Klavreström. Bruket Klavreström grundades 1736 av ryttmästaren Jonston von Krakeborn och jägmästaren Lars Johan Silfversparre, på det gamla säteriet Enghults marker. 1758 fick järnbruket gemensam ägare med Sävsjöströms och Flerohopps bruk. Nästa generation skingrade dock de tre bruken och Klavreström blev bolagsägt. En ny epok inleddes när bergsrådet Johan Lorentz Aschan i Lessebo köpte bruket 1811. År 1893 förvärvades bruket av kapten Johan Melcher Ekströmer (politiker) och övertogs 1905 sonen av Carl Ivar Ekströmer. Produktionen moderniserades och hölls igång till omkring 1970, då bruket i Carl Johan Ekströmers ägo lades ner.
Från 299 kr
Cementfabriken i Degerhamn. Ölands cement AB som startade 1886, var en av de första cementfabrikerna i Sverige. Som första åtgärd köptes Lovers bruk och Ölands alunbruk. Produktionen i de gamla bruken fortsatte som tidigare medan den nya fabriken byggdes upp. Det fanns inte maskiner framtagna för att tillverka cement, utan man fick utveckla nya metoder. Det tog ett par år innan tillverkningen kom igång. De första tillverkningsåren var kantade av svårigheter och vissa år kunde ingen cement säljas. Idag drivs cementtillverkningen av Cementa Heidelberg cement gruop. Man tillverkar i första hand den slitstarka anläggningscementen till stora byggnader, broar, tunnlar mm. (Uppgifterna är hämtade från http://bergstigendegerhamn.se/?page_id=33)
Brevkort, "Oskarström" daterat den 19 juli 1902. Motivet visar en vy över Nissan mot Skandinaviska Jutefabriken som kom igång 1890. I förgrunden ett bostadhus och vägen därifrån till en villabebyggelse, där ett nybygge pågår. Fabriken drev utvecklingen av Oskarström och uppförde Maredsskolan 1891 och arbetarbostäder i form av låg- och högkaserner (troligen tvåvåningsbyggnaderna som ses bortom fabriken). Kompetensen fick till hälften hämtas från utlandet, främst Tyskland, Polen och Sudetenland i nuvarande Tjeckien. År 1896 utökades tillverkningen med Oskarströms Linnefabrik som då tillverkade alla slags blekta och oblekta lin- och blångarner, samt blekta och oblekta linnevävnader. Bild 2 visar kortet med sin hälsning. (Se även bildnr F9161, F9162)
Monarks gengasdrivna lastbil. Den vanligaste formen av gengaskonvertering var, som här, att aggregatet monterades bakpå bilen, i form av en hög tunna där ved eller kol omvandlades till gengas. Även frontomonterade aggregat fanns, liksom sådana som drogs på släp efter bilen. Först fyllde man ”tanken” med ved eller kol. Sedan tändes brasan med hjälp av en fläkt som skapade drag. Man väntade tills temperaturen blev hög nog för pyrolysen att komma igång, vilket krävdes för att starta motorn. Kolmonoxid är den aktiva delen av gengas och den är extremt giftig.
Långbanshyttan. Av Långbans hamrar byggdes den övre år 1632, den nedre privilegieras 1646. Den norra hammaren brann år 1710 och fick inte uppföras på nytt. Den södra behölls men smidet inskränktes till hälften. Genom en serie köp som tog sin början år 1839, blev hyttan förvärvad av Lesjöfors bruksägare. Långbanshyttan fick stor betydelse som tackjärnsleverantör till detta bruk, med vilket hyttan stod i bekväm järnvägsförbindelse. Under tiden 1873-1895 tillverkades även bessermangöt vid Långbanshyttan. Malm hämtades ur egna gruvor och även från Persberg. Det tackjärn som inte konsumerades av Lesjöfors avyttrades till utländska köpare. Den hammare som under 1700-talet var igång vid Långbanhyttan lades ner år 1808. Senare startades ett litet sliperi år 1827. Denna industri blev dock inte långvarig.
