Södra Åsarps socken Husberget, Opensten. Opensten Medeltida fäste, beläget på en fordom kringfluten moränkulle. Omnämnes i samband med Valdemar Atterdags framryckning i Västergötland 1366. O. utgjordes av en 4-sidig barfred med tillhörande utanverk. 1376 överlämnades O. till drottning Margareta av Danmark. 1383 innehades det som förpantning av Bo Jonsson. Efter dennes död återgick det till Margareta, då regentinna även i Sverige, som därpå överlät det till den danske riddaren Abraham Brodersson (Tjurhuvud). Under Eriks av Pommern regering innehades O. som förläning av greve Hans av Eberstein och Nougarten i Pommern, tills det 1434 intogs och brändes av Engelbrekt.
Från 299 kr
Södra Åsarps socken Opensten, på toppen av Husberget. Opensten. Medeltida fäste, beläget på en fordom kringfluten moränkulle. Omnämnes i samband med Valdemar Atterdags framryckning i Västergötland 1366. O. utgjordes av en 4-sidig barfred med tillhörande utanverk. 1376 överlämnades O. till drottning Margareta av Danmark. 1383 innehades det som förpantning av Bo Jonsson. Efter dennes död återgick det till Margareta, då regentinna även i Sverige, som därpå överlät det till den danske riddaren Abraham Brodersson (Tjurhuvud). Under Eriks av Pommern regering innehades O. som förläning av greve Hans av Eberstein och Nougarten i Pommern, tills det 1434 intogs och brändes av Engelbrekt.
Södra Åsarps socken Opensten. Medeltida fäste, beläget på en fordom kringfluten moränkulle. Omnämnes i samband med Valdemar Atterdags framryckning i Västergötland 1366. Opensten utgjordes av en 4-sidig barfred med tillhörande utanverk. 1376 överlämnades Opensten till drottning Margareta av Danmark. 1383 innehades det som förpantning av Bo Jonsson. Efter dennes död återgick det till Margareta, då regent även i Sverige, som därpå överlät det till den danske riddaren Abraham Brodersson (Tjurhuvud). Under Erik av Pommerns regering innehades Opensten som förläning av greve Hans av Eberstein och Nougarten i Pommern, tills det 1434 intogs och brändes av Engelbrekt.
Ett av de bättre exemplen på god 50-talsarkitektur i Linköping får sägas vara Folkets Hus, sedan 1987 gamla dito. Komplexets arkitekt Sven Markelius hade en rad krav att ta hänsyn till. I första rummet var miljön invid stiftets domkyrka känslig. Andra önskemål kom från byggherren. Sex samlingslokaler och kontorslokaler för arbetarrörelsens behov jämte åtta bostadslägenheter och en rad affärslokaler ingick i beställningen. Lösningen blev genealisk med en central, kubisk byggnadskropp med lägre konstruktioner runt en torgbildning. Här dokumenterad 1988, kort före en dessvärre ganska hårdhänt renovering.
Brukblandning gjordes i två etapper. I den övre laven blandades kalk och sand, i den nedre hälldes vattnet på och man rörde länge så det blandades väl och att bruken blev seg. Det var ganska vanligt att kvinnor deltog i brukblandningen. Hans Dahlby, 43 år, syns längst fram t h och hustrun Johanna Katarina, 45 år t v, där bakom 3 av sönerna samt en okänd person. Det här är stället alldeles nere vid Nybro norr om vägen. Manbyggningen på bilden tillhör grannfastigheten, Dahlbys hade ett litet stenhus som ännu finns kvar. Den lilla ladugården har halmtak, inte ag. Vindskivorna med "vingar" i toppen är typiska för Lau.
Det ser ganska fattigt ut. Ladugården kan vara sent 1700-tal, formen och det branta faltaket samt gavelfältets bräder som är infogade i spunningar, spår, i takstolen tyder på det. Men foderloftet ovanför bjälklaget kan tyda på 1800-tal. Byggnaden hyser troligen två båsrader med tadgate, gång för gödsel, fodergivning, mjölkning mm, i mitten. Längst bort är nog en hoimd med lucka i väggen. De två små fönstren är isatta senare, fönstren och de avsågade bularna är fästade med några som ribbor. Bulboden på gaveln hyser nog ved- och redskapsbod, kanske hönshus. Taket ser ut att vara täckt med papp.
