Porträtt av Louise Reuterskiöld, i familjära sammanhang kallad Lizzi, här ståendes intill fru Wihlborg. Louise Reuterskiöld föddes 1854 som dotter till kammarherre Adam Didrik Reuterskiöld och grevinnan Charlotta Elisabet Posse vid Ulvåsa slott. Från 1880 gift med Nils Henrik Vult von Steijern och där efter bosatt i Stockholm. Fru Wihlborg har tyvär inte kunnat identifieras.
Från 299 kr
Han stycks varit snar att ta till orda, den gamle gårdsfarihandlaren Johannes Henriksson, Hinke-Jocke kallad. Bygdefotografen A C Hultgren har fångat honom på några plåtar som allt som oftast visar honom mitt i berättartagen. Som här vid ett mötte dem emellan utefter Svinhultsvägarna, sannolikt 1902.
Vid äppelträden hemma hos fotograf Emil Durling i Strömmen hukar sig Ester Karlsson och kärnar smör med systern Ingeborg och vännen "Ölle". Från vänster ses Ingeborg Karlsson, Ester Karlsson -mer känd som Ester Bölja Bergström efter ett taget tillnamn och giftermål- och därefter vännen "Ölle". Anm: Identiteten av kvinnan kallad "Ölle" har inte kunnat styrkas.
Porträtt av doktor Carl Sederblad. Bördig från Herrberga inflyttade han till Linköping från Tåby 1891. Samma år gift med Maria Lovisa Fagerlin. Efter en tid som praktiserande läkare i staden utnämndes Sederblad 1898 till så kallad stadsdistriktsläkare och skolläkare vid Linköpings läroverk. Från 1901 även järnvägsläkare vid Statens järnvägar.
När laga skifte förättades i byn Skog 1869 belades Norrgården med så kallad utflyttningsskyldighet. Gårdens nya läge koncenterades till marken mot Stångån och på höjden öster om landsvägen uppfördes den nya mangården och erforderliga ekonomibyggnader. Hösten 1921 dokumenterades gården genom detta fotografi beställt av ägaren Oscar Ekman till Bjärka Säby.
Ryggåsstugan Borgholm -lokalt även kallad Gropa- i Vreta kloster hyste sannolikt ännu någorlunda fast boende när stugan dokumenterades 1950. Det vaga antagandet har sin grund i de fabriksarbetare som ofta kortare tid nyttjade huset som bostad vid tjänst i det närliggande Ljungs tegelbruk. Stugan var rimligtvis uppförd under 1840-talet, då det först nämns i källorna som nybygge. Här en vy från söder.
Vid Trädgårdstorgets nordöstra del låg fram till slutet av 1930-talet den så kallade Mörnerska gården, efter den från 1902 nye ägaren även kallad Wentzellska. Bilden är emellertid tagen från Sankt Larsgatan och visar husets gårdssida. I samband med rivningen flyttades upplysningsvis den bastanta trappan till Svenneby herrgård.
Vid äppelträden hemma hos fotograf Emil Durling i Strömmen har fyra unga kvinnor samlats för fotografering. Från vänster ses Ella Sjögren, Ester Karlsson -mer känd som Ester Bölja Bergström efter ett taget tillnamn och giftermål- därefter Alma Karlsson, syster till Ester och till sist Ester Borg. Anm: Identiteten av kvinnan kallad Ester Borg har ej kunnat styrkas.
Repig men unik interiör av Gamla teatern i Linköping. Även kallad Assemblée- och spektakelhuset. Uppförd 1806 kom teatern, som även innehöll restaurang, att tjäna som ett av de stora nöjesetablissemangen staden i närmare 100 år. Byggnaden revs 1901 för att ge plats för ett Riksbankshus.
Adolf von Zweigbergk fick efter studier i Uppsala tjänst vid det då nybildade Telegrafverket. Anställningen förde honom till Halmstad, Helsingborg, Landskrona och Norrköping innan han i april månad 1855 inflyttade till Linköping för att förestå stadens telegrafstation. I sin nya hemstad kom han förtjänstfullt verka som så kallad telegrafkommisarie till sin bortgång 1880.
