Med ledning av medföjande påskrift och folkbokföring över Vadstena, bevittnar vi sannolikt makarna Nicolaus Lignell och Sara Helena Beckman. Han född i Varberg 1831 och en första gång inflyttad till Vadstena 1848. Efter en kortare tid i Borås återkom han ånyo 1851. Då som handlardräng men efterhand skriven som handelsbokhållare och vidare som egen handlare. Fru Beckman var född i Västra Stenby 1839. De vigdes i Vadstena 1861 och flyttade permanent till Stockholm 1873. Fotografiet kan antas tillkommit under parets första tid i huvudstaden.
Från 299 kr
Vanån. Venjans kyrkoby (enligt text framsida kort). En kyrka till höger i bild samt bostäder på andra sidan av ån och skymt av en bro i bakgrunden.Text baksida kort: "Venjan den 24 juli 1927. Bästa Fröken. Enligt löfte sänder jag nu en hälsning. Vi kommo hem kl. 5 på torsta morron och hade vi då cycklat hela natten, även ni är lyckligt hemkomna hoppas jag. Ni får ursäkta ifall vi ljög för mycket men så är nu tiderna och skojjigt var det i allafall. Här ser ni nu Venjans kyrkoby långt uppe i ödemarken, om ni kommer hit nån gång så hälsa på hos oss. Vänligen Ivar Thorsell, Venjan".
Porträtt av Ludvig Juberg. Född i Linköping kom han under ett flertal år att arrendera Odensgöl i Björsäter. År 1880 bröt han upp från lantlivet för att istället bli skjutsentreprenör och driva Linköpings Skjutsstation & Hyrkuskverk. Verksamheten drevs i förstone från Borgmästaregatan 3, senare mer välbekant från Ågatan 61. En kortare period 1892-93 var han ägare till gården Ljungby i Ekeby församling. Åter i Linköping titulerades han patron. Gift första gången från 1866 med Amalia Wilhelmina Lilja och en andra gång från 1892 med Maria Lovisa Aurora Wilhelmina Lagerfelt.
Porträtt av fröken Aina Granbom. Dotter till handlaren i Linköping Ludvig Granbom och dennes maka Alda Karolin Dahlgren. När tidens gång nådde 1920 skulle hon gifta sig med Karl Birger Grill och flytta till Grangärde i Dalarna, där maken var kamrer vid Nyhammars Bruk. Livet skulle vidare föra dem till Sundsvall och senare till Motala. Sin långa tid som änka kom hon att tillbringa i Lund där hon avled 100 år fyllda. Aina och maken är jordfästa i Ask öster om Motala. Här porträtterad omkring 1910.
Text på baksidan av fotot: Prästliden (Nybolaget) Skolhus i Skrea. 1895 1/4, min broder John var då 9 år. Som lärarinna tjänstgjorde Ida Ljungberg från Halmstad. En sadist dam utan like hon piskade barnen utan någon like. Ett sannskyldigt nöje för henne ingen dag gick utan någon blev piskad utan något överseende det var ett nöje för henne vi blev lagda på en bänk hon drog av oss byxorna och piskade oss på bara kroppen med en tjock roting eller björkris, hon dog vid hög ålder i Halmstad någon gång på 1900-talet, möjligen omkring 1930.
Fyren Långe Jan byggdes 1785 och tändes första gången den första november. Den var då 60 alnar hög (ca 36 meter). Med sina i dag 41,6 meter är den Sveriges högsta fyr. Den byggdes som en öppen stenkolsfyr. Fyrens nuvarande lanternin och lins-system är från 1907. Långe Jan vitputsades 1845 och någon gång under senare delen av 1800-talet fick den sin ring, under första tiden röd för att sedan ändras till svart. Den elektrifierades år 1948 och är i dag obemannad och helt automatisk.
