LEVERANS 2-5 DAGAR OCH FRAKTFRITT ÖVER 599 KR
Eget foto
Sök Sök
Favoriter
Favoriter

Varukorg Varukorg
Varukorg

tillägg
+kr
Summa: kr

Sökresultat för 1990

Antal träffar: 1997
Kommunistisk diskussion. 1948. År 1917 splittrades den svenska arbetarrörelsen när vänsteropposition i det socialdemokratiska arbetarepartiet bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, dit majoriteten av ungdomsförbundets medlemmar anslöt sig. 1921 antogs namnet Sveriges kommunistiska parti, som skulle komma att representera den svenska kommunismen. År 1929 kom den största splittringen i partiets historia då Karl Kilbom och större delen av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Karl Kilbom bildade tillsammans med Nils Flyg ett eget SKP det så kallade socialistiska partiet. Sverige hade nu ett SKP i Komintern och ett utanför. Det SKP som stod utanför komintern kom att vara verksamt fram till år 1948 då det upplöstes, dessförinnan hade partiet blivit nazistiskt år 1943. Det kominterntrogna SKP bytte 1967 namn till Vänsterpartiet Kommunisterna. Detta namn hade det sedan till 1990 då

Kommunistisk diskussion. 1948. År 1917 splittrades den svenska arbetarrörelsen när vänsteropposition i det socialdemokratiska arbetarepartiet bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, dit majoriteten av ungdomsförbundets medlemmar anslöt sig. 1921 antogs namnet Sveriges kommunistiska parti, som skulle komma att representera den svenska kommunismen. År 1929 kom den största splittringen i partiets historia då Karl Kilbom och större delen av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Karl Kilbom bildade tillsammans med Nils Flyg ett eget SKP det så kallade socialistiska partiet. Sverige hade nu ett SKP i Komintern och ett utanför. Det SKP som stod utanför komintern kom att vara verksamt fram till år 1948 då det upplöstes, dessförinnan hade partiet blivit nazistiskt år 1943. Det kominterntrogna SKP bytte 1967 namn till Vänsterpartiet Kommunisterna. Detta namn hade det sedan till 1990 då "Kommunisterna" ströks och det nya namnet blev Vänsterpartiet. Kommunisternas största valframgång var när SKP fick 10,3 % i andrakammar-valet 1944, samt 11,2 % i kommunalvalet 1946. Kommunisterna hade även stort inflytande i de svenska fackförbunden med styrelsemajoritet i flera fack-avdelningar. En annan nyckelhändelse inom svensk kommunism är Ådalshändelserna som fick stort inflytande på Svensk arbetsmarknad samt metallstrejken 1945 som omfattade 120 000 arbetare. I dagens Sverige representeras kommunism av uttalade mindre kommunistpartier som Kommunistiska Partiet och Sveriges Kommunistiska Parti som har en marxist-leninistisk ideologisk politik. Även om vänsterpartiet 1990 till namnet upphörde vara kommunistiskt fortsatte flera medlemmarna i partiets ledning att kalla sig kommunister fram till 2005, och även därefter uttalade sig trogna de kommunistiska idéerna. Reportage för Arbetarbladet.

Från 299 kr
Kommunistisk diskussion. 1948. År 1917 splittrades den svenska arbetarrörelsen när vänsteropposition i det socialdemokratiska arbetarepartiet bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, dit majoriteten av ungdomsförbundets medlemmar anslöt sig. 1921 antogs namnet Sveriges kommunistiska parti, som skulle komma att representera den svenska kommunismen. År 1929 kom den största splittringen i partiets historia då Karl Kilbom och större delen av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Karl Kilbom bildade tillsammans med Nils Flyg ett eget SKP det så kallade socialistiska partiet. Sverige hade nu ett SKP i Komintern och ett utanför. Det SKP som stod utanför komintern kom att vara verksamt fram till år 1948 då det upplöstes, dessförinnan hade partiet blivit nazistiskt år 1943. Det kominterntrogna SKP bytte 1967 namn till Vänsterpartiet Kommunisterna. Detta namn hade det sedan till 1990 då

Kommunistisk diskussion. 1948. År 1917 splittrades den svenska arbetarrörelsen när vänsteropposition i det socialdemokratiska arbetarepartiet bildade Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, dit majoriteten av ungdomsförbundets medlemmar anslöt sig. 1921 antogs namnet Sveriges kommunistiska parti, som skulle komma att representera den svenska kommunismen. År 1929 kom den största splittringen i partiets historia då Karl Kilbom och större delen av medlemmarna uteslöts av Komintern, och flera medlemmar lämnade partiet. Karl Kilbom bildade tillsammans med Nils Flyg ett eget SKP det så kallade socialistiska partiet. Sverige hade nu ett SKP i Komintern och ett utanför. Det SKP som stod utanför komintern kom att vara verksamt fram till år 1948 då det upplöstes, dessförinnan hade partiet blivit nazistiskt år 1943. Det kominterntrogna SKP bytte 1967 namn till Vänsterpartiet Kommunisterna. Detta namn hade det sedan till 1990 då "Kommunisterna" ströks och det nya namnet blev Vänsterpartiet. Kommunisternas största valframgång var när SKP fick 10,3 % i andrakammar-valet 1944, samt 11,2 % i kommunalvalet 1946. Kommunisterna hade även stort inflytande i de svenska fackförbunden med styrelsemajoritet i flera fack-avdelningar. En annan nyckelhändelse inom svensk kommunism är Ådalshändelserna som fick stort inflytande på Svensk arbetsmarknad samt metallstrejken 1945 som omfattade 120 000 arbetare. I dagens Sverige representeras kommunism av uttalade mindre kommunistpartier som Kommunistiska Partiet och Sveriges Kommunistiska Parti som har en marxist-leninistisk ideologisk politik. Även om vänsterpartiet 1990 till namnet upphörde vara kommunistiskt fortsatte flera medlemmarna i partiets ledning att kalla sig kommunister fram till 2005, och även därefter uttalade sig trogna de kommunistiska idéerna. Reportage för Arbetarbladet.

