Karlskrona Lindholmens docka 1930. I DECEMBER 1716 ANBEFALLER KONUNG KARL XII DOCKANS BYGGANDE, EFTER ATT HA INHÄMTAT CHRISTOFFER POLHEMS MENING. ARBETET SYNES TILL EN BÖRJAN HA VARIT ÖVERLÄMNAT TILL SHELDON ÅR 1717 KALLAS POLHELM TILL KARLSKRONA FÖR ATT GE RÅD OCH ANVISNINGAR FÖR BYGGET. VID KONUNGENS DÖD 1718 AVSTANNAR BYGGET, MEN ÅTERUPPTAGES 1719 PÅ ENTREPENAD TILL AMIRALEN FRIHERRE K.H. WACHTMEISTER MED BITRÄDE AV FORTIFIKATIONSÖVERSTELÖJTNANTEN G.O. LINDBLAD OCH HOLLÄNDSKA SPECIALISTER. SVÅRIGHETER UPPSTÅ MED FÅNGDAMMEN OCH MAN FÖRSÖKER ÄNNU EN GÅNG FÅ HIT POLHEM. ----ARBETET AVSTANNAR NU ÅTER. MEN KOMMER I GÅNG 1722 OCH AVSLUTAS UNDER SHELDONS LEDNING 1724. DEN 8 SEPT. DÅ. INFÖRDES KL. 1/2 5 EM. UNDER KANONERANDE OCH ANNOR MUSIQUE SÅSOM FÖRSTA FARTYG I DOCKAN FLOTTANS STÖRSTA FARTYG KUNG KARL . DOCKAN LÄNSADES MED HANDKRAFT AV 270 MAN, FÖRDELADE PÅ 3 LAG, UNDER EN TID AV TRE A FYRA DAGAR. ÅNGPUMPVERKET BYGGDES 1848 OCH ERSATTES MED ETT NYTT ÅR 1878.
Från 299 kr
Persien. Övre bilden: "Teheran d. 5 nov. 1912. Chefen för vägkompaniet i Kum, Lahouth Khan, dekoreras. Det är en ung man 20 år vidpass, som med sällspord kraft tagit itu med alla oroselement inom det distrikt, vars distrikt är uppdragen åt honom. Sins emellan ha vi svenskar utpekat honom som den, som en gång skall övertaga chefsskapet över Gendarmeriet. Men, det tycker vi oss kunna förutse, när vi en gång äro borta ur landet, betalar icke längre generalskattmästareämbetet Gendarmeriet, då blir Lahouth Khan i spetsen för verkligt övade soldater(gendarmerna) en av de mest fruktansvärda rövare som Persien skådat i mannaminne." Nedre bilden: "Fr. venster till höger: en liten del av Nicolin, Harald Lundberg, några persiska kammarherrar, Hjalmarson." (anteckningar av Harald Lundberg) Sida ur fotoalbum.
Ingatorps marknadsplats. Ingatorp är den kungsgård, där traditionen säger att konung Inge, Stenkils son, avled någon gång i början av 1100-talet. Han begrovs på Hångers kyrkogård. Men i början av 1200-talet ansågs förmodligen Hångers kyrka för ringa att hysa en kungagrav och kung Inges ben fördes till munkarnas kyrka i Varnhem, "där nu Stenkils son vilar i gott sällskap med helige kung Eriks ättlingar". Som en ö i en väldig åker ligger Hångers kyrkogård. För mer än åtta hundra år sedan vigdes här konung Inge den äldre till den sista vilan. Den utgör nu en inhägnad dunge i Bredegårdens åkrar ej långt från Hornborgasjön. Kyrkan i Hånger, av romansk typ, raserades jämte Mårby, då Bjurums kyrka uppfördes på 1760-talet. Fragment av fönsterbågar och kolonner äro strödda över platsen, och halvt dolda av det yviga gräset ligga där ett par gravstenar från tidig medeltid. Vi har rätt att tro, att den ena av dessa en gång lagts över kung Inge.
Motiv från Bondetåget 1914. Text på framsida: "Bondetåget 1914, uppmarsch till slottet, Norrbro." Text på baksida: "Snälla Ellen! Tack för kortet som jag fått. Undrar hur Ellen mår nu, Jag mår bra som vanligt, och gör ingenting annat än läser för prästen. Det kanske Ellen också gör. Hoppas Ellen vill skriva någon gång. Många hälsningar från Ruth Nåslund." Adresserat: "Fröken, Ellen Sundberg, Gevle stadsförråd. Gevle." (skrivet 17/2-1914, stämplat 18/2-1914).
