'1 man håller 1 skrattmåsunge i handen. :: :: Text på baksidan av fotot: ''Ingengör F. Reuterwall, Varberg, som sedan 1936 har överinseende över Getteröns fåglar samt skriver härom i ''Sveriges Natur'', tog detta fotografi på mig då jag (Erik Börjesson) håller 1 nykläckt skrattmåsunge i min hand. Skrattmåskolonin, som låg i en starrgräsmad mellan Getterön och järnvägen, innehöll ungefär 300 par, där jag fann dvärgmåses enda bo med 2 fullruvade ägg 2 meter från skrattmåsboet med de nyfödda ungarna.'' :: :: Ingår i serie med fotonr. 4544:1-35.'
Från 299 kr
'Enligt anteckning på fotografiets baksida: :: ''Denna lilla förtjusande veckogamla trutunge trycker på en liten avsats på den stora sten, där det stora gråtrutboet med de tre ungarna, av vilka först en sedan den andra som långt ut från den isolerade stenen. Bilden togs på 33cm avstånd och man ser den vackra teckningen på ungens huvud. Den vita näbbtanden syns också. Mamman och pappan skreko i ett då jag tog bilderna.'' :: :: Ingår i en serie med fotonr. 4512:1-57 med diverse foton av fågelbon med ägg och ungar. Varje fotografi har utförliga anteckningar på sin baksida, kopierade från framsidan, spår av de på framsidan är fortfarande synliga.'
'Bo med 2 ägg. Enligt bildtext: ''Pilgrimsfalkens bo med 2 ägg på ca 1 meter bred avsats. Det är nytt för i år. 3 äldre bon i berget såg jag, äggen var mycket ljusa och tydligen är honan gammal. Då Klas Karlsson tog äggen för ett 20-tal år sedan var de som normalt mörkt rödbruna. De fotograferade ejderungarna låg i boet endast ett par meter från falkboet, ca 1 meter från reden låg skelettdelar av gråtrut, stora trollsländor.'' Se även fotonr. 4416:2 samt 4429. :: :: Ingår i serie med fotonr. 4401-4440.'
Fartyget HMS Belfast är det största kvarvarande exemplaret av den brittiska flottans marina kraft och är nu ett museum förankrat i Themsen mellan Tower Bridge och London Bridge i London. Hon var det första skeppet att räddas sedan Nelsons HMS Victory på grund av hennes historiska betydelse. Hon är mest känd för att ha understött trupper medan de tog sig till Gold och Juno stränderna på morgonen Dagen D 6 juni 1944. Belfast togs ur tjänst 1945 och är nu en levande påminnelse om kriget och de upp till 950 besättningsmän som levde och krigade ombord på henne.
Det tredje vykortet från Carlos Rogberg till Yvonne Gyldén. Text: " så charmant hustru begifva sig på sådana långturer. Under dessa samtal, under hvilka han ständigt kom tillbaka till eder och barnen frågade jag honom om han tillåta mig skrifva till eder för att insända de fotografier som jag tog av Frithiof som ett litet sista minne innan återseendets sista timme slår. Med glädje antog han mitt förslag och här ser ni resultaten. Visserligen på postkort blifva de ej så bra som på vanligt papper, men om så önskas så står jag till tjänst med"
Det måste väl sägas blivit ett överloppshus, det gamla fattighuset i Kuddby. År 1969 kom en utredning till stånd där byggnadens värden skulle klargöras om det överhuvudtaget skulle bevaras. Lyckligt nog kom man till beslut om restaurering och ny funktion inom Björkekinds hembygdsförenings verksamhet. Byggnadens historia är till fullo klarlagd. År 1823 tog församlingen beslut om att uppföra huset som sockenmagasin. I juli månad 1825 uppges byggnaden stått färdig. Under 1850-talet avvecklades sockenmagasinet för att efter ombyggnad tjäna som socknens fattighus och vidare ålderdomshem. Den verksamheten lades ned 1933. Därefter användes huset för skolan tills det ansågs alltför undermåligt.
Lovisa Vilhelmina Lustig var född 25/2 1886 och blev tidigt föräldralös. Fadern, som var masugnsarbetare dog när hon var tre år och modern redan när hon var fem månader. Därefter tog masugnsarbetaren Klas Strandberg hand om Lovisa som fick bli fosterbarn. Vad man vet gifte hon sig aldrig. Vid midsommarfesten var mor Lustig en viktig person. Det var hon som bryggde herrgårdsölet som trakterades. Mor Lustig bodde i ett vindsrum i den numer rivna röda arbetarbostaden vid skolan. En av hennes stående sysslor var att vid bykaret vaska tvätt. Privat fungerade hon som ackuschörska (barnmorska) och ägde magiska krafter.
