SJ. Ds 108 D-lok är en loktyp i Sverige som tillverkats i en av Sveriges största lokserier. Det är SJ:s första standardellok och konstruerades i samband med elektrifieringen av västra stambanan. Det ursprungliga D-loket tillverkats i 333 exemplar. Loken tillverkades mellan 1925 och 1943. På 1950-talet utvecklades en nyare version med beteckning Da och Dm. Detta lok tillverkades av Nydqvist & Holm 1925 i Trollhättan. Mellan åren 1967 och 1988 ersattes dessa lok av de s.k. Rc-loken. Idag är D-loken inte längre i drift hos SJ men en del exemplar finns på museer och körs ibland i veterantåg. Loktypen anses idag vara en klassiker bland de svenska loken
Från 299 kr
Pressbyråns vykort med text på baksidan. Detta vykort inköptes den 8 augusti 1956 uti Svenska Pressbyråns kiosk intill järnvägsstationen i Höör, då stmbefattningen vid stn innehades av Einar Mauritz Ardevall född 1894 från år 1951. Höörs station med sign. H.ö. ligger å 10 ts, 10 bs och 10 ms, linjesträckan Eslöv-Hässleholm. Lönegraden för stinsbef. är f.n. ca 20. Stn. har 5 spår. Sp 1. nedspåret för tåg mot Eslöv och sp. 2. uppspåret för tåg mot Hässleholm. Sp. 3. sidotågväg. Fraktgodsmagasinet med exp. vid södra magasinsgaveln ligger rakt framför stationshuset. Stn. har fällbommar i båda ändar av bangården. Dubbelspåret lin Malmö C--Hö-- Hässleholm är försett med s.k. automatisk linjeblockering med blp.
Vy från Vartofta med Ålleberg skymtande i bakgrunden. Till vänster den ännu inte helt iordningställda nya skolbyggnaden. De andra husen som syns går under beteckningen "Sandtorp" och längst till höger kan man ana gaveln av den gamla småskolan, ett s.k. "Gjutehus". Mannen som skördar är Karl Svensson Nolgården. Vid denna sida av landsvägen (norra) fanns från infarten från Slöta räknat endast en liten röd stuga "Mariannelund", nu också då skolan. Skolan invigdes februari 1927. Lite längre fram på samma sida 50-talet meter från landsvägen fanns Karl Bergmans mejeri uppfört i början av 20-talet. Fotot är med all sannolikhet taget hösten 1926.
Planteringsförbundets Park, gånggriften Kyrkerör, åter restaurerad. Uppförd under den yngre stenåldern,ca 3 000 - 1 500 f. Kr. Gånggriften är en ättegrav för någon bondesläkt. På översidan av det stora takblocket finns en s.k. skålgrop, som har inborrats i rituellt syfte. Vid väganläggning 1859 borttogs det röse, som omslöt graven så att stenarna föll ned. Gånggriften restaurerades 1928. De yttre gångstenarnas ursprungliga läge kunde dock ej med säkerhet fastställas. Vid undersökning av kammarens södra del påträffades människoben, flintskärvor, bärnstenspärlor och genomborrade djurtänder. Det torde vara den enda stadspark i vårt land och kanske i norra Europa, som har en stenåldersgrav i ursprungligt läge inom sina gränser. Fynden förvaras i Statens Historiska Museum.
S:t Eriks grotta. "Vid S:t Eriks grotta på Marstrand på nedersidan av fästningen ut mot havet ligger S:t Eriks park i en dalsänka men kan ej växa högt på grund av de hårda västanstormarna. Här nere i denna grotta frågade jag en gammal marstrandsbo en gång varigenom staden fått namnet Marstrand då svarade han mig att det var en skuta som hade förlist här utanför och höll på att sjunka men var i s.k. marvatten när den strandade på ön och därför fick namnet Marestrand som sedan blivit ändrat till Marstrand."
Rämen 23/2 1935. Kurt Vilhelm Oskar Björkvall omkom vid en explosionsolycka i 61 depådiv.hangar den 30/5 1940 på F6. Han och mekanikern Hans Björkman befann sig 2-3m utanför vapenförrådet där det small. Likenav dessa båda hittades i sydöstra hörnet av hangaren vilka måste ha slungats dit över skolplanet SK 11 från hörnan av vapenförrådet där sergeanten Kullander sett dem tidigare uppehållit sig. Albumet är en del av en donation från Karl-Axel Hansson, Karlsborg. Förteckning över hela donationen finns i albumet, samt som Word-dokument.
Per Nyqvist, Skara berättar att klubbmedlemmarna träffades i nuv. Källeskolans gymnastiksal varje tisdag o fredag, där de hade gymnastik. Klubben upplöstes efter andra världskriget. Stig Rehn, som själv är med på bilden, tog fotot med s.k. självutlösare. Fr.v i bakre raden: 1.Verner Källermark (skymd) 2.Berg 3.Gösta Holmström 4.-6. okända 7. Per-Erik Haglund 8.-9. okända 10. Tor-Ulf Haglund 11. Sven Persson Mellanraden fr.v: 12. Kulo Gren (med indragen mage) 13. Harry Björk (bakom nr.12) 14. -17. okända 18. Claesson 19. Sjögren 20. Stig Rehn (fotograf) Längst fram fr.v: 21. Tore Johansson (liten pojke) 22. Per Nyqvist (sittande) 23. okänd 24. Kurt Nordström
Tåg på väg ut från Skara station mot Stenstorp. Foto från 1906. Vid denna tid gick ett spår öster ut från Skara. Tåg från Göteborg mot Mariestad fick i Skara vända sina lok och köra en bit väster ut igen, och sedan norr ut förbi stadsdelen Västermalm och vidare sedan rakt norr ut på den nu s.k. "Syndens väg". År 1912 gav Kungl.Majestät tillstånd att ändra vägen till den nuvarande, och från och med 1 oktober samma år användes det nya spåret. Omläggningens längd var 3,6 km. I samband härmed utvidgades Skara bangård.
