigfrid 12. Axel Pettersson, Habelsbolet. 13. Artur Andersson 14. David Hultman 15. Vitalis Johansson Rad 2: 1. Tore Pettersson, Habelsbolet. 2. Paul Eriksson, Fågelmossen. 3. Nils Eriksson, Fågelmossen. 4. Karin Eriksson, "Krons". 5. Sara Sjögren. 6. Ida Johansson, Liden. 7. Edit Lilja. 8. Elin Johansson, Hallerud. 9. Elin , Brokärret. 10. Judit Pettersson, Habelsbolet. 11. Ingeborg Bengtsson. 12. Oskar , Bäcken. 13. Nils , Bäcken. 14. Bertil Karlsson, Habelsbolet. 15. Josef , Fallet. Reprofotograf: Gunnar Berggren.

Från 299 kr

Fr.v: 1. Johan Alfred Johansson, Nolgården, född 1858, död 1928. 2. Gustav Persson, Karlstorp 3. Matilda Jansson, född 26/2 1873, död 14/4 1956. Betlehemsresenär 4. Stina Jansson, syster till nr 3. Hushållerska åt nr 1. 5. August Turesson, född 15/1 1841 i Undenäs, inflyttad från Tived 1903, död 20/1 1927. "Ture ve Åna". 6. 7. Herman Gustafsson, född 22/4 1875 i Älgarås, död 17/6 1950. Skomakare i Hallerud. (Tiveds stuga). Foto: Hugo Tived 1923. Ture bröt stubbar åt kanalbolaget. En gång hade hans rep försvunnit. Han hade sina misstankar att Per (i Storrud) hade lagt beslag på det. Då de möttes en dag utbrast Ture: "Jaså, du lever än?" - "Ja, varför skulle jag inte göra det?" - "Jaa, jag trodde mest du hade gått och hängt dej". Rupert Gustavsson, född 1898, kallar det för os. "Ture vid Åna" hade sådana här bl.a. i Långaviken och ån. Kompletterade med granris och enbuskar. Sedan håvades fisken upp. I ån var det nog ofta mört. Om Ture tog fram brännvinet och bjöd någon gäst, förklarade han sig ofta med att han måste ha brännvin hemma för att smörja knäna med. Ture, som var från Tived, var en passionerad jägare i sin krafts dagar och hade givetvis "skjutetuja" (geväret) med sig även då han i tidiga vårmorgnar gick till tjäder- eller orrspel. Angående jakt på olovlig tid och mark, hänvisade Ture till en pastor med samma intressen, vilken tröstade sig med att "Djuren på marken äro mina, säger Herren". Det blev alltså en sak mellan Herren och jägaren, om den senare tog sig för att skjuta ett villebråd när tillfälle bjöds. Ture kunde även snara fågel. På äldre dagar ägnade han sig mera åt fiske. Var han hemma, då man kom på besök, fann man honom ofta i färd med att ordna sina fiskeredskap, laga nät osv. Då han en dag ansåg sig för gammal även för fisket högg han resolut sönder båten till spisved. Den bör ha brunnit bra, för tjärskiverna var bitvis mer än centimetertjocka.

Från 299 kr

Fr.v: 1. Johan Alfred Johansson, Nolgården, född 1858, död 1928. 2. Gustav Persson, Karlstorp 3. Matilda Jansson, född 26/2 1873, död 14/4 1956 4. Stina Jansson, syster till nr 3. Hushållerska åt nr 1. 5. August Turesson, född 15/1 1841 i Undenäs, inflyttad från Tived 1903, död 20/1 1927. 6. 7. Herman Gustafsson, född 22/4 1875 i Älgarås, död 17/6 1950. Foto: Hugo Tived 1923. Ture bröt stubbar åt kanalbolaget. En gång hade hans rep försvunnit. Han hade sina misstankar att Per (i Storrud) hade lagt beslag på det. Då de möttes en dag utbrast Ture: "Jaså, du lever än?" - Ja, varför skulle jag inte göra det? - "Jaa, jag trodde mest du hade gått och hängt dej". Rupert Gustavsson, född 1898, kallar det för os. "Ture vid Åna" hade sådana här bl.a. i Långaviken och ån. Kompletterade med granris och enbuskar. Sedan håvades fisken upp. I ån var det nog ofta mört. Om Ture tog fram brännvinet och bjöd någon gäst, förklarade han sig ofta med att han måste ha brännvin hemma för att smörja knäna med. Ture, som var från Tived, var en passionerad jägare i sin krafts dagar och hade givetvis "skjutetuja" (geväret) med sig även då han i tidiga vårmorgnar gick till tjäder- eller orrspel. Angående jakt på olovlig tid och mark, hänvisade Ture till en pastor med samma intressen, vilken tröstade sig med att "Djuren på marken äro mina, säger Herren". Det blev alltså en sak mellan Herren och jägaren, om den senare tog sig för att skjuta ett villebråd när tillfälle bjöds. Ture kunde även snara fågel. På äldre dagar ägnade han sig mera åt fiske. Var han hemma, då man kom på besök, fann man honom ofta i färd med att ordna sina fiskeredskap, laga nät osv. Då han en dag ansåg sig för gammal även för fisket högg han resolut sönder båten till spisved. Den bör ha brunnit bra, för tjärskiverna var bitvis mer än centimetertjocka.

Från 299 kr

Gunnebo slott med parken. Bilden visar Gunnebo slott från söder, med den i fransk stil ordnade parken. Slottet byggdes under åren 1784 - 1796 av den rike göteborgsköpmannen John Hall d.ä. Denne lät egentligen uppföra slottet såsom ett sommarställe för sig och sin familj. I familjen föddes en son, som också fick förnamnet John. Han kallades med tiden John Hall d.y. Sonen var föräldrarnas "ögonsten". Som liten fick hann sova i en silvervagga, och den stolte fadern betygade, att sonen skulle bli så rik, att han aldrig någonsin skulle kunna bli fattig. Här på Gunnebo fördes på den tiden ett festligt liv. Många fina herrskap kom hit från Göteborg för att roa sig och njuta av det lyxiga livet. Här fanns bl.a. stora växthus (orangerier), där man odlade vindruvor, apelsiner och andra sydfrukter. Fadern hade stor affärsverksamhet i Göteborg, men sonen, som en gång skulle övertaga sin fars affärsrörelse, var inte intresserad av sådan sysselsättning. Han tyckte det var mera intressant att ströva omkring i skog och mark och studera naturen. Särskilt var han fängslad av att studera ormarnas liv. Han hade t.o.m. en "ormgrop" på Gunnebo. Efter faderns död måste dock sonen överta skötseln av affärerna. Det lyckades dåligt. Hans medarbetare lurade honom, affärerna gick i konkurs och till slut måste t.o.m. Gunnebo säljas. John Hall d.y. for då till Stockholm för att övervaka rättegången, som blev en följd av konkursen. Han sökte hjälp hos sina vänner att återfå sin egendom, men ingen var villig att bistå honom, och han blev nu alldeles utfattig. Det berättas, att han strövade omkring på gatorna och fick tigga sitt bröd. Till slut dog han utarmad och glömd i ett brygghus i Stockholm. Gunnebo såldes på auktion 1833 och gick sedan genom många ägares händer och råkade då i förfall. År 1889 inflyttade friherre Carl Sparre och hans maka Hilda Sparre på Gunnebo. Dessa makar försökte återställa Gunnebo i sitt ursprungliga skick. Efter deras död inköptes egendomen av Mölndals stad år 1949, och slottet och parken vårdas nu såsom ett särskilt kulturminne från gången tid.

Från 299 kr