Från 299 kr
Denna part tycks ha kommit till omkring 1690 och ägdes då av Lars Rassmusson och hans fru Margareta Jacobsdotter. Deras dotter Anna Larsdotter född 1702 var gift med båtsmannen Mattias Thomsson Garde och de fick dottern Margareta Mattisdotter 1730. Hon gifte sig 1748 med Rassmus Larsson från Ammunde i Burs och de tog över gårdsparten omkring 1750. Deras yngsta dotter Margareta Rassmidotter född 1759 ärvde parten. Hon gifte sig 1790 med Lars Larsson född 1761 från Smiss och deras son Rassmus Larsson född 1799 blev näste husbonde. Rassmus Larsson gifte sig 1821 med Catarina Maria Olofsdotter född 1796 från Linde och deras äldsta dotter Sara Margareta född 1823 blev näste ägare när hon gifte sig 1840 med Lars Persson född 1816 från Fie. Deras yngste son Jakob Larsson född 1850 blev näste ägare, gift med Lovisa född 1848 från När. Deras äldsta dotter Emma född 1876 övertog gårdsparten 1899, gift med Oskar Danielsson född 1871 från Fie. Sonen Harry Danielsson född 1903 blev näste ägare 1936, gift 1930 med Elsa Larsson född 1906 från Botels. De fick tre döttrar, varav yngsta dottern Vivi född 1937 tog över gårdsparten omkring 1968, gift med Irving Löfgren från Dalbo i Halla. De fick barnen Katarina och Sylve och 1990 tog Sylve född 1960 över, sambo med Carina Olsson född 1963 från Hallute på När. De har döttrarna Jeanette född 1988 och Veronica född 1991. Från vänster ser vi Lovisa 56 år, maken Jakob Larsson 54 år, dottern Emma 28 år, dotterdottern Annie knappt 4 år, mågen Oskar Danielsson 32 år med dottersonen Harry knappt 1 år i barnvagnen. Ynglingen t h är hittills okänd. Gårdsplanen tycks delvis tjäna som vedbacke. Mot trädet står en stor mängd trolar, färdiga att använda till tunar, sådana stod det vid nästan varje gårdspart.

Denna part tycks ha kommit till omkring 1690 och ägdes då av Lars Rassmusson och hans fru Margareta Jacobsdotter. Deras dotter Anna Larsdotter född 1702 var gift med båtsmannen Mattias Thomsson Garde och de fick dottern Margareta Mattisdotter 1730. Hon gifte sig 1748 med Rassmus Larsson från Ammunde i Burs och de tog över gårdsparten omkring 1750. Deras yngsta dotter Margareta Rassmidotter född 1759 ärvde parten. Hon gifte sig 1790 med Lars Larsson född 1761 från Smiss och deras son Rassmus Larsson född 1799 blev näste husbonde. Rassmus Larsson gifte sig 1821 med Catarina Maria Olofsdotter född 1796 från Linde och deras äldsta dotter Sara Margareta född 1823 blev näste ägare när hon gifte sig 1840 med Lars Persson född 1816 från Fie. Deras yngste son Jakob Larsson född 1850 blev näste ägare, gift med Lovisa född 1848 från När. Deras äldsta dotter Emma född 1876 övertog gårdsparten 1899, gift med Oskar Danielsson född 1871 från Fie. Sonen Harry Danielsson född 1903 blev näste ägare 1936, gift 1930 med Elsa Larsson född 1906 från Botels. De fick tre döttrar, varav yngsta dottern Vivi född 1937 tog över gårdsparten omkring 1968, gift med Irving Löfgren från Dalbo i Halla. De fick barnen Katarina och Sylve och 1990 tog Sylve född 1960 över, sambo med Carina Olsson född 1963 från Hallute på När. De har döttrarna Jeanette född 1988 och Veronica född 1991. Från vänster ser vi Lovisa 56 år, maken Jakob Larsson 54 år, dottern Emma 28 år, dotterdottern Annie knappt 4 år, mågen Oskar Danielsson 32 år med dottersonen Harry knappt 1 år i barnvagnen. Ynglingen t h är hittills okänd. Gårdsplanen tycks delvis tjäna som vedbacke. Mot trädet står en stor mängd trolar, färdiga att använda till tunar, sådana stod det vid nästan varje gårdspart.

Från 299 kr
Manbyggnaden är en stor parstuga med källare, därför de rätt höga väggarna. Det brutna tegeltaket med frontespis är typiskt för tiden 1835-1850, se den andra Böndeparten, Liffride och Anderse. Teglen ligger jäms med gavlarna, även på frontespisen. Huset är asymmetriskt, vilket kan tyda på etapper i byggandet. Dörren med överljusfönster är av 1700-talstyp. Enligt Lauboken är både manbyggnaden och brygghuset uppförda 1860, men den uppgiften stämmer nog bara för brygghusets tillbyggnad. Kan murstumpen t v vara en byggnadsrest? Längst tv står ett enkelt dass. Enligt Lauboken kom denna part till på 1840-talet, men det finns 4 stenhusresolutioner, en 1771 och tre 1810, till var och en av parterna. Således måste denna part vara äldre. Lars Jacobsson ägde denna part och byggde stenhus på den 1810, vilket skulle betyda att manbyggnaden härstammar från denna tid och att den senare höjts och försetts med brutet tak, så som troligen skett på granngården Liffride. Sonen Jakob Larsson född 1808 tog över denna part, gift 1832 med Christina Olofsdotter född 1805 från Burs. Deras äldsta dotter Greta född 1840, gift 1861 med Karl Johan Levander från Liffride i Alskog ägde gården fram till 1898 och därefter ärvdes den av Karl Johans brorson Reinhold Levander. Reinhold sålde en del mindre delar av gården, men huvuddelen köptes 1916 av August Jakobsson född 1877 gift 1905 med Hilma Karlsson född 1878 från Bönde, se Bild 670. Dottern Margit Jakobsson född 1907 och hennes man Karl Ahlgren född 1899 från Alskog tog över 1949, men Karl försörjde sig huvudsakligen som snickare. Margit sålde gården 1987 till Gunlög Pettersson född 1956 från Kauparve. Gunlögs dotter Jorun är född 1990.

Manbyggnaden är en stor parstuga med källare, därför de rätt höga väggarna. Det brutna tegeltaket med frontespis är typiskt för tiden 1835-1850, se den andra Böndeparten, Liffride och Anderse. Teglen ligger jäms med gavlarna, även på frontespisen. Huset är asymmetriskt, vilket kan tyda på etapper i byggandet. Dörren med överljusfönster är av 1700-talstyp. Enligt Lauboken är både manbyggnaden och brygghuset uppförda 1860, men den uppgiften stämmer nog bara för brygghusets tillbyggnad. Kan murstumpen t v vara en byggnadsrest? Längst tv står ett enkelt dass. Enligt Lauboken kom denna part till på 1840-talet, men det finns 4 stenhusresolutioner, en 1771 och tre 1810, till var och en av parterna. Således måste denna part vara äldre. Lars Jacobsson ägde denna part och byggde stenhus på den 1810, vilket skulle betyda att manbyggnaden härstammar från denna tid och att den senare höjts och försetts med brutet tak, så som troligen skett på granngården Liffride. Sonen Jakob Larsson född 1808 tog över denna part, gift 1832 med Christina Olofsdotter född 1805 från Burs. Deras äldsta dotter Greta född 1840, gift 1861 med Karl Johan Levander från Liffride i Alskog ägde gården fram till 1898 och därefter ärvdes den av Karl Johans brorson Reinhold Levander. Reinhold sålde en del mindre delar av gården, men huvuddelen köptes 1916 av August Jakobsson född 1877 gift 1905 med Hilma Karlsson född 1878 från Bönde, se Bild 670. Dottern Margit Jakobsson född 1907 och hennes man Karl Ahlgren född 1899 från Alskog tog över 1949, men Karl försörjde sig huvudsakligen som snickare. Margit sålde gården 1987 till Gunlög Pettersson född 1956 från Kauparve. Gunlögs dotter Jorun är född 1990.

