Vy norrut från parkeringen mot affärerna i Lindome centrum den 4 oktober 2016. Närmast ses till vänster den lilla parken och till höger del av gaveln till huset Almåsgången 1. I byggnaden ligger bland annat Druvan Pizzeria. Byggnaden rakt fram är Almåsgången 2. I den byggnaden ses från vänster Lindome Spel & Tobak, Lindomefloristerna samt ICA Supermarket. På bilden ses även en stor skylt som visar på vilka affärsrörelser med mera som finns i centrum.
Från 299 kr
Det första tecknet av bildens hus ger skuldebrevets underteckning per den 1 april år 1900, och kort därefter uppfördes byggnaden utmed Snickaregatans dåvarande bredd. Liksom många andra hus från tiden gavs Snickaregatan 19 en kort omloppstid. Idag sedan länge rivet för ökad gatubredd och vidare utrymme för parkeringshuset Druvan och den i senare tid utlagda Wavrinskys gränd. Vid sidan av det gamla huset kan inte bröderna Starcks Beviks förbigås i sammanhanget. Reservdelslagret har utvecklats och expanderat och är alltjämt i ett självklart medvetande bland motorintresserade.
Brevkort med odaterat motiv mot Frälsningsarméns möteslokal i Linköping. Byggnaden uppfördes i början av 1880-talet som teater- och cirkusbyggnad i den så kallade Wernerska trädgården, som under 1800-talets senare hälft utgjort platsen för ett av stadens största nöjesetablissemang. För ritningarna i italiensk renässansstil stod byggmästare Oskar Göransson. Tiden som varitéteater kom att bli kort. Efter att trädgårdens ägare och nöjesentreprenör, Anders Peter "Bonn på Druvan" Andersson gått bort 1886 gick luften ur rörelsen och teatern kom redan från dennes dödsår att hyras ut till Frälsningsarmén.
År 1864 köpte källarmästare Anders Petter Andersson (välkänd under namnet Bonn på Druvan) den så kallade Wernerska trädgården. Wernerska var ett nöjesetablisemang vid Stångån i Linköping. Snickarglädjen fick flöda, han uppförde flera paviljoner. Paviljongen på bilden flyttade sannolikt till villa Vauxhall på Rundelsgränd 3 i Tannefors och blev ett lusthus. Därifrån flyttade lusthuset till Gamla Linköping år 1958. ... 385 bilder om Linköping på 1950-talet från tidningen Östgötens arkiv. Framtidstro och optimism är ord som sammanfattar Linköping på femtiotalet. Årtiondet innebar satsningar för att förbättra linköpingsbornas livsvillkor. Bostadsfrågan och trafiklösningarna dominerade den lokalpolitiska agendan. Bilderna digitaliserades år 2013.
Parti av Snickargatan i Linköping omkring förra sekelskiftet. Bilden visar vy norrut från gatans anslutning med Ågatan. I blickfånget utbreder sig den så kallade Wernerska trädgården. Det nöjesetablissemang som från 1800-talets mitt växte fram i trädgården hade från senare hälften av århundradet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra till ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna för nöjelpalatset. I än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Bilden visar ett repro av ett medfaret men unikt motiv från den så kallade Wernerska trädgården i Linköping. Tiden är första delen av 1880-talet. Den skarpsynte kan på standaret utläsa att det rör sig om det parodiskt ordensliknande sällskapet Wiknings-Commissionen, som under en period höll årliga sommarfester i trädgården. Etablissemanget Wernerska trädgården hade från senare hälften av 1800-talet en självklar plats i stadens nöjesliv. Namnet var hämtat från provincialläkaren Henrik Werner, som införskaffat tomten som sommarnöje vid sidan av sin stadsvåning invid Stora torget. Den som utvecklade området från en framvuxen nöjesträdgård med tvivelaktiga inslag till en offentlig nöjesplats med restauranger, teater- och cirkusbyggnad samt musik- och danspaviljonger var entreprenören Anders Peter Andersson alias Bonn på Druvan, som år 1864 kommit i besittning av tomten. Nöjesinrättningen kom att blomstra tills ägarens bortgång 1886. Utan eldsjäl sjönk ambitionerna vartefter för nöjelpalatset och i än mindre grad efter det nya seklets inträde med tidens aktualiteter såsom brännvinsförbud vid scenunderhållning, den nya stadsteatern och biografernas erbjudande av det nya mediet film.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.