Man kan lätt sörja rivningen av Repslagaregatan 34 i Linköping. En tröst kan vara att den påföljande fastigheten ger husrum till så många fler och att det nya husets arkitektoniska värden kommer att uppskattas i högre grad med tiden. Det mesta har ju sin tid. Tomtaffären till bildens fastighet gjordes upp år 1906 och kort därpå lät garnhandlaren Carl Ferdinand Pettersson uppföra huset för sig och sin familj. Dokumentation av Östergötlands museum kort före rivning.
Från 299 kr
Flygsfors grundades 1809 för tillverkning av fönsterglas. Verksamheten upphörde 1920, men återupptogs 1930 under ny ledning för tillverkning av speciella belysningsglas, även pressglas och prydnadsglas.Under 1949-56 var Paul Kedelv (1917-90) verksam som formgivare och ritade då de s.k. coquilleglasen, färgade skålar och vaser i underfångsglas. Bruket lades ner 1979. Ortnamnet är från brukets anläggning. Första ledet är oklart. ( jfr Flögstorp ) -fors kommer av att bruket ligger vid en fors i Ljungbyån. ( NE )
Vad som tilldrog sig intresse från Östergötlands museums sida att 1972 dokumetera fastigheten i hörnet av Snickaregatan-Ågatan i Linköping är oss okänt. Byggnaden ansågs vid tiden knappast bära några högre arkitektoniska värden eller vara rivningshotad. Förhoppningsvis kommer framtidens betraktare visa större tacksamhet för bilden och oavsett ett tidsdokument. Vem minns exempelvis butiken som i stunden hade utförsäljning i husets gatuplan eller Dagmar Wiqvists pälssömmeri i samma läge.
Begravningsprocession med bilar och hästar utanför Varbergs kyrka. Gatuvy från Kungsgatan. Bild 1: Hästekipage med kistan täckt av vita liljor. Kusken kan vara Alvar på Träslövsvägen som med sina hästar brukade köra vid begravningar. I förgrunden ses en prestaver. Sett från söder. Bild 2: De sörjande kommer ut från kyrkan och går mot likbilen till höger. Bild 3: Processionen sedd från norr med två hästekipage och en öppen bil.
Dagsås gamla småskola, som ska ha legat nära kyrkan. Bilden kan härröra från Axel Selvén (död 1895) som var lärare i Dagsås i slutet av 1800-talet. Huset ska senare ha kallats "Gullgubbahuset". Efter Axels död köpte hans hustru Mästergården i Dagsås (fortfarande i släktens ägo) och därifrån kommer glasplåten. Det fanns även ett dagsverkstorp under Klev, som kallades Guldgubbens i Ödgärde, efter en av brukarna, Johan Karlsson, benämnd Guldgubben.
Här ser vi från vänster ladans gavel och vinkeln mot tröskhuset som är halmtäckt. Sedan kommer tröskhuset som har spåntak, därefter det nya byggnaden med först portlider och sen ett dubbelt fähus allt under halmtak lagt i flera omgångar. Inne på gården står en liten bulbyggnad under faltak av okänd funktion. Gamla vägen till Alskog och Ljugarn gick förr mellan tunen på bilden och längs ladugårdsväggen.
Ladugården lär vara byggd 1883, det kan vara det 30-åriga originalspåntaket som ännu är så här pass bra i skick. De krysspröjsade fönstren är typiska för tiden. T v är ett dubbelt fähus och t h om portlidret, gårdspartens originalinfart, ytterligare ett dubbelt fähus. Sedan kommer ladan med tröskhuset skymtande längst th. Eftersom ladugården låg alldeles intill vägen, var man tvungna att ha gödselhögarna inne på gården. Se också Bild 398.
En ating är en arbetsfest, ordet kommer av ätning. De som arbetar får inget betalt, men värdfamiljen skall bjuda på riklig förtäring under dagen och fest på kvällen. Ofta var man klädda i lite bättre kläder än vanligt, eftersom det var lite högtidligt. Här är det dags för Klucku tei, förmiddagskaffe. Hela arbetsstyrkan har slagit sig ner för kaffe, säkerligen förstärkt med konjak eller brännvin, samt bullar och kakor.
