Fåtölj. Augusti 1945. Möbelproduktion AB. Upphörde 1992, startade 1899 som Gefle Möbelsnickares Produktionsförening u.p.a, med snickarverkstad vid Södra Kungsgatan 27. Firman utökades 1915, den blev aktiebolag på 1930-talet och flyttades till Södra Kungsgatan 3, nästan hela kvarteret med verkstäder, lager, försäljnings- och utställningslokaler. Efter Söders sanering fick MP nya lokaler vid Södra Kungsgatan. Företaget flyttade på 1980-talet till nytt möbelvaruhus i hörnet Södra Kungsvägen-Österbågen i Hemlingby. MP sålde möbler, textilier och hade inredningsarkitekter anställda för uppdrag till bland andra lasaretten i Gävle, Ljusdal och Hudiksvall samt statliga och kommunala verk.
Från 299 kr
Skrivbord. Augusti 1945. Möbelproduktion AB. Upphörde 1992, startade 1899 som Gefle Möbelsnickares Produktionsförening u.p.a, med snickarverkstad vid Södra Kungsgatan 27. Firman utökades 1915, den blev aktiebolag på 1930-talet och flyttades till Södra Kungsgatan 3, nästan hela kvarteret med verkstäder, lager, försäljnings- och utställningslokaler. Efter Söders sanering fick MP nya lokaler vid Södra Kungsgatan. Företaget flyttade på 1980-talet till nytt möbelvaruhus i hörnet Södra Kungsvägen-Österbågen i Hemlingby. MP sålde möbler, textilier och hade inredningsarkitekter anställda för uppdrag till bland andra lasaretten i Gävle, Ljusdal och Hudiksvall samt statliga och kommunala verk.
Tevagn. Augusti 1945. Möbelproduktion AB. Upphörde 1992, startade 1899 som Gefle Möbelsnickares Produktionsförening u.p.a, med snickarverkstad vid Södra Kungsgatan 27. Firman utökades 1915, den blev aktiebolag på 1930-talet och flyttades till Södra Kungsgatan 3, nästan hela kvarteret med verkstäder, lager, försäljnings- och utställningslokaler. Efter Söders sanering fick MP nya lokaler vid Södra Kungsgatan. Företaget flyttade på 1980-talet till nytt möbelvaruhus i hörnet Södra Kungsvägen-Österbågen i Hemlingby. MP sålde möbler, textilier och hade inredningsarkitekter anställda för uppdrag till bland andra lasaretten i Gävle, Ljusdal och Hudiksvall samt statliga och kommunala verk.
Bord. Augusti 1945. Möbelproduktion AB. Upphörde 1992, startade 1899 som Gefle Möbelsnickares Produktionsförening u.p.a, med snickarverkstad vid Södra Kungsgatan 27. Firman utökades 1915, den blev aktiebolag på 1930-talet och flyttades till Södra Kungsgatan 3, nästan hela kvarteret med verkstäder, lager, försäljnings- och utställningslokaler. Efter Söders sanering fick MP nya lokaler vid Södra Kungsgatan. Företaget flyttade på 1980-talet till nytt möbelvaruhus i hörnet Södra Kungsvägen-Österbågen i Hemlingby. MP sålde möbler, textilier och hade inredningsarkitekter anställda för uppdrag till bland andra lasaretten i Gävle, Ljusdal och Hudiksvall samt statliga och kommunala verk.
Husqvarna Borstfabrik var en svensk borstfabrik i Huskvarna, Husqvarna Borstfabrik grundades 1896 och tillverkade borstar och penslar av skilda slag. Från 1950-talet tillverkades även bruksföremål av plast, där man använde sig av formgivare som Carl-Arne Breger, Bernadotte & Bjørn Industridesign, Gino Colombine och Jan Krahner. Borstfabriken hade 1944 ungefär 400 anställda. Samma år flyttade man från lokaler vid Backgatan, mitt för Södergårdsskolan, till en större anläggning vid Grännavägen. Kungstandborsten var namnet på en av huvudprodukterna. År 2004 överlämnades till Länsmuseet i Jönköping 274 tandborstar av olika slag.
