[Baksida] "Kalmar 13/7 1912. Hjärtligt tack för vänliga kortet, som gladde mig mycket. V g hälsa din Fru och lilla fröken och alla dina släktingar som jag har nöjet känna. - Som jag ännu icke fått något fotografi öfver mitt sommarresidens på Öland så sänder jag härmed en vy af K[almar] slott, hvilket det närmast liknar. Jag lefva där i olympisk ro. Din solbrynte broder R R B"
Från 299 kr
Utklädda barn på en grusväg i Halland. I Halland samlades barnen förr för att utklädda hälsa våren genom att gå från gård till gård sjungande med nyutslagna kvistar i händerna. Seden kallades för att föra maj i by eller majgrevefesten. Händelsen har skildrats av den Halländske konstnären Severin Nilson i ett motiv från ryggåsstugan Oktorpsgården i Slöinge (senare flyttad till Skansen). ”Den lille kungen i Oktorpsgården” målad 1876.
Nils Friedleiffer i Linköpingsfotografen Svante Rydholms ateljé något av 1860-talets första år. I stunden var Friedleiffer endast några å 30 år fyllda och till synes märkt av den ohälsa som finns omnämnd kring hans person. Ändå skulle han få ett relativt långt liv och hinna möta det nya seklet. Född i Linköping som son till garvaremästaren tillika namne Nils Friedleiffer. Sonens sviktande hälsa sägs omintetgjort ett övertagande av rörelsen, som istället kom att övergå till den i staden välbekanta garvaresläkten Lindhe. Som en ersättning för Friedleiffers oförmågor kom hans eftermäla röra hans omfattande välgörenhet, för egen del alltid i tysthet.
Foto på svåger Johans barn Inga och Sven (enligt text skriven i albumet). Text på baksidan: "Nyköping. En glad påsk önskar eder Sven och Inga samt deras mamma. Pappa är i Malmö och arbetar i Kompaniets villa till utställningen. I söndags var han på Ljungbyhed och under påsk är han i Halmstad. Det skall bli roligt att få hälsa på er om midsommar, hur är det med er lilla flicka? hälsningar från Ida och Elsa, Elsa skall antagligen ha plats på Sotora Hotellet i Trädgården nu till sommaren. Som ni ser är kortet inte alls bra. Många kära hälsningar till svåger och svägerska från Nanny? Inga Sven".
Porträtt av löjtnanten och lotsfördelningschefen Henrik Werner. Född i Linköping som yngsta barn till regementsläkaren Henrik Werner och makan Ida Gradman. Efter militär tjänst i Karlskrona kom han att finna arbete inom lotsverket i Norrköping, där han vidare utnämndes till lotskapten. Vid sidan var han även en tid chef över Norrköpings brandkår. Sviktande hälsa tvingade honom emellertid att några år in på 1880-talet begära tjänstledighet och ställa sig under vård hos doktor Westerlund i Enköping. Där blev han kvar till sin död i maj månad 1886. Han hade då varit gift med Marie Louise Berg i tio år.
Porträtt av fru Marie Louise Berg. Född 1851 i Skallsjö i nuvarande Lerums kommun. I samband med sitt giftemål med lotschefen Henrik Werner flyttade hon till Norrköping. Året var 1876 och paret kom att få tio år tillsammans. Makens sviktande hälsa tvingade honom emellertid att några år in på 1880-talet begära tjänstledighet och ställa sig under vård hos doktor Westerlund i Enköping. Där blev han kvar till sin död i maj månad 1886. Inte heller Marie Louise kom att få något långt liv. Efter makens bortgång flyttade hon till Skara där hon avled 1889, blott 37 år.
Porträtt av Cecilia Sallberg. Född i Gärdserum 1844 som dotter till löjtnant Gustaf Sallberg och Christina Catharina Lindgren. Efter en tid i Åtvid befordrades fadern till kaptens grad och familjen flyttade till kaptensbostället Nedre Götala i Styra församling. I september månad 1853 var fadern kommenderad till vakttjänstgöring vid Långholmens fängelse i Stockholm. Hans vikande hälsa blev sämre vilket fick hustrun att resa dit för att bistå maken men blev under vistelsen själv sjuk i kolera och avled. Hon begravdes på Långholmens begravningsplats. Maken överlevde tiden i Stockholm men insjuknade senare under ett besök hos sin mor i Linköping där han avled. Den föräldralösa syskonskaran skingrades. Cecilia och hennes yngre fick nytt hem hos deras farmor Carolina Fredrika. Hon var då sedan länge änka efter kyrkoherde Anders Sallberg och bodde i Gastorp, Bankekind. Efter farmoderns död 1867 flyttade en faster till Gastorp för att ta över hushållet. Cecilia bodde kvar till sin död i lungsot 1875.
