Gårdsparten är övergiven, det växer gräs och prästkragar på gårdsplanen. Man har rivit byggnaderna och kvar står en bulbyggnad med brant faltak, troligen härstammande från 1700-talet. Vad den innehållit är inte lätt att veta, ett fähus till vänster, vagnbod till vänster om mitten och ytterligare något litet fähus till höger kanske. I bakgrunden ses granngårdens tröskhus och dess manbyggnad till vänster.
Från 299 kr
Masse tyckte tydligen att lammhuset var så märkvärdigt att han tog en tredje bild där det var med. Man ser att nu är det övergivet med hål i taket, fågelholken har ramlat ner. Foderluckan i taket och hoimdluckan i väggen tyder på att byggnaden åtminstone delvis använts till djur.
Masse har gått upp på backarna och tagit denna miljöbild av Gumbaldes imponerande ladugård, här 18 år gammal. Till höger ses en gammal ladugårdsflygel med halmtak och över denna skymtar manbyggnadens papptak. I bakgrunden kan man se Snausarve västra part. En viktig del av miljön är de många bandtunarna, som är i gott skick.
Här ser vi ladugårdslängan med ladan t v med ena porten öppen. Sedan följer troligen stallet, därefter portlidret, gårdens infart med en höhäck stående inne. Sedan följer sannolikt kohuset och ungdjurshuset med varsin hoimd, där luckorna har ersatts med fönster. I förgrunden står en modern vattenpump.
Masse har stått på andra sidan vägen och tagit en bild av Jakob Karlssons, Fäi-Jakås, gård. Men grönskan döljer det mesta, fast manbyggnaden syns ändå delvis med spjälstaket runt om, utom mot vägen där det står en bandtun. T h skymtar ladugården. Vid infarten står troligen mor och dotter Annen och Anna Karlsson.
Vandringen är bortriven ur tröskhuset och nu har man vagnbod här. Det dåliga halmtaket håller man på att täcka in med s k vrakbräder, första okantade brädan efter tvaiten, baken, när man sågar en stock. Till höger ses en liten bodlänga, se Bild 717
Masses har fotograferat den strängt symmetriska manbyggnaden på en olämplig årstid när trädens löv skymmer huset, också staketet skymmer sockeln. Fönstren sitter i små nischer, vilket from denna tid blev gängse, liksom det utskjutande taket. Den manbyggnad som uppfördes 1810 revs således när den var drygt 60 år gammal och man byggde detta stora hus i stället.
Den lilla bulladugården kan nog vara byggd av Jakob Pettersson omkring 1860. Halmtaket har här börjat ersättas med spån. T v är det ett fähus med en hoimd t h med lucka, därefter lada, medan det är osäkert vad den högra tillbyggda buldelen varit nyttjad till. Längst t v skymtar bulladugården på Husarve mitt över vägen.
Ytterligare en bild på ladugården med alla fähusen. Längst tv låg troligen lamm- och grishuset, därefter kohus och stall, var och en med sina hoimdar, hörum. Nu är merparten av dessa utrymmen inredda till verkstad. På taknocken vid gaveln sitter en stång. Sådana kan man se ganska ofta på ladugårdar, men vilken funktion har de haft?
Masse har onekligen varit fascinerad av Botvide Petter Hanssons flistakshus och tagit många bilder av det. Vyn uppe från Botvidebackar är också tacksam och man kan verkligen se flisen på taket och på gaveln ändarna av de åsar som bär upp det.
Den här snickarboden i bulteknik kan vara tillkommen när Johan Allmodin byggde upp detta ställe 1880. Viket är klent, byggnaden är lite hög och smal och har spåntak, vilket alltihop hör till tiden. Boden är delad i två delar med varsin dörr. Snickarbodsdelen bör vara där de två stora fönstren är placerade.
Från vägen Gumbaldkväiar ser Tingströms ställe mer resligt ut än uppifrån backsidan. Gavelspetsen har moderna trekantiga fönster i hörnen. Slantunen är mera påkostad med 4 slanor och en båge. T h skymtar ladugården i bulteknik, påbyggd 1912 med foderloft i resvirke och försedd med moderna fönster.
Masse har troligen skrivit fel datum, det här måste vara den 22 oktober när de gifte sig. ELLER? Man kommer ridande till häst och talar om att brudparet med följe snart skall komma! Ett formellt tal hålls av brudgummens ena bror, troligen Oskar Karlsson.
Masse har tagit en bild av stranden så att lastningen av släke närmast ser oändlig ut. Här gick det troligen att ösa upp släke i veckor efter en god storm. De många gånger magra jordarna skulle ha gett betydligt mindre skördar om man inte haft släken.
Att koppa strömming betyder att man bryter av huvudet (Kopf) och petar ur inälvorna med fingrarna, det går ganska fort och lätt, men blir arbetsamt i längden. Här har man en bunn rensad strömming, mer finns förmodligen i korgen och på flaket.
Här ser man tydligt hur garnen är upphängda i garngården. Först bainar man av, tar ur fisken ur garnen, sedan rättar man till garnen och sprider ut den jämnt så de får torka. T v om personerna ser man änden på garnen med alla hallar, sänkstenar. Kvinnorna är mer finklädda än arbetsklädda, de har förberett sig för fotografering!
Ytterligare en miljöbild över Nabbu, här från nordost, se Bild 407. Man har kommit iland efter nattens fiske och ställt masterna med segel och spristakar på tork. Det är liv och rörelse i fiskeläget, ser man noga på bilden, kan man urskilja många personer som plockar ur båtarna.
Här ger man sig iväg, stakar och ror ut från stranden. Flera fiskelag har redan kommit ut och satt sina segel, för att segla ut till fiskeplatserna, som ofta låg miltals ut i sjön. Det blåser lite, man ser hur båtarna med segel lutar. Se Nr 412.
Här bygger troligen Jakob Petter Ödahl, 67 år, och sonen Johan Petter, 42 år, en fiskebåt, tvåmänning, på ladan hemma på gården. Det var vanligt att man byggde sina båtar själv, det tillhörde allmänbildningen. Här har man fått klar kölen, stävarna och de första borden. Utanför ladporten syns tröskhuset och i bakgrunden manbyggnaden.
Nedanför Gangvide på När ligger en idryssja på åbrinken. Intill är en anläggning med spång över ån. Ryssjan har stjärtstaken som håller i ändan på ryssjan så strömmen inte drar den med sig, utan att ryssjans stjärt hålls uppe. I bakgrunden syns ytterligare en ryssjanläggning.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.