Motorplan 1983 Årets julkort från Kursdetalj 2 Köravdelningen var indelad i två delar; 1. hanterade i huvudsak grundkurser och hade en fast lärarkader. 2. utbildade specialkurser, som motorcykel, bandvagn, hjul- och bandlastare osv. Här var en mindre del fasta lärare, så man tog in specialister vid behov. Uppifrån vänster ser vi Göran Karlström, Christer Månsson (teknisk officer), chefen kapten Lennart Lagestrand och Göran Larsson. Vid motorcykeln Göran Magnusson och Jan-Åke Trossvik. Bilden är tagen på motorgården i Strängnäs med byggnad 61 i bakgrunden. Vi ser också taket på byggnad 20, byggd som vinterstall, senare tvättbytesförråd, bokförråd och musikarkiv vid P 10. OBS! två bilder, där nr 2 är beskuren.
Regementsofficersmässen, 1979 Öv 1. Åke Eriksson tillträder som fobef 1979 efter att tidigare varit chef för A 1, Linköping. Han tog emot resp. befälskår på sina mässar här hos regementsofficerarna. OBS! 4 bilder. Bild 1: Fr v. Sven Sandmark, Bengt-Erik Murray, Eric Lundqvist, Lars Broberg, Björn Marten, Tomas Larsson och Karlis Neretnieks. Bild 2: Fr v. (med ryggen mot kameran) sc Nils-Gunnar Ahlgren sedan Björn Marten, Tomas Larsson, Jan Frykman, Åke Thorsell, Sten-Åke Sundkvist, Lars-Erik Pettersson och Kenneth Engvall. Bild 3: Till höger om regch står Arne Lindblom, Sigvard Lindqvist, Åke Palmér och Sten-Göran Wranghult. Bild 4: Regch förser sig under överinseende av utbch Björn Bernroth.
Sarah Makatemele med dottern Emmelie Boy. Sara kom till Kalmar med den forsmannska expedionen 1862. Hon stannade i Sverige och födde här dottern Emmelie (Millan). Sara tog plats hos Cecilia Fryxell medan Millan utbildades till och verkade som musiklärare. Sara dog 1903 och ligger på Södra Kyrkogården i Kalmar under en sten med texten "Kafferkvinnan Sara. Död 1903". Bredvid graven har i nutid placerats en skylt som förklarar ordet "kaffer" men att stenen, trots den idag nedsättande benämningen, behålls som tidsdokument. Millan dog 1900 och ligger även hon på Södra Kyrkogården. Sara har givit namn åt Lina Sandell-Bergs väckelsesång om "Lilla Svarta Sara".
Kyrkan i Väckelsång uppfördes 1827-1828 och ersatte en medeltidskyrka som låg cirka 1 kilometer åt nordost. Den gamla kyrkan hade redan 1797 dömts ut . Arbetet med igångsättandet av nybygget drog emellertid ut på tiden. Det dröjde 30 år tills arbetet med den nya kyrkan tog sin början . Ytterligare nya ritningar beställdes hos Överintendentsämbetet som utarbetades av Jakob Wilhelm Gerss.Församlingen var emellertid inte nöjd med Gerss utformningen av kyrkobyggnaden. Istället önskade man en kyrka i likhet med det ritningsförslag som utförts till den närliggande Nöbbele kyrka som uppfördes under samma tid. Den 6 augusti 1827 lades emellertid grundstenen till den nya kyrkan av kronprins Oscar.
Cementfabriken i Degerhamn. Ölands cement AB som startade 1886, var en av de första cementfabrikerna i Sverige. Som första åtgärd köptes Lovers bruk och Ölands alunbruk. Produktionen i de gamla bruken fortsatte som tidigare medan den nya fabriken byggdes upp. Det fanns inte maskiner framtagna för att tillverka cement, utan man fick utveckla nya metoder. Det tog ett par år innan tillverkningen kom igång. De första tillverkningsåren var kantade av svårigheter och vissa år kunde ingen cement säljas. Idag drivs cementtillverkningen av Cementa Heidelberg cement gruop. Man tillverkar i första hand den slitstarka anläggningscementen till stora byggnader, broar, tunnlar mm. (Uppgifterna är hämtade från http://bergstigendegerhamn.se/?page_id=33)
Fem personer. Handelsboden till vänster på bilden och boningshuset till höger. Handelsboden hade galler för fönster. En kakelugn värmde boden och gav lite ljus. Annars fanns ingen elektricitet och belysning var fotogenlampa. Givaren Gunnar berättar att det fanns ytterligare ett hus på gården, där förvarades mjöl. Det fanns en klocka i affären som löpte med lina till boningshuset med hjälp av trådrullar. En snillrik uppfinning, som gjorde att kunden kunde ringa på klockan när handlaren inte var där och så kom man från boningshuset och tog han om uppköpen.
