Engesberg. 1947. Engesberg ligger på Norrlandet i Gävle kommun, en badvik med campingplats och vandrarhem. På 1970-talet anlades en fiskehamn för trålare. I viken ligger ett båtvarv, grundat 1928 av August Wahlström. Engesberg var från mitten av 1800-talet ett stort lantställe. Engesberg köptes 1891 av Gävle stad för att bli industriområde. Så blev det inte. 1915 flyttade ett uppfostringshem för pojkar till platsen. Hade startats i Torsåker 1893 och flyttats till Sofiedals herrgård i Valbo 1905. Engesberg blev 1927 ett skyddshem för pojkar och drevs från 1938 av staten under namnet Statens uppfostringsanstalt. År 1949 anlades badet och småstugor sattes upp sedan Gävle stad vägrat uppfostringsanstalten fortsatt arrende och utbyggnad. I herrgårds-byggnaden öppnades 1979 en servicebutik och i annexet, den äldsta byggnaden, finns våtutrymmen för campare. Engesbergs Restaurang marknads-fördes flitigt i början av 1950-talet. Reportage för Arbetarbladet.
Från 299 kr
Kylrum. 20 mars 1945. Bergströms Pälsvaruaffär AB. En av de äldsta inom sin bransch i staden, grundades år 1881 av körsnär August Pettersson. Affären var belägen vid Salutorget, övertogs år 1822 av F. A. Rackwitz, vilken innehade den till år 1922, då den övertogs av körsnär B Bergström. Denne lät år 1928 ombilda firman till AB och han blev själv dess verkställande direktör. År 1934 flyttade firman till nya moderna lokaler vid Drottninggatan 26, där den förfogade över ändamålsenliga och trivsamma försäljningslokal, provrum och skrädderilokal. Ett modernt kylrum tillbyggdes år 1937, vilket var det första i sitt slag i Gävle och där skinn och pälsar förvaras samt mottagas för sommarförvaring.På firmans verkstäder utföras alla slags arbeten inom pälsvarubranschen såsom pälsar, pälskappor, capes, skinnmössor, moderna skinnkragar etc. och man har alltid hållit sig à jour med de växlande modenyheterna från utlandet. Modenyheter försäljas även från såväl Paris som Wien, London och Berlin. Firmans skinnsortiment är mycket rikhaltigt och av bästa kvalitet.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Varbergs stadshus och -hotell uppfört 1902 vid Kungsgatan längs torget under Nilssons ledning utifrån arkitekt Ola Andersons ritningar. Initiativet till byggnaden togs av politikern och organisten Alfred Lundgren som lämnade in en motion till Stadsfullmäktige 1898 om ett stadshotell. Med butiker i gatuplan skulle det kunna bli inkomstbringande, menade han och huset borde även rymma en stor festsal för olika möten och evenemang. Ingenjör Hugo Gerlach, ordförande i Stadsfullmäktige, såg till att stadens första offentliga elverk installerades i källaren. I Varbergsposten den 30 september 1902 återges att särskilt tack riktades ”[…] åt byggmästare Nilsson för det högst förtjänstfulla sätt varpå han fullgjort sitt åtagande, och ej minst för hans omtanke att för specialarbeten anlita de skickligaste fackmän”. Byggnaden benämndes som Stadshus fram till 1954, då stadsförvaltningen flyttade till det gamla Läroverket, och därefter har kallats Stadshotellet.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Byggnad uppförd av Nilsson 1912 där Kungs- och Lasarettsgatorna möter Södra vägen (Kungsgatan 38). Arkitekt var Gottfrid Ljunggren och beställare var kronofogde Emil Willner (f 1868-10-12 i Malmö Caroli) som 1910 anlände med familjen till Varberg från Kristianstad. Där hade han gift sig med makan Blenda Elfrida Alfhild Nilsson (f 1870-05-25 i Skurup) och fått tre barn: Nils Torsten Jakob f 1899-11-22; Laura Ingegärd Elisabeth f 1902-06-13; Hans Arvid Sigfrid f 1904-06-03. De bodde troligen först i Kopparslagaren 6 (tomt 236) och sedan i Djurläkaren 3 vid Eskils park (tomt 383) innan Willners villa stod klar. Familjen lämnade villan och Varberg i december 1917 då de flyttade vidare till Växjö. Här låg senare Restaurang Gillet. Tomten hägnas med ett moderna trådstängsel i smidda ramar; vitmålade åt Lasarettsgatan, omålade åt Södra Vägen. Till vänster om grinden står två skyfflar.
