Gårdsinteriör från förra sekelskiftets Linköping. En påskrift ger oss adressen S:t Larsgatan 13, men med hänsyn till stadens revideringar av gatunummer måste en reservation lämnas. Bland möjliga platser passar miljön ändå bäst in på dagens nr 13, dåvarande nr 27, och vi hamnar då i änkefru Tåhlins trädgård.
Från 299 kr
Falköpings Gymnastikklubb 1900. Ledare för gymnastikgruppen var brandchefen Ahlberg, idrottsintresserad och ledare för flera gymnastikgrupper i sekelskiftets Falköping. Personerna på bilden är överst från vänster: ?, Erik Kilander, Primus Forss, Axel Spets, Hjalmar Lundin, Otto Rehn, ?, Axel Rane, Andersson "Stekis", Karl Sandkvist, urmakare N.A. Larsson, Arvid Holmberg, Sterner och Malcolm Westerling. Marskalkarnas namn är okända liksom de sittandes.
fotografi
Inverness
Stenåsa kyrka Stenåsa kyrka, vid östra landborgen, består av ett rektangulärt kyrkorum med kor i öster. Sakristia i norr och torn i väster. Kyrkan, som stod färdig 1831, föregicks av en medeltida stenkyrka.. Spår av en träkyrka påträfades vid renoveringen 1956. De vitputsade murarna täcks av sadeltak. Tornet kröns av en lanternin. Ingångar i väster och mitt på sydfasaden leder in till kyrkorummet. Fönsteröppningarna i sakristian är spetsbågiga. Interiören präglas av den dekormålning, tillkommen 1902, som pryder valv och väggar. Kyrkans inre är ett gott prov på sekelskiftets renoveringsambitioner.
Regulus av Bergqvara (1917), 389 tonn, b. Lusikas 1897. Enligt skeppslista 1915 byggd 1897 i Hainasch. På bilden hemmahörande i Riga. Redare 1915 Rob. Petersson, Bergkvara, 1917,1919 Johan Nilsson Kalmar. Saknas 1921. År 1917 då fartyget befann sig på resa från Sao Ybesbukten i Portugal, med last av salt och kork till Göteborg, blev det uppbringat och beslagtaget av engelska örlogsmän. Regulus, som då hade Kalmar som hemmahamn, blev införd till Aberdeen och kvarlåg där till efter kriget. Senare såldes fartyget på auktion i London till Estländare. Ur På segelfartygens tid - Skepp och sjöfolk i sekelskiftets Bergkvara Befälhavare 1914 Alex Andersson, Djursvik, Söderåkra.
Grav vid obeliskformad gravsten för Lovisa Svensson, död 30 januari 1909. Gravkullen täcks av granris, en blomsterbukett och två s k pärlkransar. Detta blev från omkring sekeskiftet 1900 en vanlig gravdekoration i södra Sverige. Modet spreds från Frankrike på 1870-talet och tillverkningen kom till stor del att ske i södra Tyskland. Pärlkransarna bestod av sammanflätad ståltråd som dekorerades med glaspärlor i olika färger och modeller, vilka börjat massproduceras. I mitten av kransen lades en religiös figur skapad av gips, celluloid eller annat, t ex ett kors eller en ängel, under en glaskupa. Text kunde också införlivas i dekoren. Pärlkransarna importerades och kunde köpas av pappershandlar, handelsträdgårdar m fl. På somliga ställen kunde fattiga låna en pärlekrans.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.