Ruth och Fritjof, boende på Stretereds vårdhem (han i alla fall), står framför en villa på Stretereds område. Osäkert vilket hus, men kan också vara på en utflykt. Fritjof var kompis med polisen. Ibland tog han sig in till Göteborgs stad, och vid tillfälle lånade han deras mössa och fick dirigera trafiken. De lät honom vara med och delta. Han promenerade ibland till Torrekulla och hälsade då på Nora och Carl Krantz (skomakaren på Stretered). Carl månade om sina elever i skomakeriet, och tyckte det var roligt att Fritjof kom på besök. Alla boenden på Stretereds barnhem kallades ”Streteredsbarna”, oavsett barn eller vuxna.
Strandbad vid Goda Hopp, nakenbad för herrar. I bakgrunden syns Varbergs fästning. Småpojkar var de som först tog nakna dopp vid klipporna här utanför staden. Vuxna män ur arbetareklassen, som inte hade råd att betala för vare sig bad i Kallbadhuset eller badkläder, började sedan också att besöka dessa badplatser; Goda Hopp, Skarpe Nord för damer och Djupa Dräkt tidvis för herrar, tidvis gemensamt. På 1910-talet önskade dock stadens styrande att badkläder användes. Badhytter uppfördes på badplatserna med föreståndare och biträden som hyrde ut baddräkter. Hytterna på herrarnas bad stod dock endast i några år innan de sveptes ut till havs.
Ur Emily Jobsons (f. Matton fotoalbum). Ateljéporträtt av ingenjör Hugo Gerlach. En för Varberg betydande man decennierna kring sekelskiftet 1900. Han blev förmögen inom stenhuggeribranschen och startade Skandinaviska Textilfabriks AB i staden. Gerlach var engagerad i politik och föreningar. Han tog bland mycket annat initiativ till Varbergs fasta frivilliga brandkår, byggde stadens vattenledning, uppförde eget elektricitetsverk till sin stora villa och var tidvis ledamot av såväl drätselkammaren som stadsfullmäktige. Intresserad av växter och natur skapade han ett orangeri med tropisk värme i sin egen trädgård men såg också till att både staden och folkparken Påskberget fick planteringar och gröna stråk.
Ur byggmästare Johannes Nilssons fotoalbum från 1914. Bolanders hus på Drottninggatan 2, kv Prostlyckan. Det uppfördes 1904 till Eskilstunabodens ägare Hartvig Bolander. Hans dotter Anna-Greta tog över huset i början av 1940-talet tillsammans med sin man tandläkare Torsten Sandberg. Huset har en egenartad fasad indelad i många olika fält av gesimser, dekorer och väggpartier. Hörntornet vetter åt Magasinsgatan och mot trädgården en glasveranda med smala burspråk och balkong ovanpå. Ett plank skyddar från insyn. Nedanför tornet står en liten flicka. (Jämför med rådman Mellings villa bildnr VMA11716 D10. Eskilstunaboden bildnr VMA11716 D66)
Fotografi av AB Nordiska Filtfabriken i Halmstad vid Nissans östra strand. Nordiskafilt AB startades 1904 som ett familjeföretag under namnet Nordiska Maskinfilt AB av Robert Kanth och Gustaf Adolf von Reis den yngre (handelsresande vid Wallbergs Fabriks AB). Sommaren 1905 invigdes fabriken vid Gamletullsområdet i Halmstad och pappersindustrin var kunder. Numera återstår bara det gamla vattentornet och kontorshuset på platsen, där ett nytt bostadsområde uppförts. Fabriken flyttades ut till Flygstaden mellan åren 1988 och 1991 och 1993 tog man namnet Albany Nordiskafilt AB. Man tillverkar nu maskinbeklädnad för textil-, pappers- och massaindustrin.
"Karls" Kålleredgården 1:6 (nu 1:94) cirka 1960-tal. Höräfsan som ses i förgrunden till vänster drogs efter traktor, men då fick någon stå där och fälla upp när den var full. Traktorn körde sakta och oftast av sonen Tore. Innan dess kördes samma höräfsa med häst av Tores morfar. Den användes då även till plogning. Då brukade mormor Emma komma ut på gärdet med fikakorg och kaffekanna (termos fanns inte då). Fotograferat av Sigge Haag, Bölet, som tog foton för att sedan måla av motivet. Hembygdsföreningen har både tavlor och foton av Sigge.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.