Masse har tagit en fin överblicksbild av Husarve från stora landsvägen. Från vänster ser vi gårdens smedja i bulteknik, därefter manbyggnaden, brygghusflygeln, bulmagasinet, grishuset och sist ladugården, vars fähusdel är i sten och laddel i bulteknik, något som var ganska vanligt. På ladans gavel skymtar något bygge, som inte finns kvar idag. Längst till höger ser man lite av uthusbyggnaderna på Bönde Olssons och Hults, se Bild 695-702. Vi ser också tunarna i landskapet och att man delvis har börjat med slantunar av sågat virke längs med landsvägen.
Här ser vi Mårtenssons manbyggnad, vilken enligt Lauboken skall vara uppförd 1880. Det kan stämma med tanke på byggnadens proportioner, att golvet ligger en bit upp från marken, jämför flygeln, och att taket är ganska flackt och utdraget. Men huset ser ut att sakna sockel vilket det borde ha och fönstren ser äldre ut, man borde ha åtminstone något trekantsfönster också vid denna tid. Den låga brygghusflygeln ser betydligt ålderdomligare ut, den är lägre och faltaket är brantare. Den bör ha innehållit brygghus och drängkammare/snickarbod.
Fäi-Jakås familj skär råg på en mager åker nere vid stranden. Avkastningen verkar ganska skral, se hur få skupar det blivit. Den ännu stående rågen ser också rätt gles ut. Kanske har det varit torrsommar. Personerna är troligen från vänster: Fäi-Jakås dotter Anna, 22 år, Annas man Alfred, 38 år, Fäi-Jakås fru Anna, Annen kallad, 47 år och Fäi-Jakå själv, 49 år. Stranden är extremt öppen, inte minsta buske eller vass. Det öppna landskapet berodde på att all mark användes till bete, slåtter eller åker. Vedbrand var det ont om, så minsta buske hade ett bränslevärde och gick därmed åt till ved. Det var ett hårt utnyttjat landskap.
Här ser vi manbyggnaden från gården bakom ett litet spinkigt spjälstaket med grind-likt staket, se stigen! Huset har en vardagsingång via en tillbyggd köksfarstu. Taket är täckt med papp på för tiden modernt vis med lodstående vådor. En källarvåning utan sockel kan tyda på att huset är höjt. Ett brunnshus syns t v, det verkar som någon form av byggnad över brunnen var ganska vanlig i Lau för 100 år sedan. T h ser det ut att vara vedbacke. Är hundkojan använd eller skall den bli ved?
Här är en byggnad som aldrig blivit färdigbyggd! Man ser att det är ganska väl staplat av rätt liten och tunn sten som mestadels ser ut att vara rund i kanterna. Det betyder att boden är byggd av sten man plockat på åkrarna. Puts fick man väl aldrig råd till. Säkerligen hade man planerat att göra tak och gavelspetsar, men det blev av okänd anledning aldrig av. Man har bara slängt lite sänger över murarna och kastat upp lite halm, det kan inte ha varit särskilt tätt. Dörrar och fönster verkar man heller aldrig ha fått i. T v skymtar man Fie Oskar J.O. Larssons part.
Langstigvagnen har namnet efter de låga men långa stegliknande lämmarna på vagnens sidor. Denna typ av vagn användes ofta när man körde in skupar, sädeskärvarna, vilka man i viss mån kunde stapla och då behövdes inte höga lämmar på vagnen. Sådana lass var ganska lätta och då kunde man både ha en lång vagn och ändå bara behöva en dragare. Här hos Fie Danielssons ser man att vagnen är förberedd med skaklar till enhäst som dragare. Lägg märke till mängden ved och ris på torkning för vinterns behov.