Ritning av Fyrbåken på Ölands Södra Udde, uppförd år 1785. Fyren Långe Jan byggdes 1785 och tändes första gången den första november. Den var då 60 alnar hög (ca 36 meter). Med sina i dag 41,6 meter är den Sveriges högsta fyr. Den byggdes som en öppen stenkolsfyr. Fyrens nuvarande lanternin och lins-system är från 1907. Långe Jan vitputsades 1845 och någon gång under senare delen av 1800-talet fick den sin ring, under första tiden röd för att sedan ändras till svart. Den elektrifierades år 1948 och är i dag obemannad och helt automatisk. Originalet är en akvarell från 1700-talet. Ritningen finns i färg och obeskuren på Uppsala universitetsbibliotek.
Det ser ganska fattigt ut. Ladugården kan vara sent 1700-tal, formen och det branta faltaket samt gavelfältets bräder som är infogade i spunningar, spår, i takstolen tyder på det. Men foderloftet ovanför bjälklaget kan tyda på 1800-tal. Byggnaden hyser troligen två båsrader med tadgate, gång för gödsel, fodergivning, mjölkning mm, i mitten. Längst bort är nog en hoimd med lucka i väggen. De två små fönstren är isatta senare, fönstren och de avsågade bularna är fästade med några som ribbor. Bulboden på gaveln hyser nog ved- och redskapsbod, kanske hönshus. Taket ser ut att vara täckt med papp.
Soidet är förfallet, i förgrunden har det rasat in i den s k källaren där tjäran rann ut vid bränningen. Själva soidet ser ut som en stor stenlagd tratt med hål längst ner, det skauge, ögat. Därifrån rann tjäran ner i en urholkad och urborrad stock till en tapp i stockens ände och därifrån fyllde man spann med tjära som sedan hälldes i tunnor. Ett soide pyrde i flera dygn och skulle passas noga likt en mila så det inte brann upp. Detta soide restaurerades på 1970-talet och man brände där en gång under Vanges Lasse Bendelins i Burs ledning. Soidet ligger mellan Smiss och skjutbanan.
Här är stor markbearbetning på gång med stensläp t v dragen av en häst med föl och jordfösa t h dragna av ett tvåspann hästar. Sannolikt tar man bort den gamla vägbanken, som gick snett ner från Kauparve norra part till söder om Hallsarve och lägger den till åkern sydväst om gården. Gården finns bakom det större trädet och grannparten syns över det högra hästspannet. T v skymtar Lausbackar. Personerna bör vara far och son Johan Petter och Karl Johan Karlsson t h och möjligen Hans Pettersson Kauparve t v.
Porträtt av pastor Per Viktor Wahlgren. Född i småländska Järeda 1864 kom han till Östergötland år 1892 för tjänst som pastorsadjunkt i Svanshals. Efter kort tid erbjöds han samma befattning i Västra Stenby församling, där han vidare utnämndes till vice pastor. I maj månad 1895 öppnades nästa steg i hans kyrkliga karriär. Han inflyttade då till Vadstena för ny anställning som vice komminister i stadsförsamlingen. Efter en kort tid i Virserum kom han åter till Östergötland, denna gång för tjänsten som komminister i Bankekind. Omedelbart därpå gifte han sig med Maria Ronander, bördig från Stockholm. Makarna kom att få fem barn och bodde i församlingens komministergård Bjärstad.
Ödekyrkan i Krokek som den togs sig ut 1923. I sin glans dagar ersatte kyrkobyggnaden ett kapell från 1500-talet. Uppförd 1747 efter ritningar av självaste biskopen Andreas Rhyzelius. Byggnadsmaterialet tog man till största delen från det gamla nedlagda klostret intill. Söndagen den 28 april 1889 skulle kyrkan, som brukligt vid kall väderlek, värmas upp inför stundande högmässa. Just denna gång antände olyckligtvis gnistor från kaminen kyrktaket. En våldsam brand bröt ut och byggnaden förstördes bortom möjlig återuppbyggnad. Länge stod emellertid kyrkan som ruin relativt intakt. I omgångar har ruinen monterats ned och idag består den av meterhöga grundmurar.