Från 299 kr
Masse har stått uppe på backanten och tagit denna bild av Botvides båda manbyggnader. Käldvägen går alldeles under gräskanten och in emot staketen. Infarten till de båda parterna låg på den här tiden mellan manbyggnaderna, numera har varje part sin infart på utsidorna. Den norra partens manbyggnad snarare ändrades än nybyggdes 1887. Hade huset varit nybyggt då, hade gavelns puts knappast varit så skadad. Under takutsprånget på långsidan sitter ett litet fönster, vilket är typiskt för flistakshus och som här trots att man troligen har sänkt väggarna något och byggt på gavelspetsarna med stenen, så som man gjort med Bjärges Bergmans part. Båda Botvideparterna fick skattebefrielse i 20 för uppförande av stenhus vid en resolution 1793. Den södra partens manbyggnad är ett av Gotlands märkligaste flistakshus, vilket alltjämt finns kvar. Botvide delades i två parter 1744, men det är inte troligt att manbyggnadens äldsta delar härstammar från denna tid. Nedervåningen är dock uppförd i två etapper, först som enkelstuga innehållande farstu, kök och vardagsstuga och sedan utökad till parstuga med en sal mot grannparten. Det bör vara denna parstuga som man fått skattebefrielse för 1793. Enkelstugan bör således vara byggd 10-20 år tidigare. 1840 byggde man på huset med en full salsvåning med ovanpåliggande lågt loft. Detta är synnerligen ovanligt, flistakshusen brukar i regel bara ha en förkrympt övervåning utan boendefunktion, se Sunnkörke. Salsvåningen reddes dock inte in till fullo. Den kom att innehålla en ny sal ovanpå den gamla salen och en brudkammare över farstun, medan det södra rummet vara magasin, på 1900-talet delat i två rum, varav det sista inte inreddes förrän 1990. I gavelspetsen sitter ett återanvänt 1700-talsfönster som troligen har suttit i samma position som det på den andra parten. Fönstren nere har förstorats vid övervåningens tillkomst, men sitter i samma positioner, bla är det typiskt med en blind baksida på vardagsstugan, här stod de väggfasta sängarna och de tätt sittande fönstren på gaveln. Taket är täckt med kalkstensflis från Millklint nära Torsburgen.

Masse har stått uppe på backanten och tagit denna bild av Botvides båda manbyggnader. Käldvägen går alldeles under gräskanten och in emot staketen. Infarten till de båda parterna låg på den här tiden mellan manbyggnaderna, numera har varje part sin infart på utsidorna. Den norra partens manbyggnad snarare ändrades än nybyggdes 1887. Hade huset varit nybyggt då, hade gavelns puts knappast varit så skadad. Under takutsprånget på långsidan sitter ett litet fönster, vilket är typiskt för flistakshus och som här trots att man troligen har sänkt väggarna något och byggt på gavelspetsarna med stenen, så som man gjort med Bjärges Bergmans part. Båda Botvideparterna fick skattebefrielse i 20 för uppförande av stenhus vid en resolution 1793. Den södra partens manbyggnad är ett av Gotlands märkligaste flistakshus, vilket alltjämt finns kvar. Botvide delades i två parter 1744, men det är inte troligt att manbyggnadens äldsta delar härstammar från denna tid. Nedervåningen är dock uppförd i två etapper, först som enkelstuga innehållande farstu, kök och vardagsstuga och sedan utökad till parstuga med en sal mot grannparten. Det bör vara denna parstuga som man fått skattebefrielse för 1793. Enkelstugan bör således vara byggd 10-20 år tidigare. 1840 byggde man på huset med en full salsvåning med ovanpåliggande lågt loft. Detta är synnerligen ovanligt, flistakshusen brukar i regel bara ha en förkrympt övervåning utan boendefunktion, se Sunnkörke. Salsvåningen reddes dock inte in till fullo. Den kom att innehålla en ny sal ovanpå den gamla salen och en brudkammare över farstun, medan det södra rummet vara magasin, på 1900-talet delat i två rum, varav det sista inte inreddes förrän 1990. I gavelspetsen sitter ett återanvänt 1700-talsfönster som troligen har suttit i samma position som det på den andra parten. Fönstren nere har förstorats vid övervåningens tillkomst, men sitter i samma positioner, bla är det typiskt med en blind baksida på vardagsstugan, här stod de väggfasta sängarna och de tätt sittande fönstren på gaveln. Taket är täckt med kalkstensflis från Millklint nära Torsburgen.

Från 299 kr
Det ursprungliga Botels, som låg öster om vägen mittemot Botels Hanssons part, delades första gången 1716 i två parter och 1732 i ytterligare två parter och vid detta senare tillfälle kom denna part till och byggdes då troligen upp på denna plats. Bulbyggnaden på Bild 625 och 626 härstammade sannolikt från den tiden. Byggnaderna på denna bild är betydligt yngre. Manbyggnaden är troligen från 1860-talet, men spåntaket ser ut att vara nylagt. Husets framsida vetter mot landsvägen med finingång där. Den enkla dörr som syns invid fönstret är vardagsingången direkt in till köket. Brygghuset t v är äldre, kanske från omkring 1840. Den låga byggnaden utan fönster är äldst och tillhör 1700-talet. Dess funktion här hittills okänd, men linbastur brukade ha denna form. Förste ägare var Jakob Persson, gift 1711 med Catarina Rasmusdotter. Deras dotter Mallena ärvde parten, gift med Olof Thomsson från Botels och deras son Olof Olofsson tog över omkring 1770. Han blev gift 1778 med Gertrud Larsdotter från Fie och deras äldste son, som också hette Olof Olofsson och hans hustru Juditta Andersdotter från Kauparve blev därefter ägare. Ytterligare en son Olof Olofsson blev husbonde på 1840-talet, kanske var det han som byggde flygeln. Olof var gift med Greta Hansdotter från Liffride och deras dotter Catarina och hennes man Gustav Jakobsson blev ägare 1859. Under deras husbondetid kan manbyggnaden ha blivit uppförd. Ingen av Catarinas och Gustavs fyra barn tog över, utan gården såldes till Georg och Margareta Larsson från Lye respektive Väte. Deras son Vilhelm och hans hustru Josefina född Karlsson från Kauparve blev ägare 1903, året innan denna bild togs. Deras son John Larsson ärvde gården och brukade den till omkring 1990, varefter den styckades och byggnaderna med tomt såldes till fritidsfastighet. Personerna på bilden är från vänster: Josefina Larsson 30 år, med sonen John 3½ månad, svärmodern Margareta 64 år, maken Vilhelm 31 år, okänd ung man och svärfadern Georg 68 år.

