Ateljéporträtt som bär 1870-talets särmärken i form av tidens mode i klädedräkt och håruppsättning. Här förmedlat av fru Selma Harling, född Zanderholm. Harling efter sitt giftemål med järnhandlaren i Linköping Otto Harling och flicknamnet efter fadern, målarmästaren Johan Zanderholm. Född 1839 som yngst i en rad systrar blev de tidigt moderslösa. Fadern gifte som brukligt om sig i hast men blev efter blott ett halvår ånyo änkling. En äldre fosterdotter tillsammans med en inflyttad syster till målarmästaren tycks vidare stått för barnens husliga uppfostran. Vid tiden för fotografiet var Selma relativt nyligen gift och bodde med maken i en centralt belägen stadsgård nära domkyrkan. Där skulle hon komma att framleva sitt barnlösa äktenskap och större delen av sin långa änkotid. Hon avled av hög ålder 1930.
Från 299 kr
Ung och till synes självsäker möter oss Eva Huitfeldt i ett ateljéporträtt framtaget i Göteborg vid 1860-talets senare hälft. Kopplingen till staden får vi här lämna därhän, källorna placerar henne i andra landsändar. Född i Umeå 1845 under fadern Åkes tjänstgöring som regementsläkare och som barn inflyttad till Linköping. Modern, Elina Rosenborg, avvek efter en tid och föräldrarna drev vidare igenom en vid tiden sällan förkommande skilsmässa. För kännedom blev hon senare gift Taube och bosatte sig i New York. Eva var paret enda barn och hon kom att växa upp och i Huitfeldtska gården utmed Ågatan nära gatans möte med Gråbrödragatan. Hon skulle framgent komma att ärva gården och där residera till sin död 1929. Upplysningsvis köptes gården efter en tid av Folkets Husföreningen som lät uppföra (gamla) Folkets Hus. Den gamla gårdens huvudbyggnad hade dessförinnan plockats ned och kom att bli det första huset att flyttas till kultureservatet Gamla Linköping.
Född i östgötska Klockrike 1827 kom Göhle att avlägga en rad medicinska examina i Uppsala under 1850-talet. Därefter yrkesverksam som vice stadsläkare i Strängnäs och vidare provinsialläkare i Tanum. Tidvis och parallellt med sistnämda tjänst även verksam som så kallad badläkare i Grebbestad. År 1881 tillträdde han befattningen som provinsialläkare i Söderköping men var periodvis tjänstebefriad med anledning sin egna ohälsa. Om Göhle har det sagts att han i sina krafts dagar var en mycket eftersökt läkare med ett stor hjärta för inte minst sina fattiga patienter. För dem var kostnadsfri vård inga enstaka undantag. I sociala umgänget sägs han uppträtt blid och anspråkslös. Från 1861 gift med Amanda Christina Lievner. Här porträtterad i Norrköping något av 1880-talets år.
Karl Forsman porträtterad något av 1890-talets år, möjligtvis i samband med sin anställning som folkskollärare i Rejmyre från 1897. En till det yttre goda förutsättningar var han född i Åsbo 1848 som son till trädgårdsmästaren vid Strålsnäs säteri. Barndomen skulle ändå rymma besvärligheter. Tidigt tycks exempelvis fadern kommit i klammeri med sin arbetsgivare och avhysts från säteriet. Efter en tid i Vadstena inflyttade Karl med sina föräldrar till Linköping där källorna visar frekvent omflyttning för den nu före detta trädgårdsmästaren och hans familj. I sina tonår avled dessutom Karls moder och därpå dömdes ävenså fadern till fängelse för snatteri. Under dessa förutsättningar lyckades Karl ändå utbilda sig och från 1873 återfinns han i tjänst som lärare i Närke och som nämnts vidare i östgötska Rejmyre. Från 1874 gift med Beata Maria Köhler.
