Familjen Karlsson står framför manbyggnaden med redskap i händerna (lie, högaffel, stickning, räfsa), man fick inte framstå som sysslolös. Manbyggnaden är ett stort och modernt hus med dubbel fönstersättning byggt 1873 med taket täckt av spån, som nog är original på bilden. Jfr Hemmor och Gannor. Till höger skymtar brygghuset, som troligen är lite äldre. När Kauparve i slutet av 1600-talet delades i två parter, blev Lars Persson ägare till ena halvan, se Bild 918 och Bengt Hansson ägare av denna part. Bengt delade något senare sin part med sin bror Lars Hansson så de fick ¼ var. Bengt Hansson född 1647 var gift med Anna Andersdotter född 1649 och de fick två barn. Sonen Jon Bengtsson övertog parten och han gifte sig 1706 med Elisabet Tomasdotter. De fick tre barn, varav äldste sonen Hans Jonsson född 1711 gift med Britta Andersdotter från Mattsarve blev näste ägare. Han dog emellertid tidigt och parten ärvdes då av brodern Bengt Jonsson född 1714. Han gifte sig 1739 med Margareta Jacobsdotter från Fride i Lojsta. Bengt var politiskt aktiv och blev riksdagsman. Äktenskapet blev barnlöst och makarna testamenterade gårdsparten 1784 till Nils Johansson född 1741 från Amlings i Linde och Anna Johansdotter född 1750 från Rikvide på När, vilka gifte sig på Kauparve. Nils och Anna fick 8 barn, varav näste yngste sonen Johan Nilsson född 1785 blev näste ägare. Han gifte sig 1808 med Greta Bengtsdotter född 1789 från Liffride. Johan dog ung och Greta gifte om sig 1821 med Per Persson född 1794 från Hallbjäns. Greta hade 4 barn i varje äktenskap och sonen Karl Johan Johansson född 1819 från första äktenskapet köpte gårdsparten 1842, då han gifte sig med Dorotea Pettronella Persdotter född 1821 från Hägvide i Stånga. Av deras 5 barn blev det äldste sonen Johan Petter Karlsson född 1851 som köpte parten 1888. Han var gift 1886 med Hedvig Lorentina Lyander född 1863 från Hemmor grund (Botels), se Bild 644-646. De fick två barn och det blev sonen Johan Karlsson född 1890 som tog över gårdsparten 1919. Han gifte sig 1916 med Anna Jakobsson född 1893 från Bjärges och de fick baren Margareta (Greta) 1917 och Arnold 1920. Dessa gifte sig aldrig, utan blev båda kvar hemma. Arnold Karlsson tog formellt över gårdsparten 1949, men brukade den tillsammans med Greta. Hon dog och Arnold brukade hemmet ytterligare några år, varefter han sålde gårdsparten till Bertil Karlsson Hallsarve, se Bild 833. Bertil och hans son Tomas styckade av och behöll marken, medan byggnaderna med tomt såldes till Per och Christina Persson som fritidsfastighet. På bilden ser vi Johan Karlsson 16 år, fadern Johan Karlsson 55 år, modern Hedvig född Lyander 43 år och systern Rosa Johanna Maria Karlsson 20 år.