Brevkort, "Brännö d....vid Torup ö. om Halmstad. Väfveriaktiebolag." Brännögård ligger ca fem kilometer norr om Torup, där kraft från Kilans (biflöde till Nissan) vattenfall började tas i anspråk redan på 1700-talet för kvarndrift. År 1901 grundades Brännö Väveri AB och ett bomullsväveri ersatte då kvarnen samt ett sågverk med spånhyvel från 1800-talet. Fabriken hade 248 vävstolar och ända upp till 150 personer var anställda. Bostäder byggdes, så kallade kaserner. 1935 lades väveriet ner och i slutet av 1930-talet övertogs lokalerna av AB Isacsons Wellemballage i Göteborg som blev bestående på orten.
Företaget startades 1930 av Bröd. Gunnar och Per Elandsson. Verktyg för träindustrin blev från början specialiteten och man fick snabbt en marknad för sina produkter. 1936 förlades firman från Trekanten till Nybro, och verkstaden vid Hornsgatan 18 byttes såsmåningom ut mot en modern fabriksanläggning vid Herkulesgatan. Där sysselsattes i tidsenliga och rymliga lokaler ett tiotal man. Flera av de anställda hade börjat som lärlingar och således gått i skola i företaget. Senare tillkom som ägare Gunnar Ekenhagen. Senare kom Nybro Cementgjuteri att sträcka sig över det område som tidigare hade tagits i anspråk av AB Nybro Stålindustri. (Källa: Gerhard Köppen, Paradisgatan 15, Nybro)
I förgrunden syns det gamla officersbostället Finnarp. Närmast i bild paviljongen och huvudbyggnaden. Till vänster arrendators-bostad, ladugård och uthus. Vid viken av sjön syns handels-fastigheten Sjövik, som etablerades 1898. På 1930-talet drevs här mejeri. Mellan Finnarp och Sjövik skymtar Bunns snickeri, som hade ett 10-tal anställda. Första huset till vänster utmed vägen är godsmagasinet till Gripenbergsbanan och därefter till höger ligger Bunn stations stationshus. Bakom magasinet ligger backstugan Sjöaslätt, som byggdes på 1830-talet. Ladugården är ombyggd till samlingslokal. Nästa vita hus är backstugan Sjöbo och nästa större vita hus är Bunnsholm, som hade telefonstation. Sista vita hus är Bunnsdal, som byggdes 1947. Så kortet är taget efter 1947.
LARS Erik HOLM, f i Överjärna1846, d i Åsbo 1927, var stationsföreståndare i Strålsnäs 1897-1911. Det är sannolikt han som står längt till höger, det kan vara hans hustru, AUGUSTA Christina HOLM f Olsdotter (1844-1935) som står närmast honom. Flickorna på bilden kan då vara de tre döttrarna, Anna (1875-1960), Lotten (1881-1968) och Karin (1888-1869). År 1900 hade stationen tre anställda. Den ljusklädde längst till vänster skulle kunna vara Axel Holm (1885-1948). Han fick anställning som extra kontorist vid stationen 1901, men kan ha arbetat där också dessförinnan, efter avslutad skolgång 1899 eller 1900.
Hamngatan sedd norrut från Magasinstorget. Lilla byggnaden mitt i bild är Mamsellernas hus, innehållande Firma Bygge. Huset flyttades till Gamla Linköping från Nygatan 3. Byggnaden uppfördes vid sekelskiftet 1800 av landssekreteraren Vilhelm Pereswetoff-Morath, som bostadshus för sina anställda, själv bodde han vid Stora torget. Planlösningen är enkel och ålderdomlig. Den har en gavelentré som leder först till en förstuga och därefter ett genomgående kök och ett rum. År 1822 köptes den av hushållsmamsell Karin Laurin, som sålde den 1858 till mamsell Emilia Pettersson.