Fotograf Björkströms hem i kv Gästgivaren, där de bodde 1935-1937. Troligen har någon av döttrarna en bjudning då fotot visar nio unga kvinnor vid ett dukat bord. En kamera står i högra hörnet och i taket hänger blixtskärmen, så rummet fungerade sannolikt även som ateljé. Fotografierna på väggen föreställer: överst lotsen Halldén, under till vänster Märta Björkström som barn, i mitten Folkskollärare Nilssons barn och till höger rektor de Vylder vid Katrinebergs folkhögskola. Fotografierna fungerade som en slags reklam för fotoverksamheten. De hemmagjorda blixtarna som syns i taket bestod av 5 st 1000 watts lampor. (Se även bildnr GB2_4138.) I huset hade tidigare funnits kafé Mignons bageri och apotekets laboratorium. Ateljén hade tidigare funnits i hörnhuset vid Torggatan-Östra långgatan men man flyttade 1933 till kv Gästgivaren och 1937 tillbaka till kv Apotekaren i gamla Apotekets lokaler.
Vykort, "Steninge Glasbruk". Vy med glasbruket och dess omgivning, sett från byvägen mot norr. Havet ligger strax nedanför bruket till vänster ur bild. Bolagsordningen för Steninge Glasbruks AB fastställdes 17 oktober 1873. Bland de större aktietecknarna fanns Alfred Bexell, provinsialläkaren P.O. Sjöstrand, godsägaren Ludvig von Segebaden och Sewerin Sjöstrand från Tranemo, som 1874 flyttade till Steninge och blev glasbrukets förste disponent. Under det första året tillverkades enbart buteljer, till vilka man använde den lokala sanden vid tillverkningen. Året därpå startades även två ugnar för tillverkning av apoteksflaskor och olika sorters hushållsglas. Det krävde högre kvalitet på sanden som då fick köpas in. 1876 byggdes en ugn om för tillverkning av fönsterglas, vilket från 1881 blev brukets enda produkt. Driften pågick till 20 februari 1917.
Jenny Stålhammar, en släkting till barnen på Salshult, som redan tidigt upptogs som eget barn av majoren Jon Stålhammar och som senare under många år stod för hushållet på Salshult. Sedermera flyttade hon tillsammans med fröken Aurore Stålhammar till Vetlanda, där denna hade köpt en egen gård och där hon ännu bor. Bilden av Jenny är tagen 1927 på hennes sjuttioårsdag, där hon sitter i ett hörn av hemmet omgiven av porträtt från Salshult. Ett par år senare avled Jenny Stålhammar. Porträtten på fotot äro: Ovan modellens huvud det stora porträttet: major Jon Stålhammar, porträtt efter fotografi av konstnären Gustav Franzén, vilken levde i dessa trakter, på väggen till höger om modellen majorskan Marie-Aurore Stålhammar, född av Pontin.
August Andersson, eller Häst-August, musiker och evangelist. Född den 5 maj 1850 i Algutsboda, död den 6 mars 1931 i Kalmar. Han räknas till pionjärerna under Sveriges frikyrkliga framväxt och han blev känd för sina anföranden med mustiga liknelser. Berättelserna var inte alltid uppskattade. Missionskyrkan portförbjöd honom och tidningen Barometern beskrev honom som en komediant. Han kom till Kalmar 1889 från Södra Bondetorp i Algutsboda socken. Efter ett möte i Vittaryds kyrka uppges han ha sagt att "nu är det inte mera att göra i Vittaryd, för där är alla omvända utom prästen, länsman och två drängar". Den första lokalen han skaffade sig låg på Spikgatan i ett numera rivet hus. Lokalen fick namnet Arken och ligger inte så långt från nuvarande Arkagården. När Spikgatan lades om flyttade han sin möteslokal till Nygatan, men även denna är riven sedan lång tid. Vid begravningen i mars 1931 följde stora skaror av människor honom till den sista vilan. Källa:Wikipedia
