Porträtt av Sofia Nilsson. Hon var född på Bergsgården i Råberga strax öster om Linköping. Fadern var rättare på gården vilket rimligtvis tryggade hennes uppväxt. Andra tider skulle emellertid stunda. Rättaren insjuknade och blev sängliggandes. Snart var han och hans maka skrivna på socknen. Det kunde betyda lite av varje men aldrig till den noterades fördel. Sofia flyttade redan som flicka till Skärkind för pigtjänst på Eggeby östergård. Efter att ha prövat lyckan på gårdar i Gistad och Lillkyrka inflyttade hon till Linköping 1853. Från 1858 var hon piga i vaktmästareänkan Sandbergs hushåll och när dennes dotter Clara vidare bildade egen familj med handlaren Carl Jacob Jacobsson följde hon henne. Sofia blev hushållet trogen förbi sin matmors död 1914 och tjänade vidare dennes dotter Anna till sin egen bortgång 1928. flickebarnet Clara Jacobsson. Dotter till köpmannen i Linköping, Carl Jacob Jacobsson och dennes maka Clara Maria Sandberg.
Från 299 kr
Anna Klingspor i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Året är 1908 och hon har varit gift med kapten Carl Ridderborg i 20 år. Helt nyligen har de tillträtt fideikommisset Ribbingshov i Norra Vi, där de är bosatta med sina tre döttrar. Vägen dit hade för Annas del gått genom en barndom i Enköpings-Näs där föräldrarna ägde Nybyholms gård, via en kortare tid på Lagnö säteri i Aspö till Uppsala stad. År 1885 flyttade familjen till Stockholm och bosatte sig i en våning i kvarteret Höjden. Här blev Anna kvar till sitt eget giftemål 1888. I förstone kom hon och maken att bosätta sig i den till honom ärvda gården Öna i Tjällmo. Under perioden 1903 till 1907 var istället Motala makarnas hemvist och från det sistnämnda året är skildringen av Annas liv tillbaka till styckets ingress.
Porträtt av Dagmar Malm, dotter till grosshandlaren Maximilian Malm och dennes maka Julie, född Möller. Född i Göteborg 1873 blev hon faderslös 1886 och flyttade kort därefter med sin mor och sina syskon till Stockholm, där modern ingått nytt äktenskap med löjtnant Sten Edvard Gleerup. Enligt släkthistorien kom Dagmar att i sin nya hemstad ta pianolektioner av musikpedagogen Knut Bäck. Denne ska blivit upp över öronen förälskad men fått kämpa för att få sin kärlek besvarad. Efter flera års uppvaktning och löfte om att flytta till Göteborg kunde hymnens band äntligen knytas i juni månad 1897. Året därpå nedkom parets enda barn, dottern Lotty. Fotografiet är sannolikt taget på de blivande svärföräldrarnas sommarviste Hägerstad slott i Hannäs.
Porträtt av överjägmästare Eric Hjort 1906. Själv titulerade han sig oftast som Eric G:son Hjort, där mellannamnet avser patrinymikonet efter faderns förnamn, Georgsson. Gift 1866 med Tekla Emerantia Magnusson. Samma år kom makarna i besittning av Råstorp södergård i Kisa. Äktenskapet blev barnlöst, varefter de bjöd in fostersonen Hjalmar Axelsson i parets helgd. Fostersonen var emellertid efter dåtidens språkbruk sinnessvag, och kom att i perioder vistas vid Vadstena hospital. Efter sonens och makans bortgång 1909 repsektive 1911 flyttade Hjort till lägenheten Hjortslund på Råstorps ägor. Om inte förr började överjägmästaren nu köpa och insamla föremål från orten, vilket blev till ett museum. Efter Hjorts bortgång 1922 hölls auktion av samlingen som Östergötlands museum i konkurrens med bland andra Nordiska museet i Stockholm inropade omkring 2000 föremål.