Det ursprungliga Botels, som låg öster om vägen mittemot Botels Hanssons part, delades första gången 1716 i två parter och 1732 i ytterligare två parter och vid detta senare tillfälle kom denna part till och byggdes då troligen upp på denna plats. Bulbyggnaden på Bild 625 och 626 härstammade sannolikt från den tiden. Byggnaderna på denna bild är betydligt yngre. Manbyggnaden är troligen från 1860-talet, men spåntaket ser ut att vara nylagt. Husets framsida vetter mot landsvägen med finingång där. Den enkla dörr som syns invid fönstret är vardagsingången direkt in till köket. Brygghuset t v är äldre, kanske från omkring 1840. Den låga byggnaden utan fönster är äldst och tillhör 1700-talet. Dess funktion här hittills okänd, men linbastur brukade ha denna form. Förste ägare var Jakob Persson, gift 1711 med Catarina Rasmusdotter. Deras dotter Mallena ärvde parten, gift med Olof Thomsson från Botels och deras son Olof Olofsson tog över omkring 1770. Han blev gift 1778 med Gertrud Larsdotter från Fie och deras äldste son, som också hette Olof Olofsson och hans hustru Juditta Andersdotter från Kauparve blev därefter ägare. Ytterligare en son Olof Olofsson blev husbonde på 1840-talet, kanske var det han som byggde flygeln. Olof var gift med Greta Hansdotter från Liffride och deras dotter Catarina och hennes man Gustav Jakobsson blev ägare 1859. Under deras husbondetid kan manbyggnaden ha blivit uppförd. Ingen av Catarinas och Gustavs fyra barn tog över, utan gården såldes till Georg och Margareta Larsson från Lye respektive Väte. Deras son Vilhelm och hans hustru Josefina född Karlsson från Kauparve blev ägare 1903, året innan denna bild togs. Deras son John Larsson ärvde gården och brukade den till omkring 1990, varefter den styckades och byggnaderna med tomt såldes till fritidsfastighet. Personerna på bilden är från vänster: Josefina Larsson 30 år, med sonen John 3½ månad, svärmodern Margareta 64 år, maken Vilhelm 31 år, okänd ung man och svärfadern Georg 68 år.

Från 299 kr
Masse har varit i Lau över nyår och tagit lite bilder. Här är det manbyggnaden och gårdsägarna på sunnkörkes norra part om blivit förevigade. Vi ser den omkring 1850 moderniserade manbyggnaden med tegeltak och tidsenliga fönster. Ytterdörren är däremot den gamla från 1773 som man återanvänt. Flygeln är nyare, 1870-80 med långsmala fönster med takfoder och spåntak. På 1730-talet ägdes hela Sunnkörke av Mattias Michelsson gift med Beata Olofsdotter, se Bild 1110. De fick 5 barn och gården delades mellan bröderna Lars och Oluff på 1740-talet, men efter endast några år tog systern Catarina över södra parten och brodern Mattias Mattson den norra. Mattias född 1729 gifte sig 1758 med Christina Tomasdotter född 1737 från Hallsarve och de fick 3 barn. Det var Mattias och Christina som byggde stenhus 1773 och fick 20 års skattebefrielse för det. Sonen Mattias Mattsson född 1770 tog över 1797, gift 1796 med Anna Catarina Persdotter född 1771 från Kauparve. De fick 5 barn, varav äldste sonen Mattias Mattsson född 1797 blev ägare och brukade den till 1848. Denne Mattias Mattsson var ogift och parten togs över av systern Catarina Mattsdotter född 1806, gift med Per Tomsson född 1823 (!) från Kulde på När, där de bodde fram till övertagandet. De fick inga barn, så de sålde parten 1876 till Anton Persson född 1851 från Smiss, vilken just 1876 hade gift sig med Olivia Laurin född 1850 från Husarve på När. De fick dottern Lorentina Persson samma år och hon tog över 1906, gift med Vilhelm Larsson född 1875 från Nygårds i Garde. De förnyade hela ladugårdsbeståndet fullständigt 1912-13, se Bild 1119, 1122, 1123. 1930 köpte Ragnar Johansson född 1905 från Bjärges parten och drev den vidare. Han blev sambo 1945 med Rut Stenbacka född 1916 från Vasa i Finland. 1965 köpte Helge Karlsson 1940-1990 parten, sambo med Rut Stenbackas dotter Eva Jakobsson född 1944. Det blev yngste sonen Morgan Jacobsson född 1976 som tog över. Gården är utarrenderad sedan 1990 till Dotes på Gannor. På bilden ser vi Anton Persson 53 år och hans hustru Olivia Laurin 54 år, samt mågen Vilhelm Larsson 29 år och dottern Lorentina 28 år.

