1927 önskade Frälsningsarmen uppföra en ny lokal i Norrköping. På den valda platsen i kvarteret Kapellhorvan fanns en äldre källare överbyggd med ett magasin i trä från senare tid. Detta föranledde Östergötlands museum att företa en antikvarisk undersökning. Ammanuens Bengt Cnattingius beskriver källaren som uppförd av dels kluven dels oberarbetad granit som murats samman och putsats, täckt av ett tunnvalv likaledes av granit. Rummets dimmensioner var 4,25 x 6 m med öst-västlig huvudriktning. Då källaren inte som tidigare bedömts ha medeltida ursprung, tillstyrktes att den fick rivas. Bilden visar del av källare. Vy från sydost.
Från 299 kr
Stegeborg har ruvat på Slottholmen sedan 1200-talet. Borgens gamla namn -Stäkeborg- syftar på de förekommande pålsystem i vattnet, som vid funktion effektivt spärrade av Slätbaken som skydd för Söderköping och vidare delar av landet. Efter ut- och påbyggnader nådde borganläggningen en glansperiod som kungligt slott under 1500- och 1600-talen. Mot slutet av eran svalnade hovets intresse för Stegeborg alltmer och vid 1700-talets början var ett tilltagande förfall ett faktum. Under seklet revs rent av delar av anläggningen för åtkomst av byggnadsmaterial. Från 1901 är borgen emellertid fridlyst som statligt byggnadsminne.
Östra Centralbanans sträckning genom Vårdnäs, med stoppställe i Bestorp och Brokind, kom att stärka bygden på allehanda vis. Traktens vackra natur med sjönära lägen attraherade inte minst välbeställda linköpingsbor att uppföra sommarvillor för sina familjer. Från järnväglinjens invigning 1902 uppfördes ett flertal sommarboställen, bland annat på ägorna till Saxtorp och kyrkans jord utmed Stora Rängen. Ett av dessa var bildens Sjövik på utjorden Kläppas mark. Sannolikt uppförd av handlare Axel Peterzén (1844-1906), under alla omständigheter ägd av dennes sterbhus från hans död. Anm: Platsen lokaliserad med hjälp av Vårdnäs hbf.
Motiv från Sturefors 1902. Vid tiden för bilden hade Östra Centralbanan invigts så precist att anordningar och överblivet byggnadsmaterial ännu inte helt avlägsnats. Risnäs bro i förgrunden hade gjorts svängbar och sköttes av särskild brovaktare. Först ut på den posten var Johan Gottfrid Hammarlund, som tillsammans med hustru och dotter hade tjänstebostad till vänster utanför bild. I fondens dis anas det egentliga Sturefors, där två av ortens mer dominerande byggnader skulle komma drabbas av eldsvåda i tät följd. Kyrkan 1961 och prästgården längst till höger 1963.
Defekt men lokalhistoriskt intressant fotografi. Nedslag i den så kallade Disponentträdgården i Ljungsbro, en vid tiden för bilden nyligen anlagd frukt- och bärodling för Cloettas behov. Odlingens namn etablerades sannolikt först efter att företagets direktör låtit färdigställa sin nya bostad i området. På bilden ses den under uppförande vid odlingens norra sida. Bostaden stod inflyttningsklar 1902, vilket daterar bilden. Anm: Fotografiet ingår i fotografen Arthur Möllmans (1882-1979) samling. Denne var verksam i Linköping först 1923, varför egentlig upphovsperson kan sökas till hans dåvarande arbetsgivare Josef Röding (1877-1947), men mer sannolikt dennes företrädare John Bergqvist (1874-1953).
Gårdsinteriör från Wallenbergska trädgården i Linköping. Bilden är odaterad men är sannolikt tagen omkring förra sekelskiftet. Vid tiden ägdes gården av förre gästgivaren Per Fredrik Jansson och gav husrum för ett flertal personer. Vilka barnen på bilden var har därför inte kunnat utrönas. Dock känns trädgårdsmästaren Nils Peter Österberg igen, som i bakgrunden tittar upp mot fotografen. Vid sin sida har han rimligtvis en av sönerna. Familjen bodde granne med Wallenbergska gården, i den så kallade Lilla stugan på den senare tillkomna adressen Djurgårdsgatan 15.
Onkel Adamsgården i Linköping genom en dokumentation från 1929. År 1867 flyttade militärläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, Onkel Adam kallad, och dennes maka Hedda Brydolf in i gården. Heddas syster Adriana bodde redan i huset. Det var de båda systrarna som ägde fastigheten. Carl Anton avled 1889. Hedda bodde kvar till sin bortgång 1914. År 1920 sålde parets dotter fastigheten till Linköpings stad med villkoret att gården skulle bevaras i ursprungligt skick och att Onkel Adams inredning skulle lämnas orörd. Sedan 1927 fungerar husets övervåning som museum efter de villkor om ställts.
