Gymnastikläraren Carl Johan Cleve var enligt tidens källor "en bild af sjelva helsan och utrustad med ovanlig kroppstyrka". Före sin tillsättning som biträdande gymnastiklärare i Linköping 1871, hade han varit lantbrukselev, gjort resor till sjöss samt under åtta år tjänstgjort vid Göta artilleriregemente. År 1880 utnämndes han till ordinarie gymnastiklärare vid Linköpings läroverk och något senare även vid stadens folkskollärareseminarium. I Linköping gjorde han sig även ett namn som chef för stadens skarpskyttekår, så länge den existerade. Född utanför äktenskapet på Klackeborg i Järstad socken men uppfostrad i komminister Bernaus hushåll i Tidersrum. Gift med Maria Adolfina Strömbäck. Här porträtterad omkring 1875.
Från 299 kr
Jacob Brusén som var född och uppvuxen i Rinna skulle som teolog och efter sedvanligt trevande i yrkeslivet komma åter till hembygden. Efter sin examen vid Uppsala hade han i förstone erbjudits tjänst inom kyrkan som pastorsadjunkt i Kättilstad och därefter följde en tid som vice pastor i Väderstad. Då hade komministerbostället i Rinna stått tomt en tid och både bostaden och tjänsten blev Bruséns sommaren 1884. Samma år hade han gift sig med Alma Lindroth och senare i livet kom han att gifta om sig med Edla Lindroth. Deras eventuella släktskap har inte utretts för denna uppgift. Jacob Brusén avled i Linköping 1935. Fototillfället kan uppskattas till 1880-talets första hälft.
Forna tiders kronolänsmän hade vid sidan av sina polisiära uppgifter även ansvar för skatteuppbörd och annan finasiell indrivning inom sin domän. Att bistå i arvsskiften och rent allmänt och i statens tjänst övervaka riktigheten av dokument, fullmakter, intyganden med mera, var andra uppdrag. I vissa mål fungerade kronolänsmannen även i rollen av åklagare. Inte undra på att den porträtterade kronolänsmannen Johan Ludvig Boman höll en naturligt myndig uppsyn inför fotograferingen. Han hade inlett sin yrkeskarriär som landskanslist i Linköping och blev från 1877 tjänstgörande kronolänsman i Hammarkinds härad. Från 1882 samma tjänst i Kinds härad. Här porträtterad i Västervik 1894.
Teaterföreställning: "Morens sista suck". 1900 cirka. Fr v: Felix? Körling, bankdir J M Persson, fotograf A J Hagnell och P Bengtsson. Fotograf Anders Johan Hagnell var en omvittnat omtyckt sällskapsmänniska med ett klingande skratt, "en skämtare av det älskliga och oförargliga slaget" och med en "mer än vanlig" talang för att framföra lustiga visor, enligt en tidningsartikel i samband med att han skulle lämna Värnamo efter nio år (Vernamoposten 1890-09-27). "Skulle ett 'spektakel' givas eller efter dagens id ett par timmar egnas åt glädjen, alltid måste 'Hagis' vara med." Hagnell benämndes i artikeln som stadens "muntrationsråd" och rolighetsminister".
Foto på svåger Johans barn Inga och Sven (enligt text skriven i albumet). Text på baksidan: "Nyköping. En glad påsk önskar eder Sven och Inga samt deras mamma. Pappa är i Malmö och arbetar i Kompaniets villa till utställningen. I söndags var han på Ljungbyhed och under påsk är han i Halmstad. Det skall bli roligt att få hälsa på er om midsommar, hur är det med er lilla flicka? hälsningar från Ida och Elsa, Elsa skall antagligen ha plats på Sotora Hotellet i Trädgården nu till sommaren. Som ni ser är kortet inte alls bra. Många kära hälsningar till svåger och svägerska från Nanny? Inga Sven".
Butiksskylten har sannerligen haft sina föregångare. Järnhandelsfirman utmed Kungsvägen i Mjölby bar sitt namn på adressen från 1870-talet till år 1996. Därefter ytterligare några år från ett nytt läge på andra sidan Kungsporten. Bakom firmans start låg den så kallade "Mjölbykungen" Clas Göran Hagelin. Järnhandeln var endast en liten del av vad denne företagsamme man åstadkom under sin livstid. Mjölbys första postföreståndare, hotelldirektör och initiativtagare till Östgöta enskilda banks kontor i Mjölby och dess första verkställande direktör är något av hans resultat. Nämnas måste även hans avgörande roll till att stambanan kom att dras genom Mjölby. Utan nationell järnväg hade Mjölby sannolikt aldrig blivit stad. Foto 1986.