Porträtt av Greve Carl Gustaf Sinclair. Född den 3 juni 1849 vid Karlshovs säteri i Älvestad som förstfödde sonen till greve Israel Malcolm Sinclair och grevinnan Alfhild Spens. Inledde sin militära karriär som kadett vid Militärhögskolan Karlberg i Solna 1868 och stationerades senare vid Andra Livgrenadjärregementet i Linköping där han 1888 uppnådde kaptens grad. Erhöll avsked ur krigstjänsten 1901. Gift den 14 december 1889 och bosatte sig i Mjölby med Emilia Elly Charlotta Isidora Smedberg, dotter till läroverksadjunkten Carl Adolf Isidor Hilarion Smedberg och Emelie Augusta Charlotta Lindh. Parets dotter Claire Alfhild Emelie Henriette föddes i Torpa där familjen levde en tid innan de flyttade vidare till Säby, Jönköpings län. Carl Gustaf Sinclair avled i hjärtsjukdom den 4 augusti 1919 i Visby.
Interiör från makarna Brändströms våning i Linköping. Paret Edvard Brändström och Anna Vilhelmina Eschelsson inflyttade till Linköping under senare delen av 1896. Med sig hade de barnen Elsa, Per och Erik, varav de bägge äldre syskonen var födda i S:t Petersburg där faderrn tjänstgjort som militärattaché. Skälet till familjens ankomst till Linköping var Edvard Brändströms utnämning till överstelöjtnant vid Första livgänadjärregementet. I april månad 1898 avancerade han till regementets överste och chef, och det var i det sammanhanget familjen flyttade från sin första adress i staden till stadsvåningen invid Drottninggatan. Genom levnadsbeskrivningar över dottern Elsa Brändström är det känt att makarna lät sina barn undervisas av både franska och tyska guvernanter. Bilden kan därför tolkas visa de äldre barnens studerkammare. Från väggen blickar kung Oscar II fordrande mot skrivborden. Bild från omkring sekelskiftet 1900.
Harald Schenström föddes i Flistad 1884 men kom från barnåren att växa upp i Linköping. Fadern var fram till familjens tid i Linköping löjtnant vid försvarsorganisationen Gotlands nationalbeväring, men överflyttades till Gotlands infanteriregemente som så kallad regmentsintendent. Haralds mor var bördig från Gotland, vilket kan förklara faderns lokalisering. Själv kom Harald att välja en helt olik yrkesbana. Kort efter att familjen flyttade från Linköping till Stockholm 1904, finner vi Harald som student i farmaci. Under 1910-talet titulerades han som varande apotekare och som sådan verksam i Stockholm. Under två skeden var han dock bosatt och i yrket sysselsatt i landsorten, Vadstena under åren 1918-1922 och i Nora perioden 1922-23, men var därefter åter i huvudstaden. Han avled som ogift 1927.
Hovkamreraren Gustaf Adolf Stockhaus i linköpingsfotografen Rydholm ateljé omkring 1865. Stockhaus var då i 75-årsåldern och kunde blicka tillbaka på ett innehållsrikt liv. Han såg dagens ljus redan 1792 som son till bruksinspektor Pehr Stockhaus och hustrun Charlotta Norberg. Fadern var vid tiden knuten till Hagby bruk i Nora. I vuxen ålder kom Stockhaus att delvis gå i faderns spår. Sin första tjänst utanför föräldrahemmet var som bokhållare vid Baggå bruk i Skinnskatteberg. Därefter följde arbete som bruksinspektor vid Gladhammars koboltgruva, varefter han via en tid i Västrum flyttade till Malma säteri i Västra Ryd, Östergötland. I samband med detta hade han 1828 ingått giftermål med Christina Maria Dandenell. Hustrun avled emellertid redan 1830 i sviterna av nedkomsten av makarnas första och enda barn. Ny hustru fann Stockhaus 1832 i Maria Wilhelmina Göhle. Makarna bodde på Malma tills de på ålderns höst sålde gården för ett något enklare hem i Tranberga i Torpa socken. Här slutade de sina dagar 1877 respektive 1878.
