Enligt notering: "Varberg Hus på Vallen Taget Mot Havet"
Från 299 kr
Rantzaumonumentets avtäckning. Stenen invigdes av prins Carl den 26 juni 1938 till minne över danske fältherren Daniel Rantzau som stupade här 1569, men också för att stenen "i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk." som prinsen sa i i sitt invigningstal. Närvarande var prins Harald av Danmark liksom högre svenska och danska militärer. Stenen är omkring tre meter hög och en meter bred. Själva reliefen med Ranzaus bild är ca en halv meter hög och placerad så att han ser mot Varbergs fästning. Den latinska inskriptionen nedtill betyder "Skilda öden vid skilda tider" (Diverso tempore diversa fata). På grund av det strategiska läget vid Varbergs fästning har klippan flera gånger under historien använts för att ställa upp artilleripjäser vid belägringar av slottet. Under 1800-talet kallades platsen för "Daniels klippa" och 1861 lät Leonhard Fredrik Rääf där hugga in ett kors och namnet Daniel Rantzow (alternativ stavning); nu vid monumentets fot. Redan 1913 kom idén upp att resa en monument över Rantzau men föll i träda tills byggmästare A. Tell i Kungsbacka återupptog saken. En insamling skedde 1936 i Danmark och Varbergs stad ordnade med platsen. Vid invigningen uttryckte Varbergs stadsfullmäktiges ordförande, riksdagsman Sven Larsson, att staden med stor glädje emottog minnesstenen och lovade att vårda den väl.
Ur "Photografiskt Album för år 1861 öfver fångar förvarade å Warbergs fästning". Fånge N:o 109 C.J. Kjellberg. Fjärde resan stöld. 40 år gammal, född i Ljungby sn., Kalmar län. Rymmare från Landskrona fästning.
Text i fotoalbum: "Krigsskolan 10 okt 1926 - 31 dec 1927. Sommaren 1927. Skillingaryd - Varberg, sommaren 1927. Fästningen".
Museichef Albert Sandklef på kontoret i sin bostad i artillerikasernen på Varbergs fästning. Han sitter vid skrivmaskinen på skrivbordet, som är belamrat med böcker och dokument, med bokhyllor bakom sig.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Rosenfredsskolan uppfördes under Nilssons ledning 1910-1912, efter ritningar av arkitekt Lars Kellman som även ritat Varbergs Teater. Ur skolan marscherar män från Landstormen med gevär på axlarna, med anledning av första världskriget. . Troligen har de just varit på inskrivning och är på väg mot Varbergs fästning. Landstormen hade inga uniformer, de bar sina privata kläder, men skulle bära fälttecken vilket enligt 1914 års infanteriinstruktion utgjordes det av ett landstormsmärke som skulle bäras väl fästat, och på avstånd synligt, samt landstormsarmbindel. Vid första världskrigets utbrott var de beväpnade med Remingtongevär. Landstormen fanns i Sverige mellan 1885-1942 och bestod först av ålderklasserna 33–40, men åldersspannet ändrades flera gånger. Uppgifter hänförde sig oftast till lokalförsvarets område, främst skulle de trygga fälthärens mobilisering; bevaka gränser och kuster; tjänstgöra som säkerhetsbesättningar i fästningar samt skydda förbindelseleder. Då hade de fått fem dagars utbildning, men vid stora nedskärningar inom försvaret vid 1920-talets början slopades såväl Landstormens övningar som deras gevär. Som en reaktion på detta detta började kvinnor erbjuda ekonomiskt stöd till Landstormen vilket ledde till bildandet av Sveriges Landstormskvinnor, grunden till den svenska Lottakåren.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Hörnfastigheten p å Kungsgatan 22-Torggatan 7 sedd från torget. Byggnaden uppfördes 1769 och ersatte ett tidigare trähus som förstörts i den stora stadsbranden den 18 maj 1767. Byggherre var handlaren och rådmannen Peter Hierton från Eftra och hans hustru Barbara Gammal. Hennes föräldrar ägde ett tobaksspinneri i Varberg. Ritningarna utfördes av Sven Kellander, kommendant på Varbergs fästning, senare adlad Mannerskantz. Byggmästare var tysken Friedrich August König (senare Rex), som även byggde kyrkan tvärs över gatan. I rummet i hörnet mot torget finns ett stucktak från 1769 bevarat med allegoriska framställningar av de fyra stånden och initialerna B.G. och P.H. för byggherreparet och F.A.K. för byggmästaren. Mellan 1864-1897 ägde handlanden Adolf Lundquist huset och han lät bygga om det 1865, då det fick nuvarande klassicerande fasad. Byggnaden kallas efter honom det Lundquistska huset. I bottenvåningen ligger Carl Nilsson och Son:s järnaffär och till höger i bild försäljs lampor och glas. En man korsar gatan bärande en apparat med slang.
Lindhovs kungsgård sedd från ovan. Manbyggnaden uppfördes 1838 och gården är ett byggnadsminne i Lindbergs socken, norr om Varberg, som ligger på platsen för stadsbildningen Ny Varberg. Staden brändes ned 1612 och invånarna beordrades att flytta till Platsarna. Slottsherren på Varbergs fästning, Mogens Gyllenstierna, byggde då en ladugård på platsen och senare uppfördes där även en manbyggnad och gården fungerade därefter som överstelöjtnantsboställe fram till 1723.
Ur "Photografiskt Album för år 1861 öfver fångar förvarade å Warbergs fästning". Fånge N:o 168 C. Pettersson. Fjärde resan stöld. 55 år gammal, född i Tvings sn., Blekinge län. "Visat våldsamhet och högst opålitligt uppförande å Ny Elfsborg. Kallas af fångarne å fästningen för Wargen".
Prins Carl inviger monumentet över danske fältherren Daniel Rantzau den 26 juni 1938. Prinsen står vid minnesstenen med några militärer i bakgrunden. På plats fanns också prins Harald av Danmark. Utöver att vara till åminnelse av Ranzau, som stupade på denna klippa i striden om Varbergs fästning den 11 november 1569, var tanken också denna som prins Carl uttryckte vid avtäckningen: "Men måtte också vår gemensamma minnessten i alla tider kunna bära vittnesbörd om att fred råder och alltid skall råda mellan Danmarks och Sveriges folk."
Strandbad vid Goda Hopp, nakenbad för herrar. I bakgrunden syns Varbergs fästning. Småpojkar var de som först tog nakna dopp vid klipporna här utanför staden. Vuxna män ur arbetareklassen, som inte hade råd att betala för vare sig bad i Kallbadhuset eller badkläder, började sedan också att besöka dessa badplatser; Goda Hopp, Skarpe Nord för damer och Djupa Dräkt tidvis för herrar, tidvis gemensamt. På 1910-talet önskade dock stadens styrande att badkläder användes. Badhytter uppfördes på badplatserna med föreståndare och biträden som hyrde ut baddräkter. Hytterna på herrarnas bad stod dock endast i några år innan de sveptes ut till havs.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.