Lidköping
Från 299 kr
Stora salongen i Nolhaga med de franska tapeterna tryckta 1824 hos Dufour & Leroy i Paris, Frankrike. I soffan Christina Lindström (f. Zachau), hustru till Julius Lindström, ägare av Nolhaga 1887–1907. Stora salongen kallades rummet med den stora spegelförsedda kakelugnen. Under tiden då Lindström var ägare av Nolhaga, plockades tapeterna ned och magasinerades i Stockholm. 1971 återfanns de och återbördades till Nolhaga men sattes då upp i det lilla rummet åt sydväst. Tapeter av det här slaget kallades panorama- eller landskapstapeter och blev högsta modet, bland de som hade råd, under stilperioden Karl Johansstil (ungefär 1810–1840). Dufour & Leroy var en av de främsta tillverkarna.
Boningshuset till Bondorlunda Mellangård väcker i förstone inga andra tankar än vad äldre landsbygdshus i allmänhet plägar göra. Huset skulle oavsett komma i fokus och kunna kallas för "torpet som födde en bästsäljare". Här menas Ica-förlagets klassiker "Så vårdas torp och gårdar" och som blivit en riktig bästsäljare, rent av kallats byggnadsvårdarens bibel. Upprinnelsen står att finna i konstvetarna med mera Axel Unnerbäck och Göran Söderströms förvärv av fastigheten 1967. Då verkligt nedgånget men genom herrarnas varliga upprustning bildade arbetet fond för bokens tips och råd. Här dokumenterat en tid före dess, 1953.
Här är en byggnad som aldrig blivit färdigbyggd! Man ser att det är ganska väl staplat av rätt liten och tunn sten som mestadels ser ut att vara rund i kanterna. Det betyder att boden är byggd av sten man plockat på åkrarna. Puts fick man väl aldrig råd till. Säkerligen hade man planerat att göra tak och gavelspetsar, men det blev av okänd anledning aldrig av. Man har bara slängt lite sänger över murarna och kastat upp lite halm, det kan inte ha varit särskilt tätt. Dörrar och fönster verkar man heller aldrig ha fått i. T v skymtar man Fie Oskar J.O. Larssons part.
Avskrift av tidningskopia: "Kvarterets centrala läge gör det naturligtvis särskilt värdefullt för bostadslägenheter, men ett villkor är att de stora kostnaderna för grundförstärkningar icke kommer att medföra hyror som vanligt folk inte har råd att betala. Kvarteret Garvaren har sitt namn efter ett garveri, som för inte så värst många år sedan var beläget i kvarterets östra del...Vi har ju fått en alldeles utomordentligt trevlig lägenhet i Garvaren, utsikten mot ån är alldeles förtjusande. Fast det är ju inte riktigt samma sak som klarälven i alla fall!"
Avskrift av tidningskopia: "Kvarterets centrala läge gör det naturligtvis särskilt värdefullt för bostadslägenheter, men ett villkor är att de stora kostnaderna för grundförstärkningar icke kommer att medföra hyror som vanligt folk inte har råd att betala. Kvarteret Garvaren har sitt namn efter ett garveri, som för inte så värst många år sedan var beläget i kvarterets östra del...Vi har ju fått en alldeles utomordentligt trevlig lägenhet i Garvaren, utsikten mot ån är alldeles förtjusande. Fast det är ju inte riktigt samma sak som Klarälven i alla fall!"
Strandbad vid Goda Hopp, nakenbad för herrar. I bakgrunden syns Varbergs fästning. Småpojkar var de som först tog nakna dopp vid klipporna här utanför staden. Vuxna män ur arbetareklassen, som inte hade råd att betala för vare sig bad i Kallbadhuset eller badkläder, började sedan också att besöka dessa badplatser; Goda Hopp, Skarpe Nord för damer och Djupa Dräkt tidvis för herrar, tidvis gemensamt. På 1910-talet önskade dock stadens styrande att badkläder användes. Badhytter uppfördes på badplatserna med föreståndare och biträden som hyrde ut baddräkter. Hytterna på herrarnas bad stod dock endast i några år innan de sveptes ut till havs.
Vykort, "Strandbad vid Varberg". Vy över klipporna på Goda Hopp, herrarnas nakenbad i Varberg. Till en början var det småpojkar som badade nakna här vid badplatserna Goda Hopp och Djupa Dräkt utanför staden. Nakenbadande vuxna män var i regel arbetare som inte hade råd med badkläder, i den mån de ens fanns att köpa. Ett bad i Kallbadhuset kostade. Vuxna manliga nakenbadare ökade i antal mot 1800-talets slut och redan före 1910 försågs badplatserna med badhytter både för herrar på Goda Hopp respektive Djupa Dräkt och för damer på Skarpe Nord, men påbudet var att man skulle använda badkläder. Sådana hyrdes ut av respektive föreståndare för hytterna.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.