Henric Carlsons bokhandel klingar ännu välbekant för flertalet Linköpingsbor med någon ålder. Ändå anmärkningvärt då grundaren varit död sedan försommaren 1886. Sin första bokhandel i staden hade han öppnat 1868 och porträttet visar honom omkring den tiden. Att inte böcker allena gav tillräcklig förtjänst vittnar tidens annonser. Vid sidan av Henric Carlsons bokutbud erbjöd han till försäljning bland annat cigarrer, persiskt insektspulver, råttmjöl och spännpapp. Med tiden blev emellertid bokförsäljningen alltmer lönsam och han skulle med tiden nå ett visst välstånd. En tid före sin död 1886 hade Henric Carlson ingått partnerskap med bokhandlare Svante Ljungqvist. Denne drev boklådan vidare i egen regi under det gamla firmanamnet, vilket fler innehavare kom att följa in i vår tid.
Född i ett prästhem i värmländska Nyed växte Sara Frykstedt upp i Sunne prästgård, där fadern fått tjänst 1821. Tidigt föräldralös följde en tid för henne som mamsell och vidare guvernant i ett flertal välbärgade hem i landskapet. Vid någon av sina tjänster mötte hon sin blivande make Carl Anders Eckerbom och de lät viga sig i tid före deras förstfödde 1844. Familjen var då bosatt i Nedre Ullerud där maken var bruksfogde. Tiotalet år därpå lämnade makarna Värmland för ny tillvaro i Vadstena. I den nya hemstaden titulerades maken som kommissionshandlare och i parets hem sköttes parets nu sex barn. Makarnas sjunde barn föddes i Vadstena och det är rimligtvis hon vi ser invid modern. Av samma grund kan porträttet dateras till 1860-talets första år.
Tomten S:t Per 9d i Linköping har en spännande men komplicerad bygg- och ägarhistorik som dessvärre inte ryms att ordrikt beskrivas inom ramen för denna presentation. Fastighetens gatuhus och bildens i funktioner utvidgade bodlänga kom till i slutet av 1800-talet utmed vad som planerades bli en förlängning av Apotekaregatan. Av gatuavsnittet på platsen blev istället Kapellgatan, som vidare blev Teatergatan. Fastighetens byggherre torde varit Domkyrkoförsamlingen, alternativt Stiftet, som hade behov av en ny tjänstebostad. En av dessa kyrkans arbetstagare som tidigt flyttade in i bostaden var likvagnskarlen Johan Wilhelm Petersson och kanske skvallrar bodens utformning om förvaring av hans främsta arbetsredskap. Som en hjälp med bodens orientering ber vi bildens betraktare att lyfta blicken över längans takås och där notera den mer bekanta Elsagården, den fastighet arkitekt Axel Brunskog för egen del lät uppföra som kontor och bostad. Upplysningsvis ägdes bildens tomt en kort tid av en dotter till Brunskog, men vad som eventuellt kom ut av detta lämnas därhän. Foto 1946.
År 1804 köpte Johan Olof Hertzman tomterna S:t Per 24-28 i Linköping och lät på dem uppföra vad som in i vår egen tid benämns som Domprostgården. Själv var han landskamrer och hade vid sidan av detta sannerligen råd med sin satsning. Året före hade han till staden och dess församlingar sålt sin påkostade fastighet invid Stora torget, som i de nya ägarnas vård omedelbart inreddes till ett kombinerat rådhus, domprostboställe med flera funktioner. Sin nya bostad blev Hertzman trogen till sin död 1836. Därefter följde ett par kortare ägarskap tills friherre Gustaf Lagerfelt till Lagerlunda köpte fastigheten som familjens stadsgård. År 1898 slöts någon form av ring efter att Hertzmans köpare av hans gamla gård inköpte hans senare -nu som Lagerfeltska gården- för att vidare disponera den som stiftets domprostboställe. Här en vy från gårdssidan omkring 1920.
