Catharina Lilliehöök levde genom ett fascinerande tidspann. När hon föddes sommaren 1792 hade Gustaf III härförleden blivit skjuten och när hon somnade in rullade besindrivna bilar i Sverige. Hon var född på godset Mollungen som äldsta barn till rustmästaren och livdrabanten Carl Adam Lilliehöök och dennes hustru Anna Maria Reenstierna. Från 1820 gift med överjägmästaren Carl Johan Åstrand till Eds säteri i Ydre. Godset kom att bli hennes boställe över makarnas fem barn, änkeskap från 1861, och till sin egen död 1892. Hon hade då levt i nära 100 år.
Från 299 kr
Nykvarns värdshus uppfördes 1843 för att främst möta resande till Linköping via Göta kanal. Anläggningen kom med tiden att få en bredare användning som allmänt nöjesetablisemang för Linköpingsborna. Särskild glans sägs infunnit sig när passagerarfartyg från Stockholm var att vänta. Inte sällan en sorglustig entré genom åns slingrande lopp, där det ringa vattendjupet och dyiga botten satte kaptenerna på prov. Ett "socitetsspektakel" skrev samtiden och stadens tidningsman Palmær fyllde på med följande rader, "Stångån vid sitt utlopp i Roxen, liknar en svensk akademisk oration. Djupet är obetydligt och slingringarna taga ingen ände". Verksamheten vid Nykvarn värdshus upphörde 1906, efter siste arrendator avlidit och kort därpå revs byggnaden.
Änkefru Emilia Trysén i sällskap med någon av hennes tjänarinnor, sysselsatt med handarbete. Emilia var född i Ringarum 1843 och hade på sin 21-årsdag gift sig med godsägaren Anders Magnus Julius Trysén och flyttat till godsets huvudgård Skönero i Tryserum. Deras äktenskapet varade i 20 år. En höstdag år 1884 förolyckades maken efter att hans häst kommit i sken. Vid fototillfället hade det gått ytterligare omkring 20 år. Bilden är sannolikt tagen i Skönero men även gården Brantsbo är möjlig, där Emilia bodde några år runt förra sekelskiftet.
1927 önskade Frälsningsarmen uppföra en ny lokal i Norrköping. På den valda platsen i kvarteret Kapellhorvan fanns en äldre källare överbyggd med ett magasin i trä från senare tid. Detta föranledde Östergötlands museum att företa en antikvarisk undersökning. Ammanuens Bengt Cnattingius beskriver källaren som uppförd av dels kluven dels oberarbetad granit som murats samman och putsats, täckt av ett tunnvalv likaledes av granit. Rummets dimmensioner var 4,25 x 6 m med öst-västlig huvudriktning. Då källaren inte som tidigare bedömts ha medeltida ursprung, tillstyrktes att den fick rivas. Bilden visar del av källaren mot väster.
Porträtt av grosshandlare Oscar Scherini. Född i Vånga socken 1824 som son till kyrkoherden Per Scherini och Anna Lovisa Heller. Oscar valde dock en mer värdslig yrkenbana och i källorna hittar vi honom i förstone som handelsbetjänt, inflyttad till Norrköping 1842. Efter några år i lära grundade han en kolonialvaruaffär i staden. Året var 1849 och med tiden kom firma Scherini & Co även att inbegripa de bägge bröderna Alfred och Josef. I början ägnade man sig åt minuthandel, men kom under 1850-talets lopp att bli grosshandlare. I sitt privata förblev Oscar Scherini ogift. Han avled efter ett långt liv den 4 februari 1905.
Porträtt av friherrinan Lucia Liljenstolpe. Gift i Vreta Kloster kyrka 1810 med Hampus Mörner (1775-1855). Makens militära karriär föranledde att makarna efter giftemålet blev bosatta i Uppsala och sedermera Stockholm. Under åren 1820-1842 var familjen hemmahörande i Härnösand, då maken tjänstgjorde som landshövding över Västernorrlands län. Efter avgång från ämbetet flyttade familjen till Linköping 1842. Vid makens bortgång 1855 fanns tre vuxna döttrar hemmavarande. År 1870 flyttade Lucia och två av döttrarna till Stjärnorp för att bli inneboende i systrarna Linderskölds Kolfall. Här avled hon i lunginflammation 1877. Jordfärstningen i Vreta Kloster kyrka leddes av hennes svärson, Johan Grewell. Hon begravdes emellertid i Linköping.
