Karlssons har börjat förnya ladugårdsbeståndet, man håller på att bygga en nya lada t v. Den gamla ladugården med halmtak står kvar. Den innehåller två fähus med hoimdar plus ytterligare kanske en hoimd intill portlidret. Vad ladugårdsflygeln med faltak innehåller är oklart, men åtminstone ett fähus med hoimd kan man urskilja.
Från 299 kr
Här har Masse gjort ett redskapsarrangenmang för textilier, uppställda på en planka mot en vägg för att synas tydligt. Dessutom finns en centimeterstock uppställd. Spinnrocken är av vanlig 1800-talsmodell. Det spunna garnet förs över till haspeln t h. Från haspeln träs härvorna upp på nysteln. Bubinerna hör ihop med vävning.
Här står familjen Larsson framför sin ståtliga manbyggnad och flygel vid midsommartid. Från vänster ser vi Jakobs fru Maria Lorentina Larsdotter 45 år. Sedan ser det ut som man har besök av Alfred Olsson och Anna Karlsson från Fie (Fäi-Jakås måg och dotter). Därefter står sonen (?) Lars Jakobsson 17 år och husbonden Jakob Larsson 45 år.
Brudparet med följe har just kommit ut ur kyrkan. Först går småtärnorna och småmarskalkarna, sedan brudparet och därefter tärnorna och marskalkarna och övriga gäster. De som står t h är troligen folk från bygden som kommit för att se brud. Brudparet med följe är klädda i svart, det är bara småtärnorna och någon dam som är vitklädda.
Fie Jakob Karlsson lastar ett släklass på vagnen. Lasset är förvånansvärt smalt, men blir i stället ganska högt. Det verkar vara vanligt med smala lass när det är tungt. Det är Fäi-Jakås egna hästar han kör med denna gång. Troligen är bilden tagen strax väster om Brändu fiskeläge vid Nyen på När där Fie har samfälld släktäkt. Hela Lausviken ligger innanför.
Tjärvedsbitarna läggs i en cirkel med den tjockare ändan uppåt och byggs på så de bildar en kulle, alla bitar måste luta nedåt så att den utträngande tjäran lätt rinner ner mot hålet i botten. Här har man påbörjat den andra kransen, cirkeln, med tjärved. Se Nr 257.
Finklädda kvinnor med barn har räfsat ihop höet i Körkänge, troligen skall de små högarna bredas till braidar för torkning. Sådana här atingar var ofta välkomna även om det kunde vara hårt arbete. Nu fick man tillfälle att träffas och prata och god mat fick man också.
Nu är Askängsdöien färdigräfsad och bl a mellan kvinnorna och männen ligger ett stort braide. Kiauk är egentligen en stor höstack, men betydelsen har övergått till att beteckna ett avslutat moment i höarbetet då man får vila sig. Se Bild nr 93, 94, 95, 97, 108 och 109!
Ärtor och bönor drogs upp med hela plantan och torkades på ställningar eller hängdes fastknutna i knippen mot någon vägg, i tröskhuset eller annat skyddat ställe. Här på Kuse har man byggt en sorts hässja som man torkar ärtorna på. Damerna är finklädda, det är nog söndag!
Masses granne Jakob Söderlund, 78 år, sitter hemma på vedbacken och skär till bändar för hand med en vanlig kniv. Av högen täljspån att döma har han skurit till rätt många bändar. Bakom honom skymtar sågbocken och en låg mycket använd huggpacke, huggkubb, samt en hög floved.
"Johan Johansson Mallgars i Alskä, fåisar bäi Nöigärdä". Märkligt nog har Alskog några mycket små jordplättar på rad vid Daustäde söder om Nöigärde, alldeles norr om skjutbanan. Det verkar helt otänkbart att Johan Johansson gått med stutar ända från Mallgårds för att bruka denna lilla plätt. Kanske arrenderade han mera mark här, så arbetet lönade sig bättre. Man ser att stranden är helt öppen.
Ladugården är byggd alldeles ute längs stora landsvägen, i bakgrunden syns Liffride manbyggnad och flygel. Det ser som den tillbyggda delen har en lucka på gaveln. I övrigt finns inga öppningar i väggarna så när som på den inåtgående ladporten i mitten. Fähuset måste ha haft sin tillhörande gödselhög inne på gården.