Släkten Slatte har givit namn till gårdskomplexet Slattefors i Landeryd söder om Linköping. Epoken varade inklusive ingiften till mitten av 1700-talet men från den tiden minner inget på platsen. Nuvarande huvudbyggnad uppfördes omkring år 1820 genom dåvarande ägare landshövding Carl von Nieroths försorg. Hans tid på Slattefors blev dock inte långvarig, redan år 1825 förvärvades gården av greve Nils Bielke till Sturefors. Från 1950-talet var behovet av huvudgården på Slattefors inte självklar och byggnaden sattes i ett 30-årigt förfall, men i början av 1980-talet tillträdde lyckligtvis nya ägare som såg egna värden i huset och som inledde en genomgripande restaurering. Här en dokumentation från 1982 då den yttre renoveringen precis slutförts.
Affärsinteriör i juletid, Oscar Pehrsons Speceriaffär, "OP:S". Butiken är julpyntad gran prydd med glitter och ljus. Vid fönstret står glögg och andra "Julgotter" uppdukade. I korgarna intill ligger olika nötter och bredvid dem saluförs kex i lådor med glaslock. Nedanför ligger vindruvor och troligen apelsiner inlindade i omslagspapper. År 1930 tog Oscar och guldsmeden John Victorin initiativ till att bilda föreningen Norrgatans affärsmän, som skulle svara för juldekorationen av Kungs- och Norrgatorna. Medlemmarna skulle vara köpmän från Varberg och arrangemangets kostnad fördelades i proportion till respektive affärs eller rörelses storlek. Föreningen var verksam till 1965. (Se bildnr VMA11792 K1_69-74.)
Interiör från Nöbbele kyrka. Vy mot predikstol och altare. Den gamla kyrkan i Nöbbele utgjordes troligen av en romansk stenkyrka med klockstapel. Eftersom kyrkan blev för liten och trång gjorde sig behovet av byggandet av en ny kyrka sig påmind. Den nya kyrkan uppfördes på samma plats som den gamla 1826-29 efter ritning utarbetad vid Överintendentsämbetet . Invigningen ägde rum på pingstdagen 1832. Eftersom biskop Esaias Tegnér på grund av sjukdom var förhindrad att närvara förättades invigningen av domprosten Isac Heurlin. Kyrkan är uppförd av sten, putsad och vitkalkad i empirestil. Altartavla med motiv: "Nattvardens instiftelse". Utförd 1830 av Salomon Andersson.
Fyren Långe Jan byggdes 1785 och tändes första gången den första november. Den var då 60 alnar hög (ca 36 meter). Med sina i dag 41,6 meter är den Sveriges högsta fyr. Den byggdes som en öppen stenkolsfyr. Fyrens nuvarande lanternin och lins-system är från 1907. Långe Jan vitputsades 1845 och någon gång under senare delen av 1800-talet fick den sin ring, under första tiden röd för att sedan ändras till svart. Den elektrifierades år 1948 och är i dag obemannad och helt automatisk.
Vykort, "Halmstad - Göran Hammars byst å Nedra Tivoli". Bysten står på en hög sockel vid sidan av grusgången. År 1858 köpte Göran Hammar och ett antal andra medborgare området norr om stadsmuren med nöjesetablissemanget Tivoli för att rädda det. Det var gästgivaren A J Sjögren som köpt marken 1843 och där anlagt restaurang, lusthus och kägel- och dansbana. På 1860-talet köptes Tivoli av det av staden ägda Halmstads utskänkningsbolag som fortsatte att utveckla området. Det utvidgades 1865 upp till Badhusgatan, en sommarrestaurang byggdes på Norra bastionen och vid Nedre Tivoli tillkom Rotundan. Stadsträdgårdsmästarna Andreas Larsson och därefter Jac Ericson utformade parken från 1866 och framåt.