Från 299 kr

Den här gårdsparten kom till 1777 när Per Olofssons och Anna Christensdotters tre söner Olof, Per och Hans delade föräldrarnas gårdspart mellan sig i tre lika stora delar. Man kan tycka att det är märkligt att en redan delad gårdspart kunde ge upphov till tre nya livsdugliga parter, men uppenbarligen lyckades man. Kanske blev man tvunga: sönerna gifte sig och fick stora familjer och alla kunde inte få plats på en part. Per Persson född 1743 fick denna part. Han gifte sig 1769 med Catarina Nilsdotter född 1747 från Fie och de fick 5 barn. Per och Catarina byggde ett nytt stenhus 1793 och fick 20 års skattebefrielse för det. Sonen Nils Persson född 1774 blev näste ägare. Han gifte sig 1796 med Brita Mattsdotter född 1770 från Sunnkörke och de fick 2 barn, varav sonen Tomas Nilsson född 1803 blev ägare till gårdsparten 1838. Han var gift 1830 med Anna Cajsa Hansdotter född 1808 från Liffride. Av deras 5 barn blev det sonen Nils Tomsson född 1836 som tog över gårdsparten. Han gifte sig 1866 med Stina Greta Persdotter född 1843 från Hallbjäns och de fick 9 barn, varav flera utvandrade, något som var mycket vanligt under 1800-talets sista årtionden. Sonen Lars Nilsson född 1870 övertog parten, gift 1903 med Fanny Larsson född 1879 från Hallbjäns. De fick inga barn, varför gården köptes 1937 av Gottfrid Hansson, vars mor Josefina född 1874 var bror till Lars Nilsson. Gottfrid Hansson född 1908 var gift 1935 med Ingrid Maria Vilhelmina Larsson född 1912 från Hemmor. Av deras 3 barn blev det sonen Karl-Erik Hansson född 1940 som övertog parten. Han avvecklade jordbruket och sålde marken för sig och gårdspartens byggnader med tomt för sig 2003 (?). Familjen Franzén köpte den avstyckade gårdsparten som fritidsbostad. På bilden ser vi troligen Nils Tomsson, 67 år, hans fru Stina Greta Persdotter, 60 år, de yngsta döttrarna Desideria, 22 år, och Emma, 19 år, samt sonen Lars Nilsson, 33 år, han som övertog parten. Den vackra manbyggnaden är en parstuga, troligen från 1800-talets mitt eller strax efter, men den också vara Per Perssons och Catarina Nilsdotters manbyggnad från 1793 som höjts och byggts om. Till vänster står en brygghusflygel som kan vara äldre. Den putsade gårdsmuren med "tak" av tre längsgående bräder är typisk, liksom grindarna, se Bild 569.

Från 299 kr

På Masses tid var Laubackar alldeles kala. Men just utanför hans stuga på andra sidan Backvägen nära kilen där andra vägen gick upp till Söderlunds stod den här vackra oxeln. Masse tyckte säkerligen om trädet och tog två bilder av det, se också Bild 1399. Det ser ut som oxeln blommar, i så fall är datumet fel. Rester av oxeln finns ännu kvar i det snår som nu har tagit över platsen. T h syns den stuga Masse köpte 1907 av vännen Hallsarve Hans Karlsson, men längre tillbaka låg nog den här marken under Kauparve. T v skymtar Bogs backe (Bogsens backe), där nedanför Smiss åkrar och änge och längst bort Lasusviken.

Från 299 kr

De båda sammanbyggda ladugårdslängorna på båda Sunnkörkeparterna låg förr framför manbyggnaderna ut mot vägen. Här på södra parten hade troligen Vilhelms far Karl Larsson förnyat ladugårdens södra del, osäkert om det var helt nybyggt eller bara ombyggt med foderloft och krysspröjsade fönster i 1880-90-talsstil. Från vänster ser vi den gamla delen med agtak med troligen gårdspartens infart skymtade längst tv och sedan en hoimd, hörum med fönster istället för lucka i väggen, och därefter ett kohus. Den nya delen med spåntak innehöll en hoimd, sedan troligen stall, portlider och gris/lammhus. Alla ladugårdsbyggnader revs och man byggde en ny mindre ladugård söder om gårdstomten 1924.

Från 299 kr

Källaren t h är som byggnadstyp mycket gammal. Formen, det flacka taket och dörren mitt på gaveln är typiska uttryck för vikingatidens och tidiga medeltidens bostadshus, fast de var i regel av trä. Vad småhusen t v använts till är inte uppenbert, men den vänstra delen med inåtgående dörr borde ha varit dass. Den högra har utåtgående dörr, men man får ingen vägledning om funktionen. Byggnaderna ser lite övergivna ut på bilden, gräset växer upp framför dörrarna och inga stigar leder dit. De finns nog med på nån annan bild, kolla!

Från 299 kr

Denna gårdspart låg förr på Hemmors ursprungsplats intill Lars Olssons part, se Bild 894, men blev vid skiftet ålagd att flytta ut. Uppbyggandet tog flera år i anspråk, man kan förvånas över att det över huvud taget var möjligt. Och man uppförde väldigt stora byggnader. Bostadshuset måste ha innehållit rum som man inte använde. Likaså är den vinkelbyggda ladugården enorm, ändå hade man inte mer än 2-3 hästar, 6-7 kor, några ungnöt och grisar och 75-100 höns. Man kan undra om man gjorde av med allt ytrymme? Utan tvekan måste Johan (Olof Johannes) Rudin och hans fru Jakobina ha varit mycket arbetsamma och driftiga.

