Lektor Ludvig Lindroth i ungefärlig tid för sitt giftemål med Louise af Burén 1872. Lindroth var då sedan en tid knuten till Beskowska skolan i Stockholm och där verksam som huvudlärare i latin och grekiska. En längre period var han även skolans föreståndare och utgav en rad böcker i sina ämnen. En tid efter makans död 1904 slog han sig ned på gården Kvissberg nära Vadstena och innehade där ett flertal förtroendeuppdrag i församling och kommun.
Från 299 kr
Ungdomsporträtt av Ludvig Lindroth under sin studietid i Uppsala. Bördig från Ryssby öster om Ljungby som son till kyrkoherde Anders Bernhard Lindroth och makan Hedvig Margareta Waller. Tidigt föräldralös hade han lyckligtvis omhändertagits i en välbärgad mosters hushåll, som möjliggjort hans vidare studier. Efter examen knöts han till Beskowska skolan i Stockholm och tjänstgjorde där i närmare 40 år som huvudlärare i latin och grekiska. Efter sin pensionering bosatte han sig i den av släkt inköpta egendomen Kvissberg nära Vadstena.
Närbild av antependiets broderi. Ett antependium (av latin ante 'framför' och pendere 'hänga') är ett tygstycke som används för att täcka och pryda altaret i kristna kyrkor. Ursprungligen täcktes tre eller fyra sidor men från 1100-1200-talen blev det regel att endast täcka framsidan. Färgen på antependiet brukar som regel följa kyrkoårets växlingar. Samma färger används för övrigt för mässkruden. Den vanligast använda färgen är grönt.
Porträtt av äldre man sittande i en trappa. Bakom mannen en dörr och till höger ett trappräcke. Mannen iklädd svart rock, vit skjorta och svart halsduk. Dagerrotyp / daguerreotyp i oval, profilerad ram. Bakstycke av blå papp med påskrift i bläck, datering "15 mars 1853" samt ett citat på latin av Vergilius. Nordiska museet inv.nr 176708 - Portrait of an unidentified elderly man. Half-plate daguerreotype in oval frame, dated 15 March 1853.
Station på SCJ öppnad 1874, senare håll- och lastplats. Ett äldre stationshus byggt av SCJ ersattes 1916 av ett byggt av BKB. Till SJ 1942. Breddad 1954. Eldrift 2007. Det runda vita är Gratia Dei (latin för "Guds nåd") är en stiftelse med sin ursprungliga hemvist inom Svenska kyrkan. Stiftelsen grundades 1950 av den högkyrklige församlingsprästen Gunnar Rosendal i Osby och äger och förvaltar idag kyrkobyggnaden Himmelska glädjens kapell, med tillhörande studenthem, i Kristianstad. (text Wikipedia.)
Vinjetterat porträtt daterat 1894 av Bernhard Risberg. Vid tiden var han ännu sammanboende med sin mor i Åkerby öster om Uppsala. Året därpå inflyttade han till Linköping för tjänst som lektor i latin vid stadens läroverk. Under såsom efter sin yrkesbana gjorde han sig ett namn som skald, språkforskare, översättare och annat skriftställeri. År 1938 utnämndes han till professor. Genom sitt testamente inrättade han den Risbergska donationsfonden till Linköpings domkyrkas förskönande. Under åren 1900-1904 var han gift med Ruth Lundgren men det barnlösa äktenskapet upplöstes sistnämda år.
Gustav IV Adolf - 1792-1809
Text på kortet: "Gustafsberg". "Gustafsberg vid Uddevalla är inte endast Sveriges äldsta badort utan dess ryktbarhet härleder sig i minst lika grad från den för tiden unika internatskolan, som år 1776 där inledde sin verksamhet till gagn för "Bohusläns fattiga pojkar". Gustafsberg hette före 1774 Baggetofta och ägdes av skeppsredaren och handelsmannen Anders Knape Hansson och hans hustru Catharina, född Hegardt. Makarna var barnlösa och testamenterade hela sin betydande egendom till en barnhusstiftelse. Konung Gustaf III stadsfäste donationsbestämmelserna och förlänade platsen namnet Gustafsberg. Barnhusskolan började sin verksamhet 1776 och meddelade undervisning i latin, moderna språk, matematik o.s.v. samt även musik. Såsom internatskola med egna lärare upphölls verksamheten till 1924. Numera är den förvandlad till skolhem, och eleverna undervisas i Uddevalla läroverk. På 1720-talet upptäcktes Baggetofta hälsobrunn, och den besöktes 1746 av Carl von Linné, som därom berättar i sin Wästgöta-resa. Såsom badort anses Gustafsberg kunna räkna sina anor från 1774, och därmed är den vårt lands äldsta. Sin glanstid upplevde badorten under förra hälften av 1800-talet, då kungligheter, adel och andra framstående kvinnor och män besökte Gustafsberg, och där drack hälsa ur surbrunnen. Efter att under många år ha legat gömd under badrestaurangens golv har brunnen nu gjorts tillgänglig, och idag kan man åter "dricka brunn" på Gustafsberg. Numera är den 200-åriga badorten livligt frekventerad. Den bjuder modern komfort i historisk mjljö och är en kostbar västkustens pärla, som skyddas inte endast av Barnhusdirektionen utan också av vårt lands högsta kulturvårdande myndigheter".
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.