Porträtt av läkaren Åke Huitfeldt. Som nyutexaminerad medicinare kommenderades han 1834 som koleraläkare i Jönköping, där farsoten rasade svårt. Vid sidan av kollegan Carl Anton "Onkel Adam" Wetterbergh (1804-1889) förde han kampen mot den smittsamma koleran, en strid som bägge läkarna lyckligtvis kom undan med hälsa. Från 1849 tjänstgjorde Huitfeldt som regementsläkare vid Andra livgrenadjärregementet i Linköping. Efter avsked 1876 var han praktiserande läkare i Linköping. År 1860 hade Huitfeldt köpt en gård i Linköping, vidare kallad Huitfeldtska gården. Hans dotter Eva Lovisa bodde kvar till sin död 1929. Därefter köptes gården av Folkets Husföreningen, som använde lokalerna fram till slutet av 1940-talet. Gårdens byggnader plockades ned 1949 och kom att bli den första gården att flyttas till friluftsmuseet Gamla Linköping.
Gumman Mellbins stuga. Vinkelladugård och stuga sammanbyggda. "Mellbinsa" var en riktig krutgumma. En gång råkade hon bryta av lårbenet och kom till lasarettet. Efter åtta dagar ville gumman hem, och då underläkaren sökte klargöra för henne nödvändigheten av vila, genmälte hon: "Ja dä får ja säja, så dålia doktorer, som di har nu i Falköping, dä har di väl aldri haft, som ente på ena sånn ti kan plåcka ihop en gammel käring. Hadde ja vart hemma nu, hadde ja allt vart frisker". Doktorn drog sina tvivelsmål "Å, säj ente dä, när ja å Klasa-Kari va ihop å sloss så bröt ho tummen å- m -me- men ja vira om en stor fläskasvål å ätter åtte daer va vi ihop igen." Allt nog, doktorn blev så intresserad av den frispråkiga gumman, att han på sommaren flera gånger reste ut för att hälsa på henne. Hon dog vid 90 års ålder.
Text på kortet: "Gustafsberg". "Gustafsberg vid Uddevalla är inte endast Sveriges äldsta badort utan dess ryktbarhet härleder sig i minst lika grad från den för tiden unika internatskolan, som år 1776 där inledde sin verksamhet till gagn för "Bohusläns fattiga pojkar". Gustafsberg hette före 1774 Baggetofta och ägdes av skeppsredaren och handelsmannen Anders Knape Hansson och hans hustru Catharina, född Hegardt. Makarna var barnlösa och testamenterade hela sin betydande egendom till en barnhusstiftelse. Konung Gustaf III stadsfäste donationsbestämmelserna och förlänade platsen namnet Gustafsberg. Barnhusskolan började sin verksamhet 1776 och meddelade undervisning i latin, moderna språk, matematik o.s.v. samt även musik. Såsom internatskola med egna lärare upphölls verksamheten till 1924. Numera är den förvandlad till skolhem, och eleverna undervisas i Uddevalla läroverk. På 1720-talet upptäcktes Baggetofta hälsobrunn, och den besöktes 1746 av Carl von Linné, som därom berättar i sin Wästgöta-resa. Såsom badort anses Gustafsberg kunna räkna sina anor från 1774, och därmed är den vårt lands äldsta. Sin glanstid upplevde badorten under förra hälften av 1800-talet, då kungligheter, adel och andra framstående kvinnor och män besökte Gustafsberg, och där drack hälsa ur surbrunnen. Efter att under många år ha legat gömd under badrestaurangens golv har brunnen nu gjorts tillgänglig, och idag kan man åter "dricka brunn" på Gustafsberg. Numera är den 200-åriga badorten livligt frekventerad. Den bjuder modern komfort i historisk mjljö och är en kostbar västkustens pärla, som skyddas inte endast av Barnhusdirektionen utan också av vårt lands högsta kulturvårdande myndigheter".