Masse har varit i Lau över nyår och tagit lite bilder. Här är det manbyggnaden och gårdsägarna på sunnkörkes norra part om blivit förevigade. Vi ser den omkring 1850 moderniserade manbyggnaden med tegeltak och tidsenliga fönster. Ytterdörren är däremot den gamla från 1773 som man återanvänt. Flygeln är nyare, 1870-80 med långsmala fönster med takfoder och spåntak. På 1730-talet ägdes hela Sunnkörke av Mattias Michelsson gift med Beata Olofsdotter, se Bild 1110. De fick 5 barn och gården delades mellan bröderna Lars och Oluff på 1740-talet, men efter endast några år tog systern Catarina över södra parten och brodern Mattias Mattson den norra. Mattias född 1729 gifte sig 1758 med Christina Tomasdotter född 1737 från Hallsarve och de fick 3 barn. Det var Mattias och Christina som byggde stenhus 1773 och fick 20 års skattebefrielse för det. Sonen Mattias Mattsson född 1770 tog över 1797, gift 1796 med Anna Catarina Persdotter född 1771 från Kauparve. De fick 5 barn, varav äldste sonen Mattias Mattsson född 1797 blev ägare och brukade den till 1848. Denne Mattias Mattsson var ogift och parten togs över av systern Catarina Mattsdotter född 1806, gift med Per Tomsson född 1823 (!) från Kulde på När, där de bodde fram till övertagandet. De fick inga barn, så de sålde parten 1876 till Anton Persson född 1851 från Smiss, vilken just 1876 hade gift sig med Olivia Laurin född 1850 från Husarve på När. De fick dottern Lorentina Persson samma år och hon tog över 1906, gift med Vilhelm Larsson född 1875 från Nygårds i Garde. De förnyade hela ladugårdsbeståndet fullständigt 1912-13, se Bild 1119, 1122, 1123. 1930 köpte Ragnar Johansson född 1905 från Bjärges parten och drev den vidare. Han blev sambo 1945 med Rut Stenbacka född 1916 från Vasa i Finland. 1965 köpte Helge Karlsson 1940-1990 parten, sambo med Rut Stenbackas dotter Eva Jakobsson född 1944. Det blev yngste sonen Morgan Jacobsson född 1976 som tog över. Gården är utarrenderad sedan 1990 till Dotes på Gannor. På bilden ser vi Anton Persson 53 år och hans hustru Olivia Laurin 54 år, samt mågen Vilhelm Larsson 29 år och dottern Lorentina 28 år.

Från 299 kr
1906 Levererad av D Goekoop J:r som Barbro till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. Godstrafik på Strömsholms kanal. 1915 Ombygd till kombinerat last- och passagerarfartyg och omdöpt till Strömsholms kanal. Ny huvudmaskin, av fabrikat Bolinder, 40 hk, 29 kW, installeras. Ommätt. Nytt tonnage 75 brt, 52 nrt. 1924 Övertas av Stockholms Enskilda Bank, Stockholm efter att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs. 1925-01 Såld till Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB, Stockholm. 1926-10 Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB byter namn till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. 1927-08 Såld till AB Nyman & Schultz, Stockholm. 1927-11-15 Överförd till det nystartade Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm och omdöpt till Strömsholm. Ny huvudmaskin, 80 hk, 59 kW, installeras. 1929-04 Trafik AB Strömsholms Kanal byter namn till AB Ströka, Stockholm 1929-04-24 AB Ströka går i likvidation. 1929-08 Såld till Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm 1933-07 Såld till Simon Carlsson, Stockholm 1933-09 Såld till Rederi AB Nobel-Standard, Helsingfors, Finland för 10.000 kr och omdöpt till Standard II. Ombyggd till tankfartyg. 1948-11 Såld till AB Nobel-Standard Oy, Helsingfors. 1949-04 Såld till Viktor Koivisto och Hannes Tukkanen, Helsingfors och omdöpt till Esa. Nytt tonnage 70 brt, 22 nrt. 1950-07 Hannes Tukkanens andel såld till Margareta Helena Eriksson. 1951-09 Såld till Johan Alexander Johansson, Vestanfjärd. 1952-03 Såld till Hjalmari Einari Linnamäki, Vestanfjärd. 1954 Ny hemort, Salo. 1955-04 Såld till Gösta Isaksson och Kurt Sjöberg, Salo. 1956-12 Gösta Isakssons andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito. 1957-04 Kurt Sjöbergs andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito som nu är ensam ägare till fartyget. Omdöpt till Tina. 1961-03 Såld till Yrjö Eero Hotanen och Sulho Feliks Sakarias Leinonen, Kustavi. 1968-02 Omdöpt till Tiina. 1975-11 Sulho Feliks Sakarias Leinonen andel såld till Leo Johannes Hellsten. 1976-01 Yrjö Eero Hotanens andel såld till Leo Johannes Hellsten som nu är ensam ägare till fartyget. 1976-04 Såld till Kai Olin, Åbo. 1976-11 Såld till Konopajaliike Amper & Söderlund, Åbo. 1979-06 Såld till Bror Göran Mäklin, Saltvik. 1980-07 Såld till Antti Olavi Itälä, Sagu. 1981-12 Avförs ur Fiska skeppsregistret som ej länge handelsfartyg. Uppges vara såld till Åbo och ombyggd till slåttermaskin för vass. 1990 Övergiven i vassen vid Päisterpää, Sauvo-Sagu. (Skärgårdsbåtar.se)

1906 Levererad av D Goekoop J:r som Barbro till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. Godstrafik på Strömsholms kanal. 1915 Ombygd till kombinerat last- och passagerarfartyg och omdöpt till Strömsholms kanal. Ny huvudmaskin, av fabrikat Bolinder, 40 hk, 29 kW, installeras. Ommätt. Nytt tonnage 75 brt, 52 nrt. 1924 Övertas av Stockholms Enskilda Bank, Stockholm efter att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs. 1925-01 Såld till Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB, Stockholm. 1926-10 Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB byter namn till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. 1927-08 Såld till AB Nyman & Schultz, Stockholm. 1927-11-15 Överförd till det nystartade Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm och omdöpt till Strömsholm. Ny huvudmaskin, 80 hk, 59 kW, installeras. 1929-04 Trafik AB Strömsholms Kanal byter namn till AB Ströka, Stockholm 1929-04-24 AB Ströka går i likvidation. 1929-08 Såld till Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm 1933-07 Såld till Simon Carlsson, Stockholm 1933-09 Såld till Rederi AB Nobel-Standard, Helsingfors, Finland för 10.000 kr och omdöpt till Standard II. Ombyggd till tankfartyg. 1948-11 Såld till AB Nobel-Standard Oy, Helsingfors. 1949-04 Såld till Viktor Koivisto och Hannes Tukkanen, Helsingfors och omdöpt till Esa. Nytt tonnage 70 brt, 22 nrt. 1950-07 Hannes Tukkanens andel såld till Margareta Helena Eriksson. 1951-09 Såld till Johan Alexander Johansson, Vestanfjärd. 1952-03 Såld till Hjalmari Einari Linnamäki, Vestanfjärd. 1954 Ny hemort, Salo. 1955-04 Såld till Gösta Isaksson och Kurt Sjöberg, Salo. 1956-12 Gösta Isakssons andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito. 1957-04 Kurt Sjöbergs andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito som nu är ensam ägare till fartyget. Omdöpt till Tina. 1961-03 Såld till Yrjö Eero Hotanen och Sulho Feliks Sakarias Leinonen, Kustavi. 1968-02 Omdöpt till Tiina. 1975-11 Sulho Feliks Sakarias Leinonen andel såld till Leo Johannes Hellsten. 1976-01 Yrjö Eero Hotanens andel såld till Leo Johannes Hellsten som nu är ensam ägare till fartyget. 1976-04 Såld till Kai Olin, Åbo. 1976-11 Såld till Konopajaliike Amper & Söderlund, Åbo. 1979-06 Såld till Bror Göran Mäklin, Saltvik. 1980-07 Såld till Antti Olavi Itälä, Sagu. 1981-12 Avförs ur Fiska skeppsregistret som ej länge handelsfartyg. Uppges vara såld till Åbo och ombyggd till slåttermaskin för vass. 1990 Övergiven i vassen vid Päisterpää, Sauvo-Sagu. (Skärgårdsbåtar.se)