Denna part av Bjärges låg förut alldeles intill Bergmans part och dessa två bildade tillsammans en sluten gårdsmiljö med byggnaderna placerade i en fyrkant, precis som uppe vid Bjärges Jakobssons och Melanders före skiftet, se Bild 568, 555 och 563. Denna part tillkom på 1760-talet genom en delning av Lilla Bjärges och skiftades ut till den här platsen 1870. Manbyggnaden ligger i en svag backsluttning, vilket har gjort det möjligt att gräva ut en källare under vardagsstugan i husets högra del, i övrigt har huset bara en sockel. En snickarglädjeveranda har nyligen tillfogats, liksom ett brygghus t h. Där emellan har man byggt ett plank som vindskydd. Mot stårgården står ett spjälstaket med traditionella dubbelgrindar med rombrutig överdel. T h om grinden står troligen ett brunnshus. Framför flovedstraven ligger en del virke, t v om grinden ligger stänger och t h om vedtraven står bruklavar och t v skymtar en brukkärra. Det är troligen om- och tillbyggnader av ladugården på gång! Träden är sannolikt popplar, vilka var omtyckta planteringsträd på 1800-talets andra hälft. Popplarna är borta sedan länge, på lillgården står det päronträd i stället. Annars är det mesta sig likt.
Även detta år var det barmark vid nyår och Anderse Per Olsson passar på att köra ut släke på åkern på självaste nyårsdagen! Här skall han dock knappast lägga av släken, det är vall, så han skall nog vidare till en plöjd åker. Per var troligen varm om fötterna, för han har tagit av sig stövlarna!
Denna skulpterade, målade och förgyllda träskulptur stod på Masses tid på altaret. Här har han tagit ut den och fotograferat av den mot stigluckans vägg. Masse såg en likadan skulptur 1923 i kryptan i Yorks katedral. Skulpturen föreställer Nikodemus och Josef från Arimatea läggande Jesus i en sarkofag. Bakom står de sörjande Maria och Johannes. Skulpturen sitter numera i triumfkrucifixets nedre korsarm.
Här har Masse tagit en överblicksbild på hela det Bobergska stället med ladugårdarna och manbyggnaden med flygel. Byggnaderna ser ganska utkastade ut i landskapet, utan några särskilda arrangemang för gårdsmiljön som staket, planteringar eller annat. Torftigt kan vi tycka idag, men så var det förr. Ladugården stod kvar till 1930, då Gunnar Jakobsson rev den och byggde en ny större modern.
Masse har påpassligt tagit ytterligare en bild, se Bild 1116, precis innan den spettades ner. Det lägre och smalare huset som stod mot gaveln är redan rivet. Gaveln är mäktig och dess höjd imponerande. Byggnader med stora murverk och få öppningar blir alltid mera imponerande. Några särskilda fel var det säkert inte på ladugården, den var bara gammalmodig.
Det har ännu inte gått att komma på vem Albasmor var och vad stället har för bakgrund. Möjligen kan stället hänga samman med Anders Hansson född 1806 kommen från Snausarves ursprungspart. Han fick en bit jord av sin far och bosatte sig vid nya landsvägen intill den andra snausarveparten. Vid skiftet flyttades boplatsen till nuvarande platsen snett över vägen, se Bild 1107. Men det finns ingen som haft något namn som kan förknippas med "Albas". Huset är något av det äldsta som Masse har avbildat. Det är troligen en ofullständig parstuga från 1700-talets första hälft, bestående av ett rum på var sida om skorstensstocken och troligen ett synnerligen litet fönsterlöst kök mitt på baksidan, se Bild 1106. Huset skulle ursprungligen kunna ha haft flistak innan det fick faltak, långväggara är så pass höga att det kan förhålla sig så. Fönstren är extremt hörnplacerade, vilket är ett mycket gammalt tecken och som kan göra huset ännu äldre. Huset har bara 3 fönster, ett till salen på bortre gaveln och två på denna inpanelade del, som troligen var vardagsstugan. Rester av ett sekundärt fönster sitter uppe i gavelspetsen. Om det här var Anders Hanssons hus, måste han ha köpt det begagnat. Det kan också ha varit manbyggnad på föräldrahemmet och att han fick det när man byggde nytt stenhus hemma och han flyttade hit på 1830-talet. När man flyttade till den nya boplatsen 1908, blev tydligen det gamla huset stående en tid innan det revs bort. Kanske bodde någon annan i det kallad "Albasmor".
Masse har stått på den lilla vägen som går upp på backarna öster om detta ställe och tagit en bild av baksidan. Troligen hade Lina kök i träbakbygget, hon står nog själv bakom staketet. T h skymtar brygghuset, vid trädet t h ligger källaren och längst bort skymtar ladugårdsgaveln.
Masse har nog blivit imponerad av den nya ladugården och tagit många bilder. Det är svårt att avgöra om den verkligen är helt ny. Den står precis på samma plats som den förra och ser likadan ut, bara lite högre och med större fönster och dörrar. T v står vedboden med spåntak.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.