Porträtt av Carl Johan Ajaxson. Född i Västra Ny kom han att föra ett ambulerande liv. I sin ungdom tjänade han som betjänt vid greve Schwerins gods söder om Norrköping. Från 1845 var han vaktmästare vid Ljungstedtska skolan i Linköping, för att från 1848 bli källarmästare i Vikingstad. I mitten av 1850-talet bröt han upp för ny tillvaro i Vårdsberg. Efter ett tiotal år flyttade han åter till Linköping och innehade titlar som källarmästare, hamnfogde och handlare. Från 1873 är han istället knuten till Hallstad fabrik utanför Rimforsa. Hans sista hemvist blev i Västra Eneby där han från 1884 var hamnfogde vid lastageplatsen vid Hovby. Från 1846 var han gift med Anna Charlotta Sandberg.
Porträtt av Christina Andersson från senare delen av 1890-talet. Född i värmländska Segerstad socken som dotter till rättaren Anders Olofsson och dennes maka Stina Jonsdotter. Som ung kom hon i pigtjänst på gårdar i hemsocknen men även en tid i Karlstad. I november månad 1885 fick hon oförklarat tjänst som hushållerska i redaktören och tidningsutgivaren Isidor Kjellbergs hushåll i Linköping. Den radikale Kjellberg bodde vid tiden med sonen Emil invid Storgatan strax öster om Sankt Larskyrkan. Stadsgården inrymde även redaktion och tryckeri för hans tidning Östgöten med flera utgivningar. Efter Isidor Kjellbergs bortgång 1895 fortsatte Christina sitt arbete i den nu vuxne sonen Emils hushåll. År 1902 följde hon med Emil Kjellberg och hans familj när de under våren flyttade till Helsingborg. Tiden i den nya staden blev emellertid kort för Christina. Hon avled i sviterna av magcancer i april månad 1904.
Flickan Johanna "Hanna" Wezén i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Året är 1877 och hon var vid tillfället 11 år. Hon föddes i en trillingskara 1865 som dotter till dåvarande komminister Carl Magnus Wezén och makan Maria Charlotta Theodora Cnattingius. Från år 1878 var familjen bosatt i Västra Husby, där fader blivit kyrkoherde. Sitt vuxna liv valde Johanna att leva som så kallad hemmadotter. För hennes del varade beslutet i 63 år, inräknat barnaåren. När fadern som änkling gick bort 1928 tilläts hon bo kvar i prästgården. Först 1932 bröt hon upp för ny tillvaro i Linköping. I den nya hemstaden var hon i förstone inneboende hos en äldre syster som blivit änka. När systern gick bort 1948 flyttade hon på till sitt första egna hem. Hon skulle samma år fylla 83 år.
Enligt uppgift porträtt av Anders Johan Samuelsson. Född 1864 i Viprödsle, Kisa socken som son till Samuel Gustaf Bengtsson och Charlotta Albertina Jonsdotter. Från 1888 gift med Augusta Mathilda Johansdotter från Malexander. Den äktenskapliga lyckan varade bara i drygt tre år. Endast dagar efter nedkomsten av parets tredje barn avled modern, rimligtvis i sviterna av födseln. Kort därefter gifte Anders Johan om sig med Augusta Josefina Johansdotter, bördig från Västra Harg. Efterhand flyttade makarna med sin förstfödda till Kisa för att bli brukare i Lindhylta. Här fick paret ytterligare tre barn innan Anders Johan i maj månad 1900 hastigt dog av lungsot. Kvar stod änkan och barnen utan egen försörjning. Som så kallad inhyses kämpade Augusta Josefina vidare tills hon själv dog i sviterna av magcancer 1904. De efterlevande barnen skingrades till släktingar i Ulrika respektive Västra Harg. Ett inte ovanligt öde i äldre tider.
