arkitektur, i staden
Från 299 kr
fotografi, photograph
huvudbonad, mansdräkt
Porträttfoto av Hannes Lantto, finsk frivillig under finska vinterkriget. Bild från F 19, Svenska frivilligkåren i Finland, 1940.
Fartyget "Hannes" bogseras från Gävle Varv hela vägen till Holland. Maskinerna är i obrukbart skick. 12 november 1952.
Lotsar belönas på Gefle Wapen. De som var med och hjälpte personalen på fartyget "Hannes". 6 oktober 1952.
Ark med två monterade foton och text: "Fiskarsten att banka torrfisk på." Mannen på bild anges vara Hannes Jónsson.
Jan Erik Jansson med son och dennes familj, Lillhärad.
Text till bilden: "Son, för tillfället är dennes namn obekant".
Makarna Emil och Ingeborg Kjellberg med barn och bekanta vid parets sommarviste Åhyddan invid Stångån strax norr om Linköpings stad. Från vänster ser vi fru Ebba Rosander, gift med redaktör Nils Bierke och rimligtvis är barnet i hennes famn makarnas förstfödda dotter Elsa. Därefter följer makarna Kjellberg med flickan Sigrid Leonora Matilda intill sig. Flickebarnet är äldsta dotter till Johanna Matilda Lundqvist som är iförd mörk kjol och har sin yngre dotter Stina Augusta Henriette invid sig. Johanna Matilda är gift med kamrer Leonard Waldemar van der Kodde och makarna bor vid tiden för bilden i en våning i hörnet av Sankt Larsgatan och Linnégatan. Kvinnan bakom det runda bordet är Christina Andersson, mångårig hushållerska hos den radikale tidningsmannen Isidor Kjellberg och vidare hos sonen Emil med familj. På bordet sitter makarna Kjellbergs förstfödda dotter Vera. Ynglingen till höger tolkas genom påskrift heta Erik Unman, men har inte med säkerhet kunnat identifieras.
Porträtt av fröken Ulrika (Ulla) von Strussenfeldt. Dotter till kammarherren och löjtnanten Mikael von Strussenfelt och Fredrika Beata, född Lindencrona. Modern avled dessvärre i barnsängsfeber 1803. Av det skälet kom hon att växa upp hos sina morföräldrar på Hovgården i Hov socken. Familjen flyttade 1831 till Gränna, där Ulla vidare blev innehavare av en privatskola. Från 1840-talet kom hon även att blomma ut som författare. Snart nog Sveriges mest produktiva, främst bekant genom sina historiska romaner. Vid sidan av bokproduktion skrev hon många inlägg i ett flertal tidskrifter och tidningar, särskilt Östgöta Correspondenten, men även för Jönköpingsbladet, Aftonbladet och Ny illustrerad tidning. Allt hennes skrivande utkom under pseudonym, och den hon begagnade oftast var Pilgrimen. Ett par andra vanligt förekommande var Philaletes och M.B. Hon avled i Stockholm som ogift 1873.
Porträtt av änkefru Fanny Åman. Här påfallande elegant i Carl Roséns ateljé i Norrköping. I de flesta andra avseenden var Linköping hennes plats i livet. Där född i ett borgarhem och vidare staden trofast till sin död vid 88 års ålder. Däremellan gift med lasarettsläkaren Ludvig Åman och mor till fyra barn som alla nådde vuxen ålder. Efter makens bortgång 1886 flyttade hon från tjänstebostaden vid länslasarettet till egen våning på Platensgatan 7. De första åren bodde även yngste sonen Carl Adolf till och från hos sin mor men från 1902 var hon ensamboende, dock höll hon sig med både kokerska och piga. Sista delen av sitt liv var hon dock boende längre norrut på Platensgatan, i ett då nyligen uppfört bostadshus i Vasastaden.
Porträtt av redaktören, författaren och riksdagspolitikern Carl Fredrik Ridderstad. Född 1807 vid Riddersholms herrgård på Rådsmansö i Norrtälje kommun och son till Carl Fredrik Ridderstad och Märta Charlotta Hedvig Wallenstråle. Främst ihågkommen som medutgivare av Östgöta Correspondenten i Linköping jämte tidningens grundare Henrik Bernhard Palmær. Han övertog positionen som ensam redaktör för tidningen 1842 och var fortsatt verksam till 1886. Ridderstad var även ledamot av riksdagens andra kammare under en tid. Som romanförfattare vann Ridderstad mycket popularitet med kända verk såsom Svarta handen (1847) med Axel von Fersen som hjälte och Drabanten (1850) samt Fursten (1852) som båda handlar om Gustav III:s död. Gift första gången med Sara Maria Hagtorn 1836. Efter hennes död 1844 gifte Ridderstad om sig med Emilia Amalia Widoff med vilken han fick sonen Anton Ridderstad (1848-1933), grundaren av Östergötlands museum. Carl Fredrik Ridderstad dog i augusti månad 1886.
Katarina Bram utanför Svinhults fattighus Bona. Vid tiden för bilden var hon den äldsta kvinnan i församlingen. Enligt källorna hade hon ett svårt liv. År 1852 gifte hon sig med smeden Samuel Johan Bram (1819-1872) och de flyttade in i backstugan Grindstugan till gården Grindsbo. Snart antecknas de som utfattiga. Dessutom får de en dotter som ömsom antecknas vara idiot, mindre vetande, fallandesjuk och att hon talar illa. Något kunde hon dock bidra till hushållet då hon även antecknas vara lumpsamlerska. Smeden gick bort i lungsot 1872 och kort därefter finner vi Katarina och hennes sjukliga dotter Klara Matilda intagna på fattighuset. De bodde där ända till 1919, då Katarina avled i en ålder av 99 år. Dottern flyttar till mågen Johan August Andrsson i Västra Ryd. Hon avled där 1931.
Jenny Stålhammar, en släkting till barnen på Salshult, som redan tidigt upptogs som eget barn av majoren Jon Stålhammar och som senare under många år stod för hushållet på Salshult. Sedermera flyttade hon tillsammans med fröken Aurore Stålhammar till Vetlanda, där denna hade köpt en egen gård och där hon ännu bor. Bilden av Jenny är tagen 1927 på hennes sjuttioårsdag, där hon sitter i ett hörn av hemmet omgiven av porträtt från Salshult. Ett par år senare avled Jenny Stålhammar. Porträtten på fotot äro: Ovan modellens huvud det stora porträttet: major Jon Stålhammar, porträtt efter fotografi av konstnären Gustav Franzén, vilken levde i dessa trakter, på väggen till höger om modellen majorskan Marie-Aurore Stålhammar, född av Pontin.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.