Från 299 kr
1906 Levererad av D Goekoop J:r som Barbro till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. Godstrafik på Strömsholms kanal. 1915 Ombygd till kombinerat last- och passagerarfartyg och omdöpt till Strömsholms kanal. Ny huvudmaskin, av fabrikat Bolinder, 40 hk, 29 kW, installeras. Ommätt. Nytt tonnage 75 brt, 52 nrt. 1924 Övertas av Stockholms Enskilda Bank, Stockholm efter att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs. 1925-01 Såld till Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB, Stockholm. 1926-10 Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB byter namn till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. 1927-08 Såld till AB Nyman & Schultz, Stockholm. 1927-11-15 Överförd till det nystartade Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm och omdöpt till Strömsholm. Ny huvudmaskin, 80 hk, 59 kW, installeras. 1929-04 Trafik AB Strömsholms Kanal byter namn till AB Ströka, Stockholm 1929-04-24 AB Ströka går i likvidation. 1929-08 Såld till Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm 1933-07 Såld till Simon Carlsson, Stockholm 1933-09 Såld till Rederi AB Nobel-Standard, Helsingfors, Finland för 10.000 kr och omdöpt till Standard II. Ombyggd till tankfartyg. 1948-11 Såld till AB Nobel-Standard Oy, Helsingfors. 1949-04 Såld till Viktor Koivisto och Hannes Tukkanen, Helsingfors och omdöpt till Esa. Nytt tonnage 70 brt, 22 nrt. 1950-07 Hannes Tukkanens andel såld till Margareta Helena Eriksson. 1951-09 Såld till Johan Alexander Johansson, Vestanfjärd. 1952-03 Såld till Hjalmari Einari Linnamäki, Vestanfjärd. 1954 Ny hemort, Salo. 1955-04 Såld till Gösta Isaksson och Kurt Sjöberg, Salo. 1956-12 Gösta Isakssons andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito. 1957-04 Kurt Sjöbergs andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito som nu är ensam ägare till fartyget. Omdöpt till Tina. 1961-03 Såld till Yrjö Eero Hotanen och Sulho Feliks Sakarias Leinonen, Kustavi. 1968-02 Omdöpt till Tiina. 1975-11 Sulho Feliks Sakarias Leinonen andel såld till Leo Johannes Hellsten. 1976-01 Yrjö Eero Hotanens andel såld till Leo Johannes Hellsten som nu är ensam ägare till fartyget. 1976-04 Såld till Kai Olin, Åbo. 1976-11 Såld till Konopajaliike Amper & Söderlund, Åbo. 1979-06 Såld till Bror Göran Mäklin, Saltvik. 1980-07 Såld till Antti Olavi Itälä, Sagu. 1981-12 Avförs ur Fiska skeppsregistret som ej länge handelsfartyg. Uppges vara såld till Åbo och ombyggd till slåttermaskin för vass. 1990 Övergiven i vassen vid Päisterpää, Sauvo-Sagu. (Skärgårdsbåtar.se)

1906 Levererad av D Goekoop J:r som Barbro till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. Godstrafik på Strömsholms kanal. 1915 Ombygd till kombinerat last- och passagerarfartyg och omdöpt till Strömsholms kanal. Ny huvudmaskin, av fabrikat Bolinder, 40 hk, 29 kW, installeras. Ommätt. Nytt tonnage 75 brt, 52 nrt. 1924 Övertas av Stockholms Enskilda Bank, Stockholm efter att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs. 1925-01 Såld till Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB, Stockholm. 1926-10 Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB byter namn till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. 1927-08 Såld till AB Nyman & Schultz, Stockholm. 1927-11-15 Överförd till det nystartade Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm och omdöpt till Strömsholm. Ny huvudmaskin, 80 hk, 59 kW, installeras. 1929-04 Trafik AB Strömsholms Kanal byter namn till AB Ströka, Stockholm 1929-04-24 AB Ströka går i likvidation. 1929-08 Såld till Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm 1933-07 Såld till Simon Carlsson, Stockholm 1933-09 Såld till Rederi AB Nobel-Standard, Helsingfors, Finland för 10.000 kr och omdöpt till Standard II. Ombyggd till tankfartyg. 1948-11 Såld till AB Nobel-Standard Oy, Helsingfors. 1949-04 Såld till Viktor Koivisto och Hannes Tukkanen, Helsingfors och omdöpt till Esa. Nytt tonnage 70 brt, 22 nrt. 1950-07 Hannes Tukkanens andel såld till Margareta Helena Eriksson. 1951-09 Såld till Johan Alexander Johansson, Vestanfjärd. 1952-03 Såld till Hjalmari Einari Linnamäki, Vestanfjärd. 1954 Ny hemort, Salo. 1955-04 Såld till Gösta Isaksson och Kurt Sjöberg, Salo. 1956-12 Gösta Isakssons andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito. 1957-04 Kurt Sjöbergs andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito som nu är ensam ägare till fartyget. Omdöpt till Tina. 1961-03 Såld till Yrjö Eero Hotanen och Sulho Feliks Sakarias Leinonen, Kustavi. 1968-02 Omdöpt till Tiina. 1975-11 Sulho Feliks Sakarias Leinonen andel såld till Leo Johannes Hellsten. 1976-01 Yrjö Eero Hotanens andel såld till Leo Johannes Hellsten som nu är ensam ägare till fartyget. 1976-04 Såld till Kai Olin, Åbo. 1976-11 Såld till Konopajaliike Amper & Söderlund, Åbo. 1979-06 Såld till Bror Göran Mäklin, Saltvik. 1980-07 Såld till Antti Olavi Itälä, Sagu. 1981-12 Avförs ur Fiska skeppsregistret som ej länge handelsfartyg. Uppges vara såld till Åbo och ombyggd till slåttermaskin för vass. 1990 Övergiven i vassen vid Päisterpää, Sauvo-Sagu. (Skärgårdsbåtar.se)