Villaberg på Hejdegårdssidan av Tannefors sluss. Huvudbyggnaden var uppförd på markerna till Tannefors Ödegård och Nattstuvugård med ett högt läge invid dagens skärning mellan Forshemsgatan och Slussgatan. Här en vy från trädgårdssidan med ägarfamiljen i kretsen av vänner. På bänken ser vi hemmansägaren Jonas Jonzon invid sin hustru Matilda och möjligtvis hennes svärmor, den åldriga Margareta Christina Larsdotter. Flickorna i folkdräkter är till vänster dotter Karin, till höger hennes väninna fröken Nyberg från Rogestad. I bakgrunden står enligt uppgift bröderna Mårtensson. Bilden är odaterad men Jonas Jonzons dödsdag per den 12 juni 1904 sätter ett sista datum.
Detta reprofotografi av ett medfaret orginal visar Ryds herrgård 1907. Bakom kameran stod gårdens dåvarande ägare, Carl Thersmeden. Ursprungligen uppfördes sätesbyggnaden på 1720-talet, men genom den långa ägarelängden har ett flertal förändringar utförts. En sista genomgripande renovering under herrgårdsepoken genomfördes 1903 av just Carl Thersmeden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare. Närheten till den planerade högskolan i Linköping medförde att ett stort antal stundentlägenheter planlades. Därav fick herrgården redan från 1968 ny funktion som kårhus.
Tinnebäckens flöde utmed området Sandbäcken i Linköping. Det var ingen slump att fotografen sökte sig till ett av bäckens större fall just våren 1924. Året bjöd på ett särdeles kraftigt vårflöde som i hela landet hamnade på vykort. Av lokalhistoriskt värde fick vi i detta fall även en god återgivning av den sällan avbildade huvudgården till fastigheten Sandbäcken. Den långa huslängan uppfördes ursprungligen omkring 1810 som bostad för bruksarbetare vid ett då nyanlagt tegelbruk på platsen. Huset kom över tid att om- och tillbyggas för att slutligen rivas 1958.
Porträtt av Anna Ekeman. Född på Styvinge gård i Vist socken som dotter till regementsskrivaren vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping, Carl Abraham Ekeman och dennes maka Anna Sophia Salander. Från 1850 var föräldrarna ägare av Odensfors säteri i Vreta Kloster. År 1874 ingick hon äktenskap med Thure Fredrik Baltzar Lybeck. Makarna bosatte sig på Össby storgård i Gårdeby. Från 1883 arrenderade makarna Björnsnäs gård i Kvillinge socken norr om Norrköping, för att våren 1897 förvärva Annas barndomshem Odensfors. Efter makens bortgång 1905 flyttade Anna till Linköping och levde där som änka tills döden inföll 1926.
Dopkalas hos makarna Axel och Tekla Hylander i Lindhult nr 10, Stolplyckan 1908. Under dagen, den siste juli, har domkyrkoadjunkt Oskar Hansson döpt den lilla flickan Nancy som sitter i knät hos mamma Tekla. Vid sidan sitter den stolte fadern Axel Hylander med parets förstfödde Folke i famnen. Därefter ses hans mor, Tilda i Lövsäter. Bakom detta epitet döljer sig Christina Mathilda Andersdotter. Hon framfödde inte färre än elva barn under sitt liv. Den förstfödde var sonen Axel. Intill henne står hennes dotter Hulda, född 1890. Snett framför dessa sitter Mathildas mor (som i denna redogörelse inte kunnat identifieras). Till höger sitter Mathildas tredje son Karl Andersson med makan Anna och sonen Evert.
Reprofotograferat porträtt av Josefina Wikström. Enligt påskrift gift Sundstedt. Anm: Kvinnans identitet har inte helt styrkts. Möjligtvis Josefina Wikström, född i Runtuna socken 1823 som dotter till kyrkoherde Eric Wikström och makan Anna Juliana, född Collin. I sammanhanget kan nämnas att fadern var född redan år 1756. Efter dennes död flyttade Josefina och modern till Linköping. Som Mamsell kom Josefina vidare till Skänninge och senare Ödeshög. Från 1862 gift med Carl Daniel Sundstedt (1831-1920). Död i Björkvik 1899. Korrelerar sannolikt med post PAO1715 och PAO1725.
Porträtt av Johan August Söderlund. Född i småländska Hagby 1854 och där uppvuxen under synnerligen enkla förhållanden. Fadern anges enligt tidens uttryck varit inhyses backstugusittare. Någon måste uppmärksammat sonens begåvning för han erbjöds studier i Kalmar folkskola följt av Elementarskolan och fortsättningsvis vid Lunds universitet. Prästvigd år 1881 erbjöds han en första tjänst som adjunkt i Törnevalla men flyttade redan samma år till Linköping för samma tjänst i Domkyrkoförsamling. Parallellt även föreståndare för Ljungstedtska friskolan och från 1890 en av länets folkskoleinspektörer. Från 1885 var han gift med Vendla Maria Margareta Cnattingius.