Carl Theodor Nilsson (Nelson) var född den 15/12 1868 i Madesjö socken (Gunnaremo?). Föräldar och barn flyttade den 2/11 1871 till Kristvalla (Slättingebygd) och därifrån till Kalmar den 12/4 1877. Carl Theodor utvandrade till USA 1888. Han besökte Sverige efter cirka 10 år men återvände till USA efter något år, där han var verksam inom byggnadsbranschen. Han gifte sig med en svenska omkring år 1900. Hustrun dog i slutet av 1910-talet och Carl Theodor den 10/3 1952, vilket framgår av brevet från sonen Hugo till hans kusin Elsa, som var född i Kalmar den 1/10 1899. Om de fyra sönerna saknas uppgifter, veterligen har de aldrig besökt det gamla landet. Kortet är antagligen taget omkring 1920. Tidningsurklippet ur the Daily Republican av den 5/6 1946 kom någon gång från familjen Nelson till någon av bröderna i Kalmar, vilka nu är döda. Foto Kane Lundgren
Krigsskolan, KS, i dagligt tal kallad Karlberg. Karlberg, som var världens äldsta existerande krigsskola, bildades 1792 under namnet Kungl. Krigsakademien på Karlberg för civil och militär utbildning av blivande officerare ur armén och flottan. Eleverna började vid 11-13 års ålder utbildning i fyra-fem årskurser. År 1862 fick skolan namnet Karlberg. Undervisning i civila ämnen upphörde under 1860-talet sedan utbildningen i samhället utvecklats. Kravet på civil och efter hand även militär förutbildning höjde elevernas ålder. Flottans elever flyttade 1867 till den då inrättade Sjökrigsskolan. Officersutbildningen vid Karlberg har därefter omfattat en-två årskurser. Den grundläggande utbildningen till arméofficer genomförs från 1983 vid regementen och vissa skolor. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=231505
Christiansfelt. Christian von Sydow var apotekare och bedrev sin verksamhet på Stora Brogatan. Både 1822 och 1827 drabbades han hårt vid de stora bränder som dessa år härjade i Borås. På sina lediga stunder "flydde apotekaren staden" och for då till det landeri som efter honom fått namnet Christiansfelt. Det såg vid första hälften av 1800-talet helt annorlunda ut än idag. Vid von Sydows död lämnade hans familj staden och landeriet övertogs av tillförordnade borgmästaren N.G. Sommelius. Näste ägare var handlanden Claes Bergendahl som först använde det som sommarnöje men på 1860-talet flyttade dit för gott. Huset och trädgården rustades upp men det var först när godsägaren Axel Wendt kom dit som fastigheten fick sitt nuvarande utseende. Det forna landeriet övergick sedan i Kungliga Elfsborgs Regementes ägo och blev då överstebostad. Idag är huset privatägt.
Under 1800-talet var barnarbete vanligt i Sverige. Barnen var billig arbetskraft. Deras lön var liten. Den skulle inte räckt till att försörja dem själva. Deras uppgifter var enkla men monotona, det var lättare att motivera barn än vuxna till arbetet. Här viker barn vid DUX karamellfabrik askar för brösttabletter. Under 1900-talet blev barnarbete ovanligare i takt med att fabrikerna mekaniserades. De enkla momenten försvann, en barn- och ungdoms- arbetslöshet uppstod. Samtidigt stiftades lagar för att reglera barnarbete. Dux-fabriken hade sitt ursprung i Srömsbro av Gustav Ferngren i början av 1900-talet. Flyttade på 1920-talet till Hamntorget och sedan till Tredje Tvärgatan 23 på Brynäs. Firman hade upphört 1930. Tidigare publicerad vid utställningen år 2000.
"Backåkers" i Sörbo. Från vänster: Jonas, född 1887, Lars född 1888, Karin född 1866, Theodor född den 17 september 1893 och död den 7 september 1975 samt Johan Jonsson, född 1827. Johan Jonsson gifte sig med Anna Jansdotter (född 1818, död 1881) från "Utigårds" i Östansjö. Hon var hans första hustru och var syster till Hans Jansson. Johan och Anna förblev barnlösa. De byggde och köpte "Berget" (Lindbergs) i Östansjö av Hans Larsson från "Oppigårds" i Östansjö. Johan Jonsson sålde sedan till målaren Per Lindberg och hans hustru Anna år 1889. Johan Jonsson var farfar till Gunnar Backåker i Sörbo. Han flyttade till "Backåkers" i Sörbo efter det att han sålt "Berget" i Östansjö.
