Det har gått 5 år sedan de förra bilderna togs, se Bild 625 och 626, och den gamla bulbyggnaden är riven. I stället har man byggt en ny fähusdel lik den övriga ladugården. Taket är täckt med halm, s k bindtak, det gängse taktäckningsmaterialet i början av 1900-talet, agen tog definitivt slut vid Lausmyrs uppodling omkring år 1900. Tröskhuset ser ruckligt ut, dess tid var förbi. Dasset är påfallande likt det på Botels Hanssons part. Ladugården står ännu kvar och till det yttre oförändrad så när som på taket, vilket är täckt med pannplåt.
Från 299 kr
Masse har tagit en fin överblicksbild av Husarve från stora landsvägen. Från vänster ser vi gårdens smedja i bulteknik, därefter manbyggnaden, brygghusflygeln, bulmagasinet, grishuset och sist ladugården, vars fähusdel är i sten och laddel i bulteknik, något som var ganska vanligt. På ladans gavel skymtar något bygge, som inte finns kvar idag. Längst till höger ser man lite av uthusbyggnaderna på Bönde Olssons och Hults, se Bild 695-702. Vi ser också tunarna i landskapet och att man delvis har börjat med slantunar av sågat virke längs med landsvägen.
Manbyggnaden på Goks är en av socknens 4 stycken byggd i två fulla våningar. Det finns en stenhusresolution på Goks 1793 och den avser troligen nedervåningen. Övervåningen är sannolikt tillkommen vid 1800-talets mitt, då också nedervåningens fönster moderniserades. På bilden har man bytt ut ytterdörren mot en tidsenlig spegeldörr med småspröjsade fönster i översta spegeln. Dessutom har man satt upp hängrännor och stuprör. Den nya flygeln är stor och hög, den innehåller ett sädesmagasin på övervåningen, det ser man på de små vädringsluckorna. Gavelfältet är byggd av trä och taket är täckt med spån, något som blev vanligt omkring förra sekelskiftet. Den innehåller troligen brygghus och drängkammare.
Denna bild är mycket intressant, för den visar att gårdsplatsen dels har en historia före Per Olssons tid, dels att ytterligare gamla ladugårdsbyggnader tycks ha legat på en tomt sydväst om de nuvarande tillhörig Hallbjäns, se Bild 814-819. Det här förklarar att Per Olssons part stundtals har gått under Hallbjänsnamnet. På bilden ser vi hur den nya ladugården håller på att byggas längst t v. De gamla ladugårdarna i sten och bulteknik är mycket storbyggda och vittnar om en betydande gårdspart. Vad hände med den? Hur kom det lilla stället till som kom efter på denna tomt? Se Bild 814-819!
Här är ytterligare en intressant bild från den gårdspart som Per Olsson med familj flyttade upp till. Vi ser den nybyggda husdelen från 1908 t h och hur man förberett en fortsättning av den på den gamla husdelens plats. Halva det gamla huset står ännu kvar. Det branta taket och skorstenens placering visar att det haft faltak tidigare. Det har ett bakbygge som är ett inpanelat bulhus. Detta bakbygge är något höjt och har därför fått lite lustiga proportioner. De tätt sittande fönstren tyder på ett ursprung i 1700-talet. T v syns bulbrygghuset, se Bild 998. Bakom det skymtar delar av den nya och den gamla ladugården.
Dalbo Anton Jakobsson har byggt en ståtlig ladugård åt sig! Stolt står han vid gaveln! Det är två fähusdelar med en foderglugg i taksprånget hitåt och en laddel bortåt. På spärren, takstolarna, ser man att hanbalkarnas ändar sticker ut och att spärren korsar sig i toppen. I klykorna som bildas skall åsar läggas, vilka skall bära raftarna som agen skall vila mot. Väggarna är nu brukslagna. Man har kostat på fönster högst upp på gavlarna, vilka skall ge ljus till loftet även om det är fullt med hö. Se Nr 267.
Lars och Charlotta lär ha byggt ladugården samtidigt med bostadshuset 1865, men de kunde knappast ha hunnit med detta på ett år, så någon av byggnaderna måste vara ett par äldre eller yngre. Ladugården är knappast enhetligt uppförd. Mittdelen i bulteknik är äldst, den har troligen rymt grishus till vänster och kohus till höger. Sedan har man byggt på laddelarna vid varje gavel. Dessutom tycks det finnas en bod på vänstra gaveln med halmtak. Längst till vänster skymtar dasset och till höger syns telefonstolpen med luftledning!