Rågen skars med lie. Det var viktigt att slå med jämna tag, så man kunde lägga av den skurna rågen jämnt och snyggt med alla strån liggande parallellt. Efter varje karl gick en kvinna som tog hand om den skurna rågen. Hon tog ett fång och band ihop det med en näve strån till en kärve, skäupä på gotländska. Skäuparna ställdes sedan upp i rader på åkern för att torka. Här ser man att arbetet är lite högtidligt, kvinnorna är ganska finklädda och har särskilt fina hattar, medan karlarna är mera vardagligt klädda. Damerna snyggade kanske till sig särskilt för fotografen? Personerna är Christian Petter Persson, 68 år, t v av karlarna. Vidare hans hustru i andra äktenskapet Elisabet, 43 år, t h av kvinnorna. T v står Elisabets mor Eva Sofia Jacobsdotter, 72 år, som flyttade till Smiss när hon blev änka. T h står fostersonen Artur Fredrik Karlsson, 18 år. Bilden är tagen på åkern väster om gården mot Käldvägen.
Här ser vi hela gårdsparten öster ifrån. Masse har stått alldeles utanför änget som ännu finns kvar och tagit denna bild så man ser alla byggnaderna. Manbyggnaden har ett litet fönster uppe under taket. Det visar som flera andra hus i socknen att manbyggnaden ursprunligen var ett flistakshus med högre långväggar. Dessa sänktes och den sten man fick över byggde man på gavelspetsarna med, så man fick ett modernt brant tak, se t ex Bild 569. Det ligger en stenhög och finns en stenmur på vänstra sidan om huset. Det borde betyda att här stått ett hus tidigare, men när är osäkert. Sedan ser vi brygghusets gavel, baksidan av troligen en smedja under faltak, vidare den vinkelbyggda ladugården och hitom en vinkelbyggd bod. Byggnaderna ligger lite otraditionellt, ladugården borde stå framför manbyggnaden. Det kan möjligen höra samman med att när den andra parten flyttades upp till nuvarande landsvägen till Alskog, behöll man här de bästa byggnaderna från båda parterna.
Ett ovanligt montage från O. F. Kuylenstiernas fotateljé i Jönköping. Den porträtterade är Henrik Tisell, född på Medhamra i Östergötland 1835 som son till Henric August Tisell och makan Eva Beata Gustava Vult von Steijern. Under åren 1854 till 1885 var han i tjänst vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Henrik Tisell var en de östgötska befäl som 1864 deltog aktiv i dansk tjänst mot Tyskland, där han bland annat bevistade de för krigets utfall så betydelsefulla striderna vid Dybböl. För detta tilldelades han Dannebrogordern. Från 1869 var han gift med Emma Johanna Sofia Mitander och makarna arrenderade Annelunds gård i Hov. Äktenskapet blev emellertid kort. Redan vid 28 års ålder avled makan och efterlämnade Tisell med parets tre barn. Han drev vidare gården som ogift fram till år 1887, då han bröt upp för ny tillvaro i Nyköping.
Porträtt av fröken Sigismunda Wallström, dotter och sistfödda barn till kyrkoherden i Högby, Magnus Wallström och makan Vendela Roselius. Förutom tilltallsnamnet hon bar efter sin mormors far hette hon för en prästdotter så passande Evangelina. Av okända skäl blev hon så kallad hemmadotter. Efter faderns bortgång 1854 följde hon modern och de kom i förstone att vara bosatta i Allhelgona och vidare i Veta. Från år 1863 hade de tillsammans med brodern Philip sin hemvist i Öjebro i Herrberga socken, där de köpt hemmanet Strömvallen. Efter moderns död 1878 bodde Sigismunda kvar i Strömvallen med sin bror och efter en tid inflyttade även brodern Ludvig Theodor. Livet i Öjebro tycks haft sin gilla gång. De bägge bröderna gick bort 1890 respektive 1892 men Sigismunda bodde kvar ända till 1914. Hennes sista två år i livet tillbringade hon i Skänninge som hyresgäst hos en fru Vinblad.
