Måsbergsbacken, hoppremiär. Arbetarbladet. 18 februari 1951. Ny publicering. Namn och nytt, Arbetarbladet 12 februari 2005. Redaktör Siv Berg. På 1950- och 60 talet var backhoppning en stor sport i vårt land, men Gävle hade ingen bra backe. Det hade tidigare funnits en oanvändbar backe vid Gustafsbro och en i Hemlingby. För att ge extra skjuts åt sporten beslutade Gävle skidklubb att bygga en hoppbacke på Måsberget på Brynäs. - Det var Ture Edbom, kommunalråd och backhoppare som tyckte vi borde fixa en backe. Han, jag och ett gäng från Sundsvall byggde backen tillsammans och den invigdes 18 februari 1951. Det berättar gamle backhopparräven Erik Magnusson, 80 år, Gävle, som suttit med i Skidförbundets backhoppningskommitté i 30 år och varit bisittare till Sven "Plex" Pettersson i tv i 25 år. Vid invigningen av nya Måsbergsbacken rådde våldsamt yrväder, men Erik gjorde ändå ett långt och stilfullt premiärhopp på 29 meter och kom fyra i tävlingen. Vann gjorde regerande juniormästaren Lasse Schyberger. Vid ett senare tilfälle satt Erik backrekord på 41,5 meter. Måsbergsbackens öde beseglades år 1967. - Då blåste backen omkull i en snöstorm. Backen var stadgad med vajrar, men de räckte inte till när det blåste hård nordan, berättar Erik.
Från 299 kr
År 1633 gavs Vartorp bort till riksamiralen Karl Gyllenhjelm som samma år bytte bort gården tillsammans med Sjöatorp och ett antal andra i trakten. Den nya ägaren var major Johan Eketrä som bosatte sig där och gjorde den till sätesgård. År 1706 registreras den första Rappe som ägare. Det var den blivande överstelöjtnanten Erik Henrik Rappe (1661-1727) som genom giftermål 1690 med Hans Bergmans dotter Eva kom i besittning av gården efter svärfaderns död 1705. 1727 ärvdes gården av hans son Erik Rappe (1695-1737) som var gift med Hedvig Leijoncrona (1698-1770) och också ägde Tagel i Mistelås socken och Råsnäs i Mönsterås. Deras son Johan Gustav (1732-1787) blev sedan ägare till gården i 17 år. Efter hans död samägdes gården några år av hans arvtagare men 1793 blir äldsta sonen Gustav Adolf (1764-1833), ensam ägare till Vartorp. Senare ägare: 1798 Greve Klas Erik Mörner. 1815 Ryttmästaren Fredrik Rappe gift med "mormor på Herrestads" syster Elise och far till Emmy Rappe. 14/1 1839 Hovmarskalken Greve Gustaf Hamilton. 12/6 1856 Ryttmästare Johan Lor. Aschan. 2/10 1869 Brukspatron Gustaf Reinh. Aschan. 3/11 1905 AB Malmö snickerifabrik. 5/7 1914 inregistrerat under namnet AB Böksholms sulfitfabrik. Huvudbyggnaden förföll alltmer under senare delen av 1900-talet och brann ner ca 1980.
Fotbollsspelare Erik "Prosten" Karlsson på lasarettet. oktober 1946. Han var den store målskytten (gjorde 40 mål på 43 allsvenska matcher) som kom till AIK och Allsvenskan först vid 30 års ålder, alldeles för sent anser han själv. Han liknade Gunnar Nordahl i sin spelstil, tung, snabb, målfarlig men lite oteknisk. Blev målskytt i sin enda landskamp (som en av de allra äldsta ldebutanterna genom tiderna) mot Norge, 1946. Under tre års tid var han AIK:s store målkung bodde hela tiden kvar i Gävle, pendlade till Stockholm för matcher och träningar. Fullständiga namn: Thure Erik Wilhelm Karlsson. Född 4 juni 1915 i Stockholm, död 19 maj 2002 i Gävle. Hela arbetslivet i Gävle Kommun - Installationsinspektör. Sonen Stefan ("Lill-Prosten") med 8 SM för Brynäs och 143 A-landskamper i ishockey, äldre brodern Folke som var med i OS i Stockholm 1912 i gymnastik. Favoritlag Gefle IF, AIK. Moderklubb: Södra Bollklubben (i Gävle). Allsvenska AIK-matcher: 43. Allsvenska AIK-mål: 40. Allsvensk AIK-debut: 23 september 1945 (AIK-Hälsingborgs IF 3-4). Första allsvenska AIK-mål: 23 september 1945 (AIK-Hälsingborgs IF 3-4, Erik gjorde AIK:s andra mål i andra halvlek). Utvisningar: Inga. Position: Center. A-landskamper: 1 (1946, Norge-Sverige 0-3, Erik gjorde Sveriges tredje mål). Spelarkarriär: Södra Bollklubben (1930-36). Gefle IF (1936-45). AIK (1945-48),Gefle IF (1948-49). Tierps IF. Erik "Prosten" Karlsson efter den aktiva karriären. Tränarkarriär: Södra Bollklubben.Strömsbro IF.
