6 a) Hög- och välborne herr friherre Gustaf Kurck, Svea rikes råd såsom tågets högste anförare b) herr Planting c) herr Per Hierta. Överstar.
Från 299 kr
Stora rikssalen, där riksstyret överlämnades från änkedrottningen, förmyndarna och rikets alla ständer till det kungliga majestätet
Mynttorget mot väster med tre katafalker med kvarlevorna efter Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Fraenkel från Andréexpeditionen.
Katafalk vid Slottsbacken med kvarlevorna efter en av de förolyckade efter Andréexpeditionen.
Kistor med kvarlevorna efter Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Fraenkel från Andréexpeditionen förs i land på Skeppsholmen från M/S Svensksund.
Lantmarskalkssalen i Riddarhuset med ett långt bord och stolar. På väggarna porträtt i förgyllda ramar.
Parti av Snickargatan i Linköping omkring förra sekelskiftet. Bilden visar vy norrut från gatans anslutning med Ågatan. I blickfånget utbreder sig den så kallade Wernerska trädgården. Det nöjesetablissemang som från 1800-talets mitt växte fram i trädgården hade från senare hälften av århundradet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra till ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna för nöjelpalatset. I än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Mörtfors Möbelfabrik var ett välrenommerat företag tack vare sina kvalitetsmöbler för såväl bostad som kontor och offentliga lokaler. Här har diverse kontorsmöbler samt en synnerligen elegant karmstol plockats samman för fotografering.
Prisutdelning på prishoppningsbanan vid Skövde fältrittklubbs offentliga tävlingar 1934. 1. HKH prins Gustaf Adolf på Rockaway (längst till vänster). 2. Löjtn. Barnekow K 2. 3. Löjtn. Harald Strömfelt K 3. 4. Löjtn. Nordstedt T 2
Medicine doktor Ludvig Åman på sin ålders höst. I egenskap som bataljons-, lasaretts-, fängelse- och kurhusläkare, hade han från 1852 varit praktiserande läkare i Linköping. Vid sidan av sin yrkesutövning även behjälplig i allehanda offentliga uppdrag.
Vånevik hade i många år en omfattande stenindustri där man tillverkade allt från gatsten till pelare till offentliga byggnader. Stenen gick på export till hela världen och ingår bl a i parlamentshuset i Caracas. Även i Sverige användes den röda graniten i såväl offentliga som privata byggnader som t ex Stockholms konserthus och Tjolöholms slott. Brytningen upphörde helt på 1950-talet och idag är de stora brotten vattenfyllda. Ett museum finns.
Ett fruset ögonblick av stundens folkliv utmed Storgatan omkring förra sekelskiftet. Linköpingsbor och besökare strävar mot sina mål och i den ännu bilfria staden går man utan risk mitt i gatan. Några bekanta har råkats och hindrar passage längs trottoaren. Sin ringa information till trots speglar bilden ett offentligt rum utan den välordning vi lättvindligt tillskriver tiden. Fotografiets upphovsman är inte känd men kan på goda grunder tillskrivas Fritz Lovén.
Stockholm Stadshus under uppbyggnad
Stenkumla kyrka
spårområde, byggnad, hörn, hus, stadsvy, kanal, toalett, huvudjärnvägsstation
Bilden visar ett repro av ett medfaret men unikt motiv från den så kallade Wernerska trädgården i Linköping. Tiden är första delen av 1880-talet. Den skarpsynte kan på standaret utläsa att det rör sig om det parodiskt ordensliknande sällskapet Wiknings-Commissionen, som under en period höll årliga sommarfester i trädgården. Etablissemanget Wernerska trädgården hade från senare hälften av 1800-talet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra tills ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna vartefter för nöjelpalatset och i än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Bilden visar ångfregatten Vanadis från styrbordssida. Skeppet ankra vid en boj i Vallettas hamn på Malta under sin långresa 1883-1885. Alla segel är bärgade, styckportarna är öppna och kanonerna utförda. Ur skorstenen stiger rök. En grupp sjömän står på akterdäcket. Från akterskeppet hänger en repstege ner till vattenytan och flera små båtar verka trafikera från och till fregatten. I bakgrunden syns Valettas stadsbefästningar och regeringspalatset Auberge de Castille et Léon.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.