Nora kyrka i Ångermand byggdes åren 1804-1806 av den i landskapeet kände kyrkobyggaren Simon Geting från Åbord. Altaruppsatsen tillkom i samband med restaureringen 1858. Apostlaskulpturerna (Petrus och Johannes) är utförda i trä av Norasonen konstnären Hampe Svanberg 1914. Dopfuntetn i gotländsk sandsten är en av kyrkans verkliga klenoder. Berghams kapell med anor från 1700-talet torde ha byggts på begäran av de sk. gävlefiskarna, som bedrev säsongsfiske vid Berghamn och andra mellannorrländska fiskelägen. Klockestrands församlingshem invigdes 1943. Klockstapeln uppfördes 1957. Lövviks församlingshem har tidigare varit skola. Det invigdes för kyrkliga uppgifter 1940.
Skogs kyrka i Ångermanland vid E4 ca 1 mil norr om Sandöbron är medeltida med rektangulär grundplan och rakslutet kor. Experter hävdar att uppförandet påbörjades vid slutet av 1200-talet. Klockstapeln är av s.k. bottnisk typ, uppförd under1700-talet. Den mindre är daterad 1350-1400-talet. Inredningen bär vittnesbörd om traktens verksamma konsthantverkare. Predikstolen i senbarock, skuren av Christian Kramm. Altaruppsatsen i kraftig rokoko utförd 1783 av Jon Göransson/Westman. Målad och förgylld 1786 av mäster Wagenius från Sundsvall. Korfönstret signerat Bengt Hamrén insatt vid restaureringen 1935. Triumfkrucifix från 1300-talet. Dopfunten i kalksten är från 1300-talet medan ljusstaken därintill är från 1400-talet.
Skötrodden 1949, den sista i sitt slag. Båten längst fram styrs av Haldo Norberg. Båten nr 2 styrs av Einar Göransson, Betty Göransson i mitten och i fören sitter Gunnar Ekberg. Båten nr 3 stående Lars Erik Norberg. Båten nr 4 styrs av Albin Wedin. Båten nr 5 styrs av Ola Lundgren med Ingemar Wedin i ett barn som passagerare. Båtarna befinner sig i höjd med den s.k. piksten och i samtliga båtar kommer man att vrida om bränslekranen från bensin- till fotogendrift. Man kan se den delade tanken i Haldo Norbergs båt.
Kyrkogård, gravsten. Änkefru Bergöö. Bilden föreställer Hilda Bergöös föräldrars gravsten. Lars Sahlqvist (1809-1862) var handlare i Örebro och dog i Örebro 1862. Hans hustru Maria Christina Sahlqvist, född Stenström, (Maja Stina, 1812-1898), levde sedan i Hallsberg hos Bergöös tills 1898. Gravstenen finns på Nikolai kyrkogård/Södra kyrkogården i Örebro. Enligt Örebro kyrkogårdsförvaltning är gravstenen en sk blivande kulturgrav, dvs den kommer att stå kvar och gravplatsen ska ej återupplåtas till någon annan utan det är Örebro kyrkogårdsförvaltning som äger den. Gravplatsnumret är kvarter B nr 96.
Encylindrig fyrtakts vattenkyld förgasarmotor med slutet vevhus och glödrör av platina. Tillverkad enligt Gottlieb Daimlers förebild på licens, möjligen av direktimporterade delar. Motortypen provkördes första gången 1883, en snabbgående, lätt petroleummotor med varvtal runt 900 varv/minut. Detta ex. är avsett att drivas med fotogen och användas i en verkstad, senare för att driva en vedkap. Motorn är byggd, sammansatt, av delar som lokföraren Lars Höcken- ström, Bollnäs, köpte när Vulcan lade ner tillverkningen 1904. Förgasaren var konstruerad av Wilhelm Maybach. Den sönderdelade bränslet, fotogen, bensin eller s.k. gasolja till vätskedimma.
Hagaström, Företaget grundades år 1930 med ändamål att tillverka tapeter efter delvis nya tillverkningsprinciper. En stor del av tapetindustrin stod under intryck av tysk tapetproduktion, oftast i mörka färgnyanser. Man fruktade, att ljusa tapeter lätt utsattes för nersolkning. Durofabriken öppnade från början samarbete med landets bästa heminredare och konstnärer. En speciell teknik gjorde dess tapeter tvättbara, så ljusa, glada färger kunde ersätta de tidigare mörka. De tvättbara tapeterna "slog igenom" i hemmen och Durotapet utvecklade tillverkningsmetoderna oupphörligt. Såväl högförnäma s.k. sidentapeter som limfärgstapeter, både för butiker och restauranger tillverkades, och Durotapeter blev ett välkänt namn båda hemma och utomlands.
Skolfoto. Hushållskurs. Kvinnorna som står i bakre raden är elever som går på lanthushållsskolan, troligen höstkursen. 3:e flickan från vänster är eventuellt Elsa Lorenzon. Sittande på främre raden från vänster: hushållslärarinna Helga Anjou (senare gift Lundahl), rektorns fru och föreståndarinna på lanthushållsskolan Elisabeth de Vylder, rektor på folkhögskolan Ludvig de Vylder, trädgårdslärarinna Maja Hilleström. Bilden är tagen i en av lärosalarna den sk. B-salen som numera är försvunnen. Elisabeth de Vylder har mittbena, håret är uppsatt i krona med svart sammetsband om det hela.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.