Det som skulle komma att bli kvarteret Detektiven i Linköping var i äldre tid delad i fyra tomter, Tannefors kvarter 68-71. Tomterna lades ut efter tillkomsten av Drottninggatan vid mitten av 1800-talet. Tidigt nyttjades tomt 68 mot Sankt Larsgatan, där stadens då nya flickskola uppfördes. Övriga tomter österut bebyggdes efterhand med relativt ordinära huskroppar. År 1863 stod tomt 70 bebodd med bildens hus. Som första ägare finner vi fånggevaldigern Gustaf Peterson med familj. Hans yrkestitel är rimligtvis inte självklar för dagens läsare men kan enkelt förklaras som fångvaktare med särskilt ansvar för fångtransporter. Foto 1965.
Länsmuseet i Linköping 1948 och ännu en tid skulle skyltningen annonsera byggnadens två museer, stiftelserna Östergötlands museum och Linköpings stads museum för skön konst. Det var ett omaka par samlingsförvaltare. Det förstnämnda bildat 1884 och med en önskan om kulturhistorisk bredd, där en förlöpare till museet kan sökas i Östergötlands fornminnesförening initierat redan 1864. Det senast nämnda tillkommet efter att läkaren Charles Emil Hagdahl år 1897 testamenterat sin digra konstsamling till Linköping stad. De bägge museerna skulle enligt stiftelseurkunderna hållas åtskilda men omständigheter kom att föra samlingarna samman i bildens och den 1939 invigda museibyggnaden. Först vid 1983 års ingång nådde det långdragna arbetet att sammanslå de bägge stiftelserna fullbordan. Vy från Gråbrödragatan.
Vad som identifierats som gossen Bror Sandersson i 10-årsåldern. Möjligtvis porträtterad av sin äldre och fotointresserade bror Gideon. Inte heller är platsen med säkerhet bestämd, vilket kan sakna betydelse, men familjens hem vid Djurgårdsgatan 19 är ett rimligt antagande. Gossens far drev den framgångsrika firman Alfr. Sanderssons Linjeringsmaskinfabrik och från år 1904 var företaget förlagt till den nämnda adressen. I förstone bodde familjen i gårdens ännu bevarade lusthus, men under 1909 skulle det gulputsade och likaså bevarade huset utmed gatan stå färdigt. Bror kom vidare att ta över företaget i kompanjonskap med sina bröder. Foto omkring 1905.
Motiv från Linköpings kommuns fritidsanläggning Sätravallen söder om Bestorp. Fotoåret 1950 hade Linköpings stad nyligen inköpt anläggningen, som kom att utvecklas men ännu bar spår från platsens tidigare historia. I äldre tider skrevs området som Tutebo utjord och var bebyggt med det omkring förra sekelskiftet friköpta torpet Roligheten. Köparens son, Karl Oskar Sjöberg, blev den siste, fast boende i stugan och han drev den lilla gården till åtminstone år 1940. Kort därefter övertog Friluftsfrämjandet området och inledde den verksamhet som Linköpings stad, som nämnts, kom att överta.
Skioptikonbild från institutionen för fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan. Stilleben. Bilden visar negativ för användning i Chromoskop för direkt betraktande av tre-färgsdiapositiv enligt additiv metod. Använd av professor Helmer Bäckström (och dessförinnan) av docent John Hertzberg som undervisningsmaterial. Bäckström var Sveriges förste professor i fotografi vid Kungliga Tekniska Högskolan 1948-1958. För mer info: se Fotografisk Handbok av Helmer Bäckström. Natur och Kultur. Andra omarbetade upplagan 1958-59. Kap 129 Färgfotografiska metoder - en översikt (sid 965 och följande). (För användning i kromoskop liknande föremålet TM45560).
Ritning av Fyrbåken på Ölands Södra Udde, uppförd år 1785. Fyren Långe Jan byggdes 1785 och tändes första gången den första november. Den var då 60 alnar hög (ca 36 meter). Med sina i dag 41,6 meter är den Sveriges högsta fyr. Den byggdes som en öppen stenkolsfyr. Fyrens nuvarande lanternin och lins-system är från 1907. Långe Jan vitputsades 1845 och någon gång under senare delen av 1800-talet fick den sin ring, under första tiden röd för att sedan ändras till svart. Den elektrifierades år 1948 och är i dag obemannad och helt automatisk. Originalet är en akvarell från 1700-talet. Ritningen finns i färg och obeskuren på Uppsala universitetsbibliotek.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.