Bandtunar var inte så särskilt långlivade. Stören murknade i marken, liksom bandarna av ene som man knöt ihop tunen med, längst höll sig trolarna. Snö, regn och storm slet i tunarna, en rejäl storm kunde kasta omkull dem. Djuren kliade sig och bråkade med dem. Därför måste de sättas om ganska ofta, till skillnad mot en stentun som höll mycket länge. Trolar kunde man till stor del återanvända och även lång stör som kundespetsas om. Här har ett avsnitt av en bandtun rasat. I bakgrunden ses hässjor för ärt / böntorkning.
På denna närbild kan man tydligt se hur bulladugården är byggd. Den har syllar och syllfoder och rätt breda bular. Mötare, dörrposter och rifoder (den tjockare bulen som bjälklaget vilar på) är inte så kraftiga. Längst till höger har man spikat på en lodstående planka. Dörren är av svaiptyp med en rätt liten svaip och en ganska stor underdörr. Man ser rätt få skador på virket, men ladugården har satt sig lite. Fönstren är isatta senare. Man kan också ana vastknaparna upp under agtaket, vilka bär den vågrätt liggande vastraften, som i sin tur håller emot agen.
Sigrid Lidberg i ett konstfullt montage av okänd fotograf. Född i Linköping 1848 men uppvuxen i Hagebyhöga och vidare Hov, i vilka församlingar fadern var kyrkoherde. I vuxen ålder kom hon att föra en ganska ambulerande tillvaro med vistelser i skånska Kvidinge, uppländska Malsta, Åtvidaberg och Uppsala. Enligt källorna bär hon under perioden mestadels titeln mamsell men torde genomgått högre studier då hon enligt uppgift undervisade i en tid vid Uppsala elementarläroverk för flickor. Sommaren 1883 gifte hon sig med läraren Claes Alfred Winell och paret bosatte sig i Stockholm. Äktenskapet blev emellertid kortvarigt. Sigrid avled efter knappt två år som gift.
Banvakt Klang. (Stationskarl Erik karlsson, bodde i bortre stugan). Gustav Blomqvist, banvakt, bodde i denna stuga. Två banvaktsstugor vid övergången. Detta är en av dem. NNeråt Björkullagården låg två, vid bäcken norr om stationen en (Banmästarbostad). (Nybro, Nockerud,Talltoppen. Mellan Älgarås o Gårdsjö). Dessutom en vid norra Slätte-viadukten. Förr fanns endast en plankorsning med grindar, som ställdes tvärs över järnvägsspåren då vägen skulle vara fri och sedan kunde vridas över vägen. Grindarna togs av tågen åtskilliga gånger. Banvaktsjobbet var ganska hårt. Skulle "posta" för tåget även nattetid, kanske ett par kilometer från banvaktsstugan. Reprofotograf: Gunnar Berggren.
'1 monterad puma. :: :: Text till bilden: ''Puma eller Afrikanska lejonet tillhör nämda verldsdels fauna och är en af de få arter af det stora kattslägtet, som är enfärgad. Pumans storlek efterger föga gamla verldens största kattarter, men han skall vara ganska lätt skrämd och anses ej farlig för menniskan. /August Wilhelm Malm år 1866. :: :: Serie med fotonr. 7079:1-37. Fotografierna är monterade i en liten bok, inbunden, med titel ''Fotografier öfer Däggdjur och foglar. Texter av A. W (1866). Malm. Boken återfinns i Göteborgs Naturhistoriska Museums bibliotekssamling under ''Äldretryck''. På baksidan av varje foto finns en text om arten. :: :: Se även fotonr. 5693:1-4.'
'Vy över Tåkerns sjöbotten som håller på att torka ut år 1933. :: Vykort till Leonard Axel Jägerskiöld. Text: ''Stockholm den 24/10 1933. Högt värderade Broder! Mottag mitt bästa tack för ditt intressanta arbete över Göteborgs Museums hundraårsjubileum, som kom ganska överraskande, då jag ej hört något om saken, och som var roligt att läsa. Jag sänder samtidigt en liten bild från Tåkern, som nu håller på att torka ut, som bilden visar, där växa ännu spridd Alisma och Typha, jämte gräs m.m. från strandområdet. Med hälsning tillgivne vännen Nils Odhner.'''
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.