Luck och Co, Drottninggatan 18, Gävle. Augusti 1945. Percy Frére Luck, född 14 februari 1844 i Brighton i England, död 22 december 1915 i Stockholm, var en engelsk importör och grosshandlare, som var verksam i Sverige under större delen av sitt liv. Efter studier vid Eton anställdes Luck vid Englands största trävarubolag och kom som dess representant till Sverige och Sundsvall. Där gifte han sig med en sågverksägardotter, och startade 1874 egen firma inom trävarubranschen, med kontor i Stockholm. Hans affärsvänner uppmanade honom att införskaffa det engelska te han bjöd på under sina affärsresor, vilket inte fanns att köpa på den svenska marknaden. Han öppnade därför den så kallade Theboden i Cervinska huset vid Malmtorgsgatan. Affärerna gick bra och sortimentet utökades till andra specerier och konserver. Ett handelsbolag med kontor i London bildades 1880, tillsammans med två landsmän och butiken flyttade till Jacobsgatan 18. Kompanjonerna köptes ut 1890 då bolaget omvaldes till Percy F Luck & Co handelsaktiebolag. Samtidigt startade man egen fabrikation och förädling av importerade råvaror som choklad, torkade och färska frukter, men även konserver av grönsaker från egna odlingar runt om huvudstaden. Man expanderade även på landsorten, så som Gävle 1897. Tack vare goda förbindelser med välkända utländska firmor kunde Luck introducera flera nya artiklar för den svenska marknaden, bland annat bananer på 1890-talet. Inom firman arbetade flera kvinnliga befattningshavare på olika nivåer, vilket var ovanligt för tiden
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Gerlachska huset stod klart 1891 i korsningen Västra Vallgatan-Bäckgatan, kv Trädgården. Byggherre var den förmögne ingenjör Hugo Gerlach. Nilsson anställdes som förman till bygget, snart efter att han kommit till Varberg. Arkitekter var Hans Hedlund och Yngve Rasmusson (som även ritat det s k Tomtehuset i Göteborg). Fasaden mot Bäckgatan uppvisar tysk nyrenässans med rusticering, kraftfulla gesimser och portik runt huvudentrén samt piano nobile, dvs den övre vånings fasad har ett mer nobelt utseende än bottenvåningen. Tidstypiskt är fönstrens t-indelning och att även andra arkitekturstilar blandas in, såsom barock och klassicism. Nedanför den stora trädgården ligger Gerlachs stallar. På vänster sida ligger kyrkoherdebostället, kv Prästgården, och nedanför det skymtar Gerlachs elverk. Hugo Gerlach köpte 1895 tomten mitt emot stallarna för att uppföra sitt andra elverk. Det första hade han installerat i sin mekaniska verkstad och därifrån ledde han ström för att lysa upp hemmet. Ritningen till elverket på Bäckgatan är signerad C A Ljungqvist 1895 och i maj 1896 var anläggningen testad och i funktion, enligt en notis i Varbergsposten. Där uppges också att Gerlach inte hade för avsikt att leverera el till andra än sig själv.