Porträtt av baron Eskil Banér. Född 1808 på Ekenäs slott som förstfödde son till Svante Banér och dennes andra maka, Carolina Matilda Wallenstråle. I vuxen ålder gift 1823 med Carolina Sederholm. Makarna kunde efter att Eskil utköpt sin bror Svante från Ekenäs skapa sitt egna hem på slottet. Äktenskapet välsignades med ett barn, sonen Gustaf Banér, född 1833. Därefter följde en räcka år med inneboende bekanta, bokhållare och inspektorer i en inre krets och rättare, kuskar och lantbruksstudenter i en yttre. Så tycks livet fortlöpt tills makarna sålde Ekenäs till greve Philip Klingspor 1880. Källorna är exakta. Den 14 mars 1880 tillträdde Klingsbor med sin familj och slottets forna innehavare flyttade till sonens gård Ås.
Fru Elisabeth Styrlander i linköpingsfotografen Maria Teschs ateljé. Familjärt kallas hon "Ellen" och är sedan 1888 gift med bankdirektör Severus Sundequist. I mars månad 1897 hade paret inflyttat till Linköping, där maken erbjudits tjänsten som direktör vid Riksbankens kontor i staden. Vid tiden hade makarna tre barn, födda mellan åren 1889-93. Deras fjärde och sistfödda lät vänta på sig, Ingrid, född 1902. Under sin tid i Linköping var familjen i huvudsak bosatt i Riksbankens fastighet invid Sankt Larsgatan. År 1916 flyttade makarna och yngsta dottern till Stockholm och bosatte sig på adressen Agnegatan 12 på Kungsholmen. Många år därefter, och lång tid som änka, kom Elisabeth att åter flytta till Linköping. Året var 1933 och det främsta skälet torde varit att yngsta dottern med familj gjort detsamma. Elisabeth kvarbodde i Linköping till sin död 1955.
Ett av tiden förbleknat porträtt som enligt påskrift återger prostinnan Wallström i Högby. Försämringen må vara förlåten då vi bevittnar en av de allra tidigast födda östgötska kvinnor som finns fotograferade. Prostinnan Wallström hette Vendela och innan hon blev änka 1854 bar hon efternamnet Roselius. Född i Ringarums socken 1784 som dotter till prosten Magnus Roselius och dennes maka Anna Beata Sigismundsdotter. Från 1808 var hon gift med spinnhuspredikanten och sedermera komministern i Norrköping, Magnus Wallström. År 1813 flyttade paret till Högby där maken utnämnts till kyrkoherde. Äktenskapet bar sex barn mellan åren 1809 till 1824. Efter makens bortgång fick hon lämna kyrkoherdebostället i Högby och hon, som tiden uttryckte, logerade en tid i Allhelgona och vidare i Veta innan hon fann sin slutliga vistelse i Herrberga. Där avled hon den 16 januari 1878, nära 94 år. Som hon önskat begravdes hon på, vid tiden, Herrberga nya gravplats.
Anton Edvard Wavrinsky inflyttade till Linköping från Örebro 1841. I förstone stod han angiven som varande bokhållare men sadlade snabbt om till bryggare. Efter några år med ambulerande tillvaro i staden gifte han sig 1844 med Wilhelmina Nordvall och makarna bosatte sig i bryggare Sjöbergs gård invid Storgatan. Möjligtvis var de bägge bryggarna kompanjoner en tid men oavsett flyttade paret efterhand för att slå sig ned hos en annan Sjöberg, denne dock pistolsmed till yrket. På liknade vis kan bryggare Wavrinsky fortsatt följas till ett antal adresser i Linköping utan att här är uppgiften att klarlägga hans bryggerinäring. Tydlig blir den emellertid år 1869. Då slog han sig ihop med stadens starke man inom näringen, Ludvig Teodor Brogren. Tillsammans grundade de bolaget, L T Brogrens Bryggeribolag, vilket de förlade till en gammal fabrikstomt mitt emot Stångs kvarn, där efterföljande företag bryggt långt in i vår tid.