Från 299 kr
1906 Levererad av D Goekoop J:r som Barbro till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. Godstrafik på Strömsholms kanal. 1915 Ombygd till kombinerat last- och passagerarfartyg och omdöpt till Strömsholms kanal. Ny huvudmaskin, av fabrikat Bolinder, 40 hk, 29 kW, installeras. Ommätt. Nytt tonnage 75 brt, 52 nrt. 1924 Övertas av Stockholms Enskilda Bank, Stockholm efter att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs. 1925-01 Såld till Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB, Stockholm. 1926-10 Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB byter namn till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. 1927-08 Såld till AB Nyman & Schultz, Stockholm. 1927-11-15 Överförd till det nystartade Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm och omdöpt till Strömsholm. Ny huvudmaskin, 80 hk, 59 kW, installeras. 1929-04 Trafik AB Strömsholms Kanal byter namn till AB Ströka, Stockholm 1929-04-24 AB Ströka går i likvidation. 1929-08 Såld till Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm 1933-07 Såld till Simon Carlsson, Stockholm 1933-09 Såld till Rederi AB Nobel-Standard, Helsingfors, Finland för 10.000 kr och omdöpt till Standard II. Ombyggd till tankfartyg. 1948-11 Såld till AB Nobel-Standard Oy, Helsingfors. 1949-04 Såld till Viktor Koivisto och Hannes Tukkanen, Helsingfors och omdöpt till Esa. Nytt tonnage 70 brt, 22 nrt. 1950-07 Hannes Tukkanens andel såld till Margareta Helena Eriksson. 1951-09 Såld till Johan Alexander Johansson, Vestanfjärd. 1952-03 Såld till Hjalmari Einari Linnamäki, Vestanfjärd. 1954 Ny hemort, Salo. 1955-04 Såld till Gösta Isaksson och Kurt Sjöberg, Salo. 1956-12 Gösta Isakssons andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito. 1957-04 Kurt Sjöbergs andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito som nu är ensam ägare till fartyget. Omdöpt till Tina. 1961-03 Såld till Yrjö Eero Hotanen och Sulho Feliks Sakarias Leinonen, Kustavi. 1968-02 Omdöpt till Tiina. 1975-11 Sulho Feliks Sakarias Leinonen andel såld till Leo Johannes Hellsten. 1976-01 Yrjö Eero Hotanens andel såld till Leo Johannes Hellsten som nu är ensam ägare till fartyget. 1976-04 Såld till Kai Olin, Åbo. 1976-11 Såld till Konopajaliike Amper & Söderlund, Åbo. 1979-06 Såld till Bror Göran Mäklin, Saltvik. 1980-07 Såld till Antti Olavi Itälä, Sagu. 1981-12 Avförs ur Fiska skeppsregistret som ej länge handelsfartyg. Uppges vara såld till Åbo och ombyggd till slåttermaskin för vass. 1990 Övergiven i vassen vid Päisterpää, Sauvo-Sagu. Skärgårdsbåtar.se

1906 Levererad av D Goekoop J:r som Barbro till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. Godstrafik på Strömsholms kanal. 1915 Ombygd till kombinerat last- och passagerarfartyg och omdöpt till Strömsholms kanal. Ny huvudmaskin, av fabrikat Bolinder, 40 hk, 29 kW, installeras. Ommätt. Nytt tonnage 75 brt, 52 nrt. 1924 Övertas av Stockholms Enskilda Bank, Stockholm efter att Stockholms Transport och Bogserings AB gått i konkurs. 1925-01 Såld till Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB, Stockholm. 1926-10 Stockholms Nya Transport- och Bogserings AB byter namn till Stockholms Transport och Bogserings AB, Stockholm. 1927-08 Såld till AB Nyman & Schultz, Stockholm. 1927-11-15 Överförd till det nystartade Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm och omdöpt till Strömsholm. Ny huvudmaskin, 80 hk, 59 kW, installeras. 1929-04 Trafik AB Strömsholms Kanal byter namn till AB Ströka, Stockholm 1929-04-24 AB Ströka går i likvidation. 1929-08 Såld till Trafik AB Strömsholms Kanal, Stockholm 1933-07 Såld till Simon Carlsson, Stockholm 1933-09 Såld till Rederi AB Nobel-Standard, Helsingfors, Finland för 10.000 kr och omdöpt till Standard II. Ombyggd till tankfartyg. 1948-11 Såld till AB Nobel-Standard Oy, Helsingfors. 1949-04 Såld till Viktor Koivisto och Hannes Tukkanen, Helsingfors och omdöpt till Esa. Nytt tonnage 70 brt, 22 nrt. 1950-07 Hannes Tukkanens andel såld till Margareta Helena Eriksson. 1951-09 Såld till Johan Alexander Johansson, Vestanfjärd. 1952-03 Såld till Hjalmari Einari Linnamäki, Vestanfjärd. 1954 Ny hemort, Salo. 1955-04 Såld till Gösta Isaksson och Kurt Sjöberg, Salo. 1956-12 Gösta Isakssons andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito. 1957-04 Kurt Sjöbergs andel såld till Birger Johannes Wiklund, Kimito som nu är ensam ägare till fartyget. Omdöpt till Tina. 1961-03 Såld till Yrjö Eero Hotanen och Sulho Feliks Sakarias Leinonen, Kustavi. 1968-02 Omdöpt till Tiina. 1975-11 Sulho Feliks Sakarias Leinonen andel såld till Leo Johannes Hellsten. 1976-01 Yrjö Eero Hotanens andel såld till Leo Johannes Hellsten som nu är ensam ägare till fartyget. 1976-04 Såld till Kai Olin, Åbo. 1976-11 Såld till Konopajaliike Amper & Söderlund, Åbo. 1979-06 Såld till Bror Göran Mäklin, Saltvik. 1980-07 Såld till Antti Olavi Itälä, Sagu. 1981-12 Avförs ur Fiska skeppsregistret som ej länge handelsfartyg. Uppges vara såld till Åbo och ombyggd till slåttermaskin för vass. 1990 Övergiven i vassen vid Päisterpää, Sauvo-Sagu. Skärgårdsbåtar.se