Född i Gävle 1875 död 1950. Idrotssman och idrottsledare samt grosshandlare och dansk vice konsul i Gävle. Tävlade i friidrott och innehade det inofficiella världsrekordet på 100 m med 10.8 1898 och 1899. Svensk mästare på 100 m 1899 för Gefle IF. Deltog i OS 1900 då i IFK Gävle, på 100 m och 60 m och blev utslagen i försöken. Blev även inoficiell världsrekordhållare på 4 X 100 m med IFK Gävle med tiden 46,2. Blev sedermera idrottsledare och var bla. Svenska Ishockeyförbundets förste ordförande 1922-24. Var även medlem av Sveriges olympiska kommitté. 1920 donerade han en stor summa pengar för att säkra att den svenska truppen i OS i Antwerpen blev slagkraftig. I Gävle donerade han pengar så att Strömvallen kunde byggas. Drev också familjeföretaget Isaac Westergren & C.O Flyttade till Stockholm 1934. Fotografi av relief.
Under sina år i U.S.A. blev Fritz Pettersson bekant med denne pastor Charles Jacob Ledin som kom från Småland och var pastor i Nässjö, tills han flyttade till Amerika. Pastor Ledin kom sen och hälsade på pastor Pettersson här i Sverige, då han även gästade pastor Petterssons barndomshem, Skräddaregården, Törestorp, och då träffade Sara Olsson från Hulan, Daretorp. Tycke uppstod och Sara Olsson reste till U.S.A. och blev fru Sara Ledin. Foto, visitkort, inbjudan till bröllop och en lapp med text i ett litet kuvert. Skräddarmästare Carl G. Petterssons samling, Törestorp, Daretorp. Fotona är från slutet av 1800-talet till början av 1900-talet. Firman Ad. Lidwall i Tidaholm etablerades 1862. Mivis Lidwall f. 1856 och Adolf Lidwall drev den tillsammans med sin dotter Signe.
Slöjdsal i "Gamla försöket" på Stretereds skolhem, troligtvis före 1936. Avdelningen Försöket eller "Gamla försöket" som det också kallades var inrymt i en trävilla med två våningar. Trävillan låg på den stora gräsplanen mellan Vita Villan och Videgården. Videgården blev det nya namnet på den byggnad som var färdig 1936. Samtidigt ändrade man namn från avdelningen Försöket till Förskolan, och slöjdsalen och Förskolan flyttade in i den nya byggnaden Videgården. Trävillan "Gamla försöket" revs 1949. När eleven först kom till skolhemmet fick eleven bo på avdelningen Försöket i två år för att gå i en provklass. Under dessa två år gjorde sig lärarinnorna ett omdöme som visade om eleven kunde flyttas vidare till skolhemmet eller om eleven var obildbar och fick stanna kvar på Försöket.
Nundstedts fastighet, Kvarnbygatan 39 på Gamla Torget. Okänt årtal. Uppteckning från Hans Hansson: "I detta hus fanns William Olssons velocipedaffär i högra ändan. Bertil och William var bröder och hade varsin cykelaffär. Till vänster i huset låg J. Nundstedts speceriaffär. I övervåningen fanns Stadsingenjörskontorets mätningsavdelning i en f.d. lägenhet. Där arbetade kartriterskorna och mätningspersonalen. Jag arbetade själv där från sept. 1957 till 1961 som mätningshantlangare (s.k. pinnpojk). Men jag arbetade mestadels med att kopiera ritningar och kartor. De flesta kopiorna belystes på ljuskänsligt gult papper som sedan framkallades med ammoniak. Fy vad det luktade hemskt när jag tömde upp ammoniak från en plastdunk i den öppna ammoniakbehållaren. Då fick man snabbt springa till det öppna fönstret och kippa efter andan. Någon gång 1961 flyttade vi in i det nuvarande Stadshuset. Huset revs i samband med ombyggnad av Kvarnbygatan."
"Jättesten på Rossö. Jättestenen ligger ensam på sluttningen mot sjön. Varför den har fått detta namn beror på en gammal sägen om jätten Rossö. Det var nämligen två jättar som bodde på var sin sida om sundet och en vacker dag så kommo de i luven på varandra och det slutade med att de kastade sten över sundet. Denna sten, är som det heter, kastad rätt över sundet och som det synes rätt så långt upp på land. Det lustiga med historien är att precis rätt över sundet ligger en sten lika ensam som denna och ungefär lika stor, så att den eller de som har satt ihop denna historia tycks nog ha demonstrerat den rätt så bra. Dessa stenar har narturligtvis blivit flyttade av isen när Sveriges skridjökel gick fram. Här har jag emellertid krånglat mig upp och satt mig på stenen när min kamrat tog filmen."
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.