Hospitalstorget 2 i Linköping, uppförd av byggmästaren Anders Ohlsson med 1914 som annonserat slutdatum. För husets ritningar stod den för Linköping så betydelsefulle Axel Brunskog. Bilden är odaterad men bär tydlig prägel av att ha tillkommit kort efter färdigställandet. Tomten för det imposanta huset hyste tidigare stadens hospital inklusive Hospitalskyrkan, som revs redan 1897. I samband med saneringen av det gamla sjukhusområdet lades upplysningsvis Hospitalsgränd ut vid sidan av Ohlssons hus och förbinder sedan dess Hospitalstorget med Drottninggatan. En uppgift direkt knuten till huset är att fasaden kom att förenklas efter en eldsvåda 1960 med en nödtvungen renovering som följd. Märk väl att glasnegativ i realitet är itusprucket, och att digital bearbetning utförts för den presenterade bilden. Detta sagt som förklaring för de skevheter som kan uppfattas i fotografiet.
Från 299 kr
Interiör av Vist kyrka 1904. I det närmaste allt i bilden kom olyckligtvis att bokstavligen gå upp i rök vid en eldsvåda 1961. Kyrkan stod klar 1745 och ersatte då en äldre helgedom som kunnat härledas till åtminstone 1100-talets slut. 1700-talskyrkan fick en mycket påkostad inredning med målningar av Sven Gustavsson Stoltz från Vadstena. Bland inventarierna under det vackert bemålade taket ses närmast till vänster det senmedeltida altarskåp som enligt uppgift var ett verk av Bendt Notke eller någon av dennes elever. Den unika predikstolen, den enda i landet som sannolikt kunnat knytas till bildhuggaren Börje Eriksson, var utförd 1650 och av samma mästare emanerar dopfunten, som lyckligtvis var en av få inventarier som kunde räddas ur lågorna. Av det förlorade stannar denna redogörelse vid altartavlan som föreställde korsfästelsen och var utförd av konstnären Johan Jerling.
Brandstationen i Mölndal. Brandstationen ligger vid Nya Torget. Här finns många brandbilar av olika slag, som du kan se på bilden. På de största vagnarna finns uppfällbara stegar på taket. Du kan se stora portar in till själva brandstationen, och innanför varje port finns plats för en brandbil eller en ambulans. Vid eldsvåda larmas brandkåren antingen per telefon eller genom brandskåp, som finns uppsatta på vissa ställen inom kommunen. Vid larm om eldsvåda blir det bråttom på brandstationen. Brandbilarna står alltid startklara, och det dröjer inte många sekunder efter larm, innan brandmännen fått på sig sin brandutrustning och bilarna med tjutande sirener kör iväg till brandplatsen. I det stora höga tornet hänges brandslangarna upp för torkning efter användning. Förr i tiden hade man ingen särskild brandkår, utan alla män var skyldiga att hjälpa till att släcka eldsvådor. Man larmade befolkningen, särskilt nattetid, genom trumvirvlar eller genom att blåsa gälla signaler i särskilda brandlurar. En tid hade man en "brandkanon" med vilken man avfyrade "signalskott" från Störtfjällets topp för att väcka eller varsko inbyggarna i byn om att "elden var lös". Då skyndade man sig "man ur huse" med vattenhinkar och båtshakar till brandstället för att hjälpa till med släckningen. Senare byggdes ett spruthus invid nuvarande Forsebron, där byns brandsprutor förvarades. Den första verkliga brandstationen i Mölndal inreddes i ett gammalt affärshus från 1870-talet vid Gamla Torget. Den gamla kanonen står nu som ett minnesmärke från gången tid vid den nya brandstationen. Du kan se den på bilden längst ned till höger. Ett stenkast från den nya brandstationen finns en landningsbana för helikopter, avsedd för sjuktransporter, särskilt från skärgården.
Bördig från Döderhult kom Carl Olivier Fornander som barn till Linköping i egenskap av fosterson i guldsmeden Johan Wållers hushåll. Redan före sin 10-årsdag uppges han lämnat fosterhemmet för uppehåll i Vårdsberg och vidare Horn. I början av år 1847 inflyttade han ånyo till Linköping och en tjänst som bodgosse i handlare Bergströms affär utmed Storgatan. Efter några år hos skilda handlare i staden slog han sig 1862 och i kompanjonskap med Adolf Fredrik Kjellander på egen handel i Reinhard Westmans gård vid Stora torget. Här kom de att utveckla en framgångsrik handelsrörelse, dock en tid störd av en eldsvåda 1864 men av samma orsak framåtblickande, då de dristade sig till att köpa den brandskadade fastigheten. Under åren kom de att bebygga tomten vid sidan av de hus som kvarstod efter branden. Avgjort störst betydelse för stadbilden var det vackra hörnhuset som stod klart 1878 och som bestod till realiseringen av handelskomplexet Filbyter i början av 1970-talet. Fornander var från 1871 gift med Sofia Amalia Wallberg.