Vykort, "Slättared". Det har förmodats vara en felstavning då kortet har lämnats in till en bildtävling att föreställa "Stättareds gård, mangårdsbyggnad." Byggnaden har ett torn vid ena gaveln och i förgrunden leder en grind in till tomten. Där Stättared ligger idag låg förr tre gårdar tätt samman. Dessa köptes 1868 av en inspektor vid namn Norén som rev två av dem med en gång och på långfredagen 1875 brann även det sista boningshuset ner.
Vintern 1986 dokumenterade Östergötlands museum miljön vid Bergs Träförädling i nämnda tätort någon mil norr om Linköping. Platsens byggnader kan väl inte med bästa vilja ansetts haft några högre kulturhistoriska värden. Sannolikt var det ortens uppskattning med en förväntad exploatering som avgjorde förättningen. Men brådskan att skapa minnen var denna gång förhastad. Ännu i skrivande stund år 2025 är miljön intakt, om än i ett mer nedgånget intryck.
Här ser vi den nya ladugården. Den gamla ladugården var nog så lång som stendelen är, eller så var det en laddel i bulteknik där nu ladan i resvirke står. Dubbla ladportar intill varandra var populärt på 1910-talet. Hela den nya ladugårdsdelen med lada är byggd på en enda gång, det finns ingen skarv i halmtaket. T v skymtar den rätt nybyggda lilla ladugården på grannparten, se Bild 814-819!
Parti av Stångån, tillika Kinda kanal, i Linköping. Året är 1898 och visar hur betydelsefull pråmtrafiken en gång var på kanalen. Till vänster ses det som vid tiden kvarstod av Tinnerbäckens ångsåg. Verksamheten var nedlagd och tomten försåld för fortsatt bostadsproduktion inom området Tinnerbäckslyckorna. Den öppna platsen mitt över ån, omedelbart söder om Ladugårdskällan, har periodvis använts för upplag, reparationer och även nybyggnation av båtar för främst Kinda kanal. I fonden skymtar ytterligare pråmar invid stadens båda kallbadhus.
Gårdsinteriör från Nygatan 46 i Linköping. Det som gör bilden extra intressant är att den visar Marias Teschs fotoateljé i ett av gårdshusen mot Trädgårdsgatan. Maria Tesch hade efter faderns plötsliga bortgång redan vid 16 års ålder tagit initiativ som fotograf i hemstaden Eksjö med omnejd. Hon visade sig ha talang och affärsinne vilket dristade henne att starta fotofilial i Linköping 1873 och blev blev med tiden stadens mest produktiva inom yrket. Fotografiet är taget av yrkeskollegan Arthur Möllman någon gång under 1920-talet.
En av otaliga ekonomibyggnader på den svenska landsbygden som tjänade ut under 1900-talet. Många blev vedbrand, inte minst under krigsvintrarna. Andra fick förfalla för att till slut eldadas upp på platsen. Denna tillhörde det lilla forna torpet, senare backstugan, Näsastugan under gården Aspa i Asby. Ställets lantbruk var blygsamt, vilket avspeglas i byggnadens kombinerade fähus och loge. Knutarna har någon gång rätats upp och stadgats för en förlängd tid i funktion, men den tiden var sedan länge förbi fotoåret 1937.
Skörden bärgas på Högåsa sommaren 1902. Bilden visar tydligt hur personalintensivt jordbruket ännu var före mekaniseringen under det nya seklets gång. Vad som inte syns är den förändring i arbetets organisation som gården likt många andra tillgodogjort sig under 1800-talets andra hälft. Högåsa ingick i säteriet Ljungs ägodomän och som en rationalisering av lantbruket hade man under nämnda period avvecklat gårdens torpare till fördel för statare, som utan egen jord att bruka nu var lantarbetare.
Brahegatan i Gränna sommartid. Oscar Carlson affär närmast i bild. Ett barn står i dörren och en kvinna med hatt står intill. En man och en kvinna står utanför grannhuset i norr vars dörrar står vidöppna. Det är sannolikt herr och fru Wetterhall som äger fastigheten. Det ligger en grus/jordhög på gatan som därintill verkar uppriven. Det är möjligen omläggning på gång, från kullersten till gatsten. Trottoaren har alltjämt dubbla rader med borgmästarsten.
Gårdsinteriör. Längst bort i huset mitt för vagnarna i den öppningen, som syns där, var en brunn. En gång drunknade en man där. Det går en källåder genom alla fastigheterna på denna sidan torget. På Thulinstomten, som är nästa tomt, var också en brunn. På Flygarns, som ligger på andra sidan brandgatan från torget, var även en brunn. Det var gott, men lite vatten i de brunnarna.