En ankommen vy från Linköping som i sin exklusivitet är väl värd att sprida. Den till synes dubbla dateringen i bildens nedre hörn, 1900 och 1903, stämmer båda väl med vad tidens Linköpingsbor såg från Hospitalstorget med blick vänd mot Bokhållaregatan och vidare Stora torget. Bildens vänstra del upptogs ännu av Westmanska gårdens gytter av trähus. Gårdens huvudbyggnad var av förnämare karaktär och låg med fasad mot Stora torget. En del av byggandens tak och gavel ses bortom huset med brutet takfall. Kort efter bildens tillkomst revs all bebyggelse för att ge plats för Centralpalatset, inflyttningsklart 1909. Till höger ses del av Schenlingska gården, uppkallad efter slottsbokhållaren Petter Schenling. Urmakare Evert Lundbergs långa verksamhet i huset skulle dock med tiden fördunkla det gamla gårdsnamnet.
Ungdomsporträtt av Carl Wezén. Född i trillingskara 1865 som son till dåvarande komminister Carl Magnus Wezén och makan Maria Charlotta Theodora Cnattingius. Från år 1878 var familjen bosatt i Västra Husby, där fader blivit kyrkoherde. I vuxen ålder kom Carl att tjänstgöra som hovrättsnotarie i Norrköping, Nässjö och vidare i Malmö. Där fann han sin blivande maka i norskan Caspara Margreta Axberg. I november månad 1910 gifte de sig borgligt men äktenskapet blev kortvarigt. Redan 1913 blev Carl änkling. Därefter fortsatte han sitt liv i en ambulerande tillvaro. Gamleby, Bollnäs, Lycksele, Vimmerby, Linköping och Stockholm är exempel på hans vistelseorter där han emellan upprepade gånger var bosatt hos fadern i Västra Husby prästgård. Han avled barnlös 1936. Han var då skriven i uppländska Skebobruk.
Vy mot praktfull byggnad, vars läge länge gäckat. Känt var att Linköpingsfotografen Didrik von Essen tagit bilden omkring förra sekelskiftet, och att huset ockulärt torde legat utmed Göta kanal. Genom lokal hjälp träder motivet lyckligtvis fram. Intill visshet betraktar vi disponentvillan till Råby chokladfabrik. Till företaget hade man under 1890-talet knutit den driftige Olof German Svensson. Då någon lämplig bostad för den nytillträdde disponenten inte gick att finna i Råby, lät man sannolikt uppföra en värdig bostad på Råbys ägor mot kanalen. Att husets läge hittills varit svår att finna förklaras av att det redan år 1906 flyttades till Malfors, där Cloetta från 1902 övertagit Råbys roll och etablerat ny fabrik. På sin nya plats kom bildens hus vidare att fungera som tjänstemannamäss. Paret närmast vattnet i bilden visar just Olof German Svensson vid sidan av hustrun Nanna med parets äldste son Hjalmar i handen.
Hilma Ydén föddes i Skänninge 1845 och växte upp som boende i Allhelgona skolhus där fadern var lärare. Sommaren 1863, vid 18 års ålder, flyttade hon till Kisa och kom där att som mamsell ha husrum i ortens gästgiveri. Där blev hon kvar till hösten 1867. Detta år, i mitten av november månad, flyttade hon till Norrtälje och kom där att ingå i minuthandlare Anders Anderssons hushåll. Efter några år i Roslagens centralort var hon från slutet av år 1874 tillbaka i Östergötland. Ny boplats hade hon funnit i Motala och från 1879 var hon dessutom gift med tobakshandlaren Johan Oskar Waldemar Thamsten. Det är omkring den tiden vi ser henne på fotografiet. Deras barnlösa äktenskap nådde sin ände när maken avled 1918. Hilma levde vidare som änka i närmare tio år.