Alfred Olsson och Jakob Karlsson lägger nytt spåntak på snickar- och vedboden. Deras part hade tillgång på skog och därför kunde man lägga trätak. Man ser att boden i grunden är en bulbyggnad, riskallarna och bandändarna sticker ut. Den har senare panelats in och höjts. Den har inga fönster, skulle man se något fick man ha dörrarna öppna. På nocken sitter en fågelholk. Det ser man på nästa alla uthusbyggnader i socknen, de sitter fastspikade på gavlar, nockar och på alla möjliga ställen. Ursprunget är att man plundrade bona när ungarna var nykläckta. Halstrade starungar ansågs som en delikatess!
Här ses gårdens tröskhus med fal- och spåntak. Man kan se att faltaket är lagt med bredare underfalar och smalare överfalar. De är inte längdjusterade efter påläggningen, det brydde man sig ofta inte om på uthus, utan falarna fick ha den längd de fick vid apteringen i skogen, nästan alltid 7 alnar, dvs 4.20 m. De korta falarna upptill har blivit dåliga och då har man spikat på ett spånskikt över dem. Vandringshjulet finns ännu kvar. Skjulet på gaveln är nog inte så gammalt, trots att det lutar. Grenhopen mot tröskhuspelaren skyddas delvis av en avbruten kvarnvinge.
Masse har stått på lillgården och tagit denna bild av ladugården med magasin mm t v och tröskhus t h. Ladugården är byggd 1891 och nästan identisk med grannpartens, se Bild 654. Vi ser två fähusdelar med varsin hoimd och med dörr mitt emellan i stället för ytterligare en hoimd som hos grannparten. T h ligger ladan bakom porten. Ett stort foderloft med höluckor och krysspröjsade fönster enligt tidens mode. Modernt spåntak har man också, bägge parterna hade efter Lauförhållanden god tillgång på skog.
Den södra stigluckan mot stora landsvägen, likluckan kallad, är inte medeltida. Den byggdes sannolikt 1765, varvid några medeltida stenar återanvändes, troligen från den nedrasade prästgården och kastalen på kyrkans baksida. Tidigare hade här stått en stiglucka i trä av okänd ålder. Likluckan har nämnda medeltida stenar som nedre poster på utsidan mot vägen. I övrigt är den byggd av kalksten, putsad och vitkalkad och försedd med faltak. Mot vägen är en brädvägg isatt med en gångdörr i, vilken har ett vackert klinklåshandtag. Golvet i stigluckan är täckt av sandstenshällar, varav vissa varit gravhällar.
På väggen hänger ett par träskostövlar på tork. Det är rymliga träskor som klätts med höga skaft av läder, skaften gick upp på halva låren. Dessa använde man vid uthavsfiske som skydd för väta och för värme, särskilt på vinterhalvåret. Boden är en bulbod, där de otäta bularna på långväggen tätats genom påspikning av bräder. Gavelfältet är utbytt med moderna bräder och boden har kostats på papptak. Den har en lucka i stället för fönster, vilket var det vanliga om man överhuvudtaget hade något ljusinsläpp i boden.
En rörande bild över kvinnorna som rätt finklädda och med hattar på huvudena väntar på sina karlar. Till vardags såg de säkerligen inte ut så här. Att ta hand om fisken var ett smutsigt arbete, kläderna blev lätt nedsölade, så då var det arbetsförkläde och duk som gällde. Masse har troligen bett kvinnorna komma ner till Nabbu och då klädde de upp sig när de skulle fotograferas. Något som stämmer är att ett par kvinnor stickar. Man fick aldrig gå sysslolös och t ex strumpor stickade man medan man gick, eller som här väntar. Många har samlats i den nybyggda boden, vilken man nog var stolt över.
Fie Oskar Larsson, 48 år, står på gården med särskild träskokränke och låtsas borra ur utrymmet för foten i träskon. Han har en borr av uråldrig typ, mot kränkan står två skedborrar lutade samt en yx, ett par av de verktyg som krävdes. Träskorna är fastkilade i urtak i kränkan. Oskar har sina traditionella arbetskläder och vegakeps. I bakgrunden ligger en jättestor grenvedshög. Den ser ut att räcka länge, men denna typ av klen ved med mycket luft emellan brann upp fort. Se Nr 245!