Motorplogstävling vid Hilleröd 1920. Tidaholms traktor.Försäljes av AB Kullberg & Co, Katrineholm och Köpenhamn. 30 hkr motor.4 skärig.Använde sällan mer än 3 plogar.Drivhjulen är till halva sin bredd öppna samt försedda med stora klossar som kunna inställas i tre olika lägen allt efter markens beskaffenhet.När de är halvt eller helt utfällda får vagnen en vaggande gång som gör det synnerligen olidligt och tröttsamt att köra densamma.
Skioptikonbild från Institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Använd av professor Helmer Bäckström som föreläsningsmaterial. Bäckström var Sveriges första professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm 1948-1958. Glasets formgivning till linser. Slipning av linser. Man behandlar alltid många linser på en gång. Ingånde beskirvning av tillverkingen finns i Bäcksröms Handbok 1:a upplagan, bok 1 sid. 133-134. För mer info se: Bäckström, Helmer. Fotografisk Handbok. Natur och Kultur. Stockholm. 1942. s. 133-134.
Bångbro Järnverk, mot söder, ca 1880. I bakgrunden från höger kolhus, transportbanan nedifrån verket, rostugnar, masugnsbyggnaden. Närmast östra dammen till vänster mekanisk verkstad, blåsmaskinshus. Till vänster om verkstaden tegelbruk med torklada. Landsvägen Kopparberg-Löa-Ramsberg. Utmed landsvägens vänstra sida, vilken revs någon gång i början av 1800-talet. Den var på sin tid, under Arboga-Jorornas tid, således före järnvägens tillkomst krog med till namnet "Slinkin".
"Förlova Er i dag Ringar har jag" Texten står på en skylt som sitter på sidan av en bil placerad framför guldsmedsbutiken Harald Linder någon gång mellan 1917 och 1920. I bilens framsäte sitter en chaufför och en person med tomteklädsel, i baksätet ett par barn utklädda till brudpar. Butiken är juldekorerad och runt bilden står en folksamling, alla är vinterklädda och många i gruppen är barn.
En man som sitter vid en gånggrift. Gånggriften är en megalitgrav som består av stora stenblock, vilka är ställda så att de bildar en gravkammare och en tvärställd gång som leder in till kammaren. Sett uppifrån bildar kammare och gång ett "T". Gravkammaren omges ofta av en hög, som dock relativt ofta är låg och bara runt 1/3 av kammarens höjd som invändigt ofta är närmare 2 meter eller mer. Gånggrifterna ersatte dösarna och byggdes runt 3350-3200 f.Kr. varefter de användes under några sekler, men fynd har visat att man spontant eller periodvis ofta har använt gravkamrarna under senneolitikum och stenålderns slut vilket är detsamma som hällkistornas tid. Därtill har man sporadiskt gjort begravningar i högen eller i kammaren samt dess gång ända fram till järnåldern. I främst kammaren har man hittat obrända skelettdelar och en del enklare föremål från den primära perioden som sträcker sig till c:a 2900 f.Kr. samt spridda fynd från efterföljande perioder. De största gånggrifterna i Sverige ligger på Falbygden, ett område mellan Vänern och Vättern, runt Falköping. Den största, Ragvalds grav i Karleby socken i Falköpings kommun, har en 17 m lång kammare och en 13 meter lång gång. Många gånggrifter på Falbygden har en kammare som är runt 10 m lång. Den största gånggriften utanför Falbygden finns i Snöstorp i södra Halland och den har en kammarlängd på knappt 7 m. I Karleby finns ett stråk av tretton gånggrifter vilket löper parallellt med radbyn Karleby långa. På Falbygden finns 127 säkra gånggrifter samt 77 osäkra men sannolika gånggrifter, vilket ger summan 204 stycken eller c:a 2/3 av alla gånggrifter i Sverige. De övriga ligger i Halland, Bohuslän, Skåne och på Öland. Eventuellt har det funnits en eller möjligen ett par gånggrifter i Södermanland också. (Hämtat från Wikipedia)
Detta brev har, frånsett det för mig intressanta innhållet, ett speciellt värde, emedan det är avsent av min framor och inlämnat vid ett postkontor, där jag nära nog på dagen 71 år senare tillträdde min första tjänst såsom postmästare. Adressen är skriven direkt på försändelsen, såsom i äldre tider brukligt var. Brevet skänkt till Postmuseum av Postmästare Sven Hallonstén, som ovan beskrivit dess innehåll. Foto 8/3 1967. Brevet uppvikt en gång, adressida och sigill.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.