Porträtt av Greve Carl Gustaf Sinclair. Född den 3 juni 1849 vid Karlshovs säteri i Älvestad som förstfödde sonen till greve Israel Malcolm Sinclair och grevinnan Alfhild Spens. Inledde sin militära karriär som kadett vid Militärhögskolan Karlberg i Solna 1868 och stationerades senare vid Andra Livgrenadjärregementet i Linköping där han 1888 uppnådde kaptens grad. Erhöll avsked ur krigstjänsten 1901. Gift den 14 december 1889 och bosatte sig i Mjölby med Emilia Elly Charlotta Isidora Smedberg, dotter till läroverksadjunkten Carl Adolf Isidor Hilarion Smedberg och Emelie Augusta Charlotta Lindh. Parets dotter Claire Alfhild Emelie Henriette föddes i Torpa där familjen levde en tid innan de flyttade vidare till Säby, Jönköpings län. Carl Gustaf Sinclair avled i hjärtsjukdom den 4 augusti 1919 i Visby.
Vy över Järnvägsparken i Linköping med kameran riktad norrut. Vyn från Lithografens hus kan genom markörer bestämmas till våren 1906. Till vänster skymtar gaveln till det så kallade Miljonpalatset, inflyttningsklart 1898. Det iögonfallande huset i blickfånget stod klart 1895 och tycks ha tillkommit i kombinat med flera intressenter. Som nytt och en längre tid anger stadens fastighetslängd snickaren Karl August Sundberg "med flera" som ägare. Från 1903 var Östra Centralbanans Järnvägs expeditioner inrymda i huset och från omkring 1908 även Mellersta Östergötlands Järnvägs kontor. Bolaget kom vidare att köpa fastigheten. I bildens högra kant upptäcks Linköpings sockerbruk, klart för produktion 1905. Den exakta dateringen kan beläggas i avsaknaden av de så kallade järnvägsbostäderna, inflyttningsklara 1907.
Emil Segersteen föddes i Kättilstad prästgård 1828. Vid sidan av fältpräst var fadern socknens kyrkoherde och tillsammans med hustrun hade de nu sex söner men där skulle det stanna. Emil Viktor kom i vuxen ålder att välja en militär yrkesbana. Han inledde den som kadett 1844 för att vidare knytas till Första livgrenadjärregemenet i Linköping. I oktober månad 1861 gifte han sig med sin kusin Sofia Augusta Norbeck och paret bosatte sig på Förråd säteri som Segersteen var delägare i. Äktenskapet blev emellertid kort. Redan i början av år 1864 avled makan i sviterna av vad tiden kallade gastrisk feber. Två söner hade hunnit nedkomma men den förstfödde hade dött redan före moderns bortgång. Med tiden kom Segersteen att inköpa Malma gård i Rystad, som från 1872 var hans boställe. När han avled 1912 var han dock sedan en tid bosatt i Linköping.
Porträtt av kompositören och violinisten Andreas Randel. Son till torparen Peter Andersson och Elin Andersdotter i Ramdala socken, Blekinge. Efter eget bevåg ändrade han senare efternamnet till Randel efter sin födelsebygd, Ramdala. Var som ung delaktig i Karlskronas musikaliska sällskap innan han 1819 bedrev studier i Finspång och Linköping på bekostnad av friherren Gerard de Geer. Hans talanger förde honom vidare till Paris där han studerade violinspel vid kungliga musikskolan och lovprisades av sina berömda lärare Pierre Baillot och Luigi Cherubini. 1828 återvände han till Stockholm och fick arbete som violinist på Kungliga teatern. 1838 blev han andre konsertmästare vid hovkapellet och 1861 förste kapellmästare. Sedan 1844 hade han varit violinlärare och från 1859 professor vid Kungliga Musikaliska Akademien, där han blivit ledamot 1837. Under åren 1838-1856 var han verksam som musikdirektör vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Endast ett par månader efter sin pension avled professor Andreas Randel den 27 oktober 1864.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.