Lysaren vid Nabbu fiskeläge Jakob Petter Andersson Lyberg född 1818 på När bodde i en stuga ungefär vid infarten till den norra av de två sammanliggande Kauparveparterna. Han var gift 1851 med Maria Catarina Olofsdotter född 1820 från Hemmor. Deras dotter Maria Elisabet född 1853 gifte sig 1881 med båtsmannen Karl Albrekt Karlsson Sjöpilt född 1853 från Dalbo på När. De fick 5 barn, vilka alla flyttade till andra platser. När Maria Elisabet dog 1903 gifte Karl om sig med änkan Josefina Jakobsson som bodde i stugan på bilden och flyttade dit. De fick dottern Astrid 1906, vilken gifte sig till När. Josefina omkom i en eldsvåda. Denna boplats finns inte längre kvar. Den låg nära Närkån, vilken syns i förgrunden. Stugan är ett inpanelat bulhus, kanske från 1700-talet, vilket man sannolikt fått köpa från någon gård när man byggde ett nytt större hus där. Ladugården är byggd av resvirke med spåntak vid 1900-talets början, kanske av Karl Sjöpilt. Inte heller den gamla boplatsen uppe vid Kauparve finns kvar.
Ark med monterat vykort och text: "Ljósm. Gunnar Rúnar. Glaumbaer. Byggdarsafn Skagfirdinga. Vykort inköpt 1958. Foto från sydväst av Glaumbaer kyrka och dess gamla prästgård. Denna prästgård, med sin mängd torvhus, var i bruk som ordinarie prästgård för församlingens präst ända till år 1944. Nu är den museum. Gården är 115 år gammal. Fähus, stall, lador osv. ha legat söder om bostaden och syns ej på detta vykort. Högen, som syns framför prästgården, är resterna efter en brand. Bakom den syns den långa längan som inrymmer midbadstofa samt nordurhús och sudurhús. de fyra högra "vindskuporna" höra till midbadstoda, och den till vänster till nordurhús. Fönstret på gaveln tillhör sudurhús. Ingången, som man ser något till höger om detta fönster, leder direkt in till handkvarnsrummet. Man bör nog även se den som en reserv-utgång i händelse av eldsvåda. Jfr planskissen från år 1958. Huset längst till höger är smedjan. Framför den syns en gödselkvarn och en hösläpa, isl. vögur. I förgrunden stora vägen som till höger går mot Varmahlid och till vänster mot Saudárkr´kur."
Del av samhället Sturefors som genomgått stor förändring sedan bildens tillkomst 1904. Församlingens prästgård (Rävantomta) till höger uppfördes omkring 1840 men blev lågornas rov 1963 och kom inte att återuppbyggas. Inte heller någon av gårdens övriga bebyggelse kvarstår, med undantag av det rappade huset till vänster, om än påtagligt restaurerat. Inte heller den skymtade sockenkyrkan har klarat sig från brand. En tid före den olyckliga eldsvådan i prästgården stod kyrkan under renovering. Vid middagstid den 21 juni 1961 såg en takarbetare svag rökutveckling och kort därefter var hela byggnaden övertänd. Av kyrkans rika inventarierna kunde mycket lite räddas.
Stenkyrkan i Öjaby uppfördes under 1400-talet. Sakristian tillkom vid 1600-talets mitt och strax därefter ett vapenhus av trä. Det senare ersattes av ett vapenhus i sten år 1779. I mitten av 1800-talet fanns planer på att Öjaby församling tillsammans med grannförsamlingen i Härlöv skulle bygga en ny kyrka, men Öjaby valde att behålla sin gamla kyrka. Den 29 mars 1906 eldhärjades kyrkan. Branden startade i ett uthus till den närbelägna skolan men spreds med vinden även till kyrkan. En hel del inventarier hann räddas, men kvar efter eldsvådan stod bara de medeltida murarna. Det kyrkorum som sedan återskapades fick en prägel av jugend och nationalromantik, men har under senare år omgestaltats. 1942 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Paul Boberg, Växjö.
