Ytterligare en bild från söder. Bakbygget är uppfört, det var det inte 1906, se Bild 921. Annars är det sig likt. Stora halm(?)stackar står bakom ladugården. Det måste ha varit en mycket god skörd det året, om man inte kunde få plats med allting inne på det mycket stora loftet. Har man tvättat mattor? Det ser ut att hänga mattor på slantunen!
Från 299 kr
Här ser man ladugården från Husarvehållet, till vänster skymtar Liffrides ladugård, vilken ännu står kvar. Hemmor ladugård är mycket fin och i gott skick. Öppningen mellan tröskhuspelarna är igenbyggd med en bulvägg. Halmtaken är mycket bra, tröskhuset har kanske ag. Ladugården revs 1938 och flyttades in på andra sidan manbyggnaden och buldelarna återanvändes.
Här ser man hur nära vägen ladugården stod. Hitre delen var fähus, det stora fönstret har nog varit en hoimdlucka, medan småluckorna nog är ljusgluggar. Portlidret är förbyggt och gårdens infart är troligen flyttad till hitom ladugården, en gatgrind skymtar i vänstra kanten. Sedan följer ladporten och därefter bulladan. Stolpen visar på telegrafledningen genom socknen till När.
Masse har tagit en bild av vedbacken med grenved till vänster och förmodligen gammalt odugligt virke stående till höger. Om hela resvirkesboden varit vedbod är svårt att avgöra, men det verkar så iom att det bara tycks vara dörrar på mitten. Längre tillbaka hade man sällan vedbodar. Man slarvade med veden och hade sällan tillräckligt med ved hemma.
Till vänster ses sädesmagasinet från 1897 med vädringsluckor under taket. Den har troligen en vagnbod i bottenvåningen. Ladugården är ungefär jämnårig med magasinet med fähusdel till vänster och lada till höger. Byggnaderna står ännu kvar, ladugården är urblåst och ombyggd till rotfruktsmagasin.
Emil och Amanda har byggt ett nytt stort och modernt hus med stor källare bakom blockimiterad sockel och en hög bostadsvåning med stora fönster med tvärpost sittande i nischer med välvd överdel. Taket är stort och långt utdraget över både gavlarna och långsidorna. Skorstenarna är konstfärdigt utformade av tegel. Dess like hade man inte sett i Lau!
Masse har stått på andra sidan landsvägen och tagit denna miljöbild från norr. Delar av familjen står eller sitter på trappan till det rätt nya huset. I bildens mitt står det alldeles nya magasinet med fähus mm och t v den gamla ladugården med agtak och tröskhuset med faltak och bakomliggande lada.
Här sitter en tunnbindare troligen på Fornsalens gård och skär till bandar till laggkärlet som står bredvid. Han sitter på ett redskap kallat bandkränka och spänner banden med fötterna. Han skär till den kluvna hasselvidjan med en bandkniv med handtag i båda ändarna. Masse har ställt upp en vit skärm bakom honom så han skall synas tydligare.
Masse har arrangerat en tydlig bild av ryssjan, så man ser fångstarmarna och den inre struten där fisken simmar in genom hålet till utrymmet längst bak och inte kan komma ut därifrån. Bulladugården kan vara höjd i senare tid med ett foderloft.
Hägdarve Emma Rosenqvist och Holmsmor (Vem var hon? Bodde hon på Närsholmen?) fyller nålar (Vad gör man då?). De sitter vid gaveln till en manbyggnad i bulteknik. Huset har fönsterluckor, vilka användes till att stänga kölden ute före innerfönstrens tid. När de var stängda var det mörkt inne.
En arrangerad bild av Masse där gubbarna låtsas dra valkan, vilken har lyfts fram ur snåret. Det här var ett tungt arbete som helst krävde 4 personer. Hemmor Lars Löfgren är en av karlarna, hans gamla manbyggning syns i bakgrunden, den revs 1921.
Stenbyggnader uppfördes på detta vis. Kalkstenen staplades utan bruk emellan, s k kallmursteknik. Sedan slår man på bruk på ut- och insidan, här har man börjat med det på loftet. Man ser hur räilaget, bjälklaget, är infogat, liksom karmarna. Ladan skall få agtak, det syns på helarna, de stora pluggar som är inborrade i rad på hammarbandet.
Stubbar togs i regel till vara för att användas som ved, trots det stora arbetet att dela dem i lagom stora bitar. De fick ofta ligga några år så att jorden rann av dem, innan de sågades och höggs upp. Masse har medvetet tagit bilden så att den fina gårdsmiljön i bakgrunden och även landskapet kom med.
Masse har gått tillbaka till linrötan dagen därpå och här fotograferat det sjunkna linet, bara stentyngderna syns. Det var inte så långt för Masse att gå, han bodde bara en liten bit bortåt vägen på de som synes helt kala Lausbackar. Se Bild 144, 145, 146.
En kiauk var en särskilt stor höstack. Här har Botvide Herman Larsson på Botvides norra part satt ihop kiaukar i änget nere bakom gården. Man kan se två askar i diket mellan åkertvärarna i änget, vilka klappats förra sensommaren. Asklöv var ett viktigt fodertillskott under år då det rått torka.
Snausarve Jakob Hanssons familj och vänner dricker eftermiddagskaffe och har det gemytligt när det mesta av slåttern på strandrummet är avklarat. Bakom bandtunen går vägen ner till det nya fiskeläget Masarbod, vilket flyttades från det uppgrundade Snausarbod längre söderut några år innan bilden togs.
Man har kört upp mycket släke på högen uppe på land. Man öste alltså på samma släke tre gånger: Först från sjön upp på land, sedan från land upp till åkrarna och där lyfte man på det tredje gången när man spred ut det för hand.
Hallsarve Hans Karlsson har kommit hem på vedbacken (!) med ett lass släke draget av två stutar. Lasset är måttligare än Fäi-Jakås, se Bild 476! I bakgrunden ses den nya vedboden. Bakom stutarnas horn skymtar en lång bandtunssträcka, så såg det ut kring alla marker förr.
Fie Jakob Karlsson har lastat ett våldsamt släklass och kör hem det med två stutar. Dessa ansågs vara starka dragare, vilket var bra med stora lass och lång väg, men sävliga. Bilden är troligen tagen på Nyen på När, med bodarna vid Brändu fiskeläge i bakgrunden.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.