Porträtt av Louise Reuterskiöld, i familjära sammanhang kallad Lizzi. Född 1854 som dotter till kammarherre Adam Didrik Reuterskiöld och grevinnan Charlotta Elisabet Posse vid Ulvåsa slott. Från 1880 gift med Nils Henrik Vult von Steijern och där efter bosatt i Stockholm.
Nätgård och så kallad lakakoja hos skepparen Karl Rogsberg i Borghamn. En lakakoja eller lakabus är en liten torrdassliknande byggnad som försetts med medar för att lätt kunna transporteras på isen. Inte sällan var de i äldre tid utrustade med vedkamin. Fotografi ur en beskrivning av fisket i sjön Vättern från 1935.
Två män står utanför en Urhandel på Brahegatan i Gränna. En skylt i form av ett fickur hänger ovanför butikens entré. En vägarbetare och några barn längre bort på gatan. En fastighet skyltar för likkistor. Gatan är belagd med kullersten och utmed fastigheterna till vänster löper två rader med så kallad borgmästarsten utgörande trottoar.
Byggen av Malmbanan.Lusttåget från Gällivare till järnvägssamhället Luossavaara. Fotot taget midsommardagen vid så kallad Lokstallarne mitt under malmfjället. Ångloket är SJ Gc 106, "Ottar". Loket tillverkades av Nohab 1871 med ursprungligt littera SJ Ga 106. Det märktes om 1900 till SJ Gc 106. Loket skrotades 1912 i Arboga.
Trollhättans kraftstation även kallad Olidans kraftverk. Olidestationen är den äldsta bland de av staten byggda och ägda vattenkraftsanläggningarna. 1906-års riksdag tog utbyggnadsbeslutet, och arbetet startade samma år. Stationen uppfördes i 3 steg, varav de 4 första togs i drift 1910. Ytterligare 4 aggregat ingick i den andra utbyggnadsetappen som gjordes 1912-1914. Den tredje etappen om 5 aggregat slutfördes 1918-1921.
Flygfoto över stationen Stationen kallad Falköping-Ranten från 1864 ,efter 1.7.1931 (15.5.1931 enl. HNJ)"Falköping Central". Första stationshuset byggt i trä 1857-58, bestod av en mittbyggnad, kvadratisk i plan, med trafik- och expeditionslokaler i nedre och bostäder i övre våningen, samt långa envåningsflyglar med väntsalar, vilorum för väntande nattågspassagerare och restaurationssalar mm.Nytt stationshus 1934.
Besiktningståg. På trappan står trafikinspektör Maechel. Statens Järnvägar, SJ Ca, en F3a-vagn från före detta VKB 25301-308. Sist en år 1885 från C2b ombyggd B7 629 vilken senare fick nytt underrede med förlängt axelavstånd och länkaxlar. B7 vagnen var en så kallad inspektionsvagn vilken 1907 disponerades av första distriktet.
Bestorp. Vid Eskebäckens dalgång i dess forna gestalt. Obs! Ingen skog på berget. Bäcken även kallad Bestorpsbäcken, kom från berget. I denna utgrävdes Skogssjön (Pankasjön) av staden och 1/1 1890 var den färdig. Vid eldsvåda, då större vattentillgångar erfodrades, släpptes på vatten från dammar i bäcken.
Gångrift kallad Lusthushögen. Uppförd under den yngre stenåldern, ca 3000 - 1500 f.Kr. Gånggriften undersöktes 1868 av B E Hildebrand, varvid förutom människoben påträffades 8 flintdolkar, 1 spjutspets och 4 hjärtformiga pilspetsar av flinta, 4 bennålar, 2 benprylar, 2 skifferhängen, 1 simpel skafthålsyxa, flinbitar samt 2 enkla lerkäl, allt föremål som brukades under stenålderns slutskede, hällkisttiden, ca 1600 - 1800 f.Kr.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.