Tändstickstillverkning vid Växjö tändsticksfabrik. Wäxiö tändsticksfabrik anlades 1868. Initiativtagare var handlanden Carl Schander som inspirerats av bröderna Lundström i Jönköping och tillsammans med bokhandlaren CG Södergren startade de Wäxiö tändsticksfabrik. Fabriken var belägen i området något väster om stadskärnan. Fabriken bestod av huvudbyggnad uppförd i parmsten jämte några flygelbyggnader och lagerhus i trä. Några år efter starten fanns ett åttiotal anställda varav hälften kvinnor. År 1875 hade man uppnått nära 150 anställda och årsproduktionen uppgick till ett värde av cirka 200.000 kronor. Flera ägare, uppgång och nergång Södergren lämnade fabriken efter några år och Schander stod kvar som ensamägare till 1887 då han sålde till Swedish Match Company i London. Som disponent ledde Schander tändsticksfabriken till 1891 då Knut Johansson tillträdde. 1913 tog Förenade Tändsticksfabriker med Ivar Kreuger över fabriken och verksamheten expanderade kraftigt. Fabriken byggdes till och försågs med maskinell utrustning samtidigt som produktionen ökade och antalet anställda var 1920 uppe i 400 och med ett tillverkningsvärde av 3.603.000 kronor. Huvudsakligen exporterades tändstickorna till Amerika och Indien men sen gick det raskt utför. 1921 med depression och osäkerhet i världen fanns det bara plats för 290 anställda och inte fulla veckor. Timlönen hade efter hand sjunkit från 1:30 till 73 öre med 10% tillägg för de som arbetar tre dagar i veckan eller mindre. En arbetares årsinkomst beräknas då ligga mellan 1060 - 1213 kronor. Fackföreningen begärde också hos stadsfullmäktige att arbetarna skulle befrias från skatt. Sedan 1917 ägs nu fabriken av Svenska Tändsticksaktiebolaget, det största företaget i världen inom sitt område. Fabriken utplånad av brand Den 30 maj 1922 inträffade en brand som fullständigt lade fabriken i ruiner och som också hotade den övriga bebyggelsen runt omkring. En nattvakt upptäckte branden vid 22-tiden i några sticktorkskåp och försökte förgäves släcka själv. Brandkåren tillkallades men eldsvådan fick snabbt fäste och redan efter en kvart var sju av fabrikens träbyggnader övertända. Vid 1-tiden på natten var man herre över elden och de omkringliggande fastigheterna räddade. Tändstickstrusten beslöt efter branden att fabriken inte skulle återuppbyggas man hade ju fler fabriker igång. För många anställda följde nu en längre tid av arbetslöshet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/vaxsjo_tandstiksfabrik.htm)
Wäxiö tändsticksfabrik anlades 1868. Initiativtagare var handlanden Carl Schander som inspirerats av bröderna Lundström i Jönköping och tillsammans med bokhandlaren CG Södergren startade de Wäxiö tändsticksfabrik. Fabriken var belägen i området något väster om stadskärnan. Fabriken bestod av huvudbyggnad uppförd i parmsten jämte några flygelbyggnader och lagerhus i trä. Några år efter starten fanns ett åttiotal anställda varav hälften kvinnor. År 1875 hade man uppnått nära 150 anställda och årsproduktionen uppgick till ett värde av cirka 200.000 kronor. Flera ägare, uppgång och nergång Södergren lämnade fabriken efter några år och Schander stod kvar som ensamägare till 1887 då han sålde till Swedish Match Company i London. Som disponent ledde Schander tändsticksfabriken till 1891 då Knut Johansson tillträdde. 1913 tog Förenade Tändsticksfabriker med Ivar Kreuger över fabriken och verksamheten expanderade kraftigt. Fabriken byggdes till och försågs med maskinell utrustning samtidigt som produktionen ökade och antalet anställda var 1920 uppe i 400 och med ett tillverkningsvärde av 3.603.000 kronor. Huvudsakligen exporterades tändstickorna till Amerika och Indien men sen gick det raskt utför. 1921 med depression och osäkerhet i världen fanns det bara plats för 290 anställda och inte fulla veckor. Timlönen hade efter hand sjunkit från 1:30 till 73 öre med 10% tillägg för de som arbetar tre dagar i veckan eller mindre. En arbetares årsinkomst beräknas då ligga mellan 1060 - 1213 kronor. Fackföreningen begärde också hos stadsfullmäktige att arbetarna skulle befrias från skatt. Sedan 1917 ägs nu fabriken av Svenska Tändsticksaktiebolaget, det största företaget i världen inom sitt område. Fabriken utplånad av brand Den 30 maj 1922 inträffade en brand som fullständigt lade fabriken i ruiner och som också hotade den övriga bebyggelsen runt omkring. En nattvakt upptäckte branden vid 22-tiden i några sticktorkskåp och försökte förgäves släcka själv. Brandkåren tillkallades men eldsvådan fick snabbt fäste och redan efter en kvart var sju av fabrikens träbyggnader övertända. Vid 1-tiden på natten var man herre över elden och de omkringliggande fastigheterna räddade. Tändstickstrusten beslöt efter branden att fabriken inte skulle återuppbyggas man hade ju fler fabriker igång. För många anställda följde nu en längre tid av arbetslöshet. (Uppgifterna hämtade från http://thoresmatches.se/tandsticksfabriker/vaxsjo_tandstiksfabrik.htm)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.