Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm. Motiv av Vasabysten i Westerås med blomplanteringar nedanför. Text på framsidan: "den 30/8-05. Ja nu är jag i Westerås. Här mår jag godt och trivs utmärkt. Kommer hem på måndag kl. 6 efm. men om Augusta ville vara kvar på tisdag vore jag Tacksam. Till sist en helsning från Elin".Text på vänster sida: "Lilla Palma! Hjärtevarma hälsningar från oss. Ja nu har jag ..Elin hos mej, det var så roligt höra något från G-e! här mår vi bra. tillg. Lisa B_d". Text överst: "Helsa alla de öfriga". Text på höger sida: "Tack så mycket för att du kom! Jag mår godt, mycket roligt att lilla Elin kom hit. S. A_!".
Från 299 kr
Personerna på bilden är från vänster; Christina Lingvall (född Lindfors i Sörby, Årsunda 1863, hon gifte sig med Lars Larsson-Lingvall 1888), Ida Lingvall (född Larsson i Västanhede, Årsunda 1900) gift med Albert Lingvall (född 1891 i Österbo, Årsunda) Viktor Lingvall (född 1900 i Österbo , Årsunda. Han gifte sig sedan med min farfars syster Anna Eriksson) Pelle Wallner,(enligt min far bodde han också i Österbo ) och längst till höger Ida Ollenberg (född Lingvall 1894 i Österbo Årsunda, hon gifte sig med Gustaf Ollenberg i Gävle och kallades därför "Stass-Ida" eftersom hon bodde i staden) Christina var mor till Albert, Viktor och Ida Ollenberg. Vid fototillfället brukade nog Albert med sin fru Ida gården Österbo 1.
Affärsinteriör i juletid, Oscar Pehrsons Speceriaffär, "OP:S". Butiken är julpyntad med tomte med julklappar och gran. Över behållarna med kaffebönor sitter reklam för julkaffe. Oscar fick sina kaffeleveranser från kafferosteriet Triangel i Göteborg, vars förpackningar står i hyllan under. I hörnet sitter en tavla där man anger när "kupongerna utgår" för diverse varor, vilket bör avse de ransoneringskort som fanns under perioden 1940-1951. År 1930 tog Oscar och guldsmeden John Victorin initiativ till att bilda föreningen Norrgatans affärsmän, som skulle svara för juldekorationen av Kungs- och Norrgatorna. Medlemmarna skulle vara köpmän från Varberg och arrangemangets kostnad fördelades i proportion till respektive affärs eller rörelses storlek. Föreningen var verksam till 1965. (Se bildnr VMA11792 K1_69-74.)
En tid efter att beslut klubbats om en ny museibyggnad i Linköping kunde byggnadskommitéen räkna in inte mindre än ett 50-tal förslag från landets arkitektkontor. Bakom det djärva förslaget med beteckningen "I det blå" dolde sig de bägge unga arkitekterna Nils Ahrbom och Helge Zimdahl. Ett flertal ledamöter fann förslaget alltför avancerat och modernt. Men då den 83-årige donatorn och nestorn Henric Westman röstade för förslaget var frågan besvarad. Bildens vy speglar några av de uppfyllda önskemål som beställningen stipulerade. I stort av rena, funktionalistiska ytor där enda dekoration bildas av Ivar Johnssons fris mot den väl tilltagna terrassen. Stor möda lades på utställningshallarna. På byggnadens tak i bilden syns en av konstruktionerna till ett skapat överljus, vars ljusflöde kan styras med hjälp av lameller. Vy mot museets entrésida 1948.
Etikett från Gustafsbergs Tändsticksfabrik. Gustafsbergs Tändsticksfabrik startades 1858 av firman P. Lundblad & Co. vid Norra landsvägen på den tomt som senare kom att hysa >Kalmar Chokladfabrik. Namnet Gustafsberg syftar på den lantgård som tidigare låg på denna plats. G bytte ägare några gånger innan handlanden C. G. Säfström övertog fabriken 1868. Han drev den sedan till 1887 då den såldes till det nystartade Swedish Match som kom att äga ett flertal fabriker. I samband med det bolagets konkurs lades driften ner 1889 men återupptogs 1893 efter att >Lindahls Tändsticksfabrik i Kalmar hade brunnit. Även Lindahls ingick i Swedish Match. År 1897 brann G men återuppbyggdes och driften var åter igång året efter. G uppgick 1913 i det nystartade bolaget Förenade Svenska Tändsticksfabriker och året efter nedlades fabriken för alltid. Fastigheten övertogs samma år av Kalmar Konfekt- och Karamellfabrik som senare kom att bli Kalmar Chokladfabrik. (Uppgifterna är hämtade från http://www.kalmarlexikon.se/index.php/g/gustafsbergs-taendsticksfabrik.html)
Kastlösa kyrka, vid östra landborgen, består av ett i tre skepp indelat rektangulärt kyrkorum med kor i öster, sakristia i norr och torn i väster. Tanken var att den medeltida klövsadelskyrkans västtorn skulle ingå i den nya kyrkan. Tornet dömdes emellertid ut som alltför oformligt och svagt, varför en helt ny kyrka kom att uppföras norr om den gamla. 1855 stod den färdig, byggd av Peter Isberg fritt efter Hawermans ritningar. De vitputsade murarna täcks av sadeltk, tornet kröns av en lanternin med en kort spira. Ingången o väster leder in i kyrkorummer. Den urpsrungliga portalen i söder förvandlades vid renoveringen 1953-54 till ett fönster. Renoveringen sate störst spår i kyrkans inre som omformades på ett enhetligt sätt. De tre fönster som lyste upp östväggen sattes igen och ersattes av en stor, dominerande fresk av Waldemar Lorentzon. Kyrkorummet täcktes med ett plant tak med synliga bjälkar, och med kalkstenskolonner delades det in i tre skepp. Samtida är även bänkinredning och predikstol.