Oscara Sunnerdahl föddes i Börrum 1843 där föräldrarna vid tiden arrenderade Börrum säteri. Redan året efter Oscaras nedkomst flyttade familjen emellertid till Stockholm och det kom att dröja till 1869 tills hon åter bosatte sig i Östergötland. Nämnda år inflyttade hon med den från Gammalkil bördige maken Johan Fredrik Westling efter att de köpt Stavlösa frälsegård i Orlunda, men redan året därpå bröt de upp för annat försök med Snyttringe gård i Allhelgona församling. Inte heller detta ägarskap tycks ha fallit makarna i smaken ty 1874 återflyttade paret till Stockholm. Oscaras betydligt äldre make kom vidare att avlida 1878, själv fortlevde hon som änka till sin död 1910. Äktenskapet var barnlöst.
Porträtt av löjtnanten och lotsfördelningschefen Henrik Werner. Född i Linköping som yngsta barn till regementsläkaren Henrik Werner och makan Ida Gradman. Efter militär tjänst i Karlskrona kom han att finna arbete inom lotsverket i Norrköping, där han vidare utnämndes till lotskapten. Vid sidan var han även en tid chef över Norrköpings brandkår. Sviktande hälsa tvingade honom emellertid att några år in på 1880-talet begära tjänstledighet och ställa sig under vård hos doktor Westerlund i Enköping. Där blev han kvar till sin död i maj månad 1886. Han hade då varit gift med Marie Louise Berg i tio år.
Ett av tiden nött porträtt av regementsläkaren och författaren Carl Anton Wetterbergh, även känd under pseudonymen Onkel Adam. Från 1847 i tjänst som regementsläkare vid Första livgrenadjärregementet i Linköping men inte permanent boende i staden förrän 1867. Parallellt med läkarvärvet var han en erkänd författare av romaner och noveller. Vid början av 1860-talet miste han lusten att skriva den typen av litteratur. Istället kom att han från 1862 att ägnade sig åt att ge ut barntidningen Linnea. Hans hem i Linköping, Onkel Adamsgården, finns bevarat och husets övre våning fungerar sedan 1927 som museum till hans hågkomst.
Vy mot den mäktiga ladugården till Ryds Herrgård. Rimligtvis uppförd under Carl Thersmedens tid som ägare av godset under åren 1890-1919. När den sista privata ägaren av godset avled 1921 visade sig gården vara svårsåld, varför Linköpings stad bestämde sig för att förvärva anläggningen. Den utarrenderades för att från 1951 fungera som Sveriges första kollektivjordbruk, Ryds Sambruksförening. Jordbruket drevs på detta sätt tills kommunen i början av 1960-talet började planera för en expansion av staden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare.
Sigrid Lidberg i ett konstfullt montage av okänd fotograf. Född i Linköping 1848 men uppvuxen i Hagebyhöga och vidare Hov, i vilka församlingar fadern var kyrkoherde. I vuxen ålder kom hon att föra en ganska ambulerande tillvaro med vistelser i skånska Kvidinge, uppländska Malsta, Åtvidaberg och Uppsala. Enligt källorna bär hon under perioden mestadels titeln mamsell men torde genomgått högre studier då hon enligt uppgift undervisade i en tid vid Uppsala elementarläroverk för flickor. Sommaren 1883 gifte hon sig med läraren Claes Alfred Winell och paret bosatte sig i Stockholm. Äktenskapet blev emellertid kortvarigt. Sigrid avled efter knappt två år som gift.
Vy mot Linköpings elementarläroverk för flickor en disig vinterdag 1902. Byggnaden uppfördes 1883 och löste då lokalfrågan för flickors högre utbildning i staden, som sedan 1867 var beslutad och från 1868 en realitet men tills nu varit husvill. För skolans ritningar stod den välrenommerade stockholmsarkitekten Axel Kumlien, som vid sidan av tio lärosalar skapade plats för bibliotek och bostad för skolans föreståndare samt rum för städerska. Nedre våningen i den del av byggnaden närmast betraktaren upptogs av en gymnastiksal Den uppmärksamme kan skönja salens ribbstolar genom fönstren. Under 1940-talet gavs skolan nytt namn i Elsa Brändströms skola, själv elev på skolan vid tiden för bilden.
