Enligt fotografens noteringar: "Utsigt från... ." Plats: Sörviksberget Datum: 1 Januari 1896 Tid: Kl 2.45. e.m. Ljus: Solsken,svagt Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No: 3 Framkallning: Hydroechinon, Eikonogen Anmärkningar: "Underexponeradtoch väl länge framkalladt!"
Från 299 kr
Litografi från 1840. Utförd hos J Peterson. Den visar gathörnet där nu ångkvarnen ligger, där proviantgatan mister den förlängda Ölandsgatan. Det står i den uderställda texten: "Utsigt i Kalmar, Tagen från S.K. Preus-Vallen af J. Petersson 1840."
Enligt fotografens noteringar: "Utsigt från Parken." Plats: Gustafsberg Datum: 30 Juli 1899 Tid: Kl 3.30 em. Ljus: Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No. 3 Framkallning: Hydrochinon, Eikonogén
Enligt fotografens noteringar: "Utsigt från Trädgårdsbärget." Plats: Kasen Datum: 15 Oktober 1899 Tid: Kl 1.15 em. Ljus: Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No. 3 Framkallning: Hydrochinon, Eikonogén
"Utsigt öfver Trollgildsjön". Plats: Trollgild Datum: 26 Juni 1895 Tid: Kl 8 e.m Ljus: Kvällsol Bländare: No 1 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No 4 Framkallning: Hydrochinon, Eikonogen Anmärkningar: "För sent på kvällen, därför dimmigt."
Enligt fotografens noteringar: "Utsigt från salsfönstren". Plats: Kasen Datum: 11 Maj 1895 Tid: Kl 11 f.m. Ljus: Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No 3 Framkallning: Hydrochinon, Eikonogen Anmärkningar: "Plåten något matt."
Enligt fotografens noteringar: "Utsigt från verandatrappan." Plats: Kasen Datum: 12 September 1897 Tid: Kl 5 em. Ljus:Solsken Bländare: No 2 Objektiv: Svenska Express Exponering: Hastighet No: 3 1/2 Framkallning: Hydroechinon, Eikonogen
Värnamo station. Utsikts från Strandbergskulle. Halmstad-Nässjö Järnväg, HNJ. Första stationshuset byggdes 1877 och revs 1995. för att det stod i vägen för en planerad vägkorsning. Första lokstallet byggdes 1875 men revs 1894 och ett nytt byggdes på annan plats på bangården. Ett nytt stationshus byggdes 1899 av Skånes-Smålands Järnväg, SSJ men byggnaden användes aldrig som järnvägsstation då SSj och HNJ enades om att använda HNJ station. 1902 byggdes ett nytt gemensamt stationshus vid godsmagasinet. 1903 anslöts Borås- Alvesta, BAJ hit och då byggdes ett nytt godsmagasin som bekostades av BAJ. Detta magasin tillbyggdes 1918 och 1935. HNJs gamla stationshus flyttades 1902 och blev bostads- och överliggningshus.
Utsikt genom koröppningen i S:t Knuts kapell med Gråborg i bakgrunden. Gråborg är Ölands största fornborg. Den består av en rund ringmur, cirka 4 meter hög. På utsidan ligger stenarna delvis i murbruk, vilket gör att muren genom tiderna har kunnat bevaras ganska väl. Gråborg har tre öppningar varav en har varit försedd med en tornöverbyggnad, som konstruerades under medeltiden. Inne i själva borgen har man inte funnit några rester av hus eller andra byggnader. Borgens storlek visar dock att den varit en central punkt i äldre tider, kanske en handelsplats. I äldre tider kallades borgen för "Backaborg" eller "Borg". På borgens område har man gjort rikliga arkeologiska lösfynd vilka nu förvaras på Länsmuseet i Kalmar. De äldsta delarna av fornborgen är sannolikt från 500-talet. Sin nuvarande storlek fick borgen under 1100-talet, efter att ha byggts ut i etapper. Det inre av borgen är numera gräsbevuxen, borgens form är elliptisk och med en storlek av ungefär 210 gånger 160 meter. Enligt en sägen är Gråborg starkt förknippad med motkungen Burislev Sverkersson, som jämte sin halvsyster Sofia av Minsk hade sin uppväxt här. Strax intill Gråborg ligger ruinerna av Sankt Knuts kapell.