En sekund av livet på och runt Stora torget i Linköping. Fotografiet togs omkring förra sekelskiftet och trots sin klumpiga utrustning tycks fotografen hanterat den obemärkt och gav oss ett för tiden intimt ögonblick i människors vardag. En vandring i bilden stannar vid mannen till vänster som blickar ut över torget invid sin bycicle, kanske en Gripen tillverkad i staden. Sökte han månne någon bekant eller var han bara ute och finåkte? Rakt mot betraktaren möter oss två myndiga herrar i höga stövlar och kravatter. Något väcker deras intresse mot hållet av Jonn O Nilsons pampiga hus. Närmast utbyter väninnor tankar och de tycks förtroliga, fotografen får inget höra. På torget i bakgrunden reser sig skacklar mot himlen och markerar en blygsam torghandel. Vid ett av salustånden skymtar en försäljerska som hastigt stillar hungern. Undra vad hon fick till livs.
Tomten S:t Per 9d i Linköping har en spännande men komplicerad bygg- och ägarhistorik som dessvärre inte ryms att ordrikt beskrivas inom ramen för denna presentation. Fastighetens gatuhus och bildens i funktioner utvidgade bodlänga kom till i slutet av 1800-talet utmed vad som planerades bli en förlängning av Apotekaregatan. Av gatuavsnittet på platsen blev istället Kapellgatan, som vidare blev Teatergatan. Fastighetens byggherre torde varit Domkyrkoförsamlingen, alternativt Stiftet, som hade behov av en ny tjänstebostad. En av dessa kyrkans arbetstagare som tidigt flyttade in i bostaden var likvagnskarlen Johan Wilhelm Petersson och kanske skvallrar bodens utformning om förvaring av hans främsta arbetsredskap. Som en hjälp med bodens orientering ber vi bildens betraktare att lyfta blicken över längans takås och där notera den mer bekanta Elsagården, den fastighet arkitekt Axel Brunskog för egen del lät uppföra som kontor och bostad. Upplysningsvis ägdes bildens tomt en kort tid av en dotter till Brunskog, men vad som eventuellt kom ut av detta lämnas därhän. Foto 1946.
Radiostationen i Grimeton med radiomasterna i bakgrunden. Byggnationerna inleddes vid årsskiftet 1922-23 och två år senare stod stationen klar vintern 1924. År 2004 skrevs Grimeton Radiostation in på världsarvslistan av Unescos världsarvskommitté. Under första världkriget konstaterades svårigheter med att hålla kontakten med omvärlden via då existerande telegramkablar. 1920 föreslogs att Kungl. Telegrafverket skulle försöka åstadkomma en trådlös förbindelse med USA över Atlanten. Lösningen skulle vara en så kallad ”storradiostation” som skulle underlätta kontakterna med de emigrerade svenskamerikanerna såväl som främja affärsuppgörelser och statsangelägenheter. Avståndet till USA skulle vara så kort som möjligt och gå fri från större landmassor, och kom fram till att mellersta Halland var lämpligt för en sådan radiostations placering. Cirka 1,5 år efter starten i Grimeton hade man kommit ner till en sändningstid på 17 minuter för ett telegram mellan Sverige och New York.