Grimskär är en mindre holme i Kalmarsund utanför Kalmar. Tidigare kallades ön Stegelholmen och var sannolikt en avrättningsplats där brottslingar steglades, det vill säga fästes på ett hjul på en påle, i avskräckande syfte. Namnet Grimskär lär komma från ett inseglinsgsmärke i form av ett grinande huvud på en påle. På 1560-talet anlades på Grimskär en skans, vilken i 1611 års krig under överste Lars Bubbs befäl verksamt hindrade danska flottans rörelser. Skansen byggdes om 1622-23 och förstärktes ytterligare år 1688 samt ingick sedermera som en viktig del i de storartade förslag till Kalmars befästande, som uppgjordes under senare hälften av 1700-talet. På holmen byggdes 1837 en fyr. Fyren byggdes om och förbättrades 1865 och 1879 till en kombinerad fyr och lotsutkik. 1931 lades lotsverksamheten ner och 1940 ersattes fyren av en ny fyr i Kalmarsund. Ett år senare revs det gamla fyrtornet. 1943 anlades en underjordisk minstation under skansen. Stationen hade 11 mans besättning som samsades på 50 m². Minorna var utlagda i Kalmarsund och färjan mellan Kalmar och Färjestaden passerade dagligen, besättningen ovetandes om denna minering, tills den sista färjan avgick den 30 september 1972, samma dag som Ölandsbron invigdes. Bernt Ohlson var chef för minstationen mellan 1965 och 1985. Minstationen avvecklades 1988. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
T.N.J. Ordenssamfund, som bildades i Lidköping den 7 februari 1863. Ordensnamnet T.N.J.s betydelse är hemlig, men syftet med orden var att "lindrandet av en lidande nästas nöd och bekymmer, samt att sprida någon liten glädje i armodets boning". Då en av ordens nyckelpersoner flyttade till Ystad utvecklades en ny gren av orden där denna fått en större central roll än Lidköping. De nio män som instiftade orden var : Telegrafkommissarie Wilhelm E. Warell. Född 1825. Död 1892. Han var ordens förste stormästare. Rådman Jean F. Jungmarker. Född 1819. Död 1872. Ordens förste ceremonimästare. Kommissionslantmästare Anders F. Hjort. Född 1833. Död 1903. Ordens förste skattmästare. Telegrafkommissarie Carl A. D. Hammarén. Född 1827. Död 1911. Ordens förste vice stormästare och ordens förste sekreterare. Häradshövding J. Fredrik Norén. Född 1831. Död 1875. Ordens förste vice ceremonimästare. V. Häradshövding Frans L. Holm. Född 1834. Död 1901. Kommissionslantmästare Richard J. Geintschein. Född 1822. Död 1896. Musikdirektör Isack J. Hultstrand. Född 1821. Död 1893. Handlande Lars F. Jonson. Född 1820. Död 1890. Ordens förste vice skattmästare.
T.N.J. Ordenssamfund som bildades i Lidköping den 7 februari 1863. Ordens namn T.N.J.s betydelse är hemlig, men syftet med orden var "lindrandet av en lidande nästas nöd och bekymmer, samt att sprida någon liten glädje i armodets boning". Då en av ordens nyckelpersoner flyttade till Ystad, och där utvecklade en ny gren av orden där denna fått en större central roll än Lidköping. De nio män som instiftade orden var : Telegrafkommissarie Wilhelm E. Warell. Född 1825. Död 1892. Han var ordens förste stormästare. Rådman Jean F. Jungmarker. Född 1819. Död 1872. Ordens förste ceremonimästare. Kommissionslantmästare Anders F. Hjort. Född 1833. Död 1903. Ordens förste skattmästare. Telegrafkommissarie Carl A. D. Hammarén. Född 1827. Död 1911. Ordens förste vice stormästare och ordens förste sekreterare. Häradshövding J. Fredrik Norén. Född 1831. död 1875. Ordens förste vice ceremonimästare. Vice Häradshövding Frans L. Holm. Född 1834. Död 1901. Kommissionslantmästare Richard J. Geintschein. Född 1822. Död 1896. Musikdirektör Isack J. Hultstrand. Född 1821. Död 1893. Handlande Lars F. Jonson. Född 1820. Död 1890. Ordens förste vice skattmästare.
