Fotografi. Porträtt av man. Algeriet.
Från 299 kr
Fotografi. Koubba-källan i Sidi Bou Médine. Tlemcen, Algeriet.
Fotografi. Arabisk kryddhandlare. Tunis, Tunisien.
Fotografi. En gata i Alger, Algeriet.
Fotografi. Judisk kvinna. Tunis, Tunisien.
Fotografi. Musiker. Tunis, Tunisien.
Fotografi. Bassängerna i Hammam R´Hira. Algeriet.
Norrbro, Stockholm - Billmark
fotografi
hår, träd, fotografi, photograph@eng
palats [?], tempel [?], ruin, Vanadisexpeditionen, palm, fotografi, photograph@eng
Karl Pettersson "Kålle Nick" föddes 1909. Han gick i skomakarlära hos en man i Lindome. Han började gå i lära hos "Möbo-Johan", som kunde allt inom skomakeri. Denne bodde och var verksam mitt emot Liljegrens speceriaffär i Skogstorp. Här lärde sig Kalle att tillverka skor - helt från några bitar läder. Kalle har jobbat hela sitt liv som skomakare. Under 10 års tid arbetade han emeller-tid på Pelly-fabriken i Falkenberg. Men då var han ändå i skomakeriverkstaden på helgerna. Han satte upp detta skomakeri i en källarlokal på Sandgatan 18, 1933. Huset byggdes 1932. Han är fortfarande verksam i det lilla skomakeriet. Hans arbetstider är 8 -12, 13 -17, 5 dagar i veckan. Men han är även där på lördagarna. Då vill ju många kunder hämta sina skor. Ja, även efter klockan fem på vardagarna får han stanna kvar för att lämna ut skor. Kalle bor ej i samma hus. Han bor i "apotekshuset", vid Folkets Hus. Att fortfarande hålla på i skomakeriet håller honom i gång efter två hjärtinfarkter. Kalles specialetet genom tiderna har varit att vändsy skor. Det var oftast damskor det gällde. Becksömssydda skor syddes med svinborst som nål. Det fanns även sandalsydda och randsydda skor. När man sydde vändsydda skor kallades man för vändmakare. Skofabriken S.A. Svensson lämnade partier till Kalle med skor som skulle sys med becksöm. (Ur intervju vid foto tillfället).
"En Maj-dag 1920. Österrikarna och Affie i Björkhagen". Tre kvinnor i hatt och kappa och två män poserar i en björkhage. Till höger syns fru Helga Svensson. Mannen till vänster trol. Yngve Svensson, bror t. Ruth. Mellan 1919 och 1924 tog Sverige emot över 20 000 krigsbarn från Österrike (främst från huvudstaden Wien). Dessa barn kom att kallas för ”wienerbarn” och det var under denna period som ordet krigsbarn användes för allra första gången. Hjälpinsatserna samordnades i huvudsak av Svenska Röda Korset och Rädda Barnen.
"Schütgenhuber - im Fam. Borggren". En grupp kvinnor med två barn har ställt upp sig utomhus för fotografen. Mellan åren 1919 och 1924 tog Sverige emot omkring 22 000 krigsbarn från det krigshärjade Europa efter första världskriget, varav den absoluta majoriteten kom från Wien i Österrike. De barn som kom från den österrikiska huvudstaden kom i folkmun ofta att kallas för "wienerbarn". Det var också under denna period som begreppet "krigsbarn" användes för allra första gången i det svenska språket. Efter första världskrigets slut drabbades Österrike, och särskilt Wien, av en extrem humanitär kris med utbredd hungersnöd, bränslebrist, hyperinflation och arbetslöshet.
"En Maj-dag 1920. Österrikarna och Affie i Björkhagen". Tre kvinnor i hatt och kappa och två män poserar i en björkhage. Till höger syns fru Helga Svensson. Mannen till vänster trol. Yngve Svensson, bror t. Ruth. Mellan 1919 och 1924 tog Sverige emot över 20 000 krigsbarn från Österrike (främst från huvudstaden Wien). Dessa barn kom att kallas för wienerbarn och det var under denna period som ordet krigsbarn användes för allra första gången. Hjälpinsatserna samordnades i huvudsak av Svenska Röda Korset och Rädda Barnen.
Boningshuset till Bondorlunda Mellangård väcker i förstone inga andra tankar än vad äldre landsbygdshus i allmänhet plägar göra. Huset skulle oavsett komma i fokus och kunna kallas för "torpet som födde en bästsäljare". Här menas Ica-förlagets klassiker "Så vårdas torp och gårdar" och som blivit en riktig bästsäljare, rent av kallats byggnadsvårdarens bibel. Upprinnelsen står att finna i konstvetarna med mera Axel Unnerbäck och Göran Söderströms förvärv av fastigheten 1967. Då verkligt nedgånget men genom herrarnas varliga upprustning bildade arbetet fond för bokens tips och råd. Här dokumenterat en tid före dess, 1953.
Kolorerat vykort, "Nedra Tivoli Halmstad". Vy över Nykterhetskaféet i parken. På skylten över balkongen stod det "Nykterhetsfolkets kafé och läsrum". I bakgrunden ett flervåningshus. 1907 öppnade Nykterhetscaféet i nedre Tivolis nyuppförda restaurangbyggnad, som Nykterhetsfolket hyrde av Halmstads stad. Den kom att kallas "Nyktran" och ersatte den gamla "Västra paviljongen". Troligen ritades den nya byggnaden av stadsarkitekten Knut Beckeman. 1922 gjordes en ombyggnad, ritad av stadsarkitekten Sven Gratz, som främst omfattade den andra våningen. Där fanns mindre rum som föreningarna kunde hyra och flera idrottsföreningar bildades där. Halmstads Schacksällskap bildades redan 1911 i Nykterhetscaféet och blev en viktig del av verksamhetens identitet. På hösten 1962 stängdes Nyktran och byggnaden revs i februari 1963.
"Knäcken" eller "Knäckakrogen" mitt för nerfartsvägen till Pataholms köping. När forbönderna for från Kalmar hem åt Dasebygden (dasar = timmerkörare) tog de sig först en sup vid Galgkrogen, sedan i Ryssby krog och så i "Knäcken" - då var di knäckte - sist i Staby krog "om di stog". En urmakare Möller, son till sista gästgivaren lade ner rörelsen där, han var far till Möller i Njutemåla och handlanden Möller vid Pata. Möller byggde det nuvarande huset omkring 1880. På urtavlan å klockan står: E. MÖLLER. BETEL" Den äldre byggnaden låg i vinkel, till vänster. Vid vägen diverse skjul. Brunnen nere i korset kallas "Knäckabrunnen". (Hofrén)
Hörnet Nygatan - St Larsgatan presenterades våren 1958 som en av Linköpings besvärligaste korsningar. Platsen kallas idag Trädgårdstorget. Om trädgårdstorget: Trädgårdstorget är ett större torg i Linköpings innerstad. Där korsas Sankt Larsgatan av Nygatan samtidigt som också Tanneforsgatan och Stora Badstugatan ansluter. Busshållplatserna vid Trädgårdstorget är vältrafikerade och kan användas vid byten mellan vissa stads- och landsbygdslinjer. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.