Från 299 kr

Denna vackra ladugård var troligen uppförd vid 1800-talets mitt eller strax efter. Den bestod förmodligen av ett dubbelt kohus med hoimd i mitten, hoimdluckan sitter nära portlidret. Längst till höger kan det vara ett stall. Eftersom landsvägen gick omedelbart utanför ladugårdsväggen, fick man ha gödselstacken inne på gården. Till vänster är portlidret, gårdspartens infart och därefter ligger ladan uppförd i bulteknik, det är mest ladporten som syns. Till vänste ligger tröskhuset, där man kan ana vandringen, annars fungrade utrymmet mest som vagnbod. Taket är täckt med halm och vindskivorna har den karaktäristiska utsmyckningen längst upp.

Från 299 kr

Denna lilla gård kom till 1910 då Arvid Persson född 1877 från Mattsarve köpte jord av Lars Per Hallander Hallbjäns, vilken sålde bort hela denna gårdspart i smålotter. Arvid var gift 1903 med Hanna Byström född 1871 från Alskog och de bebyggde boplatsen. Detta bostadshus byggde de 1912 och byggde till det 1924. Huset är uppfört av resvirke med liggande panel och taket är täckt med spån. Det ser lite äldre ut än 4 år gammalt, men kan knappast vara det. Det är sannolikt Arvid 39 år och hans fru Hanna 45 år som sitter mot husväggen. Sonen Ragnar 12 år står nog bredvid trappan, men den som står på den är okänd.

Från 299 kr

Det är en storslagen gårdsanläggning Oskar och Emma Danielsson byggde. Manbyggnaden från 1912 är en hög parstuga med dubbel fönstersättning i modern utformning. På baksidan finns ett köksbakbygge. Huset står på en hög blockimiterad sockel, innanför vilken det finns en källarvåning. Taket är täckt med papp i lodstående vådor och skorstenarna är höga och gjorda av tegel. Flygeln byggdes redan 1904 och här bodde man nog några år innan manbyggnaden var klar. Den innehåller brygghus, drängkammare och ...? med sädesmagasin på loftet. Mellan byggnaderna skymtar smedjan. Det ser ut som om hela trädgården är full av högvuxna foderbetor!

Från 299 kr

Masse kallar denna vackra byggnad för lammhus, men den innehöll många funktioner, det finns fyra dörrar. Den hitre dörren verkar onödigt bred för att vara till ett lammhus, snarare till russ. Utrymmet intill skulle kunna ha varit en hoimd, men varför dörr då? Den nya dörrarna gick kanske till en vagnbod och längst bort var det kanhända lammhus. Det är vedtravar mot gaveln, något utrymme tjänade möjligen som vedbod. Men det är bara en grov gissning. Halmtaket avslutas på sedvanligt sätt med breda vindskivor med den dekorativa avslutningen upptill. Och en fågelholk som på nästan alla äldre uthus.

Från 299 kr

Alfred Olsson och Jakob Karlsson lägger nytt spåntak på snickar- och vedboden. Deras part hade tillgång på skog och därför kunde man lägga trätak. Man ser att boden i grunden är en bulbyggnad, riskallarna och bandändarna sticker ut. Den har senare panelats in och höjts. Den har inga fönster, skulle man se något fick man ha dörrarna öppna. På nocken sitter en fågelholk. Det ser man på nästa alla uthusbyggnader i socknen, de sitter fastspikade på gavlar, nockar och på alla möjliga ställen. Ursprunget är att man plundrade bona när ungarna var nykläckta. Halstrade starungar ansågs som en delikatess!

Från 299 kr

Här ser vi hela den moderna ladugården med nedervåningen i sten med vitkalkad puts och foderloftet i trä målat med falu rödfärg, där är fönstren vita. Nedervåningens dörrar, portar och fönster är säkerligen gulbruna. Taket är täckt med halm. Till vänster ser vi tröskhuset, frågan är om det verkligen innehåller en tröskvandring, den tiden var nog egentligen förbi, socknen hade köpt in en lokomobil i slutet av 1800-talet, vilken troligen användes som kraftkälla både till sågning och tröskning. I hörnet är ladan och i mitten de tre fähusen.

Från 299 kr

Här ser vi hela den moderna ladugården med nedervåningen i sten med vitkalkad puts och foderloftet i trä målat med falu rödfärg, där är fönstren vita. Nedervåningens dörrar, portar och fönster är säkerligen gulbruna. Taket är täckt med halm. Till vänster ser vi tröskhuset, frågan är om det verkligen innehåller en tröskvandring, den tiden var nog egentligen förbi, socknen hade köpt in en lokomobil i slutet av 1800-talet, vilken troligen användes som kraftkälla både till sågning och tröskning. I hörnet är ladan och i mitten de tre fähusen.