T.N.J. Ordenssamfund som bildades i Lidköping den 7 februari 1863. Ordens namn T.N.J.s betydelse är hemlig, men syftet med orden var "lindrandet av en lidandes nästas nöd och bekymmer, samt att sprida någon liten glädje i armodets boning". Då en av ordens nyckelpersoner flyttade till Ystad, och där utvecklade en ny gren av orden där denna fått en större central roll än i Lidköping. De nio män som instiftade orden var: Telegrafkommissarie Wilhelm E. Warell. Född 1825. Död 1892. Han var ordens förste stormästare. Rådman Jean F. Jungmarker. Född 1819. Död 1872. Ordens förste cermonimästare. Kommissionslantmästare Anders F. Hjort. Född 1833. Död 1903. Ordens förste skattmästare. Telegrafkommissarie Carl A. D. Hammarén. Född 1827. Död 1911. Ordens förste vice stormästare och ordens förste sekreterare. Häradshövding J. Fredrik Norén. Född 1831. död 1875. Ordens förste vice cermonimästare. V. Häradshövding Frans L. Holm. Född 1834. Död 1901. Kommissionslantmästare Richard J. Geintschein. Född 1822. Död 1896. Musikdirektör Isack J. Hultstrand. Född 1821. Död 1893. Handlande Lars F. Jonson. Född 1820. Död 1890. Ordens förste vice skattmästare.
Det hade först meddelats att ett tåg n:r 2 från Berlin via Trelleborg var inhiberat på grund av att en ångfärja försenats och därför skulle tåg n:r 12 från Köpenhamn via Malmö gå före. Färjan kom emellertid i så god tid att tåg n:r 2 kunde avgå och skulle möta tåg n:r 751 i Bankeberg. Kontorsbiträdet Eriksson i Malmslätt överlämnade till kontorsbiträdet Kjellson och gav då denne underrättelse om ett telegram. I signaltornet där växlarna ställdes om jobbade stationskarlen Carlsson. Anledningen till att han omlagt växeln på det sätt han gjorde var en av det senare stationsbiträdet given order, att tåg n:r 751 skulle fortsätta och möta tåg n:r 2 i Bankeberg. Stationskarlen fick uppfattningen att det var tåg n:r 12 som skulle möta i Bankeberg, då han trodde att tåg n:r 2 blivit inställt. Det senare meddelandet att tåg n:r 2 trots allt utgått från Trelleborg hade aldrig delgivits stationskarlen. Växlarna hade, vilket framgick av undersökningen, aldrig kontrollerats av stationsbiträdet Kjellson. Då stationskarlen gick ner från ställverket såg han tåg n:r 12 på ingående 10 meter från det andra loket. Ögonblicket därefter kom kollisionen med tåg n:r 751.22 personer omkom och 12 skadades. Bland de omkomna fanns August Strindbergs dotter Greta von Philp. Hennes man Henry von Philp överlevde.
En ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera, se även JMF.00303-2. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades.
Ett lossbrutet stycke av en bottenplatta till en ugn, påträffad vid en arkeolgisk undersökning i Odensjö, Bankeryds socken i Jönköpings kommun. I ugnen påträffades en större mängd förkolnat granris vilket gör att ugnen tolkas som en rökugn där kött och liknande matvaror har behandlats. Ugnens bottenplan var päronformad och den mätte 2,40 x 1,65 meter. Den var murad med obearbetad eller enkelt tillhuggen fältsten, huvudsakligen granit och sandsten i storleken 0,30 till 0,65 meter. Stenarna hade sammanfogats med ren, grå lera. Upp till tre skift sten fanns bevarade in situ i ugnsväggen. Längst in i ugnsrummet låg delar av en nedfallen valvkonstruktion med ett sjuttiotal huvudsakligen kvadratiska eller rektangulära stenar. I ugnens inre del fanns ingen stenläggning över naturbacken. I stället täcktes ugnsrummets botten av ett mycket hårt bränt, närmast förslaggat lager som bör vara resterna efter en eldplatta av lera. Ugnskonstruktionen var kraftigt eldpåverkad och omgivande grus uppvisade klara spår av uppvärmning (färgförändring) upp till en meter utanför själva stenkonstruktionen. På detta vis har naturbacken kunnat utnyttjas som värmemagasin då ugnen varit i bruk. En Kol 14-datering från ugnen gav en vid datering till 1680-1940 AD vilket troligen innebär att ugnen har varit i bruk någon gång mellan sent 1600-tal fram till enskiftet 1824 då gården flyttades. Se även JMF.00303-1.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.