Porträtt av Gustaf Fröding. Gustaf Fröding, svensk skald, född 22 augusti 1860 på Alsters bruk utanför Karlstad, död 8 februari 1911 i Stockholm. Hans mor Emilia Agardh, dotter till biskop C.A. Agardh, skötte hushållet ensam sedan fadern Ferdinand Fröding 1865 insjuknat i "nervösa åkommor", något som låg i släkten. Familjen bosatte sig 1867 i Kristinehamn. Gustaf tog studentexamen i Karlstad 1880. 1881 blev han myndig och samma år dog fadern. Gustaf hade då börjat studera i Uppsala, men festade upp arvet på 17.000 kronor under två år och lyckades därefter inte återuppta sina studier. Vårterminen 1885 återupptog han studier i språk och litteratur, som visserligen inte slutfördes, men som fick honom intresserad av poeterna Shelley, Burns och Byron. Under 1885 börjande han publicera dikter i Karlstads-Tidningen. 1887 blev han anställd vid Karlstads-Tidningen, men 1889 försämrades hans psykiska hälsa. Tack vare ett nytt arv kunde han tillbringa tid vid en tysk kurort, och där sammanställde han debutsamlingen Gitarr och dragharmonika, som utkom i maj 1891. I ytterligare tre år var han anställd vid Karlstads-Tidningen men 1894 blev han sinnessjuk, möjligen schizofren. Strax före insjuknandet hade han färdigställt samligen Nya dikter. De båda samlingarna Räggler och paschaser utkom 1895 och 1897. 1896 kom Stänk och flikar. 1897 kom Nytt och gammalt och 1898 Gralstänk samt broschyrerna Om lifsmonader och Grillfängerier. 1898 togs Gustaf Fröding in på Uppsala hospital och utskrevs därifrån 1905. Från 1906 och fram till döden den 8 februari 1911 vårdades han i Stockholm med undantag av vissa friska perioder. Han skrev 1908 samlingen Reconvalescentia som utgavs 1913. 1910 utkom Efterskörd. Gustaf Fröding är begraven i Uppsala. Källa: www.skolor.lund.se
Solhemsgatan 10 år 1925. Arvskiften efter dessa finns i arkivsamlingen. Den 30 april 1921 gifte sig änkan Hilda Börjesson om sig med den 16 år yngre Gustaf Adolf Hallgren. Lisa Hallgren var en gladlynt och snäll, alltid vänlig mot oss barn. Ett av herms nöjen var att spela på Åby. Hon var också en duktig sömmerska som anlitades både av privatpersoner, som av sin dotter och mågs firma. GA Hallgren arbetade hela sitt liv på Papyrus. Elna Börjesson utbildade sig till sömmerska och gifte sig med Paul Kristoffersson som var skräddare. Tillsammans ägde de ett Dam och Herrskrädderi som låg på Frölundagatan 20 i Mölndal. Elna och Paul Kristoffersson hade en son Tore född på 1940-talet. Åke Börjesson gick i Centralskolan i Mölndal som då var nybyggd. Hans betyg finns i arkivsamlingen. Sitt första arbete hade Åke hos JE Hillerströms speceriaffär Frölundagatan 49. Hans arbetsbetyg finns också bevarat. Därefter började han arbeta i Göteborgs Gardinfabriker AB i Getebergsäng, Göteborg. Åke blev kvar där till fabriken lades ner 1958, han var då appretyrmästare. Appretyr är en sorts tygbehandling som gör tyget stelare. På Gardinfabriken mötte han sin blivande hustru Ingalill Dahlberg f 9/8 1915 i Örgryte Göteborg. Ingalill var dotter till Gideon och Emma Dahlberg. Gideon var född 1888 i Göteborg och arbetade som förgyllare vid Göteborgs Guldlistfabrik i Getebergsäng. Emma var född 1888 i Fässberg. Hennes far var vid hennes födsel trädgårdmästare hos Baaz på Katrineberg. Gideon och Emma Dahlberg bodde på Rosenhill, ett bostadsområde i Getebergsäng. De fick 6 barn. Senare flyttade till en lägenhet i det då nybyggda Burås. Åke Börjesson hade många intressen. Han var friluftsintreserad och hade tillsammans med kamraten Yngve Karlsson (Koks-Karlsson) en kanot. Det finns många foton på utfärder med kanoten. Åke hade också en segelbåt "Laila" som låg vid Hängesten på Näset. Flera utfärder gjorde han och hustrun med motorcykel. Åke var också intresserad av språk och litteratur. Han berättade gärna om att författarinnan Ella Hillbäck bott på Solängen och att han hade träffat henne och hennes föräldrar. Elias böcker hade han i sin boksamling. Foto och framkallning var något som han tidigt började med. Ett rum i huset inreddes med framkallningsapparat (hemmabyggd). Han skaffade också på 1950-talet en filmkamera och tog mycket film. Favoritobjektet var alltid hustrun Ingalill! År 1945 hade Åke inköpt den halva delen av huset som ägts av Alfred Persson på Solhemsgatan 10. Åke började renovera och sammanslog lägenheterna till en