Etikett från Gustafsbergs Tändsticksfabrik. Gustafsbergs Tändsticksfabrik startades 1858 av firman P. Lundblad & Co. vid Norra landsvägen på den tomt som senare kom att hysa >Kalmar Chokladfabrik. Namnet Gustafsberg syftar på den lantgård som tidigare låg på denna plats. G bytte ägare några gånger innan handlanden C. G. Säfström övertog fabriken 1868. Han drev den sedan till 1887 då den såldes till det nystartade Swedish Match som kom att äga ett flertal fabriker. I samband med det bolagets konkurs lades driften ner 1889 men återupptogs 1893 efter att >Lindahls Tändsticksfabrik i Kalmar hade brunnit. Även Lindahls ingick i Swedish Match. År 1897 brann G men återuppbyggdes och driften var åter igång året efter. G uppgick 1913 i det nystartade bolaget Förenade Svenska Tändsticksfabriker och året efter nedlades fabriken för alltid. Fastigheten övertogs samma år av Kalmar Konfekt- och Karamellfabrik som senare kom att bli Kalmar Chokladfabrik. (Uppgifterna är hämtade från http://www.kalmarlexikon.se/index.php/g/gustafsbergs-taendsticksfabrik.html)
I äldre tider låg en del av Östra Husby socken norr om Bråviken. För att invånarna i den delen skulle slippa den tidvis besvärliga vägen till sockenkyrkan, tillkom ett kapell i början av 1600-talet. Kort därefter skapades Kvarsebo socken som ett annex till Lunda i Södermanland, som därav kom att höra till Strängnäs stift. Socknen blev inte östgötsk förrän den överfördes till Linköpings stift 1952. Kyrkan på bilden är en senare skapelse. Den äldre kyrkobyggnaden förföll alltmer under 1700-talet och mot seklets slut ansågs den vara utom räddning. Ritningarna till en ny tilltänkt kyrka godkändes av Gustaf III den 3 december 1781. Av olika skäl kom arbetena emellertid igång först 1807. En första gudstjänst kunde hållas vid julottan 1808, men fullt färdig stod hon inte förrän 1813.
Etikett från Gustafsbergs Tändsticksfabrik. Gustafsbergs Tändsticksfabrik startades 1858 av firman P. Lundblad & Co. vid Norra landsvägen på den tomt som senare kom att hysa Kalmar Chokladfabrik. Namnet Gustafsberg syftar på den lantgård som tidigare låg på denna plats. G bytte ägare några gånger innan handlanden C. G. Säfström övertog fabriken 1868. Han drev den sedan till 1887 då den såldes till det nystartade Swedish Match som kom att äga ett flertal fabriker. I samband med det bolagets konkurs lades driften ner 1889 men återupptogs 1893 efter att >Lindahls Tändsticksfabrik i Kalmar hade brunnit. Även Lindahls ingick i Swedish Match. År 1897 brann G men återuppbyggdes och driften var åter igång året efter. G uppgick 1913 i det nystartade bolaget Förenade Svenska Tändsticksfabriker och året efter nedlades fabriken för alltid. Fastigheten övertogs samma år av Kalmar Konfekt- och Karamellfabrik som senare kom att bli Kalmar Chokladfabrik. (Uppgifterna är hämtade från http://www.kalmarlexikon.se/index.php/g/gustafsbergs-taendsticksfabrik.html)
Järnbruket i Klavreström grundades år 1736 av löjtnanten Lars Silfversparre. Det ligger vid Mörrumsåns övre del mellan Enghultsjön och Norrsjön. Under den Aschanska perioden på Klafreströms bruk byggdes herrgården. Det var bergsrådet Johan Lorentz Aschan som lät bygga det stora huset till sin son och namne, ryttmästare Johans Lorentz Aschan. Arbetet påbörjades i maj 1832. Bruket i Klavreström och kringliggande järnbruk hade en likartad produktion. Av sjömalm framställdes tackjärn i masugnen. I Klavreström tillverkades i första hand stångjärn men senare även kaminer, värmepannor, kokspisar, manglar och andra bruksföremål. År 1893 förvärvades bruket av kapten Johan Melcher Ekströmer (politiker) och övertogs 1905 sonen av Carl Ivar Ekströmer. Produktionen moderniserades och hölls igång till omkring 1970, då bruket i Carl Johan Ekströmers ägo lades ner.