Familjen Reuterswärd med gäster samlade för fotografering på trappan till Västanå i Borensberg. Foto 1893 eller möjligen 1894. Familjen Reuterswärd hade fast adress i Linköping och disponerade Västanå vid tiden som sommarbostad. Makarna Wilhelm Reuterswärd och Carolina af Robson är paret som sitter på var sin sida om en äldre släkting, möjligtvis Wilhelms mor. Ovan gruppen står Wilhelm Reuterswärds dotter Augusta från hans första äktenskap vid sidan av makarnas gemensamma dotter Elin. På trappsteget sitter paret Reuterswärds yngsta barn Eva och Kristina. Längst till vänster respektive höger står familjens vänner överstelöjtnant Fabian Vilhelm af Ekenstam och kapten Hjalmar Ekström.
Ryds herrgård belägen väster om Linköpings centrum. Ursprungligen uppförd på 1720-talet men av ägare förändrad över tiden. En sista genomgripande renovering under herrgårdsepoken genomfördes 1903 av dåvarande ägaren Carl Thersmeden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare. Närheten till den planerade högskolan i Linköping medförde att ett stort antal stundentlägenheter planlades. Därav fick herrgården redan från 1968 ny funktion som kårhus.
En tagning med brister. Värdet bottnar i att platsen kan lokaliseras och att de bägge flickorna namngivits. Central-Hotellet låg vid norra änden av Repslagaregatan, gränsande mot Järnvägsparken. Flickorna sitter i kanten av parken och vi ser hotellets baksida. Huset invid dem kom senare att byggas till och sammanbyggas med hotellfastigheten. Allt är idag sedan länge rivet. Flickornas närvaro förklaras av att de bodde i området, döttrar till överste Wilhelm Reuterswärd och Carolina af Robson. Kristina och Eva var deras namn, födda 1884 respektive 1885. En uppskattning av systrarnas åldrar vid tiden torde ge en datering omkring 1892-95.
Valla bär en komplicerad historia. Från medeltiden var "Wallom" delat på flera ägare. Först år 1766 gjordes gården till egendom av assessor Lars Sparschuch. Av intresse kan vara att området för dagens Linköpings hamn och stadens järnvägsstation ännu då ingick i gårdens ägor. Efterhand inköptes Valla av handlaren Johan Gustaf Westman. År 1856 skänkte handlaren gården till sonen Leonard, som närmast omedelbart lät uppföra nuvarande huvudbyggnad. Flygelbyggnaden till vänster i bilden är av äldre datum och ska tidigare använts som transportfängelse. Vid reparationsarbeten har man tillvaratagit tegel med årtalen 1611, 1700 och 1780. Här en vy från den då närmare tre hektar stora trädgården.
Anna Linder med, vad som tolkas, Maria Wising i famnen. Anna föddes i Linköping 1867 som dotter till domprosten Carl Vilhelm Linder och makan Ulrika Wallenberg. I vuxen ålder lärare vid stadens elemantarläroverk för flickor och efter vidare studier seminarieadjunkt och lektor vid läroverken i Landskrona och senare Kalmar. Från 1927 åter boende i Linköping. Flickan Maria Wising skulle i sitt liv bli mer känd som Maj von Dardel, som i sitt första äktenskap var gift med Raoul Wallenberg (den äldre) och således mor till diplomaten Raoul Wallenberg (den yngre).
Sankt Anna gamla kyrka 1932. Kyrkan hade lämnats åt sitt öde efter att församlingens nya kyrka stod klar 1821. År 1844 köptes byggnaden av Thorönsborgs ägare, men det är oklart hur den användes i privat ägo. Kyrkans kor klarade sig under alla omständigheter bäst. De ursprungliga stjärnvalven kvarstod och vid en restaurering 1923 täcktes de med ett nytt brädtak. Kyrkans långhus lämnades naket för väder och vind. Vid 1960-talets senkomna restaurering var förfallet så långt gånget att man nödgades riva kyrkans västgaveln och ta ned långhusets murar till 1.5 meters höjd. Vy från söder.
Ett vardagligt ögonblick där en yngling tappar upp i ett mått på gården till ett handelshus, sannolikt i Linköping. Enligt texten på tunnan rör det sig om någon form av petroleum, möjligtvis lysolja. Samma skrift ger en fläkt av den stora världen och ett vittnesmål om en svensk industrisatsning som närmast glömts bort. Bröderna Robert och Ludwig Nobels oljeföretag med säte i Baku var länge det största och omsatte enorma summor tills ryska revolutionen förändrade förutsättningarna för privat näringsliv. Den mer bekante brodern Alfred Nobel hade en mindre roll i företaget. Hans satsning gällde som bekant en annan explosiv vara. Foto omkring förra sekelskiftet.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.