Från 299 kr
På 1680-talet var Hemmor en odelad gård som ägdes av Anders Olofsson född 1615. Omkring 1690 klövs detta stamhemman i två parter mellan sönerna Hans och Olof Andersson. Hans fick denna part och Olof den part som flyttades ut vid skiftet, se Bild 886-888. Hans Andersson gifte sig 1687 med Maria Thomasdotter från Mickels i Vall och de fick 3 barn. Hans dog redan 1693 och gården togs över av Jacob Larsson, hans ev släktskap med Hans eller Maria är okänt. Jacob var gift två gånger och hade sammanlagt 5 barn. Men dessa tog inte över, utan gårdsparten gick tillbaka till Hans´och Marias släkt 1716 iom att deras yngsta dotter Gertru Hansdotter född 1693 tog över parten tillsammans med sin man Nils Persson från Fröjel. De brukade gårdsparten till 1725, då de flyttade till Puser i Fröjel och sålde parten till Nils´ bror Jacob Persson född 1684 från Mulde i Fröjel. Jacob var gift med Maria Larsdotter född 1690 från Bogs i Stånga där de bodde fram till 1726. Jacob och Maria fick 6 barn, varav sonen Zakris Jacobsson född 1716 blev näste ägare. Han gifte sig 1742 med Helena Jacobsdotter född 1715 från Bandlunde i Burs och de fick döttrarna Gertrud 1743 och Maria 1752. Jacob dog redan 1755 och Helena gifte om sig året därpå med Lars Mattsson från Sunnkörke och de brukade gårdsparten till 1777, då Lars förolyckades vid Gannor kvarn. Zakris och Helenas dotter Maria gifte sig 1774 med Thomas Larsson född 1749 från Folkedarve i Garde och de tog över parten några år efter det att Helena blivit änka andra gången. De fick 4 barn och den äldste sonen Lars Thomsson född 1775 blev näste ägare 1810. Han var gift två gånger. Första frun Brita Perdotter från Alvare på När dog nästan genast och Lars gifte om 1816 med den blott 19-åriga Maria Greta Jakobsdotter från Fie och de fick hela 8 barn. 1840 överlämnade Lars och Maria gårdsparten till dottern Anna Greta Larsdotter född 1821 gift 1849 med Olof Johannes Larsson född 1823 från Husarve. Av deras 4 barn tog ende sonen Lars Olofsson född 1850 över parten 1879. Han gifte sig 1876 med Greta Maria Carlsdotter född 1850 från Kauparve och de ägde gårdsparten till 1919 då sonen Gunnar Larsson född 1883 tog över. Han var gift första gången 1913 med Emma Nilsson från Kauparve och andra gången 1917 med Gerda Sigrid Lovisa Karlsson från Gannor, med vilken sistnämnda han fick 4 barn. Yngste sonen Evert Larsson född 1925 blev näste ägare, gift med Ingrid Danielsson född 1931 från Hallbjäns. Gården brukades till 1980, varefter den arrenderades ut. 1990 blev sonen Göran Larsson född 1959 ägare, sambo med Inger Pettersson född 1967 från Levide. De har barnen Henrik född 1993 och Linnea född 1994. Nyårsdagen 1904 besökte Masse Hemmor och tog den här bilden av husbondfolket Greta Maria Carlsdotter och Lars Olsson (Olofsson) båda 54 år. Den unga kvinnan är okänd. Den stora manbyggnaden med dubbla fönster är uppförd 1871 av Olof Larsson och Anna Greta Larsdotter. Troligen håller man på att lägga tät börding av spån under teglet.

På 1680-talet var Hemmor en odelad gård som ägdes av Anders Olofsson född 1615. Omkring 1690 klövs detta stamhemman i två parter mellan sönerna Hans och Olof Andersson. Hans fick denna part och Olof den part som flyttades ut vid skiftet, se Bild 886-888. Hans Andersson gifte sig 1687 med Maria Thomasdotter från Mickels i Vall och de fick 3 barn. Hans dog redan 1693 och gården togs över av Jacob Larsson, hans ev släktskap med Hans eller Maria är okänt. Jacob var gift två gånger och hade sammanlagt 5 barn. Men dessa tog inte över, utan gårdsparten gick tillbaka till Hans´och Marias släkt 1716 iom att deras yngsta dotter Gertru Hansdotter född 1693 tog över parten tillsammans med sin man Nils Persson från Fröjel. De brukade gårdsparten till 1725, då de flyttade till Puser i Fröjel och sålde parten till Nils´ bror Jacob Persson född 1684 från Mulde i Fröjel. Jacob var gift med Maria Larsdotter född 1690 från Bogs i Stånga där de bodde fram till 1726. Jacob och Maria fick 6 barn, varav sonen Zakris Jacobsson född 1716 blev näste ägare. Han gifte sig 1742 med Helena Jacobsdotter född 1715 från Bandlunde i Burs och de fick döttrarna Gertrud 1743 och Maria 1752. Jacob dog redan 1755 och Helena gifte om sig året därpå med Lars Mattsson från Sunnkörke och de brukade gårdsparten till 1777, då Lars förolyckades vid Gannor kvarn. Zakris och Helenas dotter Maria gifte sig 1774 med Thomas Larsson född 1749 från Folkedarve i Garde och de tog över parten några år efter det att Helena blivit änka andra gången. De fick 4 barn och den äldste sonen Lars Thomsson född 1775 blev näste ägare 1810. Han var gift två gånger. Första frun Brita Perdotter från Alvare på När dog nästan genast och Lars gifte om 1816 med den blott 19-åriga Maria Greta Jakobsdotter från Fie och de fick hela 8 barn. 1840 överlämnade Lars och Maria gårdsparten till dottern Anna Greta Larsdotter född 1821 gift 1849 med Olof Johannes Larsson född 1823 från Husarve. Av deras 4 barn tog ende sonen Lars Olofsson född 1850 över parten 1879. Han gifte sig 1876 med Greta Maria Carlsdotter född 1850 från Kauparve och de ägde gårdsparten till 1919 då sonen Gunnar Larsson född 1883 tog över. Han var gift första gången 1913 med Emma Nilsson från Kauparve och andra gången 1917 med Gerda Sigrid Lovisa Karlsson från Gannor, med vilken sistnämnda han fick 4 barn. Yngste sonen Evert Larsson född 1925 blev näste ägare, gift med Ingrid Danielsson född 1931 från Hallbjäns. Gården brukades till 1980, varefter den arrenderades ut. 1990 blev sonen Göran Larsson född 1959 ägare, sambo med Inger Pettersson född 1967 från Levide. De har barnen Henrik född 1993 och Linnea född 1994. Nyårsdagen 1904 besökte Masse Hemmor och tog den här bilden av husbondfolket Greta Maria Carlsdotter och Lars Olsson (Olofsson) båda 54 år. Den unga kvinnan är okänd. Den stora manbyggnaden med dubbla fönster är uppförd 1871 av Olof Larsson och Anna Greta Larsdotter. Troligen håller man på att lägga tät börding av spån under teglet.

Från 299 kr
97 98 99 100

Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.

Jag förstår