Hangvar 89:1
Från 299 kr
Grynge
Gammelgarn 364
Fröjel 232:1
Fröjel 377
Gällivare 627:1
Vamlingbo 181:1
Norra Gnisvärd
Denna soliga aprildag har Masse tagit en bild av Hanssons ladugård, vars spåntak verkligen är lappat många gånger med både spån, bräder och pappbitar. Det ser ut att vara lite fattigt på gården, men den var också liten och säkerligen svår att försörja sig på. T v syns tröskhuset och inne i vinkeln ladportarna. Därefter följer en hoimd, hörum, med lucka i väggen, sedan ett fähus troligen för både kor och hästar och därefter två dörrar, den ena till kanske ett hönshus och den andra kanske till ett lammhus, se baksidesbilden 1041. Längst t h är det nog en vagnbod. Johan Hansson 45 år sitter i hatt på storgården och håller på med något snickeri med långa bitar som lyser vita. T h har han gott om ved.
Här ser vi Lars Olssons (Olofssons) ladugård. Den har troligen haft agtak en gång, men senast omkring 1890 blivit ombyggd med foderloft och spåntak. Just att taket blivit så dåligt och lappats överallt med nya istuckna spån, visar att taket (och hela foderloftet) bör vara minst 25 år gammalt. Det var vanligt att man provisoriskt lagade spåntak så här, då kunde det hålla 5-10 år till. Annars bytte man ut en sektion i taget, vilket man kan se på ett spåntaks mörkhet. Ladugården innehöll lada längst till vänster, bara ladportarna är med här. Därefter följer en hoimd, luckan syns i väggen ovanför fjäderharven, och tillhörande kohus. I mitten med dubbeldörrarna var det nog stall med hoimd till höger. Längst till höger var det kanske ungnötshus, grishus mm.
Detta lilla hus är en mycket liten parstuga med ett rum på varje gavel, en farstu på framsidan mot landsvägen och en vardagsingång på baksidan genom en liten farstukvist direkt till köket. Huset är ett pinnmurshus: en enkel bulstomme håller samma tunna väggar av småsten och bruk, utvändigt klädda med brädpanel. Taket är täckt med spån. T v skymtar den lilla bulladugården, se Bild 751. Denna boplats kom till omkring 1875 när Lars Lyander född 1850, son till båtsmansdottern Greta Cajsa Bofred på När, gift 1878 med Johanna Alström född 1853 från Buttle byggde här. De fick sonen Edvin 1885, gift med Elna Maria Lindholm från Tveta. Edvin blev lokförare och bodde i Västerhejde. Lars dog tidigt och Johanna bodde kvar i huset till sin död 1937, då Edvin och Elna ärvde det. Fastigheten köptes till sommarbostad 1950 av Gösta Pettersson i Stockholm. Nya ägare Anette och Göran (?) Lövgren... Vem flickan är på bilden är inte känt. Kanske en sondotter till Hanna.
Här ser vi det stora ladugårdskomplexet bakifrån. Bjälkändarna med ankarträn tyder på att ladugården är äldre än spåntakstiden. Troligen har den varit en riktigt lång agtäckt ladugård, innan man på 1880-talet tog bort hela taket och gavelspetsarna och gjorde nytt tak täckt med spån, sammanbyggt med de vinkelställda uthusdelarna. I mitten har det nog funnits ett portlider, där har man inrett ytterligare ett fähus, nu finns det tre stycken stora och ett litet längst till höger. Man har bytt ut en bit av spåntaket. Det var något man gjorde nästan varje sommar när man hade tomt på en bit av loftet, så det inte kom någon spik i höet. Då rev man det utslitna spåntaket på denna del och sopade ihop det på loftsgolvet. Gödseln skall troligen användas till de åkrar som skall höstsås. Den avgnagda halmstacken ser ut som en stor hydda. Längst t h ser man manbyggnadens tak, där man håller på att lägga på papp eller plåt.