Järnbruket i Klavreström grundades år 1736 av löjtnanten Lars Silfversparre. Det ligger vid Mörrumsåns övre del mellan Enghultsjön och Norrsjön. Bruket i Klavreström och kringliggande järnbruk hade en likartad produktion. Av sjömalm framställdes tackjärn i masugnen. Tackjärnet kunde användas till gjutgods eller vidareförädlas till stångjärn i hammarsmedjan. En del av stångjärnet förädlades ytterligare på bruket. En del blev svartsmide i knipsmedjan och en del spik i spiksmedjan. I Klavreström tillverkades i första hand stångjärn men senare även kaminer, värmepannor, kokspisar, manglar och andra bruksföremål. Vid bruket byggdes förutom smedja, masugn och andra produktionsbyggnader även arbetarbostäder och en bruksherrgård. Redan vid 1800-talets början fanns omkring 50 personer boende vid bruket. År 1893 förvärvades bruket av kapten Johan Melcher Ekströmer och övertogs 1905 sonen av Carl Ivar Ekströmer. Produktionen moderniserades och hölls igång till omkring 1970, då bruket i Carl Johan Ekströmers ägo lades ner.
Klavreström är en ort och tidigare järnbruk i Uppvidinge kommun, Kronobergs län, Småland. Orten ingår i tätorten Norrhult-Klavreström. Järnbruket i Klavreström grundades år 1736 av löjtnanten Lars Silfversparre. Det ligger vid Mörrumsåns övre del mellan Enghultsjön och Norrsjön. Bruket i Klavreström och kringliggande järnbruk hade en likartad produktion. Av sjömalm framställdes tackjärn i masugnen. Tackjärnet kunde användas till gjutgods eller vidareförädlas till stångjärn i hammarsmedjan. En del av stångjärnet förädlades ytterligare på bruket. En del blev svartsmide i knipsmedjan och en del spik i spiksmedjan. I Klavreström tillverkades i första hand stångjärn men senare även kaminer, värmepannor, kokspisar, manglar och andra bruksföremål. Vid bruket byggdes förutom smedja, masugn och andra produktionsbyggnader även arbetarbostäder och en bruksherrgård. Redan vid 1800-talets början fanns omkring 50 personer boende vid bruket. År 1893 förvärvades bruket av kapten Johan Melcher Ekströmer (politiker) och övertogs 1905 sonen av Carl Ivar Ekströmer. Produktionen moderniserades och hölls igång till omkring 1970.
Teaterföreställning med en strålande stjärna över scenen i krubban. "Julspel framfört av elever ur skilda årsklasser. Längst till vänster, en av herdarna, är dr Elsa Köhler, tyskalärarinna som brukade dra igång de här teaterevenemangen. Bredvid henne (syns bara ett vitt ben) står Ingegerd Estvall; bedjande ängel är Gunnel Larsson; 'Maria' vid krubban är Kerstin Linton; ängeln på knä är Sylvia Carlsson; det lilla ansiktet som tittar fram bakom den knäböjande vise mannen är Kerstin Johansson; den långe 'vise mannen' bredvid är Margit Lütz; bedjande ängeln som sitter på knä på högerkanten är Karin Hallengren; den lilla flickan bakom henne i vita kläder heter Karin Ottander; flickan längst ut till höger är Majken Björk-Nyman."
Tändsticksetikett från Wexiö tändsticksfabrik. Gustafsbergs Tändsticksfabrik startades 1858 av firman P. Lundblad & Co. vid Norra landsvägen på den tomt som senare kom att hysa >Kalmar Chokladfabrik. Namnet Gustafsberg syftar på den lantgård som tidigare låg på denna plats. G bytte ägare några gånger innan handlanden C. G. Säfström övertog fabriken 1868. Han drev den sedan till 1887 då den såldes till det nystartade Swedish Match som kom att äga ett flertal fabriker. I samband med det bolagets konkurs lades driften ner 1889 men återupptogs 1893 efter att >Lindahls Tändsticksfabrik i Kalmar hade brunnit. Även Lindahls ingick i Swedish Match. År 1897 brann G men återuppbyggdes och driften var åter igång året efter. G uppgick 1913 i det nystartade bolaget Förenade Svenska Tändsticksfabriker och året efter nedlades fabriken för alltid. Fastigheten övertogs samma år av Kalmar Konfekt- och Karamellfabrik som senare kom att bli Kalmar Chokladfabrik. (Hämtat från http://www.kalmarlexikon.se/index.php/g/gustafsbergs-taendsticksfabrik.html)
Arboga Mekaniska Verkstad, Meken. Flygbild. Verkstadsområdet ligger mellan Jädersvägen och Arbogaån. Den stora byggnaden, intill Jädersvägen, är kontoret. Till höger om kontoret, utefter Jädersvägen, ligger ett luftbevakningstorn (det användes under andra världskriget). Bakom tornet, intill ån, ligger en stor byggnad med fönster i tre rader. Det var Bombverkstaden. I källaren kunde hylsor till granater tillverkas, verksamheten kunde snabbt dras igång om det skulle behövas. Till vänster om Bombverksta´n syns ett litet vitt hus, nära vattnet. Det är tvättstugan. Villorna i Nästkvarnsområdet syns i bildens övre vänstra hörn. 25 september 1856 fick AB Arboga Mekaniska Verkstad rättigheter att anlägga järngjuteri och mekanisk verkstad. Verksamheten startade 1858. Meken var först i landet med att installera en elektrisk motor för drift av verktygsmaskiner vid en taktransmission (1887). Gjuteriet lades ner 1967. Den mekaniska verkstaden lades ner på 1980-talet. Läs om Meken i Hembygdsföreningen Arboga Minnes årsbok från 1982.