Lausmyr, som var 1.500 hektar stor, dikades ut första gången på 1890-talet när det förr så rikliga fisket hade minskat och förlorat allt mer i betydelse, samtidigt som behovet av odlingsbar jord hade ökat. När myren var utdikad, tillfördes mycket värdefull mark gårdarna i socknarna runt ikring. Men man förlorade också sin agtäkt. Men denna förlust var måttlig, man hade redan börjat gå över till spån i stället som takmaterial. Här kommer Hans Larsson med sista aglasset draget av två rätt magra stutar.
Rågåkern är skuren och skuparna bundna. Man bär nu ihop skuparna för att ställa dom två och två mot varandra i rader för att torka. Man har spillt en del strån, vilka man säkerligen kommer att räfsa ihop och ta till vara. Masse ger oss ingen vägledning angående personerna, bara att de är från Hallsarve. Bilden är sannolikt tagen på de än idag öppna åkrarna sydost om gårdarna.
Storgatans nedre del som den tog sig ut fram till det sena 1970-talet. Bland flertalet butiker är David Carlssons speceri- och bosättningsaffär särskilt ihågkommen av äldre linköpingsbor. Inom några år från fototillfället kommer närmast all bebyggelse inom kvarteret Decimalen att rivas för att ge plats för ett stort bankhus. Den äldre bebyggelsen inom kvarteret Braxen, mitt emot, har vid tiden redan gått samma öde. Nu sträcker sig varuhuset EPA längs kvarterets del mot Storgatan.
Ett sprucket glasnegativ som likafullt har värde i sitt frusna ögonblick av en svunnen tid. Vy över sydöstra delen av Stora torget i Linköping. Året är 1898 och ännu ett kvarts sekel kommer torgets sida mellan Stor- och Tanneforsgatan vara oförändrad. Den egendomliga men vackra hörnfastigheten till vänster i bild uppfördes av borgmästare Samuel Pyttner några år efter den stora stadsbranden år 1700. Med sitt centrala läge kom byggnaden tidigt att inrymma handelsbod, vid tiden för bilden Fritiof Björnsons speceri-, garn och diversehandel.
Detta grumliga repro visar miljön vid Hjulsbro kvarn och sluss 1906. Bilden är tagen i en brytningstid för området. År 1907 registreras Hjulsbro Tråddrageri & Spikfabriks AB och året därpå kommer en fabriksbyggnad stå färdig. Den gamla kvarnen, byggnaden med snedtak, rivs och mjölnarbostället på höjden byggs om till disponentbostad. Den vita byggnaden på bilden är den nya kvarnen som anlagts på motstående sida av ån.
Stiftsekreterarebostället klingar rimligtvis obekant för de flesta Linköpingsbor. Stadsbor med långt minne kommer kanske ihåg huset som en präktig byggnad invid fängelset och i öster gränsande mot Domprostgården och korsningen Storgatan-Barnhemsgatan och Drottninggatebacken. Här skymtar endast husets västra gavel bortom lövverket. Mer igenkännligt torde det så kallade Lorichska huset vara vars tak syns i bildens bakgrund. Vad vi tydligt ser är stiftsekreterareboställets stallbyggnad, som låg tills det revs utmed Storgatan. Här rivningsåret 1967.
Hallska gården med adressen Apotekaregatan 17 i Linköping. Namngiven efter sentida ägaren, smidemästaren Carl Johan Hall. Gården även benämnd som Barkmanska gården efter jägmästare Carl Gustaf Barkman, som år 1713 lät uppföra mangårdens första våning. På 1760-talet moderniserades huset och försågs med en ovanvåning. Kort efter fotografiet kommer huvudbyggnaden monteras ned för att återuppföras i friluftsmuseet Gamla Linköping och där komma att inrymma värdshusrörelse. Fasad mot öster.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.