Porträtt av fru Marie Louise Berg. Född 1851 i Skallsjö i nuvarande Lerums kommun. I samband med sitt giftemål med lotschefen Henrik Werner flyttade hon till Norrköping. Året var 1876 och paret kom att få tio år tillsammans. Makens sviktande hälsa tvingade honom emellertid att några år in på 1880-talet begära tjänstledighet och ställa sig under vård hos doktor Westerlund i Enköping. Där blev han kvar till sin död i maj månad 1886. Inte heller Marie Louise kom att få något långt liv. Efter makens bortgång flyttade hon till Skara där hon avled 1889, blott 37 år.
Enligt påskrift porträtt av fröken Aurora Westfeldt. Genom detta tolkat föreställa Aurora Clementina Wästfelt. Född 1803 på godset Flishult i Vetlanda kommun som dotter till rust- och stallmästare Johan Wilhelm Wästfelt och makan Anna Christina Christiernin. Makarna var vid tiden knutna till hovet som understallmästare respektive kammarfru hos prinsessan Sofia Albertina. En tid efter faderns död 1829 inflyttade Aurora med modern och en syster till Linköping. Efter närmare 50 år i moderns hushåll och efter dennes bortgång i eget eller som hyresgäst, avled Aurora som ogift 1888.
Ett Linköpingshem som närmast övertydligt visar ett borgligt inredningsideal under det sena 1800-talet. Tunga möbler och draperande textilier ska med det nya seklets inträde släppa sitt grepp, men ännu en tid är överlast och myckenhet en populär markör i konservativa och uppåtsträvares hem. Hur de relativt unga makarna Zickerman funnit sina officiella roller är oavsett påtagligt. De var bägge bördiga från Skåne. Till Linköping hade de kommit under året 1894. Carl Vilhelm redan i januari för att ta över Sahlströms bokhandel, Erika Elfrida till hösten för giftemål med sin nyblivne bokhandlare. De blev upplysningsvis kvar i staden till 1901. Efter några år i Norrköping återvände de till Skåne.
Bankdirektör Severus Sundequist i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Tiden för porträttet är 1913 och direktören är 64 år. Tjänsten vid Riksbankens kontor i Linköping har han innehaft sedan 1897, då han med hustru och barn inflyttade efter en längre tid i Östersund. Vid tiden bestod familjen av makan Elisabeth Styrlander och parets tre barn, födda mellan åren 1889-93. Makarnas fjärde och sistfödda lät vänta på sig, Ingrid, född 1902. Under sin tid i Linköping var familjen i huvudsak bosatt i Riksbankens fastighet invid Sankt Larsgatan. År 1916 flyttade makarna och yngsta dottern till Stockholm och bosatte sig på adressen Agnegatan 12 på Kungsholmen.
Porträtt av grosshandlare Oscar Scherini. Född i Vånga socken 1824 som son till kyrkoherden Per Scherini och Anna Lovisa Heller. Oscar valde dock en mer värdslig yrkenbana och i källorna hittar vi honom i förstone som handelsbetjänt, inflyttad till Norrköping 1842. Efter några år i lära grundade han en kolonialvaruaffär i staden. Året var 1849 och med tiden kom firma Scherini & Co även att inbegripa de bägge bröderna Alfred och Josef. I början ägnade man sig åt minuthandel, men kom under 1850-talets lopp att bli grosshandlare. I sitt privata förblev Oscar Scherini ogift. Han avled efter ett långt liv den 4 februari 1905.
Bokhållaren Carl Gustaf Wilhelm Siljeström föddes och växte upp i Linköping. Fadern drev bageri i gatuplanet till familjens bostad invid Storgatans östra ände, alldeles invid Stångebro. Siljeström kom emellertid att välja en helt annan yrkesbana. År 1854 flyttade han till Östgöta hypoteksförenings fastighet i hörnet av Apotekaregatan-Ågatan och då om inte förr var han i tjänst vid låneinstitutet. Skrivare, bokhållare och kamrer är titlar han kom att bära under sin över 30 år långa anställning. Han dog som ogift 1885, ännu skriven i hypotekets fastighet.
Sommaren 1975 reste hembygdsentusiaster i Tjärstad den tidigare resta stenen invid Alberga. Närvarande var också antikvarie Lars Löfstrand från Östergötlands museum. På platsen stod framtill 1861 ytterligare en rest sten. Den bildar sen dess underlag för murstocken i det nämnda, utskiftade och näraliggande hemmanet Alberga nära Boda. Enligt traditionen sattes blombuketter vid den resta stenen på midsommaraftnarna. Traditonen började omkring 1870 och höll sedan på ett 50-tal år framåt. Antikvarie Anders Lindahl kunde vid ett besök också konstatera att stenen stått i en förmodad järnåldersgrav innan rensningen.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.