Aron Larsson i sin handelsbod på Skolgatan 20 i Linköping. Huset revs år 1980. Handelsboden på Skolgatan hade han åren 1908-1923. Han flyttade sedan till Domkyrkogatan och hade en affär på Apotekaregatan. Aron Larsson bodde på övervåningen på Handelsboden åren 1957-1967 i Gamla Linköping som idag (2022) är museum. Arons far Gustaf Larsson drev handelsboden som idag ligger i Gamla Linköping. Under ett år på 1890-talet låg butiken vid Storgatan. Aron var den första personen som var föreståndare för handelsboden i Gamla Linköping. Historik om bilden inskickad av Arons barnbarn Gunilla Cromnow: "Min mormor och morfar bodde där, jag tror åren 1957- 1967, Aron och Elisa Larsson hette de. Jag tror också att Aron Larssons far ägde handelsboden när den låg på Storgatan. Det var morfar Aron som gjorde de förträffliga strutarna fyllda med danske kungens bröstkarameller."
"Jättesten på Rossö. Jättestenen ligger ensam på sluttningen mot sjön. Varför den har fått detta namn beror på en gammal sägen om jätten Rossö. Det var nämligen två jättar som bodde på var sin sida om sundet och en vacker dag så kommo de i luven på varandra och det slutade med att de kastade sten över sundet. Denna sten, är som det heter, kastad rätt över sundet och som det synes rätt så långt upp på land. Det lustiga med historien är att precis rätt över sundet ligger en sten lika ensam som denna och ungefär lika stor, så att den eller de som har satt ihop denna historia tycks nog ha demonstrerat den rätt så bra. Dessa stenar har narturligtvis blivit flyttade av isen när Sveriges skridjökel gick fram. Här har jag emellertid krånglat mig upp och satt mig på stenen när min kamrat tog filmen."
Carl Theodor Nilsson (Nelson) var född den 15/12 1868 i Madesjö socken (Gunnaremo?). Föräldar och barn flyttade den 2/11 1871 till Kristvalla (Slättingebygd) och därifrån till Kalmar den 12/4 1877. Carl Theodor utvandrade till USA 1888. Han besökte Sverige efter cirka 10 år men återvände till USA efter något år, där han var verksam inom byggnadsbranschen. Han gifte sig med en svenska omkring år 1900. Hustrun dog i slutet av 1910-talet och Carl Theodor den 10/3 1952, vilket framgår av brevet från sonen Hugo till hans kusin Elsa, som var född i Kalmar den 1/10 1899. Om de fyra sönerna saknas uppgifter, veterligen har de aldrig besökt det gamla landet. Kortet är antagligen taget omkring 1920. Tidningsurklippet ur the Daily Republican av den 5/6 1946 kom någon gång från familjen Nelson till någon av bröderna i Kalmar, vilka nu är döda. Foto Kane Lundgren
Jenny Stålhammar, en släkting till barnen på Salshult, som redan tidigt upptogs som eget barn av majoren Jon Stålhammar och som senare under många år stod för hushållet på Salshult. Sedermera flyttade hon tillsammans med fröken Aurore Stålhammar till Vetlanda, där denna hade köpt en egen gård och där hon ännu bor. Bilden av Jenny är tagen 1927 på hennes sjuttioårsdag, där hon sitter i ett hörn av hemmet omgiven av porträtt från Salshult. Ett par år senare avled Jenny Stålhammar. Porträtten på fotot äro: Ovan modellens huvud det stora porträttet: major Jon Stålhammar, porträtt efter fotografi av konstnären Gustav Franzén, vilken levde i dessa trakter, på väggen till höger om modellen majorskan Marie-Aurore Stålhammar, född av Pontin.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.