trerumslägenhet. Lägenheten rustades upp och blev för tiden en mycket modern lägenhet. I resten av huset bodde hans mamma och styvfar. Till lägenheten flyttade han och Ingalill efter giftemålet i juli 1948. Bröllopsfoto finns i samlingen. De hade träffats på den gemensamma arbetsplatsen Gardinfabriken. Där hade Ingalill arbetat i provrummet där försäljarna utrustades med gardinprover inför försäljningsresorna i Sverige. Bröllopsresan 1948 gick till Norge och det finns många foton från denna resa. Nästan varje sommar reste Åke och Ingalill på semester i Sverige. Till en början med motorcykel men senare med bil. 1964 flög de till Visby och senare även till Rimini i Italien. De hade inga barn utan ägnade sig åt syskonbarnen i stället. Jag Staffan f 1953 och min syster Annika f 1948 var de yngsta av syskonbarnen och räknade nog Åke och Ingalill som våra extra föräldrar. Vi gjorde ibland resor tillsammans bl.a. till Öland, där Åke hyrde på WZ:s semesterhem i flera år. De gjorde även resor till Norrland och Skåne. Många foton finns från dessa resor. År 1958 lades Gardinfabriken ned. Den flyttades till Norge och både Åke och Ingalill blev arbetslösa. Deras arbetsbetyg finns med i samlingen. Åke köpte då in fabrikens lastbil och med den gjordes många söndagsutflykter. Ofta fick jag och min syster och mamma följa med. Turen gick ofta till Ingsjöarna och Nordsjön i Lindome. Hur vi fick plats förstår jag inte. Jag har ett minne av att min syster och jag satt på flaket! Efter en tid bytte Åke ut lastbilen mot en grön Volvo PV årgång 1953, om jag inte minns fel. Med den fortsatte utflykterna nu ofta med Ingalills mamma Emma med. Nu blev också sommarresorna längre när de hade personbil. Senare på 1960-talet byttes den gröna PV:n ut mot en modernare PV som var gråblå. Den hade Åke fram till sin död. Arbetet med att pyssla om bilen var en viktig för Åke sedan han blivit pensionär. Att resa och även göra dagutflykter var något av det bästa Åke och Ingalill visste. Åke fick nytt arbete efter Gardinfabriken, Papyrus men där trivdes han inte med skiftgången utan bytte efter några år till WZ Melin på Mölndalsvägen. Där var han kvar till pensionen. Ingalill fick arbete på Tempo i Mölndal. Där arbetade hon deltid som kassörska. "16 Börjesson" var hennes anställningsnummer. Oftast satt hon vid utgången mot Bergmansgatan. Hon brukade arbeta 2-3 dagar i veckan. Arbetet var tungt, kassörskorna satt inte utan stod hela dagarna. Men hon trivdes bra framförallt med arbetskamraterna. Det finns foto på en resa till Italien som arbetskamraterna gjorde på 1960-talet. Huset på Solhemsgatan sköttes mycket noggrant och trädgården var alltid i fin ordning. Trädgården med blommor och andra växter var ett gemensamt intresse som de hade. Även huset hölls i god ordning och på 1960-talet installerades badrum och toalett. De som bodde utefter gatan kände varandra väl men en ny tid började komma och när en ny granne byggde nytt hus på 1970-talet klagade han över de vedbodar som fanns på tomten hos Åke och gränsade till grannen. Men eftersom Åke eldade med koks i kökspannan behövdes dessa bodar. Handlingarna finns i samlingen. Åke övertog hela fastigheten och löste därmed ut sin styvfar GA Hallgren, som dock bodde kvar till sin död i slutet på 1980-talet. Åke dog 1983 och Ingalill bodde kvar på Solhemsgatan med sin svärfar som granne. När hennes hälsa började svikta och hon hade svårt att sköta huset sålde hon det och flyttade till ett nytt HSB hus på Fallströmsgatan. Där fick hon en modern tvårumslägenhet. Huset på Solhemsgatan revs av de nya ägarna. Hennes glädje för utflykter fortsatte. En dag bjöd hon min syster på picknick i bergen ovanför huset. Där bjöd hon på medhavd korv och bröd. Hon gillade att planera kalas och kräftskiva för sina systrar och syskonbarn. En gång var det även filmvisning av Åkes filmer. Men hon fortsatte även med resor. Vid jul och midsommar åkte hon gärna till pensionat runt om i Sverige. Med PRO-föreningen och Hjärt- och Lungsjukas förening åkte hon ofta till olika semestermål så länge hälsan tillät. Med telefonens hjälp höll hon kontakt med släkt och vänner livet ut. Hon dog i februari 2002 i sin lägenhet lugnt och stilla.
Vår hemsida använder sig av cookies. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du att vi använder cookies. Klicka här för mer information.