Oskar Jakobsson var son till Bjärges-mor Stina Jakobsson född Nilsdotter, se Bild 555-560. När gården styckades vid skiftet och revs, byggde Oskar, 39 år, och hans fru Laura, 36 år född Löfgren från Hemmor, detta torpställe vid Folkedarvevägen och kallade det "Fridhem". Det var ett vanligt namn vid förra sekelskiftet, kanske inspirerat av prinsessan Eugenies sommarresidens söder om Visby med detta namn. Huset är byggt i den tidens enkla stil med liggande troligen röd panel, vita foder och gröna fönsterbågar och dörrar. Taket är klätt med papp i lodstående i vådor på ett underlag av spån. Tegelskorstenen är tjärad. Det hela ser nytt och prydligt ut. Märkligt nog är Oskars och Lauras Fridhem sedan länge borta, bara några fruktträd återstår. Oskars och Lauras två barn Sven och Helfrid flyttade till Visby och Laura flyttade dit efter Oskars död. Ingen tog över "Fridhem".
Detta ställe kom till 1889 då Johannes Pettersson född 1863 son till båtsman Georgius Jakobsson Glans se Bild 593, köpte mark och byggde manbyggnad och ladugård. Johannes blev gift 1889 med Kristina Närstrand född 1857 från Smiss på När. Deras dotter Emmy Maria född 1890 gifte sig 1924 i Amerika med Fredrik Karlsson född 1888 från Nybygget. De tog över stället 1925 och köpte till lite jord, 1935 köpte de jorden till Fäi-Jakås gårdspart. Deras dotter Karin född 1925 gifte sig 1950 med Bengt Hedin från Bjärges i Silte. De fick 3 döttrar (?) och en son (?) och bor ännu kvar på fastigheten. Manbyggnaden innehåller troligen ett rum på varje gavel och med ett synnerligen litet kök mitt på baksidan. Bakbygget innehöll brygghus mm. Taket har täckts med papp, det hade ursprungligen spån. Vem pojken är är inte känt. T h skymtar manbyggnaden till Fies norra part.
Masse står på storgården och tar en bild av gårdens folk med manbyggnaden och brygghuset i bakgrunden. Manbyggnaden är en parstuga med brutet tak och frontespis, troligen byggd på 1830-talet. Den är lite asymmetrisk, vilket kan tyda på att salen t h är tillbyggd något senare. Taket har ursprungligen troligen varit täckt med falar eller tegel, men här ser det ut att vara spån. Brygghuset t h är troligen yngre än manbyggnaden. Den innehöll sannolikt brygghus på den hitre gavel och drängkammare på den andra, möjligen med en källare i mitten. Manyggnaden verkar vara i gott skick och det är svårt att förstå att man strax efteråt rev den. Personerna är troligen från vänster: sonen Oskar Olsson, 22 år, styvmodern Sofia Katarina född Jakobsson från Galls på När, 40 år, sonen Anton Olsson, 19 år, fadern Petter Olofsson, 47 år, dottern Berta Olsson, 16 år.
Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Vid husets baksida står Hanna och Ragnar. Man ser att husets gavel är provisorisk, man har redan från början planerat för en tillbyggnad. Den märkliga lilla kvarnen (?), som är under uppbyggnad, skulle man ha velat se en närbild på!
Sonen Arvid har tagit över gården, rivit de gamla uthusen och byggt en stor ny ladugård. Eller är allt nytt? Den står på samma ställe som den gamla, är lika lång och bred. Således kan man ha återanvänt stenväggarna, men lagt in en mängd fönster, dörrar och portar. Ladugården är helt i tidens stil med fähus i sten och foderloft i trä, de många småspröjsade fönstren stående ovanför varandra på jämna avstånd, allt färgat i vitt, rött och troligen brunt. Det är dock lite märkligt att halm ännu är ett gångbart taktäckningsmaterial, men det finns troligen inte tillräckligt mycket skog att såga spån av. T v har man gjort 3 fähus varav två troligen är dubbla, t h är det lada.
Masse har varit uppe tidigt på morgonen för att få sol på denna norrsida av ladugården, som nästan alltid befinner sig i skugga. Ladugården lär vara byggd 1870. Den ser väl gammalmodig ut för att vara byggd så sent, men skicket verkar vara gott, så det kan stämma. Taket är täckt med halm, s k bindtak, vilket blev det dominerande takmaterialet när agen tog slut i Lausmyr omkring 1900 i o m myrens utdikning. Ladugården innehåller från vänster stall för 4 hästar, hoimd (hörum) vars lucka står öppen, en förhållandevis stor lada med ladportar och en liten lucka, hoimd igen och kohus med plats för 4 kor, 4 ungnöt och 2 kalvar. Ladugården är sig rätt lik idag, men taket är täckt med spån och det är upptaget en gångport till ladan. Vedbacken i förgrunden är skräpig, fylld med ved, grenar och ris som väntar på sönderdelning.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.