Vykort, "Halmstad. Ekebo." Villa Ekebo byggdes 1878 på Slottsmöllans fabriksområde åt fabrikören Alfred Wilhelm Wallberg (Wallbergs Fabriks AB). I samband med att han 1904 blev verkställande direktör uppfördes den norra tillbyggnaden. Där bodde han med fru och 10 barn till sin död 1930. Utifrån sitt stora intresse för kulturhistoria och passionerad samlare av gamla ting tog han initiativet till att grunda Hallands museiförening 1886, som utvecklats till Hallands Konstmuseum av idag. Villa Ekebo blev efter sekelskiftet en sevärdhet med en välvårdad, anslående park. 1893 kom en glaskupol från Norre Katts park till Ekebo och ett tempelliknande åttakantigt glashus uppfördes, även fungerande som orangeri, med kupolen som tak. Frukt, grönsaker och blommor odlades i växthus och överskottet försåldes. Exotiska fruktträd fanns i en vinterträdgård. I trädgården fanns statyer, fästningskanoner, svandamm, tennisbana, krocketplan och ett japanskt tehus. Från övre terrassen bjöds utsikt över Nissan, Snöstorps slätter, Österbro och delar av hamnen. Området var ohägnat fram till 1910 då en tegelmur byggdes med ett torn, vilket revs på 1970-talet när nya norra infarten till Halmstad anlades.
Bildserie tagen av August Malmborg (1875-1895), son till landshövding Adolf Malmborg, ägare till Våxnäs herrgård, och hans maka Julia, född Åkerhielm.Bilderna är tagna från tidigt 1890-tal fram till 1895 med texten skriven av modern: Från västra bron i Carlstad utsigt norrut.
Bildserie tagen av August Malmborg (1875-1895), son till landshövding Adolf Malmborg, ägare till Våxnäs herrgård, och hans maka Julia, född Åkerhielm. Bilderna är tagna från tidigt 1890-tal fram till 1895 med texten skriven av modern: Utsigt från Residens våningen i Carlstad.
Brevkort adresserat till sjuksköterskan Amanda Palm 1902. Motiv med utsigt från Borkan (nybygge) öfver Borkajaure. Vojmåns floddal, Åsele Lappmark. Text på framsidan: "Umeå d. 14/11. Hur står det till? Glömde Amanda bort att skrifva till mig? Har mycke roligt. Hjärtliga hälsningar Hilda".
Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr [1]. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)
Ales stenar eller Ale stenar (RAÄ-nummer Valleberga 20:1) är en skeppssättning vid byn Kåseberga i Valleberga socken i Ystads kommun vid Skånes sydkust. Skeppssättningen består av 59 kvartssandstenar, som var och en väger runt 5 ton. Hela skeppssättningen är ungefär 67 meter lång och 19 meter bred och är Sveriges största bevarade skeppssättning. Den är belägen 32 meter över havet på Kåsehuvud, med en magnifik utsikt över den branta kusten och Bornholm. Skeppssättningen uppfördes under vendeltiden, men begravningar kan ha också ha ägt rum på platsen tidigare under järnåldern. Denna uppfattning bygger på att stenarna inte står tätt intill varandra som de gör i bronsålderns skeppssättningar. Den bygger även på att sex kol-14-dateringar av organiska rester framgrävda kring och i skeppet, bl.a. under några av stenarna, alla ligger inom intervallet 400-900 e Kr. Dessa dateringar genomfördes under ledning av arkeologen Märta Strömberg i samband med hennes undersökningar på 1980- och 1990-talen. En sjunde kol-14-datering har bekostats av privatforskaren Bob Lind, och berörde kol från en eldstad som grävts ut utanför den nordvästra stävstenen. Detta prov visade sig vara 5300-5600 år gammalt, vilket tyder på att platsen var bebodd långt innan skeppssättningen byggdes. Funktionen hos järnålderns skeppssättningar är något oklar då man inte alltid finner spår av några särskilda aktiviteter när man gräver ut dem, men de betraktas i allmänhet som gravmonument. Ofta rör det sig om brandgravar med en urna full av brända ben begravd någonstans inom stenkretsen. I fallet Ales stenar har ingen grav identifierats, men anläggningen har ännu inte blivit totalutgrävd. 1916 restes 40 kullfallna stenar, i vissa fall utan att man visste om positionerna var de ursprungliga, och monumentet blev illa åtgånget vid avlägsnande av flygsand. Monumentet blev återigen hårdhänt restaurerat på 1950-talet utan arkeologisk undersökning, då jordmassor fördes bort och sand jämnades ut med bulldozer. (Informationen hämtad från Wikipedia.)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.