Björkuddens Hotell. Byggdes ursprungligen som skola 1894 vid Dals Ångsågsbolag, Nya Dal. Efter knappt 20 år förvaltarebostad och sedan 1916 tjänstemannabostad till Strömnäs AB som då köpte sågverket, Nora Textil drev syfabrik där 1946-1951 Sedan 1952 hotell och restaurang med 5 olika ägare. 2001 påbörjades en stor upprustning av nya ägare från Stockholm.
Från 299 kr
"Göran Samson har bott i Lindome i 11 år och trivs. Han talar mycket och gärna om centrum. - Vårdcentral och apotek är en stor tillgång, säger han. Den lilla parken framför affärerna borde snyggas upp. Några parksoffor på sommaren och litet allmän upprustning skulle sitta bra." År 1984. För mer information om bilden se under tilläggsinformation.
Grands biograf, hörnet S:t Larsgatan/Drottninggatan. Efter första världskriget öppnade biografen Victoria i denna byggnad. vid en upprustning 1933 installerades ett nytt ljudsystem och det nya namnet blev Ljudbiografen Grand. Grand hade träbänkar och därför lägre biljettpris än övriga biografer i staden. Byggnaden revs 1963.
Orig. text: Östgöta-tidningen Wallenbergska gården uppfördes vid mitten av 1700-talet. Den förhöjdes och gavs sitt nuvarande utseende med en fronton vid en upprustning 1803-05. Östgöta-Tidningen hade under åren 1936-44 sin redaktion och tryckeri i byggnaden. När ÖT upphörde kom byggnaden att inrymma Eskilstuna-Sliperiet. Den fick då skyltfönster i bottenvåningen. Byggnaden står numera i Gamla Linköping.
Kyrkan av sandsten från 1100-talet välvdes på 1400-talet och förlängdes 1767 mot öster med ett tresidigt kor. År 1888 revs allt utom det medeltida långhuset och kyrkan omändrades till samlingslokal. Den återinvigdes 1915 efter viss upprustning, och 1965 byggdes ett nytt smalare kor på det ursprungliga romanska korets grund. Långhusvalven har kalkmålningar från ca 1640. Predikstolen är daterad 1691. Kyrkan äger ett triumfkrucifix från 1400-talet och två skulpturer av Maria och Johannes från ca 1200, vilka flankerat en äldre Kristusbild. Den skulpterade dopfunten är samtida med kyrkan. http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=224273
Sommaren 1925 besökte Östergötlands museums utsände Hägerstads ödekyrka för en antikvarisk undersökning. Kyrkobyggnaden hade låtits förfalla sedan församlingens nya kyrka invigts 1866 och nu hade sönderfallet nått kritiska nivåer. Under 1930-talet kom en viss upprustning av ruinen att genomföras och byggnaden sattes bland andra insater under tak. I senare tid har ruinen genomgått en mer omfattande restaurering och fungerar sedan 1978 åter som gudstjänstlokal. Från undersökningens något undermåliga fotografier får vi en uppfattning om hur ruinen tog sig ut före 1930-talets åtgärder. Här kyrkoruinens södra fasad.
Efter att den nya kyrkan i Hägerstad stod klar 1866 kom församlingens gamla kyrkorum i förfall. År 1893 besöktes platsen av personal från Riksantikvarieämbetet som fann att den gamla vittrade kyrkan fortfarande inrymde värdefulla inventarier. Följden blev att predikstolen och två medeltida altarskåp överlämnades till Historiska museet i Stockholm. Därefter iordningställdes kyrkan till ruin. Under 1930-talet kom en första restaurering igång. Murarna restes och byggnaden sattes under tak. En mer genomgripande upprustning kom under ingenjör Ture Jangviks ledning att genomföras från 1976. Här en serie bilder som visar kyrkans status 1974.
Arbetslag vid Pannebo stenbrott när Glommens hamn byggdes om 1914. Dansken L C Olesen hade fått entreprenaden för bygget och köpt berget i Pannebo (Morups Hallar) ca 2 km norr om hamnen, på villkor att stenen enbart användes till hamnarbetet. Hamnpirens stenblock höggs huvudsakligen av danska stenhuggare. För att forsla stenen anlade Olesen en godsjärnväg längs stranden mellan brott och hamn. På bilden ses ångloket "Anders Hansson" som med vagnar köptes från Falkenbergs Mekaniska Verkstad, medan syllar och räls hyrdes från Falkenbergs Järnväg. Hamnens vågbrytare från 1880 hade ganska snart visat sig vara för klena mot hårda vindar och grov sjö i Glommen. Stormar frestade på ytterligare så i januari rasade stora delar av vågbrytarna samman och lastbryggan inne i hamnen förstördes liksom flera båtar. Olika försök att skaffa medel och stöd för en upprustning gick om intet, så förfallet fortsatte och fler båtar skadades med tiden. Bättre och säkrare hamnar behövdes för de allt större fiskebåtarna och efter att Hallands Hushållningssällskap utövat påtryckningar lyckades både Glommen och Träslöv få statliga anslag till hamnförbättringar beviljade vid 1912 års riksdag. Arbetena startade 1913 och avslutades inte förrän 1919 och därpå muddrades hamnbassängen fram till 1922.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.