Från 299 kr

Bilden är tagen från beteshagen i norr. Hagen har inga buskar jämfört med idag. Annars är det i stort sett sig likt. Infartsvägen är likadan och stenmuren, men grinden in till den 1870 rivna och flyttade grannparten är borta. Bergmans manbyggnad skymtar bakom träden, t h ser man också smedjans gavel. Där emellan kan man ana flygeln. Denna part anses ha kommit till på 1600-talets mitt, då ursprungsparten uppe vid Melanders/Jakobssons, som då var en part, delades mellan två syskon. Man byggde nytt på denna plats och ibland kallades denna part för Lilla Bjärges. Gårdsparten fortsatte sedan i samma släkt fram till 1973.

Från 299 kr

På väggen hänger ett par träskostövlar på tork. Det är rymliga träskor som klätts med höga skaft av läder, skaften gick upp på halva låren. Dessa använde man vid uthavsfiske som skydd för väta och för värme, särskilt på vinterhalvåret. Boden är en bulbod, där de otäta bularna på långväggen tätats genom påspikning av bräder. Gavelfältet är utbytt med moderna bräder och boden har kostats på papptak. Den har en lucka i stället för fönster, vilket var det vanliga om man överhuvudtaget hade något ljusinsläpp i boden.

Från 299 kr

Stör tog man av ene, i nödfall av grangrenar. Stören skulle kares, dvs barken skulle huggas av på minst tre håll och sedan skulle stören spetsas och ställas upp för torkning med den spetsade ändan uppåt. Här står Fäi-Jakå och karar staur bakom ladugården en solig aprildag. Egentligen borde han ha gjort det här arbetet tidigare, så här dags var det tid för vårbruket. Och ännu har han mycket stör att ta hand om, det ligger en stor hög okaren staur bakom honom. Ovanför porten skymtar den ruckliga väderkvarnen.

Från 299 kr

Makarna August Larsson och Karolina Johansdotter i Attarp. Bördig från Södra Vi hade August redan i ungdomen kommit till Svinhult. År 1880 dristade han sig att köpa ett litet hemman i byn Skeppshult. Makan Karolina var för sin del född och uppvuxen i Ingatorp och hade installerat sig i Augusts hemman efter att de ingått äktenskap 1883. Tio år och fyra barn senare köpte makarna en större del i Attarps rusthåll, dit fotografiet tagit oss. Här sitter de i grönskan på ålderns höst och kan enligt vad källorna berättar se tillbaka på ett lyckligt bondeliv.

Från 299 kr

Ett sprucket glasnegativ, dessutom olyckligt exponerat och med påbörjad retusch. Likafullt har det värde i sitt frusna ögonblick av en svunnen tid. Byggnaderna till vänster i bild bildade vid tiden Brogrens bryggeri, senare mer känt som Centralbryggeriet. På motsatta sida av Stångån låg då som nu Stångs kvarns magasin, även om det redan vid tiden för bilden var länge sedan det maldes på platsen. Hitom kvarnbyggnaden skymtar Linköpings hamnkontor som tjänade trafiken både på Kinda- och Göta kanal. Vid kaj ser vi ångfartygen Ejdern och Nya Kinda.

Från 299 kr

Ester Löfgren i Linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Dotter till predikant Johan Edvard Löfgren och hustrun Kristina Lovisa Johannesdotter. Från 1916 var familjen bosatta i Finspång, inflyttade från Rättvik. I december månad 1920 flyttade Ester till Karlsborg för tjänst som småskollärare, varför porträttet bör placeras under hennes tid i Finspång. Efter att ha brutit upp från Karlsborg 1922 kom hon större delen av sitt liv att vara bosatt i Nykroppa, Värmland. Vid 63 års ålder gifte hon sig där med pensionerade järnvägsförmannen Johan Gustav Sundberg. Äktenskapet kom att vara i närmare 20 år. Som änka flyttade hon till Malmö, som blev hennes vistelseort till sin bortgång 1990.

Från 299 kr

Hägerstad slott i Hannäs uppfördes 1868-69 av musikdirektör Hugo Beijer. Han var ägare till Hägerstad skattegård och önskade efter sitt giftemål med grevinnan Anna Posse ett mer ståndsmässigt boende. Rådande dyrtid och måhända bristande ekonomiskt sinnelag gjorde bygget dyrare än beräknat och år 1880 tvingades Beijer sälja egendomen. Ny ägare blev protokollsekreterare Ludvig Christoffer Bäck och hans maka Carolina, Född Malmström, och det är från deras tid som ägare vi här ser slottet. Den skarpsynte kan rent av se paret i ett av andra våningens fönster.

Från 299 kr