Utsikt över Linköping. Vy från Kittelberget mot nordost. Bilden kan dateras till 1894 bland annat genom uppförandet av Linnégatan 25 i bildens vänsterkant och grundläggningen av byggmästare Anders Gustaf Johanssons hus i hörnet av S:t Larsgatan och Linnégatan. På grund av defekter är bilden beskuren.
Från 299 kr
Under rubriken "Gamla Linköping" samlade amatörfotografen Fritz Lovén en serie bilder från hemstaden 1929, ur vilken detta något gryniga men illustrativa motiv är hämtad. Vy längs Storgatans svaga lutning upp mot Stora torget. I blickfånget kvarteret Dahlian. För övrigt hade antalet bilar vid tiden ökat. Så pass att en konstapel stundom ansågs behöva dirigera trafiken genom gatans korsning av S:t Larsgatan.
Stilla gatuliv utmed Storgatan och över Stångebro närmast betraktaren. Ett nedslag från sommaren 1902 där vi bland annat kan konstatera att en ny lasttrappa anlades mellan brospannet och fattighusets välordnade trädgård. I bakgrunden stadens bägge kyrkotorn, där S:t Lars ännu kröntes med sin äldre spira.
Stor uppslutning när drottning Sophias understödjande förening arrangerade en utställning av material för "sjuke och sårade i fält" i Linköping. Utställningen stod i läroverkets gymnastiksal med entré mot S:t Persgatan. Den exakta tiden har inte klarlagts. En hitre tidsgräns torde dock kunna sättas till föreningens uppgång i Svenska Röda korset 1916.
Perspektiv mot hörnet av Ågatan-Repslagaregatan i Linköping. I kvarterets sydvästra del låg gården med den äldre beteckningen S:t Lars 66. Den bestod av två bostadshus, trähuset i hörnet och det vitrappade som anas till vänster i bilden. Kvarterets hus revs 1944 för att ge plats för ett nytt polishus.
Fotoåret 1943 hade bebyggelsen utmed Vasavägens norra sida nått gatunummer 53. Invid husets brandgavel stod ännu fastigheten S:t Per 83, en rest av en liten husgrupp som låg så långt ut Hunnebergsgatan i äldre tid kunde anses nå. Kort efter bilden revs huset för att ge plats för Vasavägen 55.
Gårdsinteriör från förra sekelskiftets Linköping. En påskrift ger oss adressen S:t Larsgatan 13, men med hänsyn till stadens revideringar av gatunummer måste en reservation lämnas. Bland möjliga platser passar miljön ändå bäst in på dagens nr 13, dåvarande nr 27, och vi hamnar då i änkefru Tåhlins trädgård.
Parti av Linköping i en tid då fotografer ännu väckte uppståndelse. Bortom barnaskaran hade vid tiden ett nytt kvarter hastigt tillkommit i stadens södra utkant. Som S:t Kors kvarter 90-93 var det bokfört, efterhand namngavs det Ekoxen med hus utmed Klostergatan, Linnégatan och mot Trädgårdsföreningen bakom bebyggelsen.
Systrarna Maria och Brita Jonsson omkring 1900
Nedslag i Linköping år 1950 i en miljö som närmast fullständigt omstöpts. Vy utmed Göran Dyks gata mot Repslagaregatan. En tid före bilden hade stadens planerare låtit den förstnämnda gatan att bryta igen den äldre bebyggelsen och förbinda Repslagare- och S:t Larsgatorna. Saneringsarbetet skapade även en ansats till det som skulle komma att bli Lilla torget (Gyllentorget). I ett senare skede byggdes Göran Dyks gata igen av Gyllenvaruhuset och bildens fria sikt försvann. I fonden dåvarande Repslagaregatan 25.
Parti av Repslagaregatans norra delar i Linköping omkring år 1900. All bebyggelse i nära betraktan är sedan länge riven. Fotografiet togs från nuvarande Repslagaregatan 5 och toppen av Emanuelkyrkans tornspira och något mer av S:t Larskyrkan i söder kan vara hjälp för orientering. Den obebyggda tomten i bildens förgrund saknade anmärkningsvärt länge gatuhus och skulle så göra tills Mjölkcentralen etablerade sig i början av 1920-talet.
Linköpingsvy som lämnats oss utan information. Fotovinkeln från amatörfotografen Fritz Lovéns hem torde säkra honom som upphovsperson och tiden kan uppskattas till omkring förra sekelskiftet. I blickfånget Ljungstedtska skolan som efter donation av diplomaten med mera Anders Ljungstedt kunnat uppföras vid 1850-talet. Bortom skolan löper S:t Larsgatan vars parti vid tiden ännu var närmast obebyggt. Tomten vid gatans hörn mot Kungsgatan var dock sedan skolans tid bebyggd och huset inrymde Linköpings Expressbyrå och Hyrkuskverk.