Bruket startades i Flygsfors av Otto Hammargren år 1863 som en hammarsmedja. Med sämre konjunkturer för de små småländska järnbruken startades 1888 Flygsfors glasbruk. Det utarrenderades 1889 till bruksägare C.A. Svensson och fabrikör Janne Elgqvist, vilka snart köpte bruket och inom kort blev Svensson ensamägare. Svensson avled 1914, och 1919 såldes bruket för att 1920 läggas ner. Det återuppstod 1930 då ett nytt bolag under Gustav och Oskar Rosander övertog bruket och fick det på fötter. Under de första 30 åren tillverkades endast fönsterglas, men man gick senare över till belysningsglas och prydnadsglas. Produktionen har varit stor; på 1950-talet var bruket Europas största tillverkare av belysningsglas och hade ca 200 anställda. Inom konstglasproduktionen är bruket mest känt för Paul Kedelvs (1917-1990) coquilleglas, formgivet under 1950-talet. År 1965 formades Flygsforsgruppen med Gadderås och Målerås glasbruk och sammanlagt cirka 300 anställda. Bruken övertogs 1974 av Orrefors och lades ned 1979. År 1985 prövade Elving Conradsson från Bergdala glasbruk under några månader att på nytt blåsa liv i hyttan, men försöket misslyckades. 1992 återupptogs verksamhet i brukslokalerna på nytt i mycket liten skala, och i dag tillverkas flerfärgat konstglas av krossat glas. Källa: Wikipedia Orten ligger 2 km öster om Orrefors, 3 km väster om Gadderås och 16 km norr om Nybro. Den är framför allt känd för sitt glasbruk som var i drift 1888-1979. Under brukets historia framställdes bland annat fönsterglas, belysningsglas, servisglas, flerfärgat konstglas och pressglas.
Bruket startades i Flygsfors av Otto Hammargren år 1863 som en hammarsmedja. Med sämre konjunkturer för de små småländska järnbruken startades 1888 Flygsfors glasbruk. Det utarrenderades 1889 till bruksägare C.A. Svensson och fabrikör Janne Elgqvist, vilka snart köpte bruket och inom kort blev Svensson ensamägare. Svensson avled 1914, och 1919 såldes bruket för att 1920 läggas ner. Det återuppstod 1930 då ett nytt bolag under Gustav och Oskar Rosander övertog bruket och fick det på fötter. Under de första 30 åren tillverkades endast fönsterglas, men man gick senare över till belysningsglas och prydnadsglas. Produktionen har varit stor; på 1950-talet var bruket Europas största tillverkare av belysningsglas och hade ca 200 anställda. Inom konstglasproduktionen är bruket mest känt för Paul Kedelvs (1917-1990) coquilleglas, formgivet under 1950-talet. År 1965 formades Flygsforsgruppen med Gadderås och Målerås glasbruk och sammanlagt cirka 300 anställda. Bruken övertogs 1974 av Orrefors och lades ned 1979. År 1985 prövade Elving Conradsson från Bergdala glasbruk under några månader att på nytt blåsa liv i hyttan, men försöket misslyckades. 1992 återupptogs verksamhet i brukslokalerna på nytt i mycket liten skala, och i dag tillverkas flerfärgat konstglas av krossat glas. Källa Wikipedia: Orten ligger 2 km öster om Orrefors, 3 km väster om Gadderås och 16 km norr om Nybro. Den är framför allt känd för sitt glasbruk som var i drift 1888-1979. Under brukets historia framställdes bland annat fönsterglas, belysningsglas, servisglas, flerfärgat konstglas och pressglas.
Teleskolan i Kalmar. Teleskolan, ursprungligen Telegrafverkets undervisningsanstalt, var Televerkets och senare Telias skola för vidareutbildning av de anställda och utomstående inom telekommunikation. I samband med de statliga utlokaliseringar från Stockholm på 1970-talet flyttades Teleskolan, tillsammans med en av Televerkets datacentraler och katalogenheten till Kalmar. De nya byggnaderna i Tallhagen invigdes 1978. Byggnadsstyrelsens arkitekt Sergej Mirelius ritade två ringformade byggnader med tillhörande elevbostäder i separata hus. I Kalmar erbjöds förutom spetsutbildningar inom IT även SIDA-stödda utbildningar inom teleteknik för utvecklingsländer. År 2000 såldes skolan och dess utbildningar av det sedan 1993 bolagiserade Telia till Svenska Teknologföreningens utbildningsföretag, STF. De drev den vidare till 2003 då den försattes i konkurs. Byggnaderna ägs sedan 2001 av det kommunala fastighetsbolaget och har getts namnet Kalmar Nyckel. De rymmer numera studentbostäder, ett hotell samt Ekonomihögskolan och Institutionen för samhällsvetenskaper vid Linnéuniversitetet. (Uppgifterna är hämtade från Wikipedia)
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.