Bilden visar förutom skuporna stående i rakar, även gårdsmiljön vid Kauparve östra gårdspart. T v ses en bit av Lars Nilssons part, med en bit av ladugården, som har behållit den branta agtaksresningen, men som är täckt med det moderna takmaterialet spån. Bakom ses manbyggnaden, som ännu har kvar ursprungligt utseende från omkring 1800. T h ser man Hallsarve Jakob Nilssons laugård från 1888 och t h därom en skymt av manbyggnaden och ena flygeln. Man kan ana en smedja längst t h. I förgrunden växer troligen betor.
Detta reprofotografi av ett medfaret orginal visar Ryds herrgård 1907. Bakom kameran stod gårdens dåvarande ägare, Carl Thersmeden. Ursprungligen uppfördes sätesbyggnaden på 1720-talet, men genom den långa ägarelängden har ett flertal förändringar utförts. En sista genomgripande renovering under herrgårdsepoken genomfördes 1903 av just Carl Thersmeden. Vid tiden för bilden har området ännu inte påverkats av den omfattande byggnation som kraftigt förändrade området med start år 1966. Planen var att anlägga den nya stadsdelen Ryd för cirka 10 000 invånare. Närheten till den planerade högskolan i Linköping medförde att ett stort antal stundentlägenheter planlades. Därav fick herrgården redan från 1968 ny funktion som kårhus.
Makarna August Fredholm och Helga Cavallin med barn samlade för fotografering. Platsen är makarnas gods Karlshov i Älvestad och tidpunkten sannolikt i samband med Fredholms dotter Ingrids bröllop i september 1896. Vi ser henne sittande på bänken till höger med fadern vid sin sida. De mindre barnen är ättlingar till den omgifte fadern och nämnda Helga Cavallin, som vi ser sitta i förgrunden. I knäet har hon makarnas sistfödde, Nils. Parets övriga barn ses från vänster i Einar, Signe (vid fadern), Jane (vid Ingrid) och Hildur längst till höger på bänken. De bägge stående personerna och kvinnan i mörkt på bänken har inte identifierats.
En typisk interiörbild från ett borgligt hem vid tiden för bilden. Från det sena 1800-talet kom det på modet bland förmögna att avbilda sina bostäder. Från svenska städer finns således bevarat otaliga interiörer likt exemplet, närmast alltid med möblering i tidens stil. Just denna har daterats till år 1895 och visar löjtnant Klas von Feilitzens hem i det så kallade Överstehuset nära Linköpings central. Fotografiet har lämnats oss utan angiven fotograf, men sådan kan sannolikt hittas i von Feilitzens granne, tillika översten och amatörfotografen Fritz Lovén.
Sällskap på och invid verandan till Sandvik i Roxenbaden. Täta ägobyten av gården gör det vanskligt att identifiera personer, men fram till sommaren år 1900 var lasarettsläkaren i Linköping Wilhelm Hallin i besittning av gården och möjligtvis är han mannen iförd keps till höger, tillsammans med några medlemmar ur linköpingssocieteten. Bland personerna har de tre på trappan sittande kvinnorna identifierats som; fru Ada Forselius, änkefru Emma Augusta Olsson följd av hennes dotter Signe. I övre raden har följande personer identifierats som; doktor Gustaf Ålund, rådman Olof Mattsson, fröken Karin Hyltén-Cavallius, änkefru Ulrika Forselius, rådman Carl August Holmer och bankdirektör Erik Gustaf Sundeqvist.
Motiv som tidigare gäckat oss. Vaga uppgift fanns om Olivehult och godsägare Nyström men inte begripliga nog för att med säkerhet placera platsen. Med hjälp av lokalhistoriskt orienterade har vi hamnat på Kristbergs rusthålls ägor, vars ägofigur ännu når sjön Boren. Gården ingick i det godsinnehav som den välkända byggmästaren Abraham Nyström och vidare hans söner byggt upp. Som rorsman i bilden sitter rimligtvis barnbarnet Georg Nyström, som vid tiden för bilden arrenderade rusthållet. Med sig i båten har han med motsvarande rimlighet sin hustru Tyra, född Ekstam. Den äldre kvinnan på bänken i bakgrunden svarar mot Georgs moster, den på gården inneboende Vilhelmine Möller.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.