Storgatan i Linköping 1903 med en koncentration av butiker utmed gatans löp mot Stora torget. Den dominerande byggnaden är även för dagens betraktare lätt igenkännlig som Östgötabankens monumentala borg. Annat att notera kan vara att den korsande S:t Larsgatan i och för sig var utlagd till hela sin nuvarande längd, men att stråket härifrån och söderut (till vänster i bilden) ännu närmast var att betrakta som en smal gränd.
Miljö från Linköping som i förstone inte självklart låter sig orienteras. Inga hus i bilden återstår sedan bilden tillkom 1929. Ajaxssons annonsering på fasaden till vänster ger en ledtråd som tar oss till en vy från Trädgårdstorgets södra sida mot Sankt Larsgatan 33. Först ut att rivas var husen närmast till höger, som i mitten av 1930-talet lämnade plats för det så kallade Ordenshuset. Huslängan utmed S:t Larsgatan höll ut till 1950-talet.
Maria och Ellen Hellström i Nyköping ca 1869
Han kom i vägen, mannen som tycks upptäckt sitt misstag men inser att skadan inte kan göras ogjord. Fotografen hade ställt upp sitt kamerastativ på Borgmästaregatan för att få fri sikt mot S:t Larskyrkan i avsikt att dokumentera det pågående restuareningsarbetet. Varken fotograf eller fototid är presenterat men till upphovsman kan vi på goda grunder knyta Fritz Lovén. Denne fritidsfotograferande generalmajor bar en passion att skildra förändringar i stadsbilden och kyrkans ombyggnad vore honom olikt att förringa. Tiden kan dock säkerstsällas till 1906, möjligtvis 1907.
Ett glasnegativ där emulsionen (bildytan) oroväckande släppt från materialet. Bilden är hämtad ur bygdefotografen Emil Durlings samling och lyckligtvis är motivets centrala delar intakta. Den togs år 1897, sannolikt i trädgården till makarna Allan Lindhé och Hanna Dahlgrens bostad Ramsdal i S:t Anna. De sitter vända mot oss vid bordets långsida. Fotografen har själv kommit med och sitter till höger om paret. Kvinnan vid bordsänden är fotografens syster Hedvig Durling och grabbarna hennes söner Sigurd, Uno och Arne. Måhända stod fadern Karl Johan Hallin bakom kameran.
Vid Maria Gallander´s begravning Hjo år 1934.
Tomten S:t Per 9d i Linköping har en spännande men komplicerad bygg- och ägarhistorik som dessvärre inte ryms att ordrikt beskrivas inom ramen för denna presentation. Fastighetens gatuhus och bildens i funktioner utvidgade bodlänga kom till i slutet av 1800-talet utmed vad som planerades bli en förlängning av Apotekaregatan. Av gatuavsnittet på platsen blev istället Kapellgatan, som vidare blev Teatergatan. Fastighetens byggherre torde varit Domkyrkoförsamlingen, alternativt Stiftet, som hade behov av en ny tjänstebostad. En av dessa kyrkans arbetstagare som tidigt flyttade in i bostaden var likvagnskarlen Johan Wilhelm Petersson och kanske skvallrar bodens utformning om förvaring av hans främsta arbetsredskap. Som en hjälp med bodens orientering ber vi bildens betraktare att lyfta blicken över längans takås och där notera den mer bekanta Elsagården, den fastighet arkitekt Axel Brunskog för egen del lät uppföra som kontor och bostad. Upplysningsvis ägdes bildens tomt en kort tid av en dotter till Brunskog, men vad som eventuellt kom ut av detta lämnas därhän. Foto 1946.
År 1804 köpte Johan Olof Hertzman tomterna S:t Per 24-28 i Linköping och lät på dem uppföra vad som in i vår egen tid benämns som Domprostgården. Själv var han landskamrer och hade vid sidan av detta sannerligen råd med sin satsning. Året före hade han till staden och dess församlingar sålt sin påkostade fastighet invid Stora torget, som i de nya ägarnas vård omedelbart inreddes till ett kombinerat rådhus, domprostboställe med flera funktioner. Sin nya bostad blev Hertzman trogen till sin död 1836. Därefter följde ett par kortare ägarskap tills friherre Gustaf Lagerfelt till Lagerlunda köpte fastigheten som familjens stadsgård. År 1898 slöts någon form av ring efter att Hertzmans köpare av hans gamla gård inköpte hans senare -nu som Lagerfeltska gården- för att vidare disponera den som stiftets domprostboställe. Här en vy från gårdssidan omkring 1920.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.