Arbogautställningen. En liten husmodell murad i tegel, med pelare i entrén och med takpannor på. Arboga Tegelbruks monter. De tillverkar både murtegel och taktegel. På väggen finns bilder på hus som är byggda med deras tegel. Arboga Tegelverk AB grundades 1882 och låg söder om Trädgårdsgatan och väster om Gäddgården. Företaget bytte namn till Arboga Tegelbruk 1890. Tegelbruket levererade murtegel till bland annat Arboga Bryggeri och Arboga Margarinfabrik, mycket skeppades till Stockholm. År 1938 flyttades verksamheten till området Stenlöpet. Teglet transporteras nu med lastbil. En omfattande brand, 1940, orsakade stopp i produktionen. Anläggningen byggdes upp och var snart igång igen.Tegelbruket lades ner på hösten 1970. Anläggningen eldhärjades 1971 och hela bruket lades i aska. Läs om Arboga Tegelbruk i Hembygdsföreningens Arboga Minnes Årsbok 1999, varifrån ovanstående är hämtat.
Vy över Skoghallsverken. Fotografens ant: A.B. Rylander o Asplund, Stockholm tagna i Skoghall 1936. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Större grupp män på svetsningskurs vid Skoghallsverken. Elektrokemiska fabriken byggdes av Uddeholms AB i Värmland. Uddeholm ägde stora skogar och stålverk under lång tid och under slutet av 1800-talet började man med massaindustri. Till massaindustrin behövdes klorkalk för blekning och en del lut. Anläggningarna i Värmland hade besvärligt med transporter varför idén om egen tillverkning kom upp. 1910-talet. Under denna period byggdes en första anläggning i Stjernsfors för klorkalk, vilken gick under 1916 - 1917. 1918 flyttades delar av anläggningen till Skoghall där massaindustrin precis byggdes upp. Fabriken i Stjernsfors lades ned så fort anläggningarna i Skoghall hade kommit igång. 1920-talet. Konjunkturen var extremt besvärlig 1921 för den svenska kemiindustrin och 50% av arbetarna avskedades. Fabriken på Skoghall utvecklades emellertid och 1924 utökas kapaciteten med nya celler. 1929 utökas kapaciteten ytterligare och man bygger en kondenseringsanläggning för flytande klor. Flytande klor transporteras nu på järnväg. 1950-talet. Ättiksyra behövdes som råvara och en fabrik baserad på sulfitsprit från Skoghall sattes upp. Ammoniak kunde tillverkas 1955 eftersom klorproduktionen ökat tillräckligt för att vätgas skulle bli tillgänglig som råvara. 1958 byggdes den sista kvicksilvercelltypen. Fabrikens grundare Sten Kjellgren avgår med pension 1955 och under 1956 läggs inriktningen om mot färre produkter i större volymer. 1960-talet. Ättiksyratillverkningen läggs ned. Natriummonokloracetat börjar tillverkas 1964. En ny monoklorättiksyrafabrik är klar 1961. Tritillverkningen från acetylen blir omodern och 1969 byggs en ny trifabrik på licens av PPG i USA. Källa: http://www.basechemicals.akzonobel.se
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.