Lanterninen på Tofteryds kyrka, Tofteryds socken, Vaggeryds kommun.
Från 299 kr
Åkers kyrkogård, Åkers socken i Vaggeryds kommun.
Exteriör av Mela kvarn, Storegården 1:21 i Vetlanda, Bäckseda socken i Vetlanda kommun.
Interiör i Mela kvarn, Storegården 1:21 i Vetlanda, Bäckseda socken i Vetlanda kommun.
Tofteryds kyrkogård, Tofteryds socken i Vaggeryds kommun.
Exteriör av Hagshults kyrka, Hagshult socken, Vaggeryds kommun.
Gjutjärnskors, 1880-tal. Norra Ljunga kyrkogård.
Församlingshemmet i Ingatorp, Ingatorps socken, Eksjö kommun.
Utsnitt av ladugårdens gårdsfasad vid Aschanska gården, Guldsmeden 2 i Eksjö. Eksjö kommun.
Interiör, färgeribyggnad, Kopparslagaren 7 i Sävsjö stad
Exteriör, färgeribyggnad, Kopparslagaren 7 i Sävsjö stad
Lannaskede-Myresjö kyrkogård, Lannaskede och Myresjö socknar, Vetlanda kommun.
Exteriör av Näshults kyrka, Näshults socken, Vetlanda kommun.
Stenberga kyrka, förråd i vapenhuset, Stenberga socken, Vetlanda kommun.
Orgeln i Nye kyrka, Nye socken i Vetlanda kommun.
Exteriör av Gamla smedjan vid Husqvarna vapenfabrik i Huskvarna.
En ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera, se även JMF.00303-2. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades.
Ett lossbrutet stycke av en bottenplatta till en ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades. Se även JMF.00303-1.
Resterna efter en smedja, hus 101, vid en arkeologisk undersökning inom kvarteret Almen i centrala Jönköping. På bilden syns flata sotiga golvstenar och resterna efter en tegelässja med bränd lera i mitten. Till vänster syns en yttervägg. Lagren och golvet hör till den yngsta fasen i smedjan, alltså andra halvan av 1700-talet men ett äldre hästskoformat tegelfundamen börjar också bli synligt. Se även JMF.00311-1 och JMF.00311-3 som föreställer samma ässja fast i olika faser i undersökningen.
Resterna efter en smedja, hus 101, vid en arkeologisk undersökning inom kvarteret Almen i centrala Jönköping. På bilden syns resterna efter en tegelässja. Till vänster syns en yttervägg. På arbetsytan där smeden har trampat syns ett lerlager och ett delvis framrensat stengolv. Lagren och golvet hör till den yngsta fasen i smedjan, alltså andra halvan av 1700-talet. Se även JMF.00311-2 och JMF.00311-3 som föreställer samma ässja fast i senare faser i undersökningen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.