Trots att tidens gång påverkat bildens kvalitet får vi skatta oss lyckliga över denna unika dokumentation av Råby chokladfabrik. Industrin på Råbys ägor invid Motala ström hade redan vid tiden för bilden gamla anor som bland annat yllestamp, färgeri och oljeslageri, men epoken som chokladfabrik var kort, knappa tio år. Rörelsen grundades 1892 av den i Motala verksamma grosshandlaren John Anderson, varför rörelsens egentliga namn var Motala chokladfabrik. Efterhand övertogs verksamheten av Cloetta med Olof German Svensson som disponent och under dennes ledning växte tillverkningen fort förbi platsens kapacitet. Ny fabrik, dagens Cloetta, kom därför att uppföras vid Malfors. När den stod klar 1902 var den upplysningsvis Skandinaviens största chokladfabrik.
Porträtt av Evald Stenhammar. Född i Häradshammar 1824 som son till prosten Christian Stenhammar och makan Anna Charlotta Kernell. Efter teologiska studier vid Uppsala universitet inflyttade han till Linköping 1865 för tjänst som adjunkt vid stadens läroverk. Efter en tid åter i Uppsala för fortsatta studier och vidare som prästvigd docent inflyttade han 1876 en andra gång till Linköping, nu tillsammans med hustrun Anna Charlotta Holmberg och parets fyra barn. Skälet var erbjudande om tjänst som så kallad domkyrkosyssloman vid sidan av kyrkoherde i Vreta kloster och Stjärnorp. Från år 1878 var familjen bosatt i Vreta klosters kyrkoherdeboställe.
Porträtt av fru Eva Ekenstierna. Enligt vad som utretts för denna uppgift hade hon ingen östgötsk anknytning. Likväl tecknas här hennes liv i korthet. Eva Ekenstierna föddes 1833 på Backagård i Bällefors socken som dotter till makarna Knut August Ekenstierna och Fredrika Falkenberg af Trystorp. Själv gift i Falköping en första gång 1851, dagar efter sin 18-årsdag, med källarmästaren Charles Jouvin. Av parets tre gemensamma barn kom ingen att överleva barnaåren. Äktenskapet upplöstes i början av 1860-talet och Eva gifte istället om sig med apotekaren Johan Adolf Wallin, vid tiden även han verksam i Falköping. År 1874 flyttade makarna till Uppsala och senare till Stockholm. Deras äktenskap var barnlöst.
Frans Trybom, så kallad underofficer på stat vid Första livgrenadjärregementet i Linköping från 1843 till önskat avsked 1875. Vid sidan av det militära var han även kronouppbördsskrivare inom Dals och Aska härader under åren 1851-1854 och brännvinskontrollör under perioden 1851-1871. Dessutom syssloman vid lasarettet i Linköping. Från 1850 gift en första gång med Karolina Petronella, född Petersson, men skild 1869. I december månad 1878 ingick han ett andra giftermål, nu med Anna Charlotta Margareta, född Svensson. Trybom var född i Fornåsa men bodde större delen av sitt liv i Linköping.
Ödekyrkan i Krokek som den togs sig ut 1965. I sin glans dagar ersatte kyrkobyggnaden ett kapell från 1500-talet. Uppförd 1747 efter ritningar av självaste biskopen Andreas Rhyzelius. Byggnadsmaterialet tog man till största delen från det gamla nedlagda klostret intill. Söndagen den 28 april 1889 skulle kyrkan, som brukligt vid kall väderlek, värmas upp inför stundande högmässa. Just denna gång antände olyckligtvis gnistor från kaminen kyrktaket. En våldsam brand bröt ut och byggnaden förstördes bortom möjlig återuppbyggnad. Länge stod emellertid kyrkan som ruin relativt intakt. I omgångar har ruinen monterats ned och idag består den av meterhöga grundmurar.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.