Utställning, dukat julbord på Göteborgs bank. (Se även bildnr G930-931.) Julbord i allmogestil där bröd, gröt, korvar och potatis är uppdukat i skålar och fat av trä. Även tallrikar, stop, bägare och andra föremål är av trä. På golvet står en stor kopparpanna och till höger en höj- och sänkbar piedestal. Över bordet hänger en "oro", en sorts takkrona av halm eller vass. Bild 1: Museichef Bengt-Arne Person t h räcker potatisen till bankdirektör Hans Reich t v. Bild 2: Fyra ungdomar kring julbordet. Oroar tillverkades som skydd mot onda andar och hängdes förr över bordet eller barnens sängar. Man gjorde också särskilda kronor till bröllop. Bäst var att hänga upp oron i ett kvinnohår så den kom i rörelse vid minsta drag och därmed snärjde in eventuella onda andar. Oron dekorerades på olika sätt med vad man råkade ha, t ex tygbitar, garn eller papper. I Finland kallas denna hantverkstradition för Himmeli.
År 1804 köpte Johan Olof Hertzman tomterna S:t Per 24-28 i Linköping och lät på dem uppföra vad som in i vår egen tid benämns som Domprostgården. Själv var han landskamrer och hade vid sidan av detta sannerligen råd med sin satsning. Året före hade han till staden och dess församlingar sålt sin påkostade fastighet invid Stora torget, som i de nya ägarnas vård omedelbart inreddes till ett kombinerat rådhus, domprostboställe med flera funktioner. Sin nya bostad blev Hertzman trogen till sin död 1836. Därefter följde ett par kortare ägarskap tills friherre Gustaf Lagerfelt till Lagerlunda köpte fastigheten som familjens stadsgård. År 1898 slöts någon form av ring efter att Hertzmans köpare av hans gamla gård inköpte hans senare -nu som Lagerfeltska gården- för att vidare disponera den som stiftets domprostboställe. Här en vy från gårdssidan omkring 1920.
I september 1956 valtalade stadsminister Tage Erlander på yttre borggården. Före sitt anförande slog han sig ned på en bänk tillsammans med Ivar Karlsson, Thure Nystrand och H I Hedlund. I sin dagbok skrev Erlander att det valmötet överträffade alla förväntningar. Vid valet 1956 noterades ett 80,7% valdeltagande i Linköping. Tage Erlande valtalade i Linköping inför alla femtiotalets fem val. Han invigde även Folkets hur 1953. I augusti 1955 forlade Erlander dessutom ett möte med den danska stadsministern HC Hansen till Linköping. Tage Erlander var stadsminister i Sverige i 23 år. Tage Erlander. Politik. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Vattentornet i Linköping under uppbyggnad. Vattentornet togs i drift i början av juni 1958. Kostnaden för bygget var 1,7 miljoner kr. Vattentornet är 46 meter högt. Byggnadens yttre är ritat av stadsarkitekt Sten Westholm. Linköpings vattentorn ligger på en höjd i området Majelden i stadsdelen Ramshäll, och är väl synligt från stora delar av staden. Vattentornet stod klart år 1958. Det genomgick under år 2009 en omfattande renovering, främst av ytterväggarna i betong. Torn. Barn. Byggarbete. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Teckning av Falu koppargruva, 1687. Koppar har brutits i Kopparberget minst sedan 1200-talet. Under 1600-talet var Falu gruva Sveriges största arbetsplats och en hörnpelare i stormaktsbygget. Fram till 1687 bedrevs brytningen mestadels i dagbrott. Man började dock spränga på 1620-talet. Till en början skedde detta planlöst och det anlades gruvgångar in under dagbrotten. Midsommarhelgen 1687 störtade dagbrotten samman, ner i gruvgångarna. Än idag är gropen efter detta 500 meter bred och ungefär 100 meter djup. Då alla arbetare hade ledigt för helgen krävdes inga dödsoffer. Under 1800-talet utökades verksamheten med skogs- och pappersindustri. 1992 slogs Stora Kopparberget samman med finska Enso och blev en renodlad skogsindustri. Idag, 2024, tllverkas endast den berömda slamfärgen i Falun. Gruvan har i stället utvecklats till en stor turistattraktion. Sedan 2001 är Falu koppargruva ett av UNESCOs världsarv.
Hällristningar. Hällristningsområdet i Tanum är ett område i Tanums kommun i Bohuslän där man funnit flera berghällar med stora mängder hällristningar från bronsåldern. Runt den största av dem, Vitlyckehällen, är Vitlycke museum uppbyggt. Hällen har närmare 300 inhuggna figurer och ca 170 skålgropar. Den kanske mest berömda scenen bland alla Tanums hällristningar, "Brudparet", finns här. Bland de övriga närliggande hällarna märks Litsleby med en ca 2,3 meter lång spjutbeväpnad man, "Spjutguden", och Aspeberget med en plöjningsscen, ett antal oxar och skepp. Hällen vid Fossum ligger en bit från de övriga. Den kännetecknas av en mer sammanhållen och konstnärlig komposition. Kanske är den gjord av en enda ristare. Hällristningarna har i modern tid fyllts i med röd färg för att göra